Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 30 september 2011

Ängeln och Lill-Nisse

Efter en fantastisk musik-upplevelse i Mariakyrkan i Sävast, Boden, i går kväll med A Capella gruppen ACCJA, så möter jag denna lediga helg med glädjefull förväntan. Ett stort plus för den här helgen är att vår son från Umeå kommer hem ikväll! Han ska spela pingis i Sävast. Då får vi "låna" honom mellan matcherna.

Solen lyser och jag ska försöka bestämma mig för vad jag ska välja att göra idag... det är alltid så mycket jag vill göra när jag är ledig ...Jag ska kanske börja med att tömma sonens säng från alla mina papper och pärmar - annars kanske han inte känner sig så välkommen...

På söndag är det Den helige Mikaels dag. Texterna handlar bl.a. om vår kamp mellan ont och gott i livet och Guds kamp för oss. Mikael är en av Bibelns nämnda änglar med namn. Mikael betyder Vem är som Gud? och visar att den slutgiltiga segern en dag tillhör Gud och att alla då skall se Guds storhet. På våra gudstjänster denna söndag lyfts ofta barnen och änglarna fram.



Finns det änglar, hur ser de ut, hur känner vi igen dem...?
Det kan finns många svar på de frågorna och ett kan vara den här berättelsen:

ÄNGELN OCH LILL-NISSE
Det kom en ängel och räddade Lill-Nisse från den stora svarta hunden. 
Han var fet och gråklädd.
Han hade flottig keps och fimp i mungipan.
Ängeln tog Lill-Nisse i handen och följde honom hem.
Lill-Nisse visste inte att det var en ängel.
Ängeln visste det inte heller.
Britt G Hallqvist, Herdaminnen och barnasinnen


En stor svart hund kan också vara en ängel som beskyddar...

onsdag 28 september 2011

Fridlyst



FRIDLYST

Vänd dig om

ser du
Någon
har sitt ansikte vänt till dig
i väntan att
få möta din blick
för att ett nytt förbund
skall kunna slutas
i tid och rum

ser du
Någon
vill låta sitt ansikte
lysa över dig
att Hans nåd är dig nog
under dagens alla timmar och
när mörker betäcker dig 
om natten

vänd dig om
du blir klädd i
en mantel av ljus som
reser dig upp
gör dig synligt verklig
men oåtkomlig för
mörkrets giftiga pilar

vänd dig om
ser du
kärlekens ansikte
lyser mot dig att
 dina fredlösa nätter och dagar
skall ha en ände
att du är skönare
än mång tusen
i Hans ögon som vilar på dig
som reser dig upp och
gör dig fridlyst

Eva Magnusson ur ...och Glädje

tisdag 27 september 2011

Kontraktskonvent

Det här inlägget är mest en test. Jag är på kontraktskonvent för präster och diakoner på Nordkalottens hotell och konferensanläggning, Luleå (nära Kallax flygplats). Nu prövar jag att blogga på min telefon, jag har inte gjort det förut.

Temat är "Själavård i ett ansträngt familjesystem". Ett intressant tema. Lars Göran Sundberg (mitt gamla namn - men vi är inte släkt vad jag vet) heter föreläsaren.

Förutom föreläsningar och god mat så finns det ett stort värde att få mötas, både de vardagliga arbetskamraterna i en annan miljö och kollegor från andra orter, både gamla och nya bekanta.

Nu ska jag försöka sova så att jag orkar med morgondagen. Det blir en lång dag. Efter konventets slut vid lunch, fortsätter dagen med möten och planeringar i det vanliga arbetet.

måndag 26 september 2011

Dansa med änglarna

Bodån i Boden. Alldeles ovanligt mycket och rörligt vatten i ån.

I dag på min lediga dag har jag inte orkat så mycket annat än "bara vara". Det var riktigt soligt och fint mitt på dagen, så det blev en långpromenad tillsammans med mobiltelefonens kamera. 



