Hon sa ja.

 

Ljuset och rösten

Först kom ljuset

ljuset överväldigade

uppfyllde rummet

Med armen för ansiktet

sökte hon skydd

vände ryggen till

blev rädd

Sedan kom rösten

rösten vände henne om

nämnde vid namn

rörde insidan

hon förundrades

det oväntade

och sa ja

Ljuset och rösten

lämnade rummet

Hon var inte ensam

(Birgitta Ryås)

Texten nedan handlar om samma kvinna. En kvinna som har fascinerat många, många i århundraden. Men naturligtvis har det också spekulerats och diskuterats mycket kring henne. Hon är en kvinna som väcker många känslor, tankar, beundran, frågor...

Tänk om hon hade förstått...

Tänk om hon hade förstått

den där dagen för länge sedan

då hon sa sitt ja...

Om hon hade förstått

skulle hon svarat annorlunda

eller skulle svaret varit detsamma

Var det värt allt förakt

all bottenlös förtvivlan

de många bönerna

tårarna  frågorna

alla de sömnlösa nätterna

Var det värt

allt

för den där tidiga morgonens skull

- den osannolika oförglömliga

morgonen

(Birgitta Ryås)

Lyssna färdigt

Generellt sett, tror jag att man kan säga, att vi nutids-människor har svårt för att lyssna färdigt. Lyssna klart. 

Kanske hör det ihop med stress. Eller tristess. Vi tror oss inte ha tid, lust eller intresse av att lyssna färdigt. Vi slutar att lyssna. Vi tror oss veta efter några ord eller några meningar, vad som ska komma... Ibland har vi rätt.

Ibland missar vi något mycket väsentligt!

Om vi lyssnar färdigt. Lyssnar till punkt. Utan att avbryta.

Kan vi lättare förstå. Se sanningen. Se sammanhanget.

I dag är det Jungfru Marie bebådelsedag.

Maria lyssnade färdigt till ängeln Gabriels budskap.

Hon hörde inte bara om uppdraget att bli Jesu mor

och stängde till eller sprang iväg,

förskräcktes eller blev jublande glad.

Maria lyssnade färdigt.

Hon hörde inte bara Guds orimliga kallelse 

utan också orden: "Var inte rädd" 

och att Gud skulle vara med henne

och ge henne den kraft hon behövde.

Tänk om vi vågade stanna kvar och lyssna färdigt 

på vår granne, våra barn, våra föräldrar, våra kollegor,

på främlingen,

på Gud.

Alla foton är ifrån Jäckvik

Ljuset och rösten

Eftersom det är Världspoesidagen idag och Jungfru Marie bebådelsedag om en halvtimme får mitt blogginlägg bli några färska och ofärdiga rader:



LJUSET OCH RÖSTEN

Först kom ljuset

Ljuset vällde in
uppfyllde rummet

Med armen för ansiktet
försökte hon skydda sig
vände ryggen till

Blev rädd

Sedan kom rösten

Rösten vände henne om
nämnde vid namn
rörde insidan

Hon förundrades
det oväntade

Svarade


Ljuset och rösten 
lämnade henne

Hon var inte ensam

Vilken vändning!

Vilket liv hon fick den där tonårstjejen!
Ett besök - och hela livet fick en annan vändning.
Mirakulöst sker det som inte kan hända.
Utanför, ensam och misstänkliggjord. Beundrad och ärad. Allt fick hon smaka på.
Överväldigande glädje och bottenlös förtvivlan följde henne längs livsvägen.

Hur skall detta ske, var hennes första fråga - gick de ens att formulera frågorna som senare väcktes under dagarna som blev hennes liv?

Hur många frågor, hur mycket ovisshet, hur många tårar, hur många böner, hur många överraskningar, hur många sömnlösa nätter, hur många steg och vändningar kan en människa klara av?!

Trots att hon inte kunde ha förstått allt, trots all smärta, trots grannar och släktingars hån, trots ALLT släppte hon honom aldrig; barnet hon hade fött till världen. Hon sökte alltid rätt på honom, svek inte, höll ut, trodde, hoppades och älskade.

Tänk om hon hade vetat, då för länge sedan, vad det där lilla ordet "Ja" skulle innebära... Om hon hade vetat skulle hon ha svarat annorlunda? Eller skulle svaret ha varit detsamma?


