Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

torsdag 31 oktober 2013

Var är du min vän?

Härom kvällen hörde jag på TV-programmet "Tillsammans mot cancer" Lisa Nilsson sjunga Var är du min vän. Det är Bengt Astor Fredriksson som skrivit texten, om jag har förstått rätt.

Texten går genom de olika årstiderna och naturens förändringar. Saknaden och sorgen kan kännas särskilt påtaglig under årets olika högtider, men också när naturen skiftar i färger, luft och växter. Det finns så många minnen och upplevelser fästade vid sådana dagar under året.

"Så här års brukade vi alltid... "
Roliga och högtidliga traditioner, liksom vardagliga och självklara vanor, kan bli så smärtsamma att bryta när vännen inte finns där längre. Ändå måste vi våga ha traditioner, för de kan också vara fina upplevelser och minnen att återvända till i tanken. Minnen att vara tacksam och glad över att ha fått uppleva. Saknad och tacksamhet är inte obekanta med varandra, de vandrar tidvis sida vid sida.




 Här är ett par verser som handlar om hösten och vintern:

  ......
Nu är hösten här och luften är som glas
och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

Nu är vintern här och natten är så hård
Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt
Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen
Nu är vintern här men var är du min vän
  ......






Sista versen påminner om att livet är här och nu. "...jag borde hoppa på". Ja, kanske det. Men det är inte säkert att man orkar och kan det när man gått igenom de fyra årstiderna. Ett år. Ibland behövs en längre tid. Vi har olika tidtabeller. 

Men när vi ser och märker att livet är här, då har vi kanske egentligen redan "hoppat på", eller? Jag tror att man efter en tid kan vara med i livet fullt ut (i stort sett) tillsammans med sin sorg och saknad, men utan att de alltför mycket inkräktar på vardagslivet.


Nu är livet här, jag borde hoppa på
Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå
Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än
Nu är livet här men var är du min vän
Nu är livet här men var är du min vän








onsdag 30 oktober 2013

The Shit i kyrkan!



Kvällens musikcafé i Porsökyrkan bestod av punkbandet The Shit.

Deras egen presentation:

Punkbandet The Shit består av medlemmar som alla vänt sig till alkohol och droger för att kunna hantera relationer, glädje, rädsla, ilska och hopp. Efter många år kraschade de, var och en på sitt sätt, och höll på att mista allt som gjorde livet värt att leva. 



”Vår musik är som en känga med stålhätta i skrevet, en berättelse som får kallsvetten att rinna längs ryggen och fradga att bildas i mungiporna. En berättelse som i allra högsta grad är självupplevd. Var och en av oss har sin unika definition av, och relation till, en tro på en högre kraft som vill hjälpa oss att delta i livet. Vår erfarenhet är att vi inte hade någon annan väg än att ändra våra destruktiva beteenden för att få ett meningsfullt och roligt liv utan droger och alkohol. Det är det enda sanna upproret för oss.” säger medlemmarna.




The Shit; här Andreas, Pär och Thomas.  

The Shit som har sina rötter i Tolvstegsrörelsen 
har utvecklat sitt sound i en Norrbottnisk timmerstuga 
på ren energi, kärlek till livet och en önskan att berätta. 
 Målet är att skriva en låt för varje steg.



Texterna tar tydligt avstånd från allt vad droger heter.
Med hörselkåpor över öronen hörde jag texter om 
maktlöshet, behovet av en ny kraft i livet och 
längtan efter att få överlämna sitt liv till en högre makt.



Roligt med alla - för mig - kända som okända som kom för att lyssna 
till Punkbandet The Shit. Öronproppar delades ut gratis till alla.
Vi fikade tillsammans innan vi hade vi en enkel aftonbön i kyrksalen.


Det som är viktigt är att sluta upp med att själv försöka vara Gud. 
En insikt som då och då citeras i tolvstegssammanhang 
är att "det finns bara en Gud, och inte är det jag!"
Larsåke W Persson, En liten bok om Sinnesrobönen, Upptakt, 1997


tisdag 29 oktober 2013

Förklädd gud





Än vandrar gudar över denna jord.
En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

Hjalmar Gullberg, Förklädd gud VII



måndag 28 oktober 2013

Antal kolli 128

I lördags var vi på IKEA i Haparanda och köpte skåpstommar, lådor, handtag mm till vårt kök. Tre vagnar blev det. På plocklistan stod det att det var 128 kollin!