Hela hösten har jag haft Per Harlings sång/psalm i huvudet Dansa med änglarna. Jag tycker om den  texten. Den är liksom så målande... - och återigen blir vi påminda om hur mycket barnen har att lära oss se och höra...

I en värld full av kosmiska under
ser barnen det vi inte ser.
Ett löv som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.
"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik...
o.s.v.

Text o musik: Per Harling. Den Svenska Psalmboken med tillägg,  nr 745


I kväll har vi varit och ätit god soppa och paj hos min mamma och hennes man - en bra avslutning på dagen.
I morgon åker jag på Präst- och diakonkonvent ett dygn på Nordkalotten.



söndag 25 september 2011

Barn och vuxna

Efter en intensiv helg med Dopgudstjänster, Söndagsgudstjänst och avslutningsvis i eftermiddag med gemensam Middag och Familjemässa så är det många intryck, tankar och samtal som jag bär med mig. Jag har träffat så många människor - inte minst barn och barnfamiljer.

Tänk vad barnen har mycket att förmedla och lära oss vuxna...


Naturligtvis är vi vuxna också väldigt viktiga för barn och unga.
Det är som Karin Boye skriver:

Det världen behöver är mödrar
- antingen de är män eller kvinnor,
antingen de fött barn eller inte.
ur Kallocain

Vi behöver varandra; barn och vuxna. 
Ett av våra barn har varit hemma i helgen - själv har jag inte varit hemma så mycket, men de timmar vi har haft tillsammans, då vi fått prata, berätta, visa bilder, det ger mening åt livet. Förgyller tillvaron.



Fotot är scannat, om du klickar på det blir det större. Det är vår son och hans farfar, 1988)

lördag 24 september 2011

Varje barn är en färg



En klass fick i uppdrag att skriva höstdikter och en ung poet skrev:

Nu är det höst.
Allting blir grått.
Utom jag.
(Hämtat ur boken Barnet och jag, red Anna Mellergård, Libris 1992)

Så underbart  skrivet, tycker jag! Barn har förmågan att vägra bli gråa. Och barn smittar med sin glädje, nyfikenhet och tillit. Det är som Bo Setterlind skriver i dikten "Konstens födelse":

Varje barn
är en färg
som Gud målar med.
(Ur Barn, Bernces förlag, 1971)



Nu är det höst. Allting blir grått. Utom jag...
Just det! Så vill jag leva!


onsdag 21 september 2011

Gläntan


Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.
Tomas Tranströmer ur Gläntan


Jag älskar de här orden av Tranströmer! De ger mig både tröst och hopp. Kanske är det för att jag ofta går vilse (eller ännu mer kör vilse). Eller för att jag mentalt känner mig vilse eller osäker... hur ska jag nu ta mig vidare?! Vad blir nästa steg? Och plötsligt så öppnar sig något oväntat, ett ljus i det dunkla... som jag inte skulle ha hittat om jag inte stannat upp och undrat var jag var någonstans...

Det är en tröst att det inte bara är den duktige och perfekte, den som alltid kan vägen - eller som Tomas Tranströmer uttrycker det i en annan dikt Guldstekelde som aldrig är tankspridda, de som aldrig öppnar fel dörr ... - som hittar de där fina gläntorna, utan det har vi  alla möjlighet att göra.



tisdag 20 september 2011

Kaffekoppen



KAFFEKOPPEN
Den får stå kvar där på bordet,
kaffekoppen.
Jag nämns inte ta bort den
Den är nästan helig

Jag är inte ensam
Jag har delat min tillvaro med någon
Det är sant!
Se, kaffekoppen står ju där,
som ett bevis!

Så länge koppen står där på bordet
och smulorna ligger kvar på duken
så är hela rummet, hela lägenheten
uppfyllt av NÄRVARO.
1988.04.06.

måndag 19 september 2011

Löv är som tankar



Löven är som tankar.
De spricker ut och ger liv och ljus.
När tankarna och löven fyllt sin funktion,
måste de lämna plats åt nya tankar och nya löv.