(Luk 1:26-38 Om Jungfru Maria)

Ibland förstår vi ingenting

Här är jag för några dagar sedan på väg hem från ett hembesök.

Jag tycker att det är så vackert när de kala grenarna skiftar i olika färger.

Det var en riktigt härlig vårvinterdag.

I natt ställde vi fram klockorna till sommartid. 

Och i morse såg det så där riktigt vintrigt ut igen med nyfallen snö.

Det är ju vackert, men det är ju inte den här synen man vill ha nu...

I dag har jag haft Söndagsgudstjänst och Dopgudstjänstt i Bergnäskyrkan. 

Jag tog ett par bilder med mobilen.

Jag gillar altartavlan, som föreställer Jesu sista måltid med lärjungarna.

I dag har Jungfru (och Moder) Maria stått i centrum i våra kyrkor. Det skulle vara intressant att veta hur hennes tankar gick, när hon fick beskedet att hon skulle bli Guds Moder. Men inte bara då, utan också under livets gång, i allt hon fick vara med om... 

Undrar hur hennes nattsömn var...?

Kanske skulle hon kunna känna igen sig i Dietrich Bonhoeffers bön (1906-1945). Här citerar jag en del av bönen:

Ibland förstår vi ingenting

O Gud, ibland är vi säkra på din vilja,

ibland förstår vi ingenting.

Upplys oss när frågorna kommer.

Ibland ser vi klart din ledning,

ibland ser vi ingenting alls.

Hjälp oss när tvivlen kommer.

Ibland ser vi spåren av din kärlek,

ibland ser vi ingenting.
....

Ett annorlunda par - eller inte?

Efter ännu en utbildningsdag i Samtal med par med Birgitta Olofsson Marklund, så finns många tankar och frågeställningar från dagen kvar i huvudet.

Ikväll har jag tänkt på ett särskilt par, som säkert inte hade det så lätt... hon blir gravid, men inte med honom. Snacka om kris i förhållandet! Han funderade på skilsmässa...

Hon stack iväg ett tag. Till en äldre släkting, som kunde förstå... De pratade och pratade... Hon fick någon att dela sina tankar, farhågor, sin frustration och sina förhoppningar med...

Men han då?! Hade han någon att prata med? Och hur skulle han kunna berätta och förklara - vem skulle kunna förstå det, det han själv inte kunde förstå... Men han fick faktiskt vägledning, en annorlunda handledning från oväntat håll...

När, var och hur pratade de som par med varandra?
Det skulle ha varit intressant att fått höra hur deras samtal gick och när och hur de bestämde sig för att fortsätta att hålla ihop... Hur kunde de mötas? Hur vågade de tro på en gemensam framtid? Vad var det avgörande? Tvivlade de någonsin på sitt val?

De fick inget enkelt liv att dela. Och hon var ju så ung...

Kanske var de inte så annorlunda än andra par i sin relation till varandra?

Mina vuxna barns änglar

Denna söndag heter Jungfru Marie bebådelsedag. Evangelietexterna handlar förstås om Jesu mor, Maria.
Gud väljer en ung och fattig flicka från den oansenliga staden Nasaret när han behöver hjälp att visa världen sin kärlek. Maria får uppdraget att föda Guds son. Hon tar risken och säger sitt ja till Guds kallelse, fast hon inte riktigt kan veta vad det ska innebära. Hon satsade sitt liv på detta barn.
Inte blev hon rik i värdslig mening, inte blev hon stark eller mäktig, inte blev hon speciellt lycklig - men hon blev en Herrens tjänarinna och det var det som var meningen med hennes liv.

Maria fick ett rikt liv tillsammans med Jesus, mycket glädje, många fantastiska upplevelser - men hon fick också leva med mycket oro, vånda och rädsla. Hon var med vid sin älskade sons dödskamp och död.

På många sätt var Maria som vilken annan mamma som helst; hon följde sin son i glädje och stolthet, men också i oro och sorg. Hon sände säkert många böner till Gud, ja inte bara böner om beskydd, utan också sina frågor, sina varför och  sin vanmakt.
Hur många mammor/föräldrar ber inte för sina barn. Oron, våndan och längtan efter sina barn blir inte mindre för att de är vuxna och "sina egna" - kanske tvärtom.

Foto: B.R.

Viola Renvall har skrivit en bön/dikt som heter "Mina vuxna barns änglar" där jag tror att vi är många som kan känna igen våra egna frågor och böner.