Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 31 maj 2011

Tidsupplevelse

I bland så slår det mig hur unik varje stund är - kommer aldrig mer tillbaka. Just NU lever jag - jag vet inget om nästa stund. Livet är fantastiskt och skört på en och samma gång. Det är en svindlande tanke att vi lever på världens hittills senaste dag. Man kan ju också vända på det och säga: I dag är första dagen på resten av  livet. Men då kan också den första dagen vara den sista... Ja, en gång är den ju det, faktiskt.

Jag citerar en del av en dikt av Harry Martinson (hoppar över två versar):

Tidsupplevelse
Våren hade kommit som ett slag.
Det var nästan tvärt sommar.
De satt ute
i den nya knippelmöbeln av ek
så nyskalat ljus
att den lyste som nyss vårblottad hud.

...

Plötsligt kom en av dem på
att de alla som satt där
var ett stundens sällskap aldrig förr skådat.
Det var Astrid, hon sade: När man lever
då lever man på världens dittills senaste dag.
Och det gör vi nu.

De ryckte alla till.
Den tanken hade legat
så väl dold i det självklara
att de nästan blev rädda.

Det kändes utsatt att leva så.
Så längst framme,
så ytterst och så sent.

Många gånger under alla år de levde
innan de en efter en gick bort
kom de att tänka på den dagen,
världens dittills yttersta och senaste,
med världens dittills senaste timmar i trädgården.

Harry Martinson, Dikter om ljus och mörker

Sommaren 2010. Foto:B.R.

måndag 30 maj 2011

En ledig måndag

Egentligen har jag inte så mycket att skriva om idag. Jag har varit ledig  - och sjukt trött!! Det är först ikväll som jag har piggnat till något. När Owe hade slutat sitt jobb åkte vi (Nej! Jag GICK och Owe körde bil) till Granngården och handlade tomatplantor och lite annat smått och gott.










 Röda och gula tomatplantor har vi köpt. Foto: B.R.











Owe har ikväll satt lite potatis. Foto: B.R.







 Få se hur krafterna och vädret är imorgon, kanske blir det fortsatt plantering av växter. Innan jag lägger mig, ska jag ta mina sista tusen steg så att jag också idag kommer upp till 10 000 steg.

















Himmelske trädgårdsmästare.
I din vård ger jag mitt hjärta.
Gör du med det som du finner bäst,
men jag tror att det behöver vattnas.
Det känns torrt och hårt.
I dess djup är ett underbart frö 
som längtar att växa upp och blomma som en sol.
Käre Mästare, världen är full av hjärtan 
som vill att deras innersta längtan ska slå ut som lysande rosor.
Ta hand om oss alla så att din trädgård blir underbart vacker.
Dröj inte.
Elisabeth Gerle, I din hand

söndag 29 maj 2011

Min tro bär inga dyrbara juveler

I dag på Bönsöndagen vill jaga citera en bön, som också finns som psalm i Den svenska Psalmboken, nr 770. Jag tycker mycket om den!

Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud,
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud.

Min tro bär inga dyrbara juveler.
Jag kommer utan smycken till ditt hus.
Mitt liv är bara längtan, bara hud:
så kläd mig med din nåd. Du är min Gud.
Text: Ylva Eggehorn 1991

Exempelbild för ett program på datorn. Hoppas att den är tillåten att använda.

I dag på Mors Dag går mina tankar, förutom till min egen mor, till alla sörjande mödrar, som saknar sina barn.


lördag 28 maj 2011

Dopets ljus förblir

Dopfunten i Porsökyrkan. Foto: B.R.

I dag har jag haft två dopgudstjänster på två olika platser. När jag satte mig i bilen för att åka till den andra dop-gudstjänsten så nåddes jag av ett mycket tragiskt dödsbud. Så mycket starkare blev löftesorden som ges i dopet: "Och jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20). Alla dagar - hur de än ser ut, ja, löftet räcker t.o.m. in i evigheten.

I en doppsalm (383 v 5 i Den svenska Psalmboken, Verbum, 1986), finns strofen:
"Dopets ljus förblir när livet slocknar", och i vers 6: "Mycket större än vad ord kan rymma är den gåva du oss ger i dopet...". 


Kristus-ljuset i Porsökyrkan med Kristus-monogrammet och Alfa och Omega, som betyder början och slutet, (det är första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet). Foto: B.R.