Gunnel och Kjell Swärd, Speglingar, Pedagogförlagt AB, 2004


söndag 18 september 2011

Tack för hösten!



Åter en fin höstdag. Vi har tillbringat större delen av dagen ute vid stugan och i skogen.
Till vår glädje så hittade vi en hel del stora, fina lingon.



OBS! Här har jag lyckats fånga solstrålarna, bra va´?


Gud, vår Skapare,
tack för hösten med den klara luften,
de vackra, lysande färgerna,
den nyplöjda åkern
och den mognande frukten.
Du som är densamme både höst och vår,
hjälp oss mogna i vår tro,
stärkas i vårt hopp
och få en djupare kärlek till dig och varandra.
Och när vi blir gamla,
vissnar och dör,
ge oss då del i det liv
som aldrig dör.
Gillis Simonsson



lördag 17 september 2011

Höstplock

Liksom många andra har vi denna klara och soliga höstdag varit ute och börjat rensa bort och plocka ihop på tomten. Det är en blandad känsla, sorgligt att konstatera att sommaren är slut, och skönt att få undan det som är visset och fult ... Några blommor tog jag vara på, för att sätta i en vas inne.

Owe plockade upp potatisen vi testade att sätta i våras. Den ser riktigt stor och fin ut...


Eftersom det låter som att det kan bli minusgrader de närmaste nätterna så plockade vi också in Salvia, Persilja, Timjan, Oregano för att frysa in del och torka en del. Vi känner oss glada och lite stolta över det vi kan ta vara på. Vi är bara glada amatörer på det här området...

Krondillen fick stanna kvar ute.


 Skynda dig älskade,
skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära
till natten,
snart är den blommande
sommaren slut.
Tove Jansson 









fredag 16 september 2011

Det finns en plats



När jag förbereder mig för gudstjänster, andakter och kyrkliga handlingar (dop, vigsel, begravning) så hittar jag ofta fina texter, som det kanske inte finns tillfälle att läsa, men som påverkar mitt tänkande och min inspiration.
Det här är en sådan text:

Det finns en plats 
Det finns en plats, som alltid tillhör barnen,
de som från skratt och lekar har ryckts bort.
De var vårt liv, men tiden vi fick dela
blev alltför kort.

Det finns en plats där vi får släppa taget
om de vars händer vi har hållit ömt.
Där finns den kärlek som kan se vår saknad,
sorgen vi gömt.

.......

Det finns en plats där Gud hör alla frågor,
lider med oss när sorgen saknar ord,
vakar med oss när tilliten är krossad,
läker vår tro.

Jesus som bad oss vara såsom barnen
bär i sin famn dem vi till vila lagt.
Det finns en plats där vi en gång ska mötas,
det har Gud sagt.

John Bell/Victoria Rudbark ur När tillvaron rämnar av Per Harling, Verbum, 2005


onsdag 14 september 2011

Allhelgonamässan

Hoppas att ni som läser min blogg, hänger med i svängarna... ena dagen skriver jag om en sak, andra en helt annan typ av inlägg - det blir lite blandad kompott.





I dag på prästträffen hade vi fått uppgiften att ge varandra boktips - det blev också blandat, böcker av olika genre. Jag valde att ta en av de tre böcker som jag just nu läser, nämligen Hej och välkommen till Allhelgonamässan av  Else Blomgren och Olle Carlsson (Verbum, 2009). En bok som berättar om hur deras Allhelgonamässa vuxit fram, hur de arbetar, hur deras människosyn, gudsbild och bibelsyn påverkat deras tänkande och utformande av verksamheten i Allhelgonakyrkan i Stockholm.

Jag citerar två delar av inledningsorden i mässan. Det stämmer med min syn och vilja till attityd i mötet med människor.

Hej och välkommen till Allhelgonamässan
och speciellt välkommen till dig
som är här för första gången.
Välkommen du som tvivlar,
du som söker, längtar, hoppas och tror
att det finns en makt större än vi själva,
en kraft att ösa ur när vår egen tagit slut.
Hit är alla välkomna,
oavsett trosuppfattning
eller avsaknad av trosuppfattning.

