Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 31 mars 2012

Med-lidande

Jag håller på och förbereder mig för Korsvägsvandringen i Porsökyrkan på måndagkväll kl 19. Det blir en vandring i kyrkorummet genom de 14 stationerna fram till Jesu korsfästelse och gravsättning. Vi följer konstnär Lars-Erik Gunnars bilder till musik och under reflektion och bön.

Konstnär Lars-Erik Gunnars

När jag stannat för den fjärde bilden där Jesus möter sin mor Maria på väg till korsfästelsen, så kom jag att minnas så starkt en händelse för ung 24 år sedan... återkommer strax till det.
På bilden ovan ser Maria ut att också omslutas av Jesu korsbjälke. Maria delade inte fysiskt korsbjälkens tyngd med Jesus - ändå kände hon verkligen tyngden av den över sin egen kropp. Hon var med-lidande. I sin egen kropp kände hon, som mor, sin sons fruktansvärda plågor.

När vår son var 18 månader fick han en mycket aggressiv magsjuka. Han kunde inte behålla någonting, inte ens när vi gav honom lite vatten med sked. Han blev alltmer medtagen. Vi åkte in akut till Sachsska barnsjukhuset (i Stockholm, vi bodde i Jordbro då). Det tog ett tag innan personalen insåg hur sjuk han var. Han var så knubbig, så de uppfattade inte att han var mycket uttorkad.
Jag glömmer aldrig sjuksköterskans utrop och springande steg när hon insåg hur bråttom det var.
Vi var omringade av personal. De skulle sätta dropp på honom, men fick inte fatt i hans blodkärl... de stack och stack och stack... han var så sjuk så han orkade inte protestera eller skrika, han bara kved lite grand.

Efteråt skrev jag de här raderna:

Du är av mitt eget kött och blod.
Jag känner det så väl
när du fryser och febern stiger,
när det kör i magen - och det äckliga kommer upp...

Det är min kropp de sticker i,
sticker i, sticker i
när de söker dina blodådror,
som väl gömt sig under ditt hull.

Jag känner deras kalla händer på din varma kropp,
hårda och snabba händer
mjuka och försiktiga

Nya människor,
många människor
runt sängen
överallt
klämmer och trycker
tittar och tycker

Jag blir så trött
för att du - mitt eget liv - är så trött
Jag vill bara sova, 
för att du vill bara sova
Vi hör ihop,
vi håller ihop, 
du och jag,
våra händer hittar alltid varandra.
1988

Jag kan naturligtvis inte jämföra mig med Maria, Jesu mor, men jag (liksom många andra föräldrar) kan ANA något lite av vad hon kunde ha känt...

fredag 30 mars 2012

Skör är vår livstråd

En ny dag. Ny vit snö och sol. Minus 3, 4 grader.
Torsdagar och fredagar har Nederluleå församling sina begravningstider, tre tider om dagen.
Jag har en tid för begravningsgudstjänst idag.

I går kväll när jag skulle lägga mig, gjorde jag som jag ofta gör, läser några dikter ur en diktbok.
En av de dikter jag läste igår skulle kunna passa i en dödsannons, i ett telegram eller på en begravningsgudstjänst... den är fin, tycker jag.

Skör är vår livstråd,
vår tid är begränsad,
....
Någon dock följer oss
kärleksfullt vaksam.
....
Margareta Södersten-Johansson, ur Dikter till tröst, Prisma.

onsdag 28 mars 2012

Vokalgruppen ACCJA


I kväll har vi haft vår första Kulturkväll i Porsökyrkan. Något som vi tänkt satsa på några gånger per år.
Denna premiärkväll så var det musik med Vokalgruppen ACCJA. Det var en musikupplevelse! Tyvärr gör inte filmen från min lågbudget-mobil deras sång rättvisa. Men du kan ändå prova att klicka på pilen och se och lyssna. I verkligheten har de fantastiska röster och bred repertoar. Glada, roliga och seriösa. De ska höras live! Man blir glad och berörd.



