Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 29 april 2017

Ljuset sjunger






Så här i ljusets och vårens tid vill jag citera 
min vän och f.d. kollega Lars Magnussons dikt


ljuset sjunger

Ljuset sjunger i gryningen.
För bokgrenarna,
för lindarnas klibbiga blad.
För marken
sjunger gryningen morgonens sång
om det eviga ljuset.

gryningsljuset är grönt
darrar genom bladverket

du står och väntar, fåglarna väntar
den gröna sången öppnar sig
stark nog att lyfta solen
över himmelskanten

då sprängs världen
ljuset väller över oss
och du sjunger med fåglarna
i tidlösheten








Tyvärr är inte fotografierna från Norrbotten
utan från Långared maj 2013

Trevlig Valborgsmässoafton!

Själv firar jag valborg i hemmets lugna vrå.


torsdag 27 april 2017

Det var så det började




Min allra bästa kompis Birgit från grundskoletiden har skrivit och berättat om sin barndom, som i viss mån också var min barndom, eftersom vi var tillsammans nästan dagligen. De sista dagarna har jag läst en del av hennes material. De väckte många minnen och funderingar. Ja, väldigt många tankar, faktiskt! Varför och hur kommer det sig...

Jag blev tvungen att leta rätt på mina egna gamla dagböcker för att se vad jag hade skrivit...





Det här var min allra första Dagbok! Den fick jag som julklapp 1962 av farbror Gabrielsson - av alla människor! Var det ett tips från mamma, eller? Mamma skrev ju dagbok, kanske var det något som jag önskade mig...? Det var två veckor efter min yngsta brors födelse, så det finns en hel del anteckningar om honom, t.ex. när han badade i diskbänken för första gången (vi hade inget badrum i lägenheten, det fanns en gemensam i källaren), när han fick komma ut första gången, fick sin första tand osv.




Det var så roligt att läsa. Här ifrån den 25 febr 1963 skriver jag:
i dag har jag Lurat Roland och Lena Tommy och Ulf att jag gåt in i SkoGen. Män ja Var bara i stora-rumet de va så skönt.
(Vi kallade vårt "vardagsrum" för stora-rummet, fast det inte var särskilt stort).

På många sidor är det en grön penna som rättat en del stavfel. Och på vissa sidor står det "skolfrökenaktigt" Bra. Undrar vem som skrivit? Är det jag, när jag blev äldre? Eller en kompis? Knappast mamma,




Som barn önskade jag mig en lekstuga. Men vi bodde i hyreshus, så det var inte så enkelt att ordna. Här skriver jag 6 juni 1963;
Nu har jag fåt en lek stug(a). Nej, BARA i gaberåden. Nu är jag i gaberåden. Ingen vit (vet) om det än Birgit, mamma och jag förstås. Hej Då.
När jag läste, kom jag ihåg. Vi hade bara en liten tvåa, och en enda klädkammare, som jag kallade för gaberåden. Mamma gjorde sitt bästa för att jag skulle bli glad och nöjd.



Sedan fortsatte jag och fortsatte och fortsätter än att skriva dagbok. Många kartonger dagböcker har det blivit under årens lopp. Här skrev jag under några år på lösark och satte in i pärmar. Nu skriver jag i anteckningsböcker. Hur många sidor har jag inte skrivit! Och hur många timmar!!

Och för vem?! Jag har skrivit för min egen skull. Det har nog betytt mer än jag tror, tänker jag nu, att få reda ut, att få formulera sig, sätta tankar och upplevelser på pränt. Tack, farbror Gabrielsson! På senare år har jag funderat på vad som ska hända med mina dagböcker när jag inte själv finns. Vill jag att någon annan ska läsa det jag skrivit? Är det någon som vill läsa? Ska de bara slängas?




Förutom min första röda dagbok, har jag också läst ur den här pärmen som är ifrån 1970. Här har jag bl.a. skrivit om pappas dödsfall och dagen efter, sedan är det ett uppehåll på några veckor. Det står tyvärr ingenting om begravningen och alla tankarna kring den. Känns lite synd, men förstår att det kanske blev för jobbigt att skriva.

I dagbokspärmen har jag inte bara anteckningar, utan också en del bilder och dikter.




Den 2 april 1970 citerade jag första versen på Karin Boyes dikt Stjärnorna. Det var kvällen innan pappa dog.

STJÄRNORNA
Nu är det slut. Nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå,
när inget finns att vänta mer
och inget finns att bära på.




Annars var jag en typisk tonårstjej på många sätt, både före och efter pappas död. De här bilderna från en Fotoautomat fanns med i samma pärm. Vi blev väldigt deppiga efteråt!

