Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 30 januari 2018

Medräknad, eller inte?




Markägaren var och sökte arbetare till sin vingård. Han var ute flera gånger om dagen för att få arbetare. Arbetsuppgifterna tog inte slut. Han behövde hela tiden fler. Sista timmen innan arbetsdagen var slut var han ute igen och fann då några som inte hade något arbete. Han frågade varför. Deras svar var: Därför att ingen har lejt oss. (Från söndagens evang.text Matt 20:1-16)



Jag kan känna igen den där känslan i magen, när man inte blir medräknad, när man inte blir vald eller anförtrodd en viktig eller rolig uppgift... för att inte tala om hur det var i skolan när det skulle väljas till fotbollslag, brännboll osv.




Varför var de inte efterfrågade? Kanske var de för gamla, för unga, för svaga, för långsamma, för blyga, för raka? Eller hade det med kön att göra? Sexualitet? Hudfärg? Religion?
Ingen ville ha dem.




Liknelsen slutar med att Markägaren ger alla lika mycket betalt (det som de hade kommit överens om innan anställningen), samma lön till dom som kom först och till dom som kom i elfte timmen. Det väckte förstås förtret hos de först anställda!

Och då säger markägaren: Ser ni med onda ögon på att jag är god?




Det Jesus vill förmedla med sin  liknelsen handlar inte om arbetsmarknadsavtal och löner, utan om människosyn. I Guds ögon är alla människor lika mycket värda. Oavsett allt!




Efter gudstjänsten i Matteuskyrkan i söndags körde jag några mil bort för att leda en dopgudstjänst, där en hel familj valt att låta döpa sig. Fyra familjemedlemmar. Så fint det kändes!

Där sjöng vi, som ofta på dopgudstjänster, en psalm som också skulle ha passat att sjungas efter söndagens predikan.


Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Det finns alltför många som vill tala om
att du bör vara si eller så.
Gud Fader själv han accepterar dig ändå 
och det kan du lita på.

Du passar in i själva skapelsen,
det finns en uppgift just för dig.
Men du är fri att göra vad du vill med den,
säga ja eller nej.

Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu,
att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.
(Sv Psalmboken nr 791, Text och musik: Ingemar Olsson 1978)





Alla fotografierna (utom det med dopljusen) är gamla foton från Barcelona och Berlin.

torsdag 25 januari 2018

En skottkärra är bra att ha!




När vi var i Kap Verde i Santa Maria upptäckte vi att skottkärran var ett redskap som användes flitigt. Det var inte mycket trafik, vi såg mest ljusblå Taxibilar. Men skottkärror fanns det överallt! Män och kvinnor gick med sina skottkärror genom samhället.






Allra mest såg vi skottkärror med fisk i.







Men inte bara fisk i. Utan även annat som det är bra att ha med sig. Ett eller två barn i skottkärran var varken ovanligt eller förvånande.




Så bra det är med redskap som man kan använda till flera olika saker. Ibland har vi sådana saker som vi är glada och nöjda över. De behöver varken vara snygga eller nya och moderna. Bara de är praktiska och enkla att ta till, till både det ena och det andra. Ibland är de mer värdefulla för oss än det andra beundrar och vill ha. 

Jag kan inte se en skottkärra utan att tänka på Nils Bolanders dikt Skrothandlare. Här kommer en del av den dikten. Du kan säkert hitta hela dikten på nätet. 




SKROTHANDLARE
Du store skrothandlare Jesus Krist,
kasserade plogjärn köpte du sist.
För en rostig och utbränd människospis
bjöd du genast ett skyhögt pris.

Du drar med din kärra jorden kring
och letar upp det som är ingenting.
Skrotsaker här och skrotsaker där -
strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna en rikedom i
ett hjärtas trasiga maskineri -
Ett liv som värderats till mindre än noll
spelar för dig en svindlande roll.

...