Charlotta Karlsson, som är den suddiga "figuren" i mitten har tidigare arbetat som kantor i Porsökyrkan. Hon finns kvar i Nederluleå församling, fast just nu tjänstledig.
En mycket fin kväll avslutades med mässa i kyrksalen.

tisdag 27 mars 2012

Hoppas på morgondagen





Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig...
På förmiddagen idag, på väg till bilen (hemma) ramlade jag och slog mig ordentligt. Det var plusgrader ute, men jätte-halt i vår "gång" mellan trappen och garaget. Plötsligt så låg jag bara där, fast jag tyckte att jag gick försiktigt. Ojandes för mig själv lyckades jag efter en stund dock ta mig till bilen. Men så ont det gjorde att sitta!! Men jag är glad för att jag kunde ta mig till jobbet, till Porsökyrkan. Det var det värt! Jag hade nämligen förmånen att få döpa en ung kvinna så här mitt på dagen en tisdag!

Nu återstår det att se - eller känna - hur det känns imorgon... Jag hoppas verkligen att jag kan jobba. 
I morgon kväll är det Musik i Porsökyrkan, som affischen ovan berättar. Det är vokalgruppen ACCJA som sjunger. De sjunger så fint, tycker jag. Enligt planerna så avslutar vi kvällen med nattvard.
Bor du i närheten och har möjlighet att komma, så tror jag inte att du behöver ångra dig!

Jag gruvar mig för att lägga mig...

måndag 26 mars 2012

...per post

I dag är jag ledig. Då blir det att jag läser tidningen lite längre än andra dagar. Jag gillar Kerstin Anttilas artiklar och krönikor i NSD.
I dagens tidning har hon skrivit i "Mitt i livet" under rubriken "Gud vad skönt att vara hemma" (sid 17). Där avslutar hon med en dikt som hon har hämtat från en liten skrift som heter "Kvinna i Norrbotten" som skrivarförlaget/Norrbottens Bildningsförbund gav ut 1988.
Dikten heter "Palt per post" skriven av Karin Karvonen.

"Till min dotter
i Stockholm
sänder jag palten

kokar med kärleksfull längtan
potatis mjöl salt
med budskapet
att jag finns kvar
att jag är
dit du längtar

precis som palten
är saknaden efter dig
som en klump i magen

jag skickar palten 
mellan Luleå och Stockholm
som kurirpost
att du finns kvar
att du är
här i mitt kök
i mitt hjärta."

Eller så skickar man åkerbär...


Ja, precis så är det! 
Fast inte palt, Stockholm eller Luleå... - för vår del!  Men kanske hjortron- eller lingonsylt, eller åkerbär, till Trollhättan eller Göteborg, till dotter eller son, från Boden...
Känslan är ju precis densamma. 
Så gärna man vill ge något de tycker om, som de uppskattar...
Så gärna man vill påminna om att man finns kvar för dem.
Saknaden känns fysiskt verkligt i kroppen. Speciellt vissa dagar och stunder. Barnen finns kvar i ens handlingar, tankar och hjärta...



I dag har jag tittat i frysen och valt mellan svarta vinbär och krusbär för att göra något gott till dottern och hennes kille kommer hem under påskdagarna. Bara att "tänka ut" är roligt...



Tänkte att jag skulle ha länkat till krönikan jag hänvisat till, men jag kan inte hitta igen den på webben, den kommer kanske någon eller några dagar senare...
Här är dock länken till NSD

söndag 25 mars 2012

Ibland förstår vi ingenting


Här är jag för några dagar sedan på väg hem från ett hembesök.
Jag tycker att det är så vackert när de kala grenarna skiftar i olika färger.


Det var en riktigt härlig vårvinterdag.


I natt ställde vi fram klockorna till sommartid. 
Och i morse såg det så där riktigt vintrigt ut igen med nyfallen snö.
Det är ju vackert, men det är ju inte den här synen man vill ha nu...

I dag har jag haft Söndagsgudstjänst och Dopgudstjänstt i Bergnäskyrkan. 
Jag tog ett par bilder med mobilen.


Jag gillar altartavlan, som föreställer Jesu sista måltid med lärjungarna.