I morgon predikas det i många kyrkor om bönen. Jag kommer att tala om hur hela jag får vara en bön till Gud, med allt jag är och har. Men jag kommer också att nämna om den smärta som finns i uteblivna bönesvar, våra varför, frågetecknen som inte rätas ut... Det är svårt att förstå varför Gud inte griper in och handlar, när vi ber innerligt och uppriktigt till Gud om sådant som vi tycker självklart borde vara helt efter Guds vilja. Den smärtan får vi också bära fram inför Gud, skrika ut den - om det känns naturligt. Och jag tror att Gud är med i det skriket, i den våndan och förtvivlan - för Gud är med i kampen mot allt ont och destruktivt, en kamp som pågår till tidens slut.

En bild från golvet i kyrksalen i Porsökyrkan, när solen lyste in genom fönstret. Foto: B.R.

Gud, kom med ditt ljus
i sorgens mörker.
Kom med din närhet
i saknadens smärta.
Kom med din frid
i liv och död.
Ur kyrkohandboksförslag 2000


fredag 27 maj 2011

Ropa till Gud

Nu lever jag i förberedelserna för söndagens gudstjänst. På söndag är det Bönsöndagen och det säger sig självt vad texterna handlar om: Bön. Det finns många människor som lever i föreställningen att de inte kan be, att de inte kan be "rätt". Jag tänker på Berit Lund Schiöldes dikt Ropa till Gud. En dikt och bön som många av oss kan känna igen oss i: 
Jag vågar inte säga som de andra,
käre Herre, gode Gud, Fader vår
eller andra familjära tilltal.
Det är för mycket för mig
så pretentiöst
nästan litet insmickrande
...
osv

Berit Lund Schiölde, En dag att leva, Gummessons, 1978



Nederluleå kyrkas fantastiska altarskåp! En av Sveriges absolut vackraste! Tillverkat i Antwerpen kring 1520. Detta praktfulla altarskåp innehåller scener ur Jesu liv.Klicka på bilden så ser du bättre. Vill du veta mer om Nederluleå kyrka så finns en länk (Nederluleå församling) här intill.



Ps Bön måste inte vara på ett speciellt sätt. All uppriktig längtan, tacksamhet, oro, alla frågor, förundran, all trötthet, smärta, glädje som är riktat mot Gud är en bön, oavsett om det uttalas i ord eller inte.

torsdag 26 maj 2011

Inget nytt under solen?

Och solen går upp och arbetsdagen börjar
och solen går ned och arbetsdgen får sitt slut.
Den ena dagen går
och en ny står redan och väntar
och truckförare och telefonister och svarvare
och snabbköpskassörskor och lärare och ingenjörer
och kontorister och sjukvårdsbiträden och skolbarn
utför varje arbetsdag den uppgift som förelagts dem.

Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr
och företag går med stor vinst och det är högkonjuktur
och företag får svårt att överleva och det är lågkonjuktur.
Så växlar tider och stunder i ett ständigt kretslopp
Alla floder rinner ut i havet och ändå blir havet aldrig fullt
Människors bekymmer och frågor och glädje växlar,
rädsla för mörkrets makter
för sjukdomsepidemier
för dålig lönsamhet
allt arbetar utan rast, ingen kan utsäga det
Längtan och kärlek, ondska och godhet,
livets följeslagare
Ögat mättas icke av att se
och örat blir icke fullt av att höra.

Berit Lund Schiölde, En dag att leva, Gummessons, 1978

Ja, jag skulle inte ha kunnat sagt det bättre själv! :-) Berit Lund Schiölde är inspirerad bl.a. av Predikarens bok i Gamla Testamentet (Bibeln).

Foto: B.R.

onsdag 25 maj 2011

Stenens stilla väntan

Foto: B.R.

Värmd av solen
vilar stenen
fri från orons tvång
ge mig stenens
stilla väntan -
tystnad fylld av sång

Texten är hämtad ur Pilgrimsmässan Stenens lovsång utgiven på Verbums förlag

tisdag 24 maj 2011

Maskrosmakt

I eftermiddag har jag dragit upp maskrosor ur gräsmattan. Jag blev lite förskräckt när jag såg att hela gräsmattan var full av maskrosor. Jag hade god hjälp av min vän "maskrosupptagaren" (vet inte vad den kallas för) från Fiskars. Rekommenderas!

Först kände jag lite dåligt samvete mot maskrosorna, dessa gula och glada blommor som Gud har skapat - har de inte rätt att få finnas?! Jo, det har de, men inte ÖVERALLT! De tog alldeles för stor plats, tog utrymme och näring från andra, som Gud också skapat.

Ingen har rätt att "ta över", tränga undan andra, hur än fina och duktiga och goda de än är!

Alla har rätt att få finnas, ta plats och få utrymme.

