Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 20 januari 2018

Vitt vinterlandskap




Från att ha tillbringat en vecka i "sommarland" är vi sedan några dagar tillbaka i ett riktigt vitt vinterlandskap. Det var mycket snö när vi for (bilden ovan), men nu har det kommit ännu mer snö. Och mer snö är på väg.






Det är svårt att fånga snömängd på bild. Men går någon förbi på vägen på "vår sida" så ser vi inte det innifrån. Här har ändå Owe "skurit" bort en del av "snömuren".




Vi är ju vana vid snö här uppe i norr. Men alla säger att så här mycket snö brukar det inte vara i december och januari. Man kan tycka olika om snö. Men jag fascineras mycket av att den är så vit. Det kan jag tycka är mycket vackert. Samtidigt har jag lätt för att bli "snöblind" när jag kör bil. Det kan vara svårt att se när man t.ex. ska svänga, var vägkanten är. Och det gillar jag verkligen inte!

Snö är ett återkommande samtalsämne. Det blir aldrig uttömt. Det finns mycket att säga, tycka och känna inför.




Jag var på Vernissage i dag på Enter (Bodens Konstgille). Inte så starka färger där heller. Det gick mycket i vitt. Nästan som snökristaller. Det var Sven Teglund (Porsön, Luleå) som ställde ut sina akvareller "Mors virkade dukar". Fantastiskt vackra! Och vilket jobb! Små, små detaljer. Intressant att höra hans tankar kring sin mors virkade dukar.




En målning som skilde sig från de andra var från hans mors sista dagboksanteckning, som hon skrev när hon fick sin stroke. Några dagar senare var hon död.

En utställning väl värd att se! Den pågår t.o.m. 11 februari.

Läs gärna om Sven Teglund och hans konst och författarskap. Mycket intressant!

torsdag 18 januari 2018

Santa Maria



Nu har vi redan hunnit uppleva 18 dagar av detta nya år och börjat vänja oss att skriva 2018. Dagarna ser olika ut och kan vara olika för oss. Jag känner mig privilegierad som hör till den delen av världen som får semester och många semesterdagar jämfört med många, många människor på vår jord.




Jag har dessutom haft mycket sparad semester som jag behövde ta ut. Så Owe och jag åkte en sista-minuten-resa till Kap Verde, till ön Sal. Vi var där en knapp vecka. Trots de få dagarna, gav det många starka intryck.





Med västerländska mått bodde vi på ett ganska enkelt hotell. Men det fanns allt vad vi behövde; rinnande varmt vatten, dusch, el, wifi, AC... jämfört med dem som bodde runt omkring hade vi det väldigt lyxigt. (Personalen var dessutom trevliga och hjälpsamma.)
Länk till hotellet



De bodde mycket enklare.





Bakom den grå dörren längst till vänster på bilden ovan, där grillades det varje kväll. Därifrån luktade det så gott. Det var alldeles nära där vi bodde. Tillsynes var det bara ett litet rum utan fönster. Med endast en grill i. Dit kom det ganska mycket folk på kvällarna, och som vi uppfattade det, köpte med sig grillat hem. Eller stod utanför och åt.

Många lokala restauranger och barer var som bara ett hål i väggen, utan skylt och namn.





Frukost och lunch/eller middag åt vi på Café del Mar. Det ingick i hotellpriset. Det var bra och gott. Mycket trevlig personal! Och utsikt till havet. Min favoritfrukost var deras egen gjorda yoghurt med frukt.





Bara något kvarter bort från oss låg restaurang Camara Camara, som inte såg mycket ut för världen på dagtid. Men vi hade sett att det var mycket folk där på kvällarna, så ett par kvällar gick vi dit och åt mycket god mat. Mycket prisvärt var det också! Det var enkla plaststolar och bord ute på en mörk trottoar. Men en fantastisk stämning. Hit kom många av samhällets invånare och trivdes. Allt eftersom det kom fler människor plockades det fram fler plastmöbler. Rymdes inte alla på trottoaren, fick man sitta på gatan. Det var inget konstigt med det.

I princip finns det inget grundvatten i Sal, vilket gör det besvärligt med dricksvatten, växter och odlingar. Det mesta importeras. Det blir dyrt för öns invånare. Annars finns bara avsaltat havsvatten, ofta inte alltför rent.

Ingen vet riktigt hur många som bor på ön. Det kommer många migranter från afrikanska fastlandet. De kommer med båtar som fraktar varor - och stannar kvar. Men registrerar sig inte.




Nästan varje dag var vi till piren i Santa Maria. Samhällets samlingsplats, skulle man kunna säga. Varje dag kom båtarna in med fisk. Mer eller mindre, stora och små fiskar. Kvinnor och män rensade fisken, en del såldes vidare. Man passade också på att sälja andra saker här på piren där så mycket folk samlades, invånare och turister. Det var både hårt arbete, skratt och gemenskap.
På bilden rensas en tonfisk.