I dag har Jungfru (och Moder) Maria stått i centrum i våra kyrkor. Det skulle vara intressant att veta hur hennes tankar gick, när hon fick beskedet att hon skulle bli Guds Moder. Men inte bara då, utan också under livets gång, i allt hon fick vara med om... 
Undrar hur hennes nattsömn var...?

Kanske skulle hon kunna känna igen sig i Dietrich Bonhoeffers bön (1906-1945). Här citerar jag en del av bönen:

Ibland förstår vi ingenting
O Gud, ibland är vi säkra på din vilja,
ibland förstår vi ingenting.
Upplys oss när frågorna kommer.

Ibland ser vi klart din ledning,
ibland ser vi ingenting alls.
Hjälp oss när tvivlen kommer.

Ibland ser vi spåren av din kärlek,
ibland ser vi ingenting.
....

torsdag 22 mars 2012

Ett annorlunda par - eller inte?



Efter ännu en utbildningsdag i Samtal med par med Birgitta Olofsson Marklund, så finns många tankar och frågeställningar från dagen kvar i huvudet.

Ikväll har jag tänkt på ett särskilt par, som säkert inte hade det så lätt... hon blir gravid, men inte med honom. Snacka om kris i förhållandet! Han funderade på skilsmässa...

Hon stack iväg ett tag. Till en äldre släkting, som kunde förstå... De pratade och pratade... Hon fick någon att dela sina tankar, farhågor, sin frustration och sina förhoppningar med...

Men han då?! Hade han någon att prata med? Och hur skulle han kunna berätta och förklara - vem skulle kunna förstå det, det han själv inte kunde förstå... Men han fick faktiskt vägledning, en annorlunda handledning från oväntat håll...

När, var och hur pratade de som par med varandra?
Det skulle ha varit intressant att fått höra hur deras samtal gick och när och hur de bestämde sig för att fortsätta att hålla ihop... Hur kunde de mötas? Hur vågade de tro på en gemensam framtid? Vad var det avgörande? Tvivlade de någonsin på sitt val?

De fick inget enkelt liv att dela. Och hon var ju så ung...

Kanske var de inte så annorlunda än andra par i sin relation till varandra?



onsdag 21 mars 2012

Parrelationssamtal

Eftermiddagen idag, med fortsättning i morgon, har vi (mini) utbildning i parrelationssamtal. Det är Birgitta Olofsson Marklund, Personalkonsulent, Luleå stift som leder oss igenom de här dagarna. Birgitta har i många år arbetat med Familjerådgivning.
Det var en givande eftermiddag, med många goda tankar och "ideér" om hur man kan leda ett sådant samtal. Birgitta citerade bl.a. en dikt (?) av Virginia Satir, numera avliden amerikansk familjeterapeut, som uttrycker hur en önskvärd relation ska fungera. Jag citerar början och slutet av texten:


MÅL FÖR MIG
Jag vill älska dig utan att klänga mig fast,
uppskatta dig utan att bedöma dig,
förena mig med dig utan att invadera dig,
inbjuda dig utan att kräva
.....

Om du behandlar mig likadant
då tror jag att vi verkligen kan mötas
och berika varandra.

Virginia Satir, ur Du Jag Vi, Natur och Kultur


tisdag 20 mars 2012

Det vi fruktar mest...

Följande text är mycket välkänd och ganska ofta citerad, men oj så svår att ta till sig ... men visst är den väl sann?? Eller?


En vacker, ordentlig och prydlig blomma, men kanske lite hämmad...?


Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss, vem är jag att vara briljant, underbar, begåvad och fantastisk?


Men hur skulle du kunna vara något annat?


Du är ett Guds barn.
Världen är inte behjälpt av att du låtsas vara obetydlig.
Det finns inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet slipper känna sig osäkra.



Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi har frigjorts från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.

Den här texten läste Nelson Mandela vid sin installation som Sydafrikas president 1994. Den skrevs av Marianne Williamson, författare och kyrklig ledare i USA.