Ja, tänk att vår duktighet, våra goda gåvor och sådant som verkligen kan vara till hjälp, faktiskt också kan stjälpa och göra människor illa. Det gäller att vara lyhörd och hålla rätt balans. Margareta Melin har fångat detta mycket bra i en dikt som heter Makt, som finns i den lilla och mycket innehållsrika diktboken Kärleken en bro, Libris, 1992. Skaffa den! Det finns hur många bra dikter som helst!






måndag 23 maj 2011

10000 steg

Nederluleå församling har anordnat en tävling, alla som går 10000 steg om dagen, sex dagar i veckan  i drygt en månad är med om att tävla om två extra lediga dagar (1:a pris) och en ledig dag (2:a pris). Därför bär jag alltid en stegräknare i byx- eller kjollinningen numera. Vissa dagar är det inga svårigheter alls att få ihop de där 10000 stegen. Det kan bli många steg på jobbet "av bara farten", utan att jag tänker på det - då räcker det med en promenad på kvällen när jag kommer hem från jobbet. Men vissa dagar är det många stillastittande möten och långa stunder framför datorn, då blir det ett fasligt schå att få ihop stegen innan midnatt... Lite roligt är det i alla fall, även om det känns lite tungt vissa kvällar när jag har många steg kvar att gå.

I dag är jag ledig och passade på att gå ganska rejält mitt på dagen, jag kände hur regnet hängde hotande i luften. Och jag hann inte mer än hem förrän regnet kom och så har det regnat och regnat och regnat...
Sent i kväll blev det uppehåll och mannen, hunden och jag gick ut tillsammans. Vår schäfer är gammal och stel så hon orkar inte gå så långt, så jag snirklar runt i kvarteren och möter upp dem lite här och där.

Efter regn kommer solsken, brukar man säga, så var det ikväll. Allt såg grönare ut och det luktade så gott!
Marken behöver regn så det är bara att glädjas över dropparna.

Solen skiner för fullt kl 22.

Jag tycker att det är så vackert när solen skiner på trädstammarna. Det gör sig inte riktigt på fotot som är taget med mobilen. Det är ljusa och fina kvällar nu här uppe i norr.

När jag går själv hinner jag tänka mycket. Många tankar kommer och går. Ibland allvarliga och intensiva så jag inte riktigt märker var jag sätter fötterna och snubblar och har mig... Jag har mycket "instabila" fötter och fotleder, så jag har oerhört lätt att vricka fötterna. Ibland är tankarna lite lättsammare, men det går att vricka fötterna då också.

söndag 22 maj 2011

Växtkraft

Temat för denna söndags texter är "Att växa i tro". Jag har varit ledig i dag och mer förundrats över livskraften som finns i växandet. Från det som inte verkar vara någonting till något som växer till sig och ÄR.

Foto: B.R.

I februari någon gång greppade jag tag i den här krukan för att slänga den, den hade länge länge stått på en plats och skräpat, men då upptäckte jag till min förvåning att det fanns lite nytt liv på gång. Så den fick fortsätta att finnas. Och nu ser den ut så här:

Foto: B.R.

Ännu mer intressant är kanske det som händer ute. För lite drygt en månad sedan tog jag ett foto på vårt stenparti som jag gjorde i ordning förra sommaren. Då var det täckt av snö - nu hittar jag inte den bilden...
Men för 10 dagar sedan såg det ut så här:

Foto: B.R.

I dag. Foto: B.R.

Verkligen inget nytt under solen! Undret sker varje år! Ändå kan åtminstone inte jag låta bli att förundras hur snabbt det går när väl tiden och ljuset och värmen är inne... Då kan man faktiskt se dag för dag hur de växer till sig... Det är fantastiskt vilken livskraft det finns i allt som lever. Det gäller människor också. Man brukar ju tala om "Maskrosbarn". Barn som lyckats överleva hårda och svåra uppväxtvillkor.

Och visst är det många gånger man tänker: "Nej, nu orkar jag inget mer..." och så händer det något som kräver en insats - och det gick det också! Vi har enorma resurser inom oss. Samtidigt så ska man inte slösa på sina extra resurser, utan vara rädd om sin kropp och själ. Men det är fantastiskt så mycket kraft det finns att ta till när det behövs.

För att kunna växa och utvecklas så behövs både ljus och skugga, vila och aktivitet osv. Det är viktigt att komma ihåg när det känns mörkt och tungt i livet. Men också när vi ser på andra, ibland har vi lite för lätt att döma ut andra, inte tro att det finns så mycket att "hämta" från en liten och svag "planta". Men ack så vi kan missta oss!

Det finns en liten dikt som jag brukar tänka på då och då. Den ger mig tröst och hopp.