....
Vi söker inte konsensus, vi behöver inte vara överens.
Vi är inte här för att klubba igenom några gemensamma beslut,
och vi är inte här för att stifta lagar.
Vi är här för att vi har en andlig längtan,
för att vi lever med frågorna, för att vi saknar svaren,
för att vi är människor!

Jag rekommenderar varmt boken!

tisdag 13 september 2011

En kvinnas vedermödor





Framsida på Hemmets Journal 1957



En kvinnas vedermödor
Förr var det värsta en maska på strumpan.
Nu räcker det inte att fettsuga rumpan,
ha kuddar i brösten av silikon,
se upptagen ut och ha mobiltelefon.

Att hålla in magen och strama åt hakan
att lyckas på jobbet och låta bli kakan
och gymping och friskvård och alls ingen sprit
och beklämmande fult att vara blekfet och vit.

Så lysrör med UVA och Brun-utan-sol
och rakade ben om du tänkt bära kjol.
Är detta vår tillvaros mening och mål?
Jag önskar det räckte med vatten och tvål!
Anonym

måndag 12 september 2011

Blad, blad, blad

Jag har min "helg" nu, ledig måndag och tisdag. Vad blev det då av den här regniga dagen? BLAD är en bra sammanfattning av den här dagen. Tidningsblad, bokblad, busk- och trädblad (löv) och akvarellblad.

Till lunch gjorde jag spenatsoppa med ägg, persilja, morötter, lök och olika ört"blad" från sommarens små odlingar. Det blev gott och kändes nyttigt.





Jag trotsade regnet och gick en promenad efter lunch. Passade också på att ta några foton på stora, vackra blad - jag vet inte vad de heter...





Visst är det helt fantastiska färger?! Om det var avmålat på papper så skulle man kunna tro att det var fantasiblad...
Jag plockade också in några blad för jag ville försöka måla av formerna. Så många olika former det finns bara på våran lilla tomt!







Jag tömde vårt stora köksbord och fyllde det med löv, papper, färger - det ser ju riktigt kreativt ut! De flesta målningarna är dock gamla, ville sortera och se om jag skulle kunna våga hänga upp någon på väggen. Jag har blivit mycket frimodigare med det på (mycket) senare tid - för det är ju faktiskt så, att det är först när man ser en målning på avstånd och nu och då, som man ser vad som är bra eller mindre bra ...




Redan som mycket ung tyckte jag om den här dikten:

En målares önskan
Jag ville måla ett ringa grand
av slitnaste vardag, så nött och grått,
men genomlyst av den eld, som förmått
all världen att springa ur Skaparens hand.
Jag ville visa, hur det vi försmå
är heligt och djupt och Andens skrud.
Jag ville måla en träsked så,
att mänskorna anade Gud!
Karin Boye

Nu ska jag läsa några bokblad innan jag somnar...

söndag 11 september 2011

Du vet väl om

Mobilfoto

Nu har jag fullgjort min första helg efter det nya schemat. Från och med den här hösten så jobbar präster och musiker varannan helg. Den helg man jobbar så har man dop och vigslar på lördagen och på söndagarna en gudstjänst kl 11, ibland med en dopgudstjänst efteråt och en gudstjänst kl 17. Före gudstjänsten kl 17 serveras alltid middag (kl 16) för 40kr / person eller 100 kr /familj. För min del handlar det om Bergnäskyrkan på förmiddagarna och Porsökyrkan på eftermiddagarna.


Porsökyrkan i april

I kväll hade vi Sinnesromässa i Porsökyrkan med många engagerade och medverkande. Jag tror att vi var 13-14  stycken olika personer som medverkade med tal, läsning, dikt, bön eller sång och musik. Det är roligt och berikande. Sedan är det ju ännu fler som är med på annat sätt, som är minst lika viktiga, som t.ex. sköter mikrofonerna, delar ut psalmböcker, ser till att ljuständningen fungerar, att det finns bönelappar och att de samlas in, delar ut bröd  och vin (=druvjuice) m.m. Kyrkan var fullsatt med människor i alla åldrar. Var och en är viktig! Man är absolut viktig för helheten och "miljön" fast man inte "gör" någonting särskilt i gudstjänsten.