Mycket blev det i alla fall.
Men det märktes knappt i det stora släp som vi, snällt nog, hade fått låna.



Väl hemma efter två timmars körning i nysnö, 
kunde vi lyckligtvis precis få in släpet i garaget, för att kunna packa ur allt.



Vad vi inte tänkte på var, att när släpet var tomt så höjdes hela släpet och det blev lite för knappt när det skulle köras ut ur garaget - jag fick hänga mig fast där bak med hela min tyngd - och då gick det bra. Tur att man inte är alltför lätt!

I går ägnade vi dagen åt att tömma matrummet och köket. I morse kom Peter och började renoveringen. Golven ska bytas i matrummet och köket - som vi pratat om sedan vi var och tittade på huset våren 2006. Nu äntligen!
Och köket har vi också tänkt länge att vi skulle åtgärda, fast vi har haft svårt att bestämma oss för hur mycket vi skulle göra. Och så ska man ha råd också.



Nu har vi gjort en liten köksavdelning i tvättstugan



och kyl/frys och skafferi i bastun.



En del av Cornelias gamla rum har fått bli vårt "matrum".
Jag har alltid tyckt att det är roligt att leva lite provisoriskt
- en kortare tid, när man vet att det snart blir bättre :-)



Så här såg matrummet ut i morse när jag for till jobbet


och när jag kom hem, var den gamla linoleum-mattan och isoleringen borta.
Bara betongplatta till golv.



Samtidigt som jag skriver det här och ser fram emot det nya, så tittar jag på Tillsammans mot cancer på TV och berörs och gråter. Så olika våra liv ser ut. Närmare än jag tror och vet kan det finnas människor som har långt högre mål och önskan än nya golv och ett nytt kök. Ett hopp om hälsa och tillfrisknande för sig själv eller en nära anhörig.

Så viktigt att ta vara på livet och varandra och uppskatta allt som är gott och bra, som finns i vår omgivning. Inget är självklart.
Sköt om er!


fredag 25 oktober 2013

Silverfärgat



På väg från Gammelstad, på gamla Bodenvägen, 
var jag tvungen att stanna bilen och gå ur och fotografera. 
Det var så vackert!


Jag kände mig lite tung till sinnes. 
Det är så mycket jag skulle vilja (och behöver) göra, 
men som jag inte hinner med.


Men när jag väl hade klivit ur bilen och 
försökte fånga det vackra i kameralinsen 
(vilket tyvärr inte riktigt går)
så blev jag lite lättare till sinnes.


Här med Gammelstads kyrka (Nederluleå kyrka), i bakgrunden.
Man skulle kunna tro att det är snö på träden, 
eller åtminstone rimfrost, men det är det inte.



Det är bara regndroppar på kala grenar som solen lyser på.
Tänk att denna molniga och regniga dag
stundvis kunde vara så silvrigt skir och tjusig.


Vilka färger det finns även en gråmulen dag!

onsdag 23 oktober 2013

Önskan

Efter en lång, innehållsrik och bra dag, har jag nu sedan några timmar landat hemma med många intryck på näthinnan. Tänk så mycket en dag kan innehålla.


Från Rhodos


Så här på kvällskvisten tänker jag på första versen på Karin Boyes dikt-bön:

ÖNSKAN
Ack låt mig  leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.


tisdag 22 oktober 2013

Uttryck

Jag har ikväll varit på Församlingshemmet i Boden (Överluleå församling) och delat tankar kring temat, som jag hade fått tilldelat: Om livet gör oss illa kan vi hoppas att Gud finns med då?
Det är inget enkelt tema. Vi människor har många olika erfarenheter och upplevelser som rör det här ämnet. Ingen av oss kan ge något enkelt svar.

