Det allra sista...

 

Askgravlunden vid Överluleå kyrka.

Dagen innan midsommarafton tog vi det allra sista avskedet av mamma Astrid. Det var strålande sol och högsommarvärme. Mamma kremerades efter begravningen och nu skulle askan i urnan gravsättas.

Nu är livet gömt hos Gud.

Åt honom vi lämnar allt.

Hoppet är tänt i tyngsta sorg.

Ingen är glömd av Gud.

Vi får vila i Guds frid 

och sova i jordens famn.

Kristus har gjort vår grav till sin.

Alltid vi är hos Gud.

Nu är livet gömt hos Gud.

Åt honom vi lämnar allt.

Hoppet är tänt i liv och död.

Ingen är glömd av Gud.

Text: S. Ellingsen 1977, B. G. Hallqvist 1978

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 627 v1,2 o 5.

Hennes namn och levnadsår fanns på en bricka som placerats på en av de stora minnesstenarna.

Här i Askgravlunden finns inga speciella gravplatser att gå till, utan vill man t.ex. lämna blommor eller tända ljus så får det ske på bestämda platser.

Askgravlunden vid kyrkan är en fin plats att komma till, sitta ner en stund, tänka, minnas...

Mamma och Börje har tidigare promenerat hit ibland, suttit en stund och vilat, innan de gått hem igen. Mamma tyckte att det var en fin plats.

Det sista

Nu närmar det sig... Det är mycket "det sista". Det ena efter det andra är sista gången.

I onsdags var det våravslutning för all personal i Svenska kyrkan i Boden. Det var ute på Skogskyrkogården, faktiskt. Alla som ville fick prova på att köra kyrkogårdsfolkets maskiner; åkgräsklippare, traktorer, grävmaskiner mm (Se nedan). Här "sommarpratar" vår kyrkoherde i kapellet. Vi var också några stycken som blev avtackade för den tid som vi jobbat i församlingen. För min del handlar det om att jag går i pension efter sommarens semester.

 En kanslist på åkgräsklippare

 En musiker

En präst

Det var min sista våravslutning som anställd. I fredags ledde jag min sista begravninggudstjänst. Och så fortsätter det... Men än har jag några dagar kvar innan mitt nya liv börjar.

Överluleå kyrka (Boden)

Men är man präst så är man. Även om man går i pension. Präst emeritus. Eller emerita, som den feminina formen heter. Vissa skyldigheter och rättigheter är kvar från den tidigare yrkesverksamheten. Det känns fint. Skulle tro att jag kommer att få något uppdrag någon gång ibland ... Någonstans. 

Till kyrkan kommer jag att gå hur som helst. Det hör ihop med min tro och mitt liv. Även om jag inte kommer "bakom" lika ofta som nu och inte heller är med och förbereder gudstjänsterna på samma sätt, som jag varit van vid.  Allt har sin tid.

Men, som sagt, än har jag en liten tid kvar. Några till "det sista" väntar. Och när det sista är gjort väntar något nytt. Det är spännande att leva!

Ömhet

Kylan och de otroligt vackra dagarna fortsätter.

Men det skulle inte göra någonting om det var lite mildare... Minus 25 - 30 grader påverkar både våra kroppar och bilar och hus. Men fantastiskt vackert är det. Vilket ljus!

Strax före jul, tror jag att det var, köpte jag Ylva Eggehorns senaste bok Natt och Dag Ord för årets alla dagar, Verbum. Jag älskar den! En del texter känner jag igen sedan tidigare, andra är nya för mig. Många texter är "öppna", jag får fundera och tolka och pröva dem utifrån mitt eget liv och tro.

Härom dagen, den 26:e, var det en kort text:

Hur mycket ömhet måste vi inte kosta på oss själva 

för att stå ut med de år vi har kvar.

Men nu säger Herren så, han som har skapat dig:

Jag är med dig, jag har kallat dig vid namn,

jag överger dig aldrig.

Överluleå kyrka

Vi får kosta på oss mycket ömhet.

Det värmer i kylan.

Regnbågsmässa

I avrundningen av Northern Light Pride Boden 2018 firades en Regnbågsmässa i Överluleå kyrka i går kväll.

Anna Nilsson, präst, ledde mässan tillsammans med prästen Anna Grenholm.

Inledningsord:

I Guds kärlek ryms hela våra liv;

vår gemenskap, glädje och förmåga,

vår ensamhet, smärta och utsatthet.

Gud, den treeninge, omsluter oss på alla sidor

och känner oss vid namn.

Gud är nära oss under hela livet

genom Jesus Kristus.

En psalm som vi sjöng:

Blott i det öppna har du en möjlighet.

Låser du om dig kvävs och förtvinar du.

Ut i det fria skall du med Herren gå.

Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.

Psalmboken nr 90 vers 1

Text: B.G. Hallgvist 1972 efter J. Kirkegaard 1971

Kristus är ljus, vi är färgerna

Möt mig nu som den jag är,

håll mitt hjärta nära dig...

Nr 767 i Den svenska psalmboken med tillägg

Text: J.L. Bell 1995, V. Rudebark 1999

Mer om Northern light Pride Boden 2018 finns att hämta på nätet, bl.a. från
Svenska kyrkan i Boden Fb

Gott nytt kyrkoår!

I går kväll kl 18 firade vi det nya kyrkoårets början. 

Ett nådens år från Gud. 