Ett värde som världen ej kan förstå
finner du i de förskjutna och små.
Ibland kan det hända du rakt inte ser
galoner som blänker och framgång som ler.

...

Nils Bolander
Korset blommar, InterSkrift 1975



måndag 22 januari 2018

Färgrikt


Groupher


I förra blogginlägget var det mycket vitt och ljusa färger. Det kan vara såå rent och tjusigt. Vilsamt. Och ibland högtidligt. I detta inlägg blir det mer starka färger och mönster. Årstiderna och livet skiftar i färger och nyanser. Allt finns med i livet och allt behövs.




Det är ofta just under tider av mörker och sorg som de kraftfulla kampsångerna föds. Likaså målas de starkaste färgerna i protest och i längtan och hopp. Det ger styrka och mod.













När vi var i Kap Verde tänkte jag, att kanske var just färgerna på de - många gånger - enkla husen ett uttryck för något sådant. Någon slags protest. Eller hopp. Längtan. Eller, är det jag som övertolkar?






Hur som helst gjorde färgerna och de många mönstren mig glad och inspirerad. Inte bara de färgglada husen, utan också de fantastiska kläderna och konstverken, som fanns överallt.




Ibland behöver vi vitt, rent och vilsamt. Ibland sprakande färg och styrka. Vi får dela med oss av det vi har, var och en.



T.o.m. sedlarna (som man inte fick föra ut ur landet) var färgstarka.


När min son kom in i tvättstugan i julas, så sa han: Mamma, det är lite svårt att förstå att du tycker om färger och så pekade han på mina kläder som hängde där. Det var bara svart, svart, svart. Ja, ibland krävs det lite extra mod att våga färg.


Trottoar

lördag 20 januari 2018

Vitt vinterlandskap




Från att ha tillbringat en vecka i "sommarland" är vi sedan några dagar tillbaka i ett riktigt vitt vinterlandskap. Det var mycket snö när vi for (bilden ovan), men nu har det kommit ännu mer snö. Och mer snö är på väg.






Det är svårt att fånga snömängd på bild. Men går någon förbi på vägen på "vår sida" så ser vi inte det innifrån. Här har ändå Owe "skurit" bort en del av "snömuren".




Vi är ju vana vid snö här uppe i norr. Men alla säger att så här mycket snö brukar det inte vara i december och januari. Man kan tycka olika om snö. Men jag fascineras mycket av att den är så vit. Det kan jag tycka är mycket vackert. Samtidigt har jag lätt för att bli "snöblind" när jag kör bil. Det kan vara svårt att se när man t.ex. ska svänga, var vägkanten är. Och det gillar jag verkligen inte!

Snö är ett återkommande samtalsämne. Det blir aldrig uttömt. Det finns mycket att säga, tycka och känna inför.




Jag var på Vernissage i dag på Enter (Bodens Konstgille). Inte så starka färger där heller. Det gick mycket i vitt. Nästan som snökristaller. Det var Sven Teglund (Porsön, Luleå) som ställde ut sina akvareller "Mors virkade dukar". Fantastiskt vackra! Och vilket jobb! Små, små detaljer. Intressant att höra hans tankar kring sin mors virkade dukar.




En målning som skilde sig från de andra var från hans mors sista dagboksanteckning, som hon skrev när hon fick sin stroke. Några dagar senare var hon död.

En utställning väl värd att se! Den pågår t.o.m. 11 februari.

Läs gärna om Sven Teglund och hans konst och författarskap. Mycket intressant!

torsdag 18 januari 2018

Santa Maria



Nu har vi redan hunnit uppleva 18 dagar av detta nya år och börjat vänja oss att skriva 2018. Dagarna ser olika ut och kan vara olika för oss. Jag känner mig privilegierad som hör till den delen av världen som får semester och många semesterdagar jämfört med många, många människor på vår jord.




Jag har dessutom haft mycket sparad semester som jag behövde ta ut. Så Owe och jag åkte en sista-minuten-resa till Kap Verde, till ön Sal. Vi var där en knapp vecka. Trots de få dagarna, gav det många starka intryck.