Sprudlande och livfulla blommor, kanske lite mer vilda och bångstyriga...

söndag 18 mars 2012

Var ska vi köpa bröd?



Ganska mycket sol har det varit i helgen, speciellt i dag - men också regn och snö. Alltihop påverkar snön som är, den sjunker ihop och smälter - men än är det vinter kvar, säger mor...

Än får ni/vi gå med strumpor och skor... även om det är bart på många vägar.




Det är Midfastosöndagen idag och på tisdag Vårdagjämningen, så visst är det vår i luften! Det kan det vara fast det är mycket snö kvar. Solljuset och värmen tinar fram ett och annat under snön. Den gamla granen som vi slängde ut i januari börjar göra sig påmind igen...

Och den gamla cykeln bakom snöhögen hoppas på nya turer...


Avslutar dagens inägg med en bön för Midfastosöndagen som har  Livets bröd som ämne. Bönen anknyter till dagens evangelietext från Johannes evangelium kap 6 där Jesus förvandlar några få bröd och fiskar så att det räcker till massor av människor.

Var ska vi köpa bröd
"Var ska vi köpa bröd
så att alla får något att äta?",
frågar du, Jesus.

Här är vi
med vår demokrati
och vårt välfärdssystem,
med våra biståndsorgan
och vår insamlingsvilja,
med vår kyrkas rikedomar
och böner.

Här är jag
med min överfyllda frysbox,
med mitt bank- och fondsparande,
med min bostad och min sommarstuga,
med mina semesterplaner
och livsdrömmar,
med min familj och mina vänner.

Här är vi
med vår vilja att tjäna dig,
med vårt överflöd,
med vår längtan till en jord
där rättfärdighet bor.

Välsigna oss,
vår vilja,
vårt överflöd,
vår längtan,
så att det räcker åt fler
(och samla ihop vad som blir över,
så att ingenting förfars).
 Amen.

Per Harling




torsdag 15 mars 2012

...själen kan få ro

I mitt arbete idag har jag av en speciell anledning lyssnat på Ulf Lundells I öppna landskap.
Det är i det öppna landskapet och nära havet som Lundell vill bo så att själen kan få ro.



Jag tror att det är viktigt att försöka hitta platser och stunder där vår själ kan få ro. Det är så mycket oro i världen och runt omkring oss. 
Kropp och själ hänger intimt samman. Ändå är vi nog bättre på att sköta vår kropp än vår själ. Lika väl som vi duschar, äter och sover någorlunda, så skulle vi ta oss stunder på platser där vår själ kan få ro. Var hittar jag sådana "platser"? Jag tror man måste tänka efter och bli konkret - och prioritera, annars blir det bara en vacker tanke... Det är väldigt mycket lättare sagt och tänkt, än att följa... Jag vet.

Första versen på Lundells sång I öppna landskap, känns väl bekant. Jag citerar de andra två, som åtminstone för mig känns mer obekanta.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, där fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.

Oj, jag tycker att man riktigt känner sommarens dofter, ljud och ljus... snart är vi där...


onsdag 14 mars 2012

Godhet har makt

Med tanke på allt ont som händer i världen; i Syrien t.ex. - så kan det ibland kännas som man vill ge upp. Det känns så hopplöst. Vanmäktigt. Samtidigt så är det just det vi inte får göra!

I morse på vår morgonmässa i Porsökyrkan tillsammans med arbetslaget i Bergnäskyrkan sjöng vi Desmond Tutus text:

Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut. 
Segern är vår, seger vi får genom hans kärlek. Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.
(Sv Ps nr 782)


I kväll hittade jag D. Tutus bön (lite annorlunda översatt) i Afrikansk Bönbok av Desmond Tutu, Verbum. Där fanns också följande bön:

Befria mig
Från den feghet som inte vågar möta nya sanningar
från den lättja som slår sig till ro med halvsanningar
från den arrogans som tror att den känner all sanning,
Herre Gud bevara mig.
Bröd för morgondagen, Kenya


tisdag 13 mars 2012

Så levde de lyckliga...

I kväll har man kunnat se att planeterna Venus och Saturnus varit nära varandra.