Vid vattenbäckar
Ett träd planterat vid vattenbäckar
bär sin frukt
i sin tid.
Det finns andra tider i trädets liv
då ingen kan se
att det är ett fruktbärande träd.
Avklätt, naket
står det som en ordlös bön mot himlen
och har ingenting att ge -
ingen skugga
ingen blomning
ingen sång
och ingen frukt.
Men någonstans
innanför det synliga
håller trädets mening på att fullbordas.

Anita Wemmenborn, Som barn, EFS Förlaget, 1978

Foto: B.R.


fredag 20 maj 2011

Brev från en förtvivlad mamma

Oj, då, nu har jag suttit och sovit i soffan alldeles för länge - jag som hade tänkt skriva i bloggen ikväll om föräldrar, syskon och kompisar som sörjer och mår dåligt för att deras barn/syskon/kompis lever i missbruk eller avlidit pga av missbruk. I kväll på Sinnesromässan berättade en mamma om tankarna, skulden och skammen som river och skär, när hon inte kunnat hjälpa sin son från drogerna. Så ärligt och starkt att våga berätta - och vilken tröst och stöd för andra anhöriga och vänner som lever nära missbrukare. Ett liv som inte går att föreställa sig, om man inte levt där själv. Tänk så många som lider och oroar sig dag och natt och samtidigt inte kan berätta för arbetskamrater och släktingar i rädsla att bli fördömd... Dubbelt lidande!

En mycket berörande text finns i Brev från en mor av Slim Lidén. Jag citerar v 4 av 5.

BREV FRÅN EN MOR 
...

Jag söker fel vi gjort mot just den sonen
och vi stelnar av skräck vid en signal från telefonen
Är det döden eller Beckis eller kanske en arrest
och man är inte säker på vad som är bäst
Ja, jo, fängelse förstås, men annars kan det va egalt
Har förlorat ett barn redan nu, nog brutalt
- Åh, min älskade son, varför?

...

Slim Lidén

FMN = Föräldraföreningen Mot Narkotika
Texten finns på ett skivomslag till en LP-skiva som heter RyskRoulett, som kom någon gång kring 1984.

Foto: B.R.

torsdag 19 maj 2011

Att växa i tro

I kväll träffade jag ett 20-tal ungdomar från den kristna studentrörelsen Lukas. Vi samtalade om söndagens tema "Att växa i tro". Växandet börjar med Gud och med Guds kärlek. Det är grunden.
I naturen, såväl som i människolivet är växandets villkor ofta hårda. Det viktigaste är nog det som sker under ytan. Det som inte syns.
Växandet är en process där rörelse och vila, ljus och mörker, vatten och torka avlöser varandra. Viktigt är att rötterna hinner med i utvecklingen, att de blir rotfasta i marken.

Olika frön tar olika lång tid på sig att gro. Några kan nöja sig med litet solljus och ganska mager jord, andra är mer krävande. Vissa väntar i årtionden på de rätta betingelserna för att kunna gro. Så kan det också vara med människans andliga växt. Men det måste finnas ett frö...

Foto: B.R. (Bilden är inte upp och ner!)


tisdag 17 maj 2011

Medan gräset växer och blommorna slår ut

Foto: B.R.

Medan man jobbar, mailar och ringer, samtalar, äter och sover, så växer gräset och blommorna slår ut. Solen skiner och regnet öser ner. Små människor föds till världen och människor i alla åldrar dör och lämnar den här världen. Några drabbas av svåra besked och blir djupt förtvivlade och andra upptäcker till sin glädje mening och tillfredsställelse, uppmuntran och hopp... Så mycket som händer, bara i min egen lilla värld. Hur mycket sker då inte ute i stora världen?! Samtidigt.
På ett sätt så är man bara en liten smula, en prick, bland alla människor och i allt som händer och sker. Å andra sidan är varje människoliv viktigt och betydelsefullt, en länk i något stort, i ett sammanhang, som vi inte riktigt kan greppa.

Det är verkligen som det står i Lina Sandells psalm "Blott en dag" att livet är fyllt av "fröjd och smärta, möda, vila och behag". Så blandat är ett människoliv! Så blandat kan även en enstaka dag vara.

Jesus säger: "Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen ... Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade..." Matteus evangelium kapitel 10 v. 28-31, Bibel 2000.

Ps På tal om att vara en liten prick i ett stort sammanhang tänker jag på Beda Wallströms dikt Pricken.

måndag 16 maj 2011

Ett ögonblick i sänder

I går kväll hade vi en café-kväll i Stadsökyrkan och pratade om Lina Sandell och sjöng hennes psalmer.
En av hennes mest populära psalmer är Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Foto: B.R.