Med västerländska mått bodde vi på ett ganska enkelt hotell. Men det fanns allt vad vi behövde; rinnande varmt vatten, dusch, el, wifi, AC... jämfört med dem som bodde runt omkring hade vi det väldigt lyxigt. (Personalen var dessutom trevliga och hjälpsamma.)
Länk till hotellet



De bodde mycket enklare.





Bakom den grå dörren längst till vänster på bilden ovan, där grillades det varje kväll. Därifrån luktade det så gott. Det var alldeles nära där vi bodde. Tillsynes var det bara ett litet rum utan fönster. Med endast en grill i. Dit kom det ganska mycket folk på kvällarna, och som vi uppfattade det, köpte med sig grillat hem. Eller stod utanför och åt.

Många lokala restauranger och barer var som bara ett hål i väggen, utan skylt och namn.





Frukost och lunch/eller middag åt vi på Café del Mar. Det ingick i hotellpriset. Det var bra och gott. Mycket trevlig personal! Och utsikt till havet. Min favoritfrukost var deras egen gjorda yoghurt med frukt.





Bara något kvarter bort från oss låg restaurang Camara Camara, som inte såg mycket ut för världen på dagtid. Men vi hade sett att det var mycket folk där på kvällarna, så ett par kvällar gick vi dit och åt mycket god mat. Mycket prisvärt var det också! Det var enkla plaststolar och bord ute på en mörk trottoar. Men en fantastisk stämning. Hit kom många av samhällets invånare och trivdes. Allt eftersom det kom fler människor plockades det fram fler plastmöbler. Rymdes inte alla på trottoaren, fick man sitta på gatan. Det var inget konstigt med det.

I princip finns det inget grundvatten i Sal, vilket gör det besvärligt med dricksvatten, växter och odlingar. Det mesta importeras. Det blir dyrt för öns invånare. Annars finns bara avsaltat havsvatten, ofta inte alltför rent.

Ingen vet riktigt hur många som bor på ön. Det kommer många migranter från afrikanska fastlandet. De kommer med båtar som fraktar varor - och stannar kvar. Men registrerar sig inte.




Nästan varje dag var vi till piren i Santa Maria. Samhällets samlingsplats, skulle man kunna säga. Varje dag kom båtarna in med fisk. Mer eller mindre, stora och små fiskar. Kvinnor och män rensade fisken, en del såldes vidare. Man passade också på att sälja andra saker här på piren där så mycket folk samlades, invånare och turister. Det var både hårt arbete, skratt och gemenskap.
På bilden rensas en tonfisk.

Fler bilder från Piren och Santa Maria över huvud taget, kommer.


söndag 14 januari 2018

Handmade



 Det är fantastiskt med dagens teknik, allt man kan göra i fabrik, industriellt, allt som kan göras digitalt mm. Allt som man förr gjorde med händer och enkla redskap. Allt kan bli så mycket mer, så mycket fortare. Tekniken kan till viss del befria från hårt och slitsamt arbete.





Men nog är det fantastiskt med allt som fortfarande görs för hand! När varje sak blir unik.






Samtidigt är det mycket svårt för många människor att kunna leva och klara sig på sitt hantverk. Det som är gjort för hand värderas ofta inte så högt, om man inte lyckats att bli ett känt namn eller märke. Det gäller många områden som t.ex. musik, måleri, författarskap mm.





Väldigt mycket av det som vi handlar i våra butiker eller på nätet börjar dock med att det är någon eller några människor som har använt sina händer, sin kropp, sina sinnen och sina speciella förmågor... många gånger är det inte de som får mest betalt. 

Nja, vad vill jag då säga med detta. Ja, jag vet inte riktigt. Men något om att livet, liksom arbetslivet/yrkesutförandet är verkligen inte alltid rättvist. OCH att det är något speciellt med det som är handgjort!