För den som inte vet, så är det jag som är till höger och min bästa kompis till vänster. Hur skulle mitt liv varit utan Birgit?! Så glad att vi har kontakt fortfarande!!


lördag 22 april 2017

Genom alla stängda dörrar



I morgon skulle jag, med många andra ha talat om Tomas möte med Jesus. Men jag är sjuk. Så det blir inget av med det. Känns alltid jobbigt när någon annan måste gå in och ta mina uppgifter. Men jag hade inget val. Tacksam för den/de som är i mitt ställe i Gunnarsbyns kyrka och i Matteuskyrkan.

Jesu lärjunge Tomas, ni vet, han kunde inte tro att Jesus hade uppstått från döden, han ifrågasatte det och ville ha bevis. Han hade låst in sig och var mycket rädd. Då kom Jesus till honom, inga låsta portar eller reglade dörrar kunde hålla honom borta. Han sa till Tomas: Frid vare med dig! Fred vare med dig!

Så hoppas jag, att Jesus kan ta sig igenom alla spärrar, instängdhet och låsningar hos mig själv och alla andra och komma till oss precis där vi är och ge oss sin närhet och fred.



Jag lägger mig ner i frid och sover.
Du Herre, låter mig bo i trygghet.
Psaltaren 4:9

(Min "instängdhet" handlar just nu om hög feber, yrsel, ont i halsen, utan röst, täppt, värk i kroppen - så det är inte allvarligt. Men det går inte att jobba).


fredag 21 april 2017

Mörkrädd?







I huset 
runt hörnet
lyser lamporna
dygnet runt
osynliggör
mörkret
ingen vill se







Om vi vågar möta det svåra mörkret - både vårt eget och andras - istället för att försöka osynliggöra det, skulle det sanna och välgörande ljuset få större utrymme i våra hus och kroppar. Något nytt skulle börja spira. 

När Gud för första gången sa sitt ”varde”, sitt ”bliv”, i skapelsens morgon, var det kaos, mörkt och tomt. Ur döden föddes livet. Ur intet, tomheten skapar Gud  fortfarande ljus och liv. 





måndag 17 april 2017

Glad Påsk



Helgdagarna är snart till ända.
Hoppas att du är nöjd med dina dagar!


Passionstiden och påskdagarna är intensiva och dramatiska dagar
ur kyrkans perspektiv
med Skärtorsdagsmässa...



... och Långfredagsgudstjänster.



I Matteuskyrkan hade vi en korsvägsvandring
där vi följde Jesu väg till korset.
När man får se, höra, känna och dofta
kommer berättelsen närmare och verkligare.



I dag, Annandag Påsk, har vi i Matteuskyrkan firat
Påskdagens glada budskap; Kristus är uppstånden!

Det nya Kristusljuset tändes.
Procession, påskliljor,
mycket sång och glädje, 
många människor, unga och äldre
och mässa
präglade gudstjänsten.


Efteråt åt vi Elsas goda påskbuffé.


Några dagar har vi haft glädjen att ha vår dotter och hennes sambo hemma. Som alltid roligt och lika tomt när de åker! En av dagarna var vi en tur till Piteå och gratulerade en av mina bröder som fyllde 60 år! Min mamma och hennes make, syskonbarn och syskonbarnbarn var också med. Det blev några festliga timmar tillsammans.


I dag har vi på gudstjänsten pratat om kvinnorna som kom till graven för att smörja Jesu kropp. Men graven var tom! De blev förskräckta för de trodde att någon hade tagit Jesu kropp. Men en ängel sa till dem att inte vara ledsna och förskräckta, Jesus som blev korsfäst, har uppstått och är därför inte i graven! Kvinnorna fick uppdraget att sprida det vidare! Det budskapet har spritt sig, långt och länge - det är därför vi har kyrkor och firar gudstjänster. Varje gudstjänst och varje mässa (nattvard) är en påminnelse om Jesu död och uppståndelse. För vår skull. I kärlek. Det är det centrala i den kristna tron.



söndag 16 april 2017

... det räckte






HAN BARA VISADE SIG

Det var inga ljusfenomen
inga jordskalv
inga hurrarop

han bara visade sig

Det var inga pressuppbåd
inga reklamkampanjer
ingen trumpetfanfar

han bara visade sig

för kvinnorna


det räckte


(citerar min egen dikt från
Kyrkoårets gudstjänster, Påskdagen,
2016-2017 
bokförlaget Argument)





fredag 14 april 2017

Långfredag


(Sagrada Familia, Barcelona)


(Sagrada Familia, Barcelona)


I dag på Långfredagen får vi påminnas om
Jesu lidande, korsfästelse och död.