Det finns en historia bakom denna psalm. Lina Sandell hade läst i en engelsk tidning om ett gammalt väggur som plötsligt hade stannat. Pendeln hade gått i strejk och vägrade svänga eftersom den hade börjat fundera över vad den egentligen höll på med. Pendeln frågade sig hur många gånger till den måste svänga den närmaste timmen.
Den räknade efter och fann att det måste bli 86 400 gånger på ett dygn! Hur många miljoner blev det på en månad, ett år - en livstid?? Jag orkar inte, tänkte pendeln och gav upp.
Urtavlan sa till pendeln: "Det är tanken på hur mycket du måste svänga som gör dig trött, inte själva svängandet. Ta en sväng i taget".
Så skedde och allt gick bra. "Fint" sa urtavlan, "en svängning tar bara ett ögonblick. Ta ett ögonblick i sänder och bekymra dig inte för nästa, så ska du se att du orkar och att alltsammans ordnar sig". Pendeln lydde rådet och klockan kom i gång igen.

Blott en dag
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Lina Sandell, Svenska Psalmboken med tillägg, nr 249 v 1.

Foto: B.R.

PS  I första versen skrev Lina Sandell ursprungligen "Han, som har mer än modershjärta, han giver ju åt varje dag..."
Uppgifterna har jag hämtat från min kollega Annica Dageryds uppsats Lina Sandell Om hennes gudsbild - i mötet mellan liv, poesi, psalm och lära, 2007. Tack Annica!


söndag 15 maj 2011

Tårtkalas

Vilken fest det blev! Temagudstjänst med tårtkalas i Porsökyrkan. Absolut fullsatt. Så mycket härlig sång och musik. Körerna Keruberna, Björnligan, TonArt och Sång till hälsa sjöng, dessutom spelade två duktiga orgelelever! Så olika alla var varandra, men tillsammans så blev det en sådan fin helhet. Som en glad och färgrann blombukett!

Foto: B.R.

Efter gudstjänsten inbjöds det till tårtkalas. Ett långbord var dukat med många sorters tårtor och goda kakor!

Så här såg det ut innan gudstjänsten. Foto: Elaine Jonsson

Foto: Elaine Jonsson

Foto: Elaine Jonsson
Många ivriga tog del av det goda! Foto: B.R.

Första psalmen vi sjöng tillsammans på gudstjänsten var nr 776 i Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum, 1986. Den har ett bra innehåll, tycker jag och passade utmärkt idag.

Morgon och afton
Morgon och afton, början och slut,
yta och kärna, höjder och djup,
allt tillhör dig, Gud, allt tillhör dig.

Tack för barnet inom oss, för mognad och växt,
för vardagens möda, för andrum och fest.
Tack för vidgade vyer, för skapelsens lust,
för ansats och vila, för åldrandets höst.

Morgon och afton... osv

Tack för dofter och smaker, för färger och ljus,
för skapelsens skönhet, för vindarnas sus.
Tack för möten och samtal, för konst och musik,
för skrattet och gråten, som gör livet rikt.

Morgon och afton, början och slut,
yta och kärna, höjder och djup,
allt tillhör dig, Gud, allt tillhör dig.

Text och Musik: Per Harling, 1997

lördag 14 maj 2011

Hindra dem inte!

I dag har jag haft förmånen att få leda en Dopgudstjänst i Nederluleå kyrka. Till dopgudstjänstens ordning hör att läsa bibeltexten från Markusevangelium kapitel 10 vers 13-16. Det är en text som jag tycker mycket om.

En vävnad från Porsökyrkans samlingssal. Foto: B.R.

Föräldrar kommer till Jesus med sina barn, de vill att han ska "röra vid dem", de har förstått att det är något särskilt med Jesus. Men lärjungarna motar bort dem, de tycker att barnen och föräldrarna stör. Men då blir Jesus förargad, står det, och säger: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de". Barnen stör inte Jesus! Jesus vänder upp ned på lärjungarnas tänkande och säger att barnen är förebilder; "den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in". Sedan tog han dem i famnen, la händerna på dem och välsignade dem.
Ja, sådan är Jesus!

Dop + Lina Sandell = Doppsalm

Oj då! Nu förstår jag ingenting! Nu hamnade plötsligt mitt inlägg från i torsdags på idag, lördag den 14:e... Inte vet jag hur jag ska få den på rätt plats igen - men den får väl vara här en stund, tills jag skriver något nytt ikväll...

Det var dopsamtal igår och jag har haft dopsamtal idag och på lördag har jag en dopgudstjänst i Nederluleå kyrka. Och jag får upprepa - gång på gång - det fantastiska löftet som ges i dopet, Jesu ord:  Jag är med dig/er alla dagar till tidens slut. Vilket fantastiskt jobb jag har!

Dopfunten i Nederluleå kyrka. Foto: B.R.