Fler bilder från Piren och Santa Maria över huvud taget, kommer.


söndag 14 januari 2018

Handmade



 Det är fantastiskt med dagens teknik, allt man kan göra i fabrik, industriellt, allt som kan göras digitalt mm. Allt som man förr gjorde med händer och enkla redskap. Allt kan bli så mycket mer, så mycket fortare. Tekniken kan till viss del befria från hårt och slitsamt arbete.





Men nog är det fantastiskt med allt som fortfarande görs för hand! När varje sak blir unik.






Samtidigt är det mycket svårt för många människor att kunna leva och klara sig på sitt hantverk. Det som är gjort för hand värderas ofta inte så högt, om man inte lyckats att bli ett känt namn eller märke. Det gäller många områden som t.ex. musik, måleri, författarskap mm.





Väldigt mycket av det som vi handlar i våra butiker eller på nätet börjar dock med att det är någon eller några människor som har använt sina händer, sin kropp, sina sinnen och sina speciella förmågor... många gånger är det inte de som får mest betalt. 

Nja, vad vill jag då säga med detta. Ja, jag vet inte riktigt. Men något om att livet, liksom arbetslivet/yrkesutförandet är verkligen inte alltid rättvist. OCH att det är något speciellt med det som är handgjort!




tisdag 9 januari 2018

7 år sedan




I dag är det sju år sedan började jag blogga. Jag hade inte funderat så mycket på det innan. Utan jag började bara en dag. Och jag kände mig väldigt modig. 




Från början skrev jag varje dag, ibland t.o.m. två gånger om dagen. Nu blir det lite ojämnt två eller tre gånger i veckan, ibland kan det bli längre uppehåll än så.

Naturligtvis har jag under årens lopp, funderat på vad jag kan skriva eller inte. Jag vill helst skriva om det som jag själv tänker på och lever med. Men allt vill och kan jag inte dela på bloggen. Och en del av det som jag är uppfylld av är förmodligen inte särskilt intressant för andra. I bland har jag inget särskilt att skriva om, som idag. 

Men jag har några bilder att visa, som jag tycker om. Jag tog dem med mobilen en morgon för kanske en vecka sedan. Jag tycker att de väcker en viss känsla och kan ge näring åt tankar och fantasi. Jag har själv inte riktigt kommit på hur jag vill beskriva dem. De kanske kommer igen i ett annat blogginlägg.




Fotografierna är ifrån Boden.

Det finns mycket som är vackert, dimmigt, osäkert och spännande.
Låt oss ta vara på det goda.


lördag 6 januari 2018

De vågade trotsa





DE TOG EN ANNAN VÄG

De vågade trotsa
förnuft, professionalitet, överhet
och följa en dröm!

Mötet med det lilla barnet
med den stora blädjen
med det overkliga, okontrollerbara
släppte kraven
att förstå och förutspå

De tog en annan väg
för en dröms skull
för ett ansiktes skull
för sin egen skull

De tog en annan väg
utan karta
utan garantier
utan att veta
vart det skulle leda

De tog en annan väg 

B.R.






Fotografierna är ifrån uppsättningen av Menottis opera
Amahl och nattgästerna
i Porsökyrkan januari 2012.
Om du vill se mer från den föreställningen finns det
här på bloggen 7-10 jan 2012.



Ibland måste man våga gå en annan väg!

torsdag 4 januari 2018

Juli -December 2017


Jag fortsätter med mina minnen från 2017.




Juli månad var mest semester. För vår del var det ovanligt mycket hjortronplock, skrapning och målning av huset hemma och kyrkstugan. I början av månaden hade vi Öppen Kyrkstuga med utställning av akvarellmålningar. Det var spännande och roligt!





Semestern fortsatte en vecka in i Augusti och så länge fortsatte också vi med hjortronplockande och målande av hus, Vi var också ute en hel del och körde till platser i Norrbotten som vi inte varit på förut. Vi såg många vackra vyer.

Det är lite speciellt att jobba på sommaren, som präst har man fler dop och vigslar och är mer runt i de andra kyrkorna än annars. 




För att nämna något som "stack ut" i September så var det konserten Vreeswijk Åkerström - Du och jag farsan i Kulturens hus.

I mitten av september var vi i Jäckvikk på Församlingsläger. En plats som det är lätt att älska!




Oktober präglades för min del av Matteuskyrkans 40-årsjubileum och Owes och min resa till Madeira. På en restaurang nära där vi bodde, bodde också ett par papegojor. En av dem var särskilt sällskapssjuk.




November upplevs ofta vara en grå månad, men årets november var för mig ganska färgstark, även om månaden började med Allhelgonahelgen. Men det är en fin helg, tycker jag. Den innehåller minnen, eftertanke, fin musik och många ljus. November innehöll också sorg och tragik.