Foto: Owe Ryås

Medan Owe var ute och tittade på planeterna som förenades, eller åtminstone närmade sig varandra - så såg jag på TV par som som närmat sig varandra och förenats i äktenskap. 

I kväll började en ny svensk relationsserie; Så levde de lyckliga: om livet efter bröllopet. Tre par berättade om hur de träffades, varför de gifte sig, vad de hoppades på, vad som varit jobbigt, hur de kämpat tillsammans o.s.v. Jag blev glatt överraskad, jag tycker att det var ett riktigt fint program!
Det kändes väldigt äkta. Alla var de människor som funderat och resonerat kring sina förhållanden.

Annars så har jag suttit ute i solen en halvtimme idag - hittade en hörna där det var lä. Bakat två chokladpajer och ätit alldeles för mycket chokladsmet...

Nu ska jag försöka komma någorlunda i tid i säng, det blir ruskigt tidigt i morgon bittida... eftersom maken ska iväg riktigt tidigt och då stiger väl jag upp extra tidigt också, eftersom vi håller ihop...


måndag 12 mars 2012

Större mod

Söndagens tema var Kampen mot ondskan. Ondskan är en konkret verklighet i vår värld och i våra egna liv. Vi drabbas av det onda och vi tillfogar andra ont. Ondskans brutalitet behöver inte alltid vara fysisk, utan kan göra minst lika ont när vi möter tystnad, likgiltighet eller förakt.

Hur ta upp kampen mot det onda? Att stå upp mot det onda kräver mod. I det handlar det också om att göra upp med sina egna motiv och bevekelsegrunder... det kan vara smärtsamt att inse.

Det gäller att våga tro att just jag kan göra skillnad, min kamp, mina val, mitt ljus - här och nu.
För vi kan - trots allt - göra skillnad!
Den bästa "motelden" är kärlek - hur banalt det än låter.



När jag har levt med det här temat i mina förberedelser, så har jag haft några strofer av Nils Bolander i huvudet:

Den enda vägen
Finns det verkligen ännu någon som tror
att hatet kan hatas ihjäl,
att våldets ogräs, som grönskar och gror,
förtrampas av våldets häl?

Säg borde vi inte ha lärt oss nu
att hets ej skall mötas med hets.....

Allt hat föder hat, allt våld föder våld,
och lögn heter lögnens svar...........

Det enda som hejdar rovriddarens arm
och hatets strömmande fors
är kärleken, kvällande rik och varm,
som flödar från Golgata kors.

Den kärlek som dränker i gärningarnas flod
all ondskans blodröda våg
och visar prov på ett större mod
än krigarens skövlingståg.

söndag 11 mars 2012

...stör inte musiken

I musikens tecken gick båda gudstjänsterna som jag var med på idag. Men helt olika! Det säger något om musikens bredd...

På förmiddagen var jag för första gången i Bensbyn, i Benzeliusgården. Det var Göran Lindgren som ledde Benzeliuskören och Bensbypojkarna. Bensby-borna var en trevlig bekantskap.



I kväll var det Musikgudstjänst i Porsökyrkan. Nu hade vi vänt på bänkarna igen - så att vi alla kunde se  orgeln som är längst ned i kyrksalen. Lars Magnusson, kantor,  visade oss hur orgeln fungerar, dess många finesser, ljud-möjligheter m.m. Fascinerande! Orgeln är egentligen en hel orkester.
Lars berättade om  Luthers syn på musiken. Näst teologin finns igen annan konst som är musikens like, enligt Luther. Musiken kan stilla och uppliva människans själ. Djup oro och bekymrade tankar flyr från musikens röst, menar Luther.



Lars spelade bl.a. ur musikaliska katekesen av Bach. Lotta Karlsson och Lars spelade Cesar Franck; fyrhändigt orgel och piano.
Lars berättade också om den kvinnliga pionjären inom professionell musik och tonsättning; Elfrida Andrée. Det var en tuff kvinna som också lyckades bli pionjär inom andra områden där bara män haft tillträde förut.
Ja, det var en fin kväll blandat med ny lärdom, berättelser och musikaliska upplevelser.
Flera bibeltexter lästes också som hade anknytning till ämnet.

