Sista söndagen i Maj

 Sista söndagen i Maj är i år både Pingstdagen och Mors dag. På många håll i landet är det också Konstrundor. I Norrbotten infaller den alltid sista helgen i Maj.

(Från Robertsfors kyrka)

För min del har jag idag lett Mässan i Robertsfors kyrka. I dag på Pingstdagen är den liturgiska färgen röd. 

Den röda färgen i kyrkan hör bl.a. ihop med elden och blodet och symboliserar ofta den heliga Anden och Kristus.

Rent allmänt brukar den röda färgen förknippas med starka känslor, kraft och energi. Det stämmer faktiskt bra med (den ursprungliga) pingstens händelser också.

I den text som läses varje Pingstdag i kyrkan (från Apostlagärningarna kap 2) berättas det om hur människor från alla nationaliteter hör budskapet om Gud på sitt eget modersmål. 

Modersmål är det första språk vi hör. Ett språk som oftast är förknippat med att ett ansikte är vänt till oss i kärlek och omsorg.

Inte helt fel att påminnas om idag på Mors dag. 

När jag plockade bland mammas grejer efter hennes död, hittade jag en lapp i hennes plånbok som jag tog vara på. Jag ser det som en hälsning till oss från henne:

Jag önskar er ej guld mina barn

ej heller pengar och makt

men jag önskar er mod att vara er själva

och stå för det ni sagt.

Jag önskar er inte en stenfri väg

men kraft att vägen gå.

Jag önskar er kärlek i rikligt mått

och vänner att lita på.

Lycka till på grusvägen!

(Jag vet inte om hon har skrivit det själv, eller hittat texten någonstans)

Samtidigt som vi önskar varandra lycka till på grusvägen får vi be den bön som vi sjöng allra sist i gudstjänsten idag:

Grip du mig, helige Ande,

drabba mig låga klar.

Visa vägens riktning,

ge mina frågor svar.

(Sv.Ps nr 646 v1. )

Tappa inte modet!

Jag har ganska lätt för att tappa saker, plötsligt glider det bara ur händerna... Vissa saker kan jag tappa eller glömma på väg till ett annat rum, eller på väg någon annanstans. Jag tappar också ord ibland, inte minst namn. Det är förargligt. Oftast kommer det dock tillbaka. För sent.

Det finns allvarliga saker man kan tappa. Som modet till exempel. Det bara glider ur händerna eller faller platt till marken. Ja, det känns ibland som det faller rakt genom jorden, absolut onåbart. Oftast kommer det dock tillbaka. I någon grad i alla fall.

Jag tycker om Jesu ord från dagens (Pingstdagens) evangelietext:

Frid lämnar jag kvar åt er,

min frid ger jag er.

Jag ger er inte det som världen ger.

Känn ingen oro

och tappa inte modet.

Johannes 14:27

Ja, vi får vara rädda om modet, vårt eget och andras. Det är viktigt att ha kvar. Om så bara lite, lite. Det kan räcka väldigt långt!

Jesu ord vill påminna oss om Guds heliga Ande, Hjälparen och Tröstaren, som vill vara med oss i alla situationer - det kan ge oss frid och mod. All styrka och mod är inte beroende av min "modighet" - det hjälper mig att inte tappa modet.

Pingst

Pingsten har fått en lite undanskymd plats som helg sedan Annandag Pingst inte längre är en röd dag i almanackan. I kyrkan är dock pingsten viktig. Det var på den första Pingstdagen som kyrkan föddes, skulle man kunna säga. I går, på Pingstdagen, var Owe och jag i Porsökyrkan i Luleå. En av mina f.d. arbetskamrater, Elaine skulle avtackas efter nästan 29 år som husmor/församlingsvärdinna i kyrkan.

Det var en fin och festlig högmässa. Porsökyrkans arbetslag och körer medverkade. Jag hade tur som var ledig i helgen och därför hade möjlighet att vara med. Det var roligt att träffa många vänner!