Det är som vi sjöng mot slutet:
 Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

...

Du passar in i själva skapelsen, det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den, säga ja eller nej.
Text och Musik: Ingemar Olsson, 1978, 
Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 791, kören + v 2


Mobilfoto från igår

lördag 10 september 2011

Frihet

Jag sitter och kämpar med predikan inför morgondagen. Temat är Friheten i Kristus. Det är ju ett underbart tema, ändå går det trögt... det "ploppar" upp olika texter i huvudet på temat frihet. Texter som jag tycker om, men det går ju inte att bara citera dikter, sånger och psalmer... Men här kan jag skriva dem.

En dikt, som jag sällan har citerat, men som ganska ofta finns i mina tankar:

Gåvan
förut bunden
men gjord fri
betedde du dig fortfarande som bunden
då dina lemmar stelnat
i den långa ofriheten

dina händer blev kvar på ryggen
och dina fingertoppar
nådde aldrig en annans ansikte
inte heller lärde du känna
groparna på din egen kropp -
detta är fråga om
att ta emot
att först ta emot sig själv
som en gåva från den som har skapat

och så få liv i
stelnade lemmar
LisBeth Wedin


I går blev jag påmind om den fantastiska sången Sång till friheten av Björn Afzelius

........
Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder,
freden är din syster,
kampen är din fader,
framtiden är ditt ansvar.

Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna, som vågorna, 
som fåglarna,
som blommorna på marken.
.......

Och så finns det fina psalmer förstås, som t.ex.:

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Britt G Hallqvist, 1972 efter J Kirkegaard 1971 (Sv Ps nr 90 v1)




Eller Guds kärlek är som stranden...

.....
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av, 
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.....
Och ändå är det murar oss emellan,
och genom galler ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.....
O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är
.......
A. Frostenson, 1968 (Sv Ps nr 289 v2, 3, 4a) 



Eller Gud från ditt hus... 

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud gör oss fria!
F. Kaan 1968, Britt G Hallqvist, 1970. Sv Ps nr 288 v2

Den finaste psalmen av alla, är kanske just den som vi ska sjunga i morgon förmiddag på Söndagsgudstjänsten i Bergnäskyrkan:

Våga vara den du i Kristus är,
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.

....
Redan är du den du en gång skall bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri.
A. Frostenson, 1963. (Sv Ps nr 87 v1 och 4)

Nej, nu måste jag fortsätta med predikoskrivandet, innan jag blir för trött... Jag har lite att förbereda för Sinnesromässan kl 17 i Porsökyrkan också.

fredag 9 september 2011

Den elfte september

I dagarna påminns vi om det som hände för 10 år sedan, den 11 september 2001. De flesta människor kommer nog ihåg den dagen och var man var när man fick höra vad som hänt. Själv var jag i Hemavan på stilla och tysta dagar. När vi skulle börja färden hem, så ringde jag hem och pratade med sonen, som var 15 år då. Han berättade om flygplan som kört in i viktiga byggnader, allt lät så osannolikt... Vi som hade levt i tystnad, lyssnade på direktsända nyhetssändningar de 45 milen hem. Det var ett bryskt uppvaknande från stillheten... ändå ingenting mot för de drabbade!

Hjälp oss leva
Gud, 
hjälp oss leva i en värld
som vi varken
kan behärska eller kontrollera.

Hjälp oss leva
med tillit och öppenhet,
trots att vi är skrämda av terrorns kraft.
Hjälp oss leva
i kärlek och barmhärtighet
trots hatets ofrånkomliga närvaro
både i vår värld
och i våra egna liv.