På söndag kommer Lina Sandell igen. Då kommer Lennart Johansson och jag att medverka på en cafékväll i Stadsökyrkan kl 17. Vi berättar om Lina Sandell och sjunger hennes sånger.

Dopgudstjänst + Lina Sandell = Doppsalm av Lina Sandell


O HERRE, NÄR HJÄLPLÖS I VAGGAN JAG LÅG

O Herre, när hjälplös i vaggan jag låg
och ännu ditt namn inte kände
i kärlek och huldhet du re´n till mig såg,
du slöt mig i dopet så ömt i din famn
och skänkte mig barnaskap, arvsrätt och namn.

O, må jag då aldrig förgäta den nåd,
varmed du i dopet mig mötte,
varmed de allt sedan ock efter ditt råd
mig älskade, fostrade, skötte.
Du tog mig, bar mig, och dag efter dag
du frälste ur faror av tusende slag.

Som aldrig du, Herre, skall rygga.
Så hjälp mig att ock i den mörkaste stund
mitt hopp på din trofasthet bygga.
Hur allting förändras, ett vet jag ändå;
ditt ord och ditt löfte skall evigt bestå.

Psalm nr 86 i Svensk söndagsskolsångbok 1908
under rubriken Guds ord (enligt Wikisource).

För min egen del har jag aldrig hört den här psalmen sjungas - det skulle vara spännande att veta om det är en psalm som någon känner igen - och naturligtvis hur den låter.

fredag 13 maj 2011

Jag kan inte - eller?

Det är konstiga saker som händer! I ett dygn ungefär så har jag inte kunnat gå in på min blogg bakvägen s.a.s. - alltså jag har inte kunnat göra något inlägg. Nu ikväll har den "kommit tillbaka" och då fattas mina två senaste inlägg - och kommentarerna till dem. Märkligt! Ingen stor skada är skedd, men lite märkligt...

När man jobbar som präst, som jag gör, så finns nästan alltid några "groende" tankar i bakhuvudet - inför nästa gudstjänst, förrättning eller vad det nu kan vara...
På söndag har vi en annorlunda Temagudstjänst i Porsökyrkan (undrar om jag inte skrivit om det... kanske i inlägget som försvann?). Det blir mycket sång och musik och efteråt blir det TÅRTKALAS! Varje kör eller grupp (eller är det t.o.m. varje körmedlem??!) har en tårta med sig och bjuder på - det blir många tårtor i alla fall...

En genomgående tanke/tema i gudstjänsten är att alla behövs, alla röster platsar. Vi behöver varandra. Vi duger som vi är. Kanske kommer vi att sjunga Ingemar Olssons "Du vet väl om att du är värdefull...". Så lätt det är att tänka om sig själv "jag kan inte..." ofta jämför vi oss med andra och tycker att vi inte kan lika bra som de andra...

I kväll kom jag att tänka på en dikt, som jag ofta citerade förr - jag hade nästan glömt bort den... Den är helt underbar, tycker jag! Så kan det vara för mig ... hur är det med dig?! Tänk så mycket gott och fint vi bär inom oss, som vi skulle kunna hjälpa varandra att lyfta fram. Men för att våga dela våra drömmar och "färdigheter" behöver vi trygghet, utrymme och respekt eller prestigelöshet...

Kanske någon som drömmar om att få spela på läktarorgeln, eller uttrycka sig i talarstolen... Bilden är från Nederluleå kyrka. Foto: B.R.

Jag kan inte
Alltid när man frågar mig:
Kan Ni inte spela?
svarar jag: Spela, nej,
jag kan inte spela!
Men inom mig leker det djärva melodier,
stråkars vin och orglars brus, stolta symfonier.

Alltid när man frågar mig:
Månntro Ni kan måla?
svarar jag: Måla, nej,
jag kan inte måla!
Men mitt hjärta är ett rum fyllt av akvareller,
oljedukar, etsningar, läckraste pasteller.

Alltid när man frågar mig:
Nog kan Ni väl sjunga?
svarar jag: Sjunga nej,
inte kan jag sjunga!
Ändå blästrar i mitt bröst tungt en sångarlunga,
och jag lever fullt och helt först när jag får sjunga.

Nils Bolander, Valda dikter, Diakonistyrelsens bokförlag, 1963

Från konfalägret på Älvsbyns folkhögskola. Foto: B.R.

Foto: B.R.

tisdag 10 maj 2011

Tisdags-tankar

Det har varit en fin dag också idag. Speciellt på eftermiddagen blev det soligt och varmt.