En av texterna var ifrån Syraks bok kap 32 vers 3-6:

Tala, du som är gammal, ty det tillkommer dig,
tala klokt och förståndigt, men stör inte musiken.
Prata inte medan man lyssnar till annat,
och lägg inte fram din visdom i otid.
En sigillsten av rubin i en ring av guld -
så är orkesterns spel vid festen.
En sigillsten av smaragd i en infattning av guld -
så är sång och spel till ett gott vin.

lördag 10 mars 2012

Andas ut och andas in...

Stilla dag i Porsökyrkan idag. Ett möte mellan människor och ett möte med Gud i stillhet och tystnad.  God mat, meditation, reflektion, vila, skapande, andakt, vandring...


Ett möte med Gud är ett möte i uppriktighet. 
Inför Gud får vi andas ut; ge utlopp för sorg, vrede, smärta ...
eller oro, trötthet, vanmakt...
Lika så väl som glädje, tacksamhet, kärlek,
livslust, längtan, hopp...
Vi behöver inte hålla igen,
Gud klarar att ta emot alla våra tankar och känslor.

Vi får också andas in nytt, friskt syre; liv från vår Gud, Skaparen och livgivaren.
Gud som uttalar sitt bliv till till det som intet är - och det blir.

Varje utandning strävar efter att tömma oss och varje inandning efter att fylla oss.
Gud följer och är med i varje andetag; djupt ner i mörkret och högt upp i ljuset. Gud är både himmelens och jordens Gud. Inget är honom främmande eller skrämmande.

För det mesta tänker vi inte på att vi andas - andningen bara finns där i vår livsrytm.
För det mesta tänker vi inte på Guds närvaro, Guds livgivande - men Gud finns där, närmare än vi anar, i vår livsrytm, i det liv vi lever, dag och natt...

Fader, jag andas ut min trötthet,
jag andas in din kraft.
Kristus, jag andas ut min ensamhet,
jag andas in din närhet.
Helig Ande, jag andas ut min oro,
jag andas in din frid.
Martin Lönnebro.

fredag 9 mars 2012

Musiken - Guds gåva till mänskligheten!

En dag av förberedelser, till Stilla dagen i morgon och till söndagens gudstjänster.

På söndagkvällen i Porsökyrkan kl 17 är det Musikgudstjänst, en orgelkonsert med Lars Magnusson, som är kantor i kyrkan. Både Bach och Luther kommer att få en central plats i gudstjänsten. Lars kommer att berätta om Luthers syn på kyrkomusiken  och spela ur Bachs tolkning av katekesen. Det blir verkligen spännande, tycker jag!



 En av de mest vackra och mest älskade gåvor från Gud är musiken, säger Luther. Musiken driver iväg sorg och ledsamhet och ger liv och helande... Det är nog inte bara Saul (1 Sam 16) som har den erfarenheten. Många av oss har nog erfarit musikens helande kraft.

Tomas Tranströmer är inte bara poet, utan också musiker. Musikens värde framkommer i många av hans dikter.

Ett par korta citat från Schubertiana:

I
.......
Jag vet också - utan all statistik - att just nu spelas Schubert i något rum därborta och att för någon är de tonerna verkligare än allt det andra.

V
....................
Den långa melodin som är sig själv i alla förvandlingar, ibland glittrande och vek, ibland skrovlig och stark, snigelspår och stålwire.
Det envisa gnolandet som följer oss just nu
uppför
djupen.



Ur Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

............

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.


Har du möjlighet, så tycker jag absolut att du ska komma till Porsökyrkan på söndag kväll. Lars Magnusson och Lotta Karlsson kommer också att spela fyrhändigt!

tisdag 6 mars 2012

Varje människa är människas like



Varje människa är Guds avbild
och därmed okränkbar
till kropp, själ och ande.
Därför
är varje övergrepp mot en annan människa
i ord eller handling
ett inbrott
i livets allra heligaste
och mest sårbara livsrum,
där den gudomliga självrespektens sköra barn
föds, fostras och får sin näring.