En hjälp till att kunna nå fram till hopp och tro, tror jag är, att ge uttryck för det man bär inom sig; känslor, tankar, frågor. Lars Björklund som varit sjukhuspräst har formulerat det så bra i raderna nedan:







Uttryck din vrede och kärleken kan väckas. 
Berätta om din sorg och glädjen kan komma. 
Sjung din förtvivlan och hoppet kan födas.   
 (Lars Björklund)


måndag 21 oktober 2013

På verkstadsgolvet, framför datorn eller...

Vi bearbetar saker och ting på olika sätt. En del vandrar i skogen, andra pratar och pratar, själv har jag ofta ett behov av att skriva ner mina tankar för att förstå vad jag tänker och tycker...

Hur gör du när du ska fatta ett beslut eller komma underfund med vad du innerst inne vill?

En del får bäst klarhet när de jobbar i "snickarboa", många har jag hört tycker att de tänker bäst när de bakar eller diskar. En del tycker om att gå ut i garaget och meka med bilen...


Från Hamnfestivalen i Luleå i somras



PÅ VERKSTADSGOLVET


På verkstadsgolvet
är hans hos sig själv
bland verktyg och
traktorsdelar

Tankar får sväva fritt
mellan väggar
och praktiska
göromål

Han resonerar med sig själv
lyssnar till dagar som varit;
moderns välmenande råd
händelser som blivit visdom

Medan händerna blir skitiga
och fötterna trötta av steg
klarnar bilden allt mer

hur avskedet för hans älskade mor
ska arrangeras och bli till minne









lördag 19 oktober 2013

Snön faller

Ja, nu har också snön kommit till Boden. Det var vitt ute i morse.
Och soligt och vackert! När jag åkte iväg till jobbet kändes det skönt att veta att Owe hade satt på vinterdäcken på bilen igår kväll.




"Snön faller och vi med den" som texten är i Ulf Lundells låt. Ja, det är ingen omöjlighet att falla! Men i våras köpte jag "spikskor", eller icebug, så då ska jag väl klara mig någorlunda. Fast man kan ju inte ha sådana skor på sig jämt...

"Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än. Har jag på känn".
Ja, så är det. Många snöoväder ska man hinna vara med om innan det blir vår och sommar igen.

I kväll var Vera Vinter på TV i  Alla tiders hits. Hon sjöng just Ulf Lundells "Snön faller och vi med den". Jag tycker att hon har så fin röst. Jag gillar hennes sätt att sjunga. Dessutom är hon norrbottning ursprungligen, hon kommer från Stora Lappträsk.





Owe och jag lyssnade på henne i somras på Hamnfestivalen i Luleå.





Dra neråt till 12 juli




Snön faller och vi med den, snön faller till morgonen. 
Då blir det ljust.
Ulf Lundell

Ja, det behövs faktiskt inte så mycket snö förrän allt blir ljusare.

onsdag 16 oktober 2013

Är inte ni mycket mer värda?


Måste passa på och skriva lite till om höstlöven 
innan de alldeles har blåst bort.



Tänk om vårt samhälle, kommuner, vård, kyrka
hade mer av samma tänk som vår Skapare:
att även skröpliga, svaga, döende
är vackra och har rätt att få "glänsa" och ta plats.



Ja, tänk om vi lite oftare verkligen skulle se skönheten 
hos våra medmänniskor i bräcklighet och trasighet 
- precis som vi, gång på gång kommenterar och beundrar 
 höstens sprakande färgskala.



För det är just detta som gör mig mest glad 
när jag ser de sköra höstlövens styrka,
att vår Skapare inte struntar i de förgängliga bladen, 
som snart skall ramla ifrån och förmultna.



 Utan låter dem synas och vara till ända in i det sista. 
Ja, de har t.o.m. betydelse för både natur och människor.
De är viktiga och värdefulla.



Jag tycker mig höra Jesus säga:
Är inte ni mycket mer värda än de?



tisdag 15 oktober 2013

Vi ser inte Gud för alla träd

Ikväll har jag kopierat min krönika på Nederluleå församlings facebook sida.
Här kan du se Nederluleå församlings facebook sida




Nu skiftar löven i alla tänkbara färger. Bladen påminner om oss människor. Vi förändras med tiden. Från att ha varit små så blir vi stora, från stora och starka till sköra och skrynkliga.