Jag har passat på  att vara ute så mycket som möjligt; planterat, plockat och rensat - fast inte alls så idogt som mina grannar mittemot, bakom och bredvid. Jag har suttit i solstolen också och bara njutit. Jag känner mig rätt så duktig som kan stå emot "trycket" och bara sitta och "lata mig".  Jag tror inte alls att de missunnar mig det, men det kan ändå ta på och sitta kvar, fast det finns mycket att göra på tomten... Hunden låg helst under bordet i uterummet.

Nu är den här den där fantastiskt vackra skira grönskan!


Medan jag pysslat på, så har mina tankar varit hos människor som inte riktigt kan njuta och "ta till sig" allt det vackra och sköna som sker i naturen just nu. Då tänker jag inte i första hand på dem som är allergiska, även om jag kan föreställa mig att det måste vara jobbigt! I morgon  på Prästträffen så ska vi prata om Göran Larssons bok Skamfilad - om skammens många ansikten och längtan efter liv, Cordia, 2007. En mycket läsvärd bok! I den kan man både känna igen sig själv och få en förståelse för andra som man möter, reaktioner och uttryck.
En människa som lider av djup skam behöver fram för allt annat möta trygghet och kärlek, någon som ser och hör i kärlek och respekt. Skammen tränger rakt in i människans hjärta och ända ner i hennes innersta rötter, skriver Göran Larsson. Hon blir skammad till hela sin varelse och ända in i sitt väsens kärna.
Ett djupt rotat självförakt och en stark känsla av mindervärde riskerar att prägla henne... (s29, 30).
Den som blivit förnedrad och föraktad djupt och långvarigt tar ofta på sig skulden, ser det som sitt eget fel. Skuld och skam blandas ihop. Det värsta är, att det är inte bara de själva som tar på sig skulden, utan att detta ofta förstärks av människor runt omkring!

Margareta Melin har en mycket lämplig bön kring detta med skuld och skam, som heter Offer och finns i boken Kärleken en bro, Libris, 1992.



En målning av Bo Mörnerud, 1982. (Vi fick den som bröllopspresent när vi gifte oss 1982).

måndag 9 maj 2011

Nytt och gammalt

I dag har jag varit hemma och ledig. En dag med sommartemperatur. Jag har burit ut från förrådet till komposten gamla växter, som fanns kvar från förra sommaren. När det blev frost ute i höstas och vi var tvungna att bära in växterna, så fanns det ett hopp om att växterna skulle överleva till den här våren, de var fortfarande så fina... efter en tid kändes det inte lika viktigt längre och de glömdes i stort sett bort. Idag blev de utkastade och nya, fräscha växter fick ta över deras krukor. Så grymt livet kan va´! Speciellt när det händer i människolivet!

En av fjolårets rosor. Även det som är visset och skört kan vara vackert. Foto: B.R.

Jag passade också på och tog lite skott från inne-krukväxterna och satte i vatten i hopp om att det ska bli rötter och nya krukväxter.

Nytt och gammalt. Foto: B.R.

Egentligen en ganska bra bild på vårt hem och vårt liv. Nytt och gammalt får finnas sida vid sida. Det gäller även tro, tankar och värderingar. Vissa saker/uppfattningar har vi hållit fast vid från barndom/ungdom, det håller och består och annat har efter prövning blivit undanlagt eller kastat och nytt har kommit in och blivit en del av våra liv. Det är naturligtvis inget speciellt för oss, så är det väl för alla, mer eller mindre.

Foto: B.R.

Vi köpte pelargoner i lördags. De ska så småningom planteras ute. Men en fick hamna i den ny-ärvda rörstrandskrukan från Owes föräldrar. Den passade bra där, tycker jag.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, det känns skönt efter en dag ute i sol och blåst. God natt till er alla!

söndag 8 maj 2011

Det finns hopp

Foto: B.R.

Foto: B.R.

Foto: B.R.

Foto: B.R.

VÅRVISA
I vårtid, i groddtid,
då brister frönas skal,
och råg blir råg och tall blir tall
i frihet utan val.

En ilning av vällust
går genom själ och kropp -
att jag är jag, nödvändigt jag -
en brodd, som hittat opp,

ett vårskott, vars växtkraft
jag knappast anar än -
men stammens sav med bitter smak
med lust jag känner den.

Så bort, all min feghet!
Jag hör min framtid till.
Jag tar mig rätt att växa nu
som rotens krafter vill.

Karin Boye, Dikter, Bonniers, 1974

Vilda blåsippor mitt i Boden. Foto: B.R.


lördag 7 maj 2011

Åke

I dag har Åke namnsdag. Trodde jag! Jag har skickat SMS-Grattis till både min yngste bror och min son, som båda heter Åke som andra och tredjenamn. Anledningen till att de heter Åke är att min pappa hette Åke. Och så kom jag nyss på att jag skulle kunna skriva något om min pappa Åke - som varit död sedan 1970 - i min blogg ikväll. Men precis nu upptäckte jag att det var Carina som har namnsdag idag, det är Åke först i morgon den 8 maj! Snopet!Jag fick nyss ett SMS från min bror som skrev att jag var den första som kom ihåg honom idag. Ja, det var ju inte så konstigt...