I Matteuskyrkan hade vi en Skapardag med akvarellmålning i mitten av november. Helgen efter var jag på en akvarellkurs i Linköping med AnnMari Löf. Bilden ovan är en målning som AnnMari hade börjat med. Med på kursen var också min syster, vilket var ett stort bonus.

I slutet av månaden fyllde mamma 85 år. Det blev extra festligt när två av mina kusiner kom upp till oss och var här några dagar.




December är en intensiv månad på många sätt, inte minst i kyrkan. Olika advents- och julsamlingar. Tredje advent invigdes de nya nattvardskärlen i keramik i Matteuskyrkan, formade av Ulrika Lundmark.

Jag var ledig under själva julhelgen och kunde njuta helhjärtat av dagarna tillsammans med familj och släkt.

-

Ja, så har då 2017 fått läggas till handlingarna 
och ett helt nytt år har börjat. 


Jag har många tankar och intryck med mig från året som gått, som jag funderar på och påverkas av, men det är inte något jag klarar av att formulera just nu. Mycket kan jag känna tacksamhet för, i alla fall.

Vi vet egentligen inte så mycket om kommande dagar, även om vi planerar och tänker ut. Men enligt planerna sker, för min del, en del förändringar och nytt.




Även om vi inte alltid ser vägen eller spåren så tydligt, får vi fästa blicken mot ljuset och hoppas att det leder oss rätt.


tisdag 2 januari 2018

Januari - Juni 2017




Traditioner är väl till för att följas? Det blivit en tradition för mig att göra en resumé över året som gått. Ett foto för varje månad. Supersvårt att välja. Men jag tycker att det är kul att gå tillbaka och minnas. Dessutom träna mig på att vara kortfattad och bara välja ett foto för en hel månad.

Ja, då öppnar vi de stängda dörrarna för 2017. Du behöver inte följa med, om du inte vill. Jag gör det mest för min egen skull.




Januari är oftast en månad där allting startar om igen. Så var det också i år. Jag tänker i första hand på mitt jobb. Nystart av grupper och samlingar och utskick av olika slag.

Owe och jag fick förmånen att starta det nya året 2017 med vår dotter och hennes sambo. Det är inte alla år som man får fira nyår med sina barn! Så det blev en bra start!




Februari blev en intensiv månad för vår del. Vi hade visning och fick bud på vår stuga, skrev under papper och skulle ha lämnat över stugan till den 15 maj. Men eftersom den nya ägaren kunde bli av med sin lägenhet tidigare, så blev det bestämt redan till 1 mars! Så det blev många turer dit och till tippen, sorterande och packande. 

Förutom det ordinarie arbetet så hade vi i Matteuskyrkan bl.a. Semmelcafé med besök av Robert Nilsson från Svartlå, en Bibelutställning och en Skaparhelg med Kaijsa Pettersson.




I Mars månad vill jag lyfta fram Ikonvälsignelsen som vi hade i Matteuskyrkan. Det var första gången som jag var med om det. Det var en fin upplevelse. 

På månadens sista dag var vi och lyssnade på Amanda Bergman och hennes band på Kulturens hus. Det var roligt! Annelie (Amandas mamma, min styvsyster), var också med. Dagen därpå träffades vi hemma hos oss. Det var roligt! 




April handlade mycket om tiden före och efter påsk med gudstjänster och samlingar, besök, 60-års kalas i Piteå mm. I slutet av april var jag ordentligt sjuk med hög feber och hosta.

Under hela året har min "bästis" från skoltiden, Birgit, skickat mig texter där hon berättar om sin - och delvis min - barndom. Det är fantastiskt roligt att läsa! Det har föranlett mig till att leta reda på mina gamla dagböcker. På bilden finns mina första dagböcker, den allra första från 1962.




Det jag speciellt minns från Maj månad var Konstrundan. Konstutställningar runt om i Norrbotten. På Kronan i Luleå fick också vi som gått akvarellkurser för Karin EE von Törne Haern ställa ut. Cornelia kom upp den här helgen. Här fotar hon mina målningar.

Ett annat starkt minne från maj var träffen med två av mina kompisar från studietiden i Bromma. Den ena av dem, Doris, hade jag inte träffat på många år. Det var fantastiskt roligt!




När juni månad började var vi på Kreta hos mina släktingar. Vi var där knappt en vecka, men det var en innehållsrik och varm vecka i flera bemärkelser! Varje gång jag ser bilder därifrån längtar jag tillbaka. Här är också morfar (min kusins make) från norra Grekland med.
Under den här veckan tog Owe dykarcertifikat.

Juni innehöll mycket annat också, förstås. Moppe-gudstjänst i Brobyn, en lyckad snabbvisit i Stockholm på vår 35-åriga bröllopsdag, Midsommarfirande, Församlingsutflykt, Owes födelsedag mm.


Nu stannar jag här så länge och fortsätter med juli till december nästa gång.