Hjälp oss leva
i medkänsla
med alla som drabbas av människors ondska
och livets oförklarliga mörker.
Gud, hjälp oss leva.
K G Hammar

Rödbergsfortet, Boden. Foto: Cornelia Ryås



torsdag 8 september 2011

Min tro på Gud

I kväll har jag varit på en samling på universitetet som den kristna studentgruppen anordnat. Vi var representanter från olika kyrkor och församlingar. Tanken var att de nya studenterna skulle få en bild av vilka kyrkor som finns i staden.
Vi hade fått speciella förhållningsregler, vi fick inte prata mer än 7 minuter var och vi skulle börja med att berätta hur vi själva kommit till tro och blev det sedan tid över, fick vi berätta om den kyrka vi representerade.

Om mig själv sa jag ungefär så här:
Jag har växt upp i en familj där mina föräldrar räknade med Gud, Gud fanns med i vardagen. Det var naturligt att prata med Gud om allt. Och jag upplevde att Gud var med oss. Det var det som la grunden för mig att vilja vara en kristen.
Min pappa sa ofta: "Gud är en god Gud" - och så formades min Gudsbild.

Några månader innan jag fyllde femton år, så dog pappa, några år över 40. Han fick ström genom kroppen och dog omedelbart (det har jag berättat förut, under rubriken Åke, i maj, tror jag). Vårt liv vändes upp och ned.
Min barnatro fick sig en ordentlig törn - var verkligen Gud en god Gud?!
Gud var så en del av mitt liv, så det gick bara inte att lämna Gudstron - däremot grälade jag på Gud, ifrågasatte, uttryckte min besvikelse ... jag var ju van att prata med Gud... och Gud tålde det.
Jag lärde mig (någorlunda) att acceptera att man kan inte förstå allt och att allt som sker kanske inte är Guds vilja (men Gud kan tillsammans med oss göra något gott av det), samtidigt som jag upptäckte att Gud var med mitt i det svåra och oförståeliga. Och så småningom så blev det ännu större för mig. Gud vek inte undan från det mörka och smärtsamma, utan stannade kvar. Det har en stor betydelse för min tro.

Här är mitt barndoms kapell, centralt i Piteå, Ebeneser, hette det då. Jag tror att det ägs av Ronny Eriksson (komikern) idag och heter Krokodil. Vi bodde precis bakom och nedanför kapellet, på Hamngatan.

tisdag 6 september 2011

Hur var det möjligt?!

Med min make, Owe, vid ratten, körde vi märkligt nog 7-8 mil fel! Det var när vi skulle åka hem från vår Norge-tripp för ett par veckor sedan. Det hade inte varit så märkligt om det hade varit jag som körde - för jag har ett - nästan - obefintligt lokalsinne. Jag har ingen fysisk orienteringsförmåga. Hur många gånger har inte jag vimsat bort mig?! Men Owe!!


Vi hade inte hunnit köra så långt förrän jag sa till Owe, att jag inte kände igen mig och undrade om han var säker på att vi var på rätt väg. Jo, sa han, det finns ingen annan väg. Nehe, då fick jag lita på det, för jag visste ju, vem som brukar ha rätt på det här området... obs! på det här området! :-) Så jag njöt av allt det vackra vi såg. Vi var verkligen hänförda av den fantastiska naturen! Inte mindes vi att det var fint när vi åkte dit och att det var så många vägtunnlar ... Och plötsligt så var havet på höger sida, där fjorden skulle ha varit på vänstra sidan...


Hm! Nu började t.o.m. Owe tvivla... Om vattnet är på höger eller vänster sida säger inte mig så mycket, men Owe som alltid  - annars - har väderstrecken i huvudet och har koll på hav, land, fjäll...



Det visade sig att vi hade kört många mil fel. Vi fick åka tillbaka hela vägen och börja om igen. Det fanns ingen genväg över fjället :-)



När vi sedan kom på den rätta vägen, så blev det ännu mer obegripligt att vi kunde ha kört så fel! Det var en helt annan typ av väg och det visste Owe egentligen.