Porsökyrkans pedagog, Sonja, berättade med flanellograf om den första pingsten. "Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål... förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "...Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modermål talas?...tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar". Apostlagärningarna kap 2.

Modersmål är det språk som vi har med oss från vi var barn. Det är det språk som går rakt in i oss, som vi förstår med alla sinnen. Allt för ofta pratar vi "kyrkiska" i kyrkan, som gör det svårt för människor att förstå, ta in och beröras... Därför behöver vi också idag den heliga andens hjälp att tala ett språk, att gestalta och förmedla "Guds stora gärningar" så att vi själva som arbetar i kyrkan och människor som vi möter inte bara möjligen förstår ordens betydelse, utan också kan beröras med sina sinnen. På mässan i Porsökyrkan var det dock många sinnen och känslor som berördes.

Innan vi vände hemåt igen, körde vi förbi vår kyrkstuga. Nu när våren och värmen har kommit till våra breddgrader är det tid att börja använda kyrkstugan igen. Det känns roligt!

Det blev en fin dag på många sätt. 

Ps Jag har inget foto på Elaine med i inlägget - för jag har för mig att hon inte så gärna vill vara med på foton på nätet... Elaine har betytt mycket för många, så också för mig. Hon har alltid varit generös och tjänstvillig, ingenting har varit omöjligt. Med henne har vi kunnat dela både skratt och tårar och böneämnen. Jag vill önska Elaine många goda och glada dagar framöver med familj, hundar, blommor, bakverk,.. allt gott och Guds välsignelse!

Pingstafton

Jag sitter och förbereder mig inför gudstjänsten i morgon, Pingstdagen, i Bredåkers kyrka. Regnet öser ner och det blåser kraftigt. Inte det väder man längtar efter en pingsthelg...

Jag har just hittat en bön som är skriven av Hildegard av Bingen (1098-1179) och kommer ihåg en skön sommardag förra sommaren på Österlen. Ett par kollegor och jag var och fikade på Backagården och fann en trädgård inspirerad av Hildegard av Bingen.

Det var ett underbart ställe.

Här är bönen som jag fann i Den Svenska Psalmboken med tillägg. Under rubriken "Böner under kyrkoåret". Verbum, 2007. Du vet väl att det finns en Bönbok i Psalmboken? 

Du sätter allt i rörelse

Helige Ande, du som ger liv åt livet,

du som sätter allt i rörelse

och är roten till allt skapat,

som avtvår skulderna

och renar såren,

du är det strålande livet

och värd allt lov,

du som uppväcker och återuppväcker

allt som är.

Hildegard av Bingen

Nr 106 i Bönboken

Nu ska jag snart åka till Mariakyrkan i Sävast och leda en Dopgudstjänst.

Vår son och svärson befinner sig i dag i Göteborg och ska springa 21 km på Göteborgs Varvet tillsammans med ca 65 000 andra människor. Vi är glada för att de har bättre väder än vad vi har här uppe. Min man ska följa dem (på lååångt avstånd) på något tekniskt sätt ;-/ Vi önskar dem lycka till!

Alla fotona är ifrån Backagården, Österlen Augusti 2014.
Naturligtvis har jag tagit bilderna själv.
http://www.backagarden.com/

Blås på mig

Fönster i kapellet på Stiftsgården i Skellefteå

Jag tycker om att tänka på Den helige Ande som Hjälparen. 

En Hjälpare som vill bo i oss och leva i våra liv. 

Jag tror att Anden lever nära jorden, världen och våra kroppar. 

Det var på jorden som Gud lät sin livsande blåsa 

både i natur, djur och i människor. 

Därför tror jag att den helige ande, 

Hjälparen hör ihop med våra liv och vår vardag.

Blås på mig, skaparvind,

eviga andedräkt,

så att till kropp och själ

jag blir renad och hel och läkt.

Text: A. Frostensson

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 368 vers 1

Jesus sa:
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet.
Johannes evangelium kap 14 vers 27 Bibel 2000

När vi hade vår avslutningsgudstjänst för våren i Porsökyrkan fick alla med sig en liten duva hem, som en påminnelse om att de/vi inte är lämnade ensamma.