Varje människa är människas like.
Ingen förmer,
ingen förmindre.
Alla har lika värde.
Därför
är varje kränkning av en medmänniska
ett brott, en synd,
ett maktövertramp,
som inte bara trasar sönder en enskild människa,
utan en hel mänsklighet.

Per Harling

måndag 5 mars 2012

Kärleksspår

Tystnadsplikten har varit ämnet på Kontraktskonventet i Domkyrkan idag. Intressant - och svårt.
På Stiftskansliet hittade jag på väggen en liten hylla för betraktande och reflektion. På hyllan fanns också texten nedan.


Kärlekens väg
Skidspår över pudersnö.
Ansikten vända mot solen.
Längtan ut till stugan.
Skotta. Vädra. Tända en eld
och sota årets första utflyktskorv.
Vända sig utåt.

Och samtidigt ett annat spår
i Kyrkans år.

Spår av en kärlek bortom allt förnuft.
En man och hans vänner
som följer spår som anats i Skriften
och hos profeterna.
Ensam, föraktad, vi höll honom
för ingenting.
Ingenting.
Uppgång eller fall.
Ett totalt avklädande,
ett fullkomligt utgivande.
Den absoluta identifikationen med dig.
Med mig.
Ett annat spår som skär
över mitt skidspår i marsljuset.
Ett kors.
För kärlekens skull.

Fastan...

Någon sa att det var Ulla-Lena som skrivit texten. Och då gissar jag att det är Ulla-Lena Bäckman.

 

söndag 4 mars 2012

Livstiden

I kväll har jag tillsammans med min mamma varit till Mariakyrkan i Sävast på konsert med Mona Nykänen (sång, piano), Rolf Mörtzell (bas) och Anton Rönnbäck (trummor).
Temat var Livstiden. Ett mycket fint program med tänkvärda texter i sånger och citat om tiden i livet och livet i tiden.



En text som fanns med under kvällen var Tage Danielssons Tänk inte bara på just nu.

Tänk inte bara på just nu
Just nu är inte allt
Just nu har inte tid med dig
Då protesterar du

Du ger varenda stund en spark
och ryter åt den: gör någonting!
Du vill att allt ska ske just nu
Men ingen männska är så stark

....

I lugnet bor en väldig styrka
Tänk inte bara på just nu
Det finns ett då, det finns ett sedan
Som under valven i en kyrka

......



 Mona Nykänen

Mona arbetar som musiker i Missionskyrkan i Luleå. Vi har tidigare arbetat tillsammans i Nederluleå församling. Mona har en sådan fin röst och väljer alltid bra texter att sjunga.

Tack Mona, för en fin avslutning på helgen och lycka till i fram-tiden.

lördag 3 mars 2012

Brödra-besök

Tänk att det kan vara en sådan skillnad i vårt lilla land; krokus och andra vårväxter är på gång söderut och här i norr är det hur mycket snö som helst.

Ett vårtecken är att det rasar från taken - eller att man måste upp på taken och skotta ner snön så att inte taken rasar.

Snöslungan är inte så stor, men ändå behjälplig. Owe letar på Blocket efter en större och kraftigare...



Gångvägen är raserad


I eftermiddag har mina små-knäppa bröder och en brorson varit hos oss och ätit middag. Ganska glupska. Eller för att uttrycka det lite finare; det är roligt att bjuda dem på mat :-) Tonen är rå, men hjärtlig oss syskon emellan. Uppriktigt sagt så är jag mycket glad för mina bröder! På många sätt är vi olika varandra, har olika intressen, helt olika yrken mm men har roligt när vi träffas och det är inte precis tyst vid middagsbordet...

Årets första jordgubbar (från Belgien) blev det till efterrätt.

Vad finns mer att säga om den här dagen? Ja, beklagar att min kusins son Christian Lagerströms låt Stormande hav inte gick vidare i Andra chansen...

En enkel presentation

Måste göra ett tillägg till inlägget igår När mormor super och boken Mellan äldreomsorg och psykiatri - om vård och bemötande av äldre med psykisk ohälsa av Susanne Rolfner Suvanto.