(Överluleå kyrka, Boden)


Han gick den svåra vägen.
Han bar sitt eget kors.
Han bad: Min Gud, förlåt dem."
Han led och dog på Golgata.
Han gjorde det för oss,
för alla och för oss.

Text: Britt G Hallqvist
Psalm nr 442 
i Den Svenska psalmboken



(kommer inte ihåg var jag tagit detta foto)

tisdag 11 april 2017

I det oförutsägbara och motsägelsefulla




Mycket i livet "går sin gilla gång", eller "rullar på som vanligt", som man brukar säga. Men rätt som det är sker ändå det oförutsägbara, det man inte räknat med, inte kunnat föreställa sig. Åtminstone inte nu och här. Det kan vara till både lycka och sorg.

Sorg, förtvivlan, ilska är känslor som uppfyllt många på grund av terrordådet i Stockholm i fredags.




Men vi har också fått se och höra om motsatsen till våld och ondska; omsorgen om varandra och viljan att hålla ihop och stå eniga mot alla destruktiva krafter.




I söndags var det Palmsöndag och vi fick påminnas om Jesu intåg i Jerusalem. Han kom ridandes på en lånad liten arbets-åsna. Många jublade över Jesus, hyllade honom med palmblad och Hosiannarop. Det var en förväntansfull och festlig stämning. 




Samtidigt var Jesus på väg till lidande, korsfästelse och död. Under vägen möter han förräderi, svek, hot och hat, men också äkta hängivenhet, kärlek generositet och omsorg. Så motsägelsefullt kan livet vara. 


Ser ni fågeln mellan palmbladen? Fotat av Cornelia.


Min tro är att det är just i det oförutsägbara och motsägelsefulla livet som Jesus vill komma till oss med budskap om fred, liv och hopp. Jag tror att han finns mitt i livet. Inte i någon specialavdelning; en andlig eller kyrklig del. Eller en avdelning med bara allvar eller där allt bara är lyckat och välstädat. Han finns mitt i.




Den annorlunda konungen, som segrar genom att lida och dö och som vill leda oss inte i kraft av sin makt, utan i kraft av sin utgivande kärlek, vill möta oss varsamt och med stor respekt i det mörkaste mörka med det motsatta: ljus, liv och hopp. 
Så tror jag.


Alla fotografier är ifrån Barcelona.

torsdag 6 april 2017

Ordlös





Kanske är de för många
för långt borta
för slitna
för stora

ordlös
tomhänt
räcker jag dig
det jag inte har
inte kan förklara
inte kan undvika

mitt i det
svårfångade
obeskrivliga
står jag
alldeles, alldeles
stilla

och
väntar


(Efterord: Så här efter det misstänkta terrordådet så skulle texten kunna sluta med och andas eller och hoppas istället för och väntar, eller något annat mer lämpligt....)



söndag 2 april 2017

Ledig helg



Min lediga helg håller på att gå mot sitt slut. Men jag är glad över att jag var ledig just den här helgen. Jag jobbar tre av fyra helger, så det är verkligen "tur" när det stämmer. Helgen började bra med konsert på fredagskvällen i Kulturens hus i Luleå med Amanda Bergman Hollingby och hennes band.


Det var förstås mörkt i salen och vi satt långt bak så det var inte så lätt att få bra bilder.


Amanda kommer från Dalarna och är dotter till en av mina styvsystrar, eller bonussystrar, som det heter nu för tiden. Jag tycker mycket om Amandas röst och hennes naturliga stil. Hon är verkligen en tjej som tänker och uttrycker det ofta i poetiska former. Om jag lyckas ska jag lägga in (längst ner i inlägget) några filmsnuttar som Owe tog. Det är han som har tagit bilderna också.


Amanda pratade mellan låtarna bland annat om hur viktigt det är att vi uppmuntrar varandra och att var och en ska tillåtas att få vara den man är. Alla måste inte vara idérika och framgångsrika. Att "nå sin fulla potential", som det ofta populärt uttrycks, är inte nödvändigt, menade Amanda, det kan t.o.m. vara negativt, för vad gör man sedan?!   




Det var en bra kväll och minst lika roligt var det dagen efter då vi träffades hemma vid köksbordet och pratade. Min bonussyster A var också med bandet på turnén upp till norra Sverige. Det var så roligt att träffas! Amanda och A "gjorde" Boden på lördagen. A:s pappa var gift med min mamma på 70- och 80-talet, men dog tyvärr hastigt 1987.
Önskar A och Amanda och det lilla liv som är på väg allt gott i framtiden!


Vårvintern är här! Underbart!


I dag har vi suttit för andra gången i år i uterummet och ätit middag.
Utan extra värme-hjälp.
Det är vår!


Ev kommer några filmsnuttar från konserten så småningom.
Annars finns det gott om filmer på YouTube.