Pingst

  

Precis lagom till pingsthelgen slog våra få pingstliljor ut.

I går på Pingstdagen var det också Mors dag.
Maken och jag tillsammans med mina två bröder var och gratulerade min mamma.
Rosorna fick hon av mina bröder.

Mamma bjöd på egenhändigt gjord smörgåstårta. Det har hon alltid varit bra på.
Som den "riktiga" mamma hon är, så fick vi - rättvist - var sin bit med oss hem :-)

I dag är det Annandag Pingst. Fast det inte längre är någon helgdag, så har jag fått läsa dagens evangelietext och fira mässa med röd stola (det är så sällan!) på "Andakt med nattvard" på LTU idag. Som tur var kunde min kollega Pär Landfors (porjektledare för Kyrkan på Campus) tolka till engelska för deltagarna som kom från andra länder. Det är något speciellt att få mötas så där "över gränserna" (nationalitet och samfund mm) - precis i pingstens anda. Direkt kan man känna en tillhörighet och gemenskap trots att man inte har träffats förut.

När vingarna bär

Igår lyssnade jag till kyrkoherde Richard Marklund som anknöt till pingsten, Anden och Hjälparen. Att våga lita på "att vingarna bär".

Han gav som bild hur det är när man lär sig cykla. Det är först när man vågar släppa kontrollen och håller på att tappa balansen som man finner balansen och kan cykla.

Efteråt hörde jag någon säga till kyrkoherden att det är likadant med simning. Där handlar det också om att våga lita på att det bär utan att man har kontroll.

Oj, tänkte jag. Jag som varken cyklar eller simmar! Hur står det till med min tro?!
Rädsla och kontrollbehov kan verkligen hindra en att leva, att få uppleva hur "vingarna bär" - eller hur Guds gode ande, Hjälparen kan vara med och "bära" också i de okontrollerbara och garantilösa situationerna.

I morse fortsatte tankarna... kom på att för min del handlar sjungandet om samma sak. Jag vågar inte sjunga för jag är inte säker på att jag prickar rätt ton - hur ska man kunna veta när man öppnar munnen och tar ton att man landar rätt?! Det är för mig en gåta. Och hindret.

Jag tänkte vidare: Det måste finnas fler situationer i livet då man går utan att ha några garantier för att det bär.
Jag är rädd för mycket, men ibland vågar jag gå in i helt nya och okända situationer, andra gånger stanna kvar där jag helst skulle vilja fly, eller ge av mitt ömtåliga innersta - eller ta emot från andra deras ömtåligheter - utan att ha den minsta koll på vart det leder, om det bär... Utan bara får lita på att precis när jag tappar balansen/kontrollen så finner jag den - det där hisnande ögonblicket då allt mitt hopp står till Anden, Hjälparen, att hon ger luft under vingarna... att det bär...

Känslan när det fungerar ligger nog nära begreppet "frihet", tror jag. Egentligen är det nog de stunderna jag allra mest känner att jag lever. Och vill leva för.

Kanske kan jag övervinna någon mer rädsla som hämmar att leva så som jag vill...

Hjälparen kommer

För min del handlar det nu om förberedelser inför söndagen, Söndagen före pingst. Hjälparen kommer är temat. Hjälparen är ett annat namn på den heliga Anden. När Jesus ska lämna lärjungarna sänder han den heliga Anden, Hjälparen till dem, osynlig men ständigt närvarande hos dem och i dem.

Det finns många bilder och symboler för den heliga Anden.

Som en källa med friskt vatten

Som en eld

Som en vind

Anden finns hos oss som en eld, en vind, en ständigt frisk källa till nytt liv. Kraftfullt och nära, men inte märkvärdigt eller konstgjort, utan naturligt. Levande. Livgivande.

Välsignelse

Må Guds goda Ande

andas genom dig liv och ljus.

Må du andas frid,

må du andas glädje,

må du andas vishet,

må du andas kärlek.

Martin Lönnebo