Nu har jag läst boken lite mer och jag kan varmt rekommendera den  - och Susanne Rolfner Suvanto som föreläsare! Jag har hört Susanne, hon har ett sätt att tala som det är lätt att förstå, även när det handlar om svåra saker. Hon har mycket livsvisdom och sakkunskaper i sitt bagage.

Boken är i första hand riktad till dem som arbetar inom äldreomsorgen. Jag tänker att vi som jobbar i kyrkan; diakoner och präster, kan få mycket hjälp och förståelse av att läsa boken också. Vi möter äldre både i våra kyrkor och på olika boenden.

För mig är Susanne en kär och "galen" (positivt!) vän, med fötterna på jorden och en förmåga att se guldkornen i tillvaron och hos de människor hon möter. I presentationen av henne som författare läser man att hon är fil. mag. i vårdpedagogik och leg. sjuksköterska specialiserad inom psykiatri. Hon har tidigare arbetat som utredare på Socialstyrelsen, vårdchef och kvalitetsuppföljare. Sedan flera år arbetar hon som föreläsare och skribent kring frågor om äldres psykiska ohälsa.  

Provläs ur boken här 

Om du vill läsa mer om detta ämne (och Susanne) i min blogg så läs gårdagens inlägg och inlägget den 11 oktober 2011 (H)järnkoll. Du kan också klicka på etiketten bemötande till höger så kan du läsa även andra tankar och dikter/böner kring detta ämne.
Ett mycket angeläget ämne där vi alla är inblandade på ett eller annat sätt.

Nu ska jag gå ut i solen... :-)


fredag 2 mars 2012

När mormor super

Ett dygn har vi haft besök av vår vän Susanne Rolfner Suvanto. Vi lärde känna varandra på 80-talet när vi bodde i Haninge kommun. Som alltid när man möter gamla vänner så handlar samtalen om gemensamma gamla minnen och det som är aktuellt i livet just nu.

Owe och jag fick som gåva av Susanne hennes bok Mellan äldreomsorg och psykiatri - om vård och bemötande av äldre med psykisk ohälsa (Gothia, 2011) och hennes och Anna-Liisa Suvantos häfte Psykisk ohälsa hos äldre. Susanne var i Norrbotten just för att föreläsa om psykisk ohälsa. Det i sin tur gav oss möjlighet att träffas. Vi uppskattar vänskapen med Susanne mycket!



På baksidan av boken Mellan äldreomsorg och psykiatri står det:
En snäll mormor i blommig klänning och uppsatt hår som passar barnbarnen och bjuder på småkakor. Det är en inte helt ovanlig bild av hur äldre är och bör vara. Men vad händer när det visar sig att mormor har missbruksproblem? Eller när farfar inte vill leva längre?
Äldre med psykisk ohälsa hamnar ofta mitt emellan äldreomsorgen och psykiatrin, och får därmed inte sina behov tillgodosedda. Vilken roll spelar våra föreställningar och fördomar om äldre och psykiskt sjuka i detta? Och vad kan man göra för att förbättra vården och bemötandet av dessa personer?

Tänk vad våra förutfattade meningar och fördomar kan hindra oss från att se verkligheten sådan den är, på gott och ont. Jag gillar inte att andra har bestämda föreställningar om mig som kvinna, präst, norrbottning, 50+ m.m. - ändå har jag själv lätt för att tro mig veta hurdana vissa människor är... och när jag lär känna dem så ser jag något helt annat...

Susanne skriver i förordet i Mellan äldreomsorg och psykiatri:
Mitt viktigaste budskap i boken är att se människan som han eller hon är - oavsett diagnoser, bakgrund, ålder, kön, sexuell läggning eller etnicitet. I det mesta är vi människor ganska lika, men vi uttrycker oss på olika sätt beroende på vad vi varit med om och vilka erfarenheter vi bär med oss. För mig är det en gåva att få ta del av andras liv och det gör arbetet inom vård och omsorg till ett stort äventyr.