Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 30 maj 2019

En del av mitt liv




En del av mitt liv har blivit allt större, och allt viktigare för mig. Och kanske kommer det att bli ännu mer ... Att få måla, att skapa i fäger och bilder








I helgen som gick var det Konstrundan, som brukar återkomma varje år i Norrbotten i slutet av maj. Det är många som ställer ut sina olika alster runt om i Piteå, Luleå, Boden, Kalix mm med omnejd. Det är väldigt mycket fint som visas.

Vi var tre elever till Karin EE von Törne Haern som ställde ut våra akvareller i korridoren utanför Karin EE:s och Bertil Sundstedts ateljé på Kronan i Luleå. Det är skojigt att få vara med. Många trevliga människor passerar under de här dagarna.




Här är en besökare som ser på Bertil Sundstedts konst - en del av dem är gjorda i emalj - inne i Ateljén, där vi annars brukar måla. Det är en inspirerande miljö att vara i. Förutom Karins och Bertils egen konst finns också andras på väggarna och i hyllorna. Det är också här vi träffas ibland i Skrivargruppen som jag är med i. Så det är ett rum som ger mig skaparlust och glädje. Ett rum som finns som en del av mitt liv.




En annan viktig del i mitt liv är förstås min mamma Astrid, som alltid har funnits i mitt liv. Det är konstigt att tänka att det inte alltid kommer att vara så. Lördag eftermiddag blev vår "Mors dag" då vi firade mamma hemma hos oss. 

Det finns många viktiga delar i mitt liv som jag inte vill vara utan. Det är kanske bra att inventera och se vad som är viktigt och värt att vårda. Kanske finns det också något som saknas? Eller något som ska avslutas? Tål att funderas på. Särskilt lämpligt nu när mitt liv ändå ska förändras.



måndag 27 maj 2019

Det sista




Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.




I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.


 En kanslist på åkgräsklippare
 En musiker
En präst


Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.


Överluleå kyrka (Boden)


Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 




Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.




Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!





måndag 20 maj 2019

Ljuset faller på det genomskinliga





Ljuset faller på det genomskinliga

Hennes berättelse klär av oss alla
ingen har längre något att skyla sig med
ingen spelar längre någon roll
Vi är bara där
med oss själva
i det som är

Ljuset faller på det genomskinliga
allt blir klart
det sköra är det starka
det ömtåligaste är det mest hållbara

Ögonblicket av klarhet
likt regndroppen på väg att falla
omöjlig att fånga
svävar fritt
andas
och landar
B.R.






Sådana ögonblick är vi med om då och då. Svåra att fånga och svåra att formulera. Men när de väl har landat - om vi har någon ledig plats att ta emot, så tror jag, att den ögonblickliga klarheten påverkar oss till en djupare insikt kring mysteriet Livet. Även om vi inte är medvetna om det.






tisdag 14 maj 2019

Olika ögonblick




Våra dagar är en blandning av intryck och ögonblick. Tillsammans gör de något med oss. 

I det här blogginlägget har jag samlat några av de senaste dagarnas ögonblick. Var och en - och tillsammans, gör de mig glad och tacksam.




På kalas härom dagen :-) Inte glad bara för allt det goda som det bjöds på, utan också för värmen, glädjen och hjärtligheten.




Den här gungstolen i Porsökyrkan i Luleå gör mig rörd och glad för historien som ligger bakom. Den har en hedersplats i entrén. Den signalerar också något gott till alla som kommer, tycker jag.




En bild från söndagens gudstjänst. Carl-Anders Markström (emeritus organist i Överluleå församling), spelar på sitt eget byggda instrument, som han kallar för Flöjtpositiv. Så vackert gjord och så vackert ljud. Det blåa passade dessutom så bra in i Matteuskyrkan som har många blåa detaljer. 




En vän med sitt vackra hårsmycke. Och med mycket kärlek!




En stund ensam på ett café. Tid över att sitta ner och reflektera.




Till slut en ögonblicksbild hemifrån i söndags. Efter gudstjänsten. Jag sitter i fåtöljen i hörnet och "hämtar andan", som man brukar säga och njuter av värmen från öppna spisen. Utanför öser regnet ner.  

Små och stora ögonblick fyller våra liv. Det är svårt att värdera den ena före det andra. Allt tillsammans bygger våra liv. Alla ögonblick och intryck som vi ser och tar till oss samlas och skapar något inom oss. Därför har det förstås betydelse vad vi väljer att fokusera på. Mer betydelse än vad vi kanske tänker på. 



fredag 10 maj 2019

Hoppet är framtid




Vissa strofer, eller melodier  fastnar ibland i huvudet och kan finnas kvar rätt länge. Det är ju positivt om det är något som är bra. Men det är ingen garanti. Den här gången är det en bra psalm som har fastnat i min hjärna. Eller kanske hjärta.



Jag citerar tredje versen på Psalm Herren lever nr 155 i Den svenska psalmboken:

Herren lever, orden når oss:
Se, jag gör allting nytt. Framtiden väntar,
res dig, gläd dig som människa.
Text: G. Bexell 1971


Ord som jag gärna tar till mig nu, så här bara några veckor kvar till en ny tid i mitt liv.
Framtiden väntar, res dig, gläd dig som människa. Japp! Det ska jag! Hoppas att du kan göra det också! Det som väntar kan se väldigt olika ut. Önskar dig en god framtid.  Ja, som det står i första versen: Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.



Trevlig helg!


måndag 6 maj 2019

Vem är det som öppnar dörren?


(Bilden har inget med texten att göra)

Owe och jag kom dragandes med våra resväskor. Vi gick in på ett café eller restaurang. Jag känner igen lite folk där, det vänder sig lite i magen och jag ångrar att vi gick in där. En kvinna, som jag har träffat förut, kommer fram till mig och säger att hon känner igen mig. Jag har ingen större lust att berätta vem jag är. Hon börjar fundera på var hon träffat mig och undrar om jag är en av personalen på hennes pappas boende. Hon blir avbruten av något och vi passar på att gå.


(Tyvärr inte vårat hus)

Vi kommer så småningom hem. Owe ska låsa upp dörren och vänder sig om mot mig och ber om nyckeln. Precis när jag ska till att räcka den till honom så öppnas dörren inifrån! Jag hann tänka, inte kan väl vår son hunnit hem till oss (vi hade nyss träffats), och vår dotter var ju precis på väg åt ett helt annat håll... vem är det som öppnar dörren?!




Sedan vaknade jag. Det var en sådan där levande dröm som stannar kvar länge i minnet och känslan. Man kan ju fundera på första delen av drömmen, vad eller vilka det handlar om i mitt liv. Men det är den andra delen som jag framför allt är nyfiken på. I drömmen var det inte otäckt att dörren öppnades innan vi hann låsa upp den. Utan känslan var mer en spännande överraskning.

En dörr hade låsts upp.
En dörr öppnades för oss.
Någon hälsade oss välkomna hem.
Vi var väntade.

Den gladaste överraskningen,
det hjärtligaste,
det varmaste,
det bästa är kanske inte borta,
utan innanför vår egen dörr.
Hemma.


Så, någonting har mina tankar gått... Så här långt. Kanske kommer jag på vem eller vilka som fanns innanför dörren. Nästa steg är att kliva in...


                                                               (Inte vårat fönster, tyvärr!)