Guds nåd tar aldrig slut 

- den är ny varje morgon.

(Klagovisorna)

Det är en tradition i Matteuskyrkan.

Matteuskyrkans kör Te Deum sjöng 

och det var bildspel med texter och böner.

Det fanns tillfälle att tända ljus.

Gud, vi tänder ett ljus 

och påminner oss om din närvaro här och nu.

Hjälp oss att finna frid och tid för eftertanke 

i väntan på att du kommer till oss som ett barn.

...

Gud, vi tänder ett ljus

för det som är mörkt i människors liv

och världen vi lever i.

Det som känns otryggt och osäkert.

Ge oss din blick för människors nöd

och stärk vår vilja

att leva i kärlek till dig och allt skapat.

(Delar av en bön av Jennie Nordin)

Innan samlingen i kyrksalen var det mingel med glögg 

och efteråt ostbricka och samvaro.

En bra början på det nya kyrkoåret.

I dag, på första advent var det återinvigning av Överluleå kyrka.

Kyrkan har renoverats, putsats och rengjorts 

under det här halvåret som kyrkan har varit stängd.
Här kan du läsa mer på kyrkans Fb-sida

T.o.m. kristallkronan har rengjorts och putsats.

Kyrkan var fullsatt.

Den fylldes inte bara av människor,

utan också av mäktig sång och musik.

Biskop Hans och kyrkoherde Hans talade.

Det var fest!

Och det är advent!

Gott nytt kyrkoår!

Långfredag

(Sagrada Familia, Barcelona)

(Sagrada Familia, Barcelona)

I dag på Långfredagen får vi påminnas om

Jesu lidande, korsfästelse och död.

(Överluleå kyrka, Boden)

Han gick den svåra vägen.

Han bar sitt eget kors.

Han bad: Min Gud, förlåt dem."

Han led och dog på Golgata.

Han gjorde det för oss,

för alla och för oss.

Text: Britt G Hallqvist

Psalm nr 442 

i Den Svenska psalmboken

(kommer inte ihåg var jag tagit detta foto)

Så som snön...

Kylan håller i sig. Som kallast har våran termometer visat -33 grader idag. Det är vackert, men tröttsamt. Kylan tär på något sätt på både kropp - och bil. Det blir tungt att vrida på ratten och växellådan känns som om den inte alls vill vara med... Men hittills har både bil, hus och kropp klarat sig skapligt.

I dag serverades det palt i Församlingsgården. Underbart! Det passade bra en sådan här dag! Det är lunchservering i både Matteuskyrkan, Mikaelskyrkan och på Församlingsgården en gång i månaden. Öppet för vem som helst, det kostar 50 resp 60 kr. I Matteuskyrkan är det alltid soppa. Alltid god!

När jag gick från Församlingsgården till bilen som jag hade parkerat vid kyrkan, var jag tvungen att ta några kort. Men fingrarna blev fort genomfrusna och stela.

Så som norrskenet klär natten i ljus,

så som isen gör vattnet starkt

så som snön skyddar jordens kryp,

må Gud vara med dig.

Martin Lönnebo

Ser ni norrskenet?

Jag tog fotot igår kväll utanför Matteuskyrkan, isandes kallt ute, men - i verkligheten - tjusigt.

Ett försök att samla tankarna...

Tre Luciafiranden har jag varit med om idag tillsammans med elever, lärare och föräldrar från olika skolor. Luciatågen har varit i Matteuskyrkan och Överluleå kyrka. Det är stämningsfullt och fint att fira Lucia. Legenderna om Lucia och sångtexterna som sjungs är oftast goda och innehållsrika. Det bästa är kankse ändå att se barnen. Barnens förväntan, högtidlighet och hur ljusen speglar sig i deras ögon. Och så alla glada och stolta föräldrar och duktiga och tålmodiga lärare.

Överluleå kyrka

I eftermiddag och kväll försöker jag samla mina tankar inför söndagens två (helt olika) gudstjänster. Det är den riktiga Luciadagen på söndag samtidigt som Johannes döparen är central och temat är "Bana väg för Herren".  Har Lucia och Johannes döparen något gemensamt?

Ja, om jag tänker efter så är både Lucia och Johannes döparen lite extrema, eller rättare sagt; mycket. De är båda mycket modiga och trogna sin övertygelse och de blev båda satta i fängelse för sin tro, de var i udda miljöer... ja, jo, det finns en del likheter...

Det är "tur" att det finns radikala människor i varje tid som inte bara följer mängden utan kan se och handla i ett större och djupare perspektiv och som kan vara förebilder och vägledare för oss andra.

Jag hoppas att den värme och det ljus som barnen förmedlat idag ska prägla söndagens gudstjänster. Och det finns det förutsättningar för. I Mariakyrkan i Sävast kl 10 kommer vi bl.a. att få lyssna till vacker sång och i Matteuskyrkan kl 12 kommer Lucia med följe att vara med.


Den här Adventstiden har jag ganska ofta tänkt på en av våra nyare psalmer, en text av Margareta Melin:

Advent är mörker och kyla.

På jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,

men bråkar och slåss över allt.

....

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig Gud över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

...

... 

Och lär oss ta hand om varandra

och leva tillsammans i frid.

Psalm nr 609 i  Den svenska Psalmboken med tillägg (Verbum) 

De vänliga aporna kommer från Urbanstore