Å, vad vi har pratat och skrattat åt detta. Tänk att man kan vara så inställd på en sak, så att man vägrar ta in och tänka med sitt förnuft - när man ändå någonstans inom sig vet att det är fel. Man blir liksom blind och stänger till om alla sina sinnen och all logik. Och ju längre man kör, desto mindre vill man att det ska vara fel! Ett märkligt fenomen! För oss blev det något av en lärdom på ett djupare plan.



För mig var det också lite roligt att Owe kunde ta så fel. Han har ibland svårt att förstå hur jag bara kan köra (eller gå) så fel, som jag gör då och då... "men såg du inte från vilket håll solen var", brukar han t.ex. fråga, eller "du borde väl ha tänkt på att vattnet var på fel sida"... Nu gjorde han precis det felet själv! Det gläder mig :-)
Dessutom var det otroligt vackert, så det gör ingenting att vi fick åka den "felaktiga" vägen från båda hållen.

måndag 5 september 2011

Fattig bonddräng

När jag i dag kom tillbaka till kyrkan från "Öppen mottagning" på universitetet så satt ett gäng och fikade och sjöng i vår samlingssal. Det var Måndagsöppet i Porsökyrkan. Ett par gitarrer kom fram och sången fortsatte. En av männen som spelade började sjunga Fattig bonddräng och alla föll in i sången.

Fattig bonddräng är en sång med musik av Gorg Riedel och text av Astrid Lindgren. Sången utkom på skiva 1971, till filmen Emil i Lönneberga.
Den vill ge en bild av Sverige under 1800-talet, hur bonddrängarna hade det. (Uppgifterna har jag hämtat från Wikipedia)

Texten har ett budskap om - som jag uppfattar det - att Gud inte alltid dömer som vi tror, eller som människor skulle ha gjort. Gud ser längre än till det yttre. Det är inte Gud som har gett oss "syndakatalogen"! Gud vill ge upprättelse, nåd, förlåtelse, vila...

.
Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.
Och när lörda´n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda´n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.

söndag 4 september 2011

Dop med hemlig vigsel

Ett femtiotal personer var inbjudna till Dopgudstjänst för min brors barnbarn i Överluleå kyrka i går eftermiddag.
Jag hade förmånen och glädjen att få vara präst. När dörrarna öppnades så började samtidigt organisten i församlingen att spela Mendelssohn och dopbarnets föräldrar kom in brudklädda! Det gick ett sus genom lokalen.

Foto: Owe Ryås

 Foto: Owe Ryås
Dop- och vigselgudstjänsten var i Mariakoret i Överluleå kyrka, Boden - där alla kommer nära varandra.

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlk, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
Kärlekens lov, 1 Kor. 13:4-7, 13

 Foto: Cornelia Ryås
Här ger D och G löftena till varandra; "... att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt".

Efter "Tillkännagivandet"; Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid; så gick vi till dopfunten tillsammans med D:s och G:s barn.

Foto: Cornelia Ryås
Här läser vi trosbekännelsen tillsammans.

Foto: Owe Ryås

Foto: Owe Ryås
Efter dopet återvände vi till altarringen där vi fick be för hela familjen.

Foto: Cornelia Ryås
Traditionsenligt fick sedan gästerna möta brudparet på kyrktrappen.

Foto: Cornelia Ryås
Det nydöpta flickebarnet verkar mycket nöjd med hela tillställningen

Sedan samlades vi alla på en mycket fin och glad fest i Byagården i Kusån. Frågan som hördes här och där var. "Visste du om att det skulle bli vigsel också?". Nej, de allra flesta visste ingenting, så det blev en överraskning som gav både skratt och rörda tårar. Någon sa, att ska man överraska så här, då måste man lägga ut näsdukar på stolarna... :-)

Foto: Cornelia Ryås

Jag har fått tillåtelse av bruden att lägga ut bilder på min blogg. (Om man klickar på bilderna så blir de större)
Min dotter, Cornelia, skulle önskat att ha fått redigera sina bilder först... men jag är ju inte lika noga som hon... Hoppas att ni har överseende!
Vi önskar de fina makarna R med sina goa´ barn ALLT gott!