När färgerna kommer så vet vi att sommaren är slut, löven ska snart ramla av och grenarna ska bli kala. Det är något sentimentalt och sorgligt över det, samtidigt är det inte det som själva löven förmedlar till mig i sina färger: färgerna sprakar av liv och – på något sätt – livslust. De skänker skönhet och glädje för blick och sinne.




Har du tänkt på att färgerna på löven framhävs och blir tydligare när det är granar och tallar i bakgrunden? Med sina mörkgröna toner blir de en bra kontrast till allt det gulröda.

När jag ser björkarna tillsammans med de gröna barrträden, tänker jag, att vi människor är som björkarna, vi förändras under livet, vissnar så småningom och ramlar ifrån. Medan granarna och tallarna står kvar, trygga och stadiga under alla årstider. För mig är de en bild av Gud. Gud består, finns kvar, hur än allt förändras runt omkring. Gud finns intill oss, bakom och framför. 

När vi ser ut över ett höstlandskap, är det kanske inte granarna eller tallarna som vi ser, i första hand, utan färgerna på lövträden. Men utan dem så skulle vi inte ha sett alla nyanserna på de andra träden lika bra. Så kan det vara i våra liv också; vi ser inte alltid Gud för alla träd.





söndag 13 oktober 2013

Än en gång


På väg hem från ännu en dag i kyrkbyn i Gammelstad.


Dagen började med en festmässa i Nederluleå kyrka,
Tacksägelsehelgens avslutningsgudstjänst med 
Patricia Tudor-Sandahl som predikant.
Härlig sång och musik präglade också gudstjänsten.
På bilden ovan hälsar tjänstgörande präster gudstjänstdeltagarna välkomna.

En text som återkommit under helgen är dagens gammaltestamentliga text 
från profeten Jeremia kapitel 31.
Här i en förenklad form:


ÄN EN GÅNG

Än en gång skall du blomstra
Ja, du skall blomstra igen

Än en gång skall du smyckad
träda ut i glädjedans

Än en gång skall du plantera vingårdar
och du skall själv skörda frukten


Evigt älskad

res dig upp

än en gång




Fotot taget från bilen på väg hem - än en gång - till Boden.

lördag 12 oktober 2013

Ett givande liv


Patricia Tudor-Sandahl har idag haft två föredrag 
i Petrigården, Gammelstad. 
Hon är gästtalare under Tacksägelsehelgen 
i Nederluleå församling med temat
ett givande liv



Jag tyckte om Patricia Tudor-Sandahl som föreläsare. 
Likaså innehållet. Allmänmänskligt, igenkännande, 
humoristiskt och allvarligt.
Extra intressant var det när hon talade om 
ursprungsbetydelsen på en del ord och begrepp som t.ex. 
att ge till skillnad från generös, lycka till skillnad från glädje.



Mycket folk hade samlats. Det märktes i hela kyrkbyn. Bilar överallt. 
Det var fullt i Petrisalen, i hallen utanför 
och i "Arken", Petrigårdens entré. 
Som tur var så gick det att lyssna via högtalare i alla dessa lokaler.   



Patricia Tudor-Sandahl kunde lätt fånga oss som lyssnare 
med både sitt ord-språk och sitt kropps-språk.
Här är Patricia Tudor-Sandahls hemsida 



Tacksägelsehelgen är en av kyrkhelgerna då många är i sina kyrkstugor.
Så passade också jag på att vara i min kyrkstuga 
mellan föredragen (eftersom jag inte var i tjänst).



På något sätt är det rofyllt att vara här, tycker jag.
På denna minimala yta, så finns det inte så mycket att göra
annat än vila.



Innan jag åkte hem var jag tvungen att ta några bilder på kyrkan.
Solen lyste så vackert på kyrktornet.


Att leva i tacksamhet 
är att låta sig beröras, gripas, förundras, sa Patricia Tudal-Sandahl idag.

Hon citerade också från Karin Boyes dikt:

DU SKA TACKA
Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på

.....
.....

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

Ur Karin Boye, Dikter, Bonniers 1974