Jag skriver väl något om min pappa ändå. Han föddes och växte upp i Fjällbonäs, utanför Arvidsjaur. Mamma och pappa träffades i västergötland (mamma är från Alingsås), de gifte sig och bosatte sig i Piteå. Där arbetade pappa som skolvaktmästare på gymnasiet.
Vi bodde i ett hyreshus mitt i stan, i en liten tvårumslägenhet (fem personer) med gemensamt badrum i källaren! Tänk... känns lite ofattbart nu. Ett av rummen var "Finrummet", som vi mest använde när vi hade gäster. Speciella gäster. Mamma var "hemmafru" då så vi hade ofta besök, men för det mesta satt vi/de i det lilla köket runt köksbordet. Vi barn hade också kompisar hemma, men på något konstigt sätt så rymdes vi ändå. Huset ägdes av den lilla Baptistförsamlingen i stan. Pappa var vice värd i huset och skötte mycket praktiskt där. En fredagkväll i april så lagade han husets tvättmaskin i källaren - och fick ström genom kroppen och dog förmodligen ganska omedelbart. Mamma hittade honom på golvet. En oförglömlig kväll!
Mycket förändrades efter pappas död. Det har säkert påverkat oss alla i familjen på olika sätt, på både gott och ont.

Ibland tänker jag att det skulle ha varit så roligt att veta hur pappa skulle ha varit och tänkt om samhälle och kyrka, om han hade levt nu. Hans åsikter då, för drygt 40 år sedan, tycker jag nu var ofta konservativa, men förmodligen hade han förändrats och påverkats av tiden och livet.

Pappa var en varmt kristen person som tog sin tro på allvar. Det jag framför allt har med mig från honom var hans övertygelse om att Gud är en alltigenom god Gud. Han trodde mycket också på bönens betydelse. När vi hade lagt oss på kvällen och han trodde att vi sov, så kommer jag ihåg att han gick runt till våra sängar och bad för oss. Det är ett fint minne.

Ett foto på vår familj innan min yngste bror var född. Fotot är ursprungligen taget av familjens gode vän Erik Gabrielsson, som var fotograf och hade en fotoaffär i Piteå på den här tiden. Jag har i min tur fotograferat fotot, det är därför som det inte ser så bra ut.

fredag 6 maj 2011

Vi tror på en Gud i botten

Jag sitter och jobbar med predikan till på söndag - och tankar och associationer kommer och far... Tänk så mycket man hör och läser, varje dag fylls vi av intryck, inte minst röster och texter. I alla fall är det så i mitt liv. I mängden av information, texter och röster så är det vissa saker som borrar sig fast någonstans inom en. Ibland helt oviktiga saker, ibland sådant som förändrar ens tänkande, berör och som återkommer ...

Pastorn och författaren Tomas Sjödin har skrivit mycket som berör, tycker jag. Han har tre söner, varav två av dem varit sjuka och som nu inte längre lever. I hans böcker har man fått följa deras liv tillsammans.
I boken När träden avlövas, så berättar han om sin son John, som frågar honom en kväll: "Pappa, vad menas med att man tror på Gud i botten?" Tomas försökte förklara att det skulle kunna betyda att man tror på Gud innerst inne. Tomas och hans fru sa senare till varandra att de nog också tror på en Gud i botten. Inte främst på en Gud där uppe, utan mer på en Gud här nere.

Inspirerad av samtalet med John skrev Tomas detta Credo, "Vi tror", som jag tycker mycket om och återvänder i tankarna till många gånger.

Vi tror på en Gud i botten
längst ner i all synd och bråte och maktlöshet
en som aldrig sviker sin post där.

Vi tror på en trött och gammal Gud
med oro i blicken och sorg i hjärtat
som lägger allt åt sidan för ett barns skull.

Vi tror på en Gud som ligger vaken om nätterna 
och lyssnar
som är redo att rycka in när livet krampar.

Vi tror på en Gud med värkande rygg 
och långa armar
som burit sitt barn genom nätter och dagar.

Vi tror på en Gud som själv har förlorat ett barn
och sörjt det
i tusen år.

Vi tror på en Gud som bor i vår nöd
och vår oro
en Gud med ont i benen själv.
Förresten.

Vår Porslinsblomma som blommar och doftar just nu. Foto: B.R.