Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 31 oktober 2015

Saknad







Skogskyrkokapellet i Boden
öppet för ljuständning och samtal idag.
Ikväll en andakt.




Alla Helgons dag.
Överallt badar kyrkogårdarna av ljus.
En jämn ström av människor besöker sina käras gravar
och kapell och kyrkor.
Många minnesgudstjänster hålls i helgen.





När man jobbar i kyrkans tjänst en sådan här helg, hinner man nästan inte med att tänka på sina egna kära, som man saknar, Men ikväll går mina tankar speciellt till mina två kusiner som jag förlorat under det här året. Och när jag tänker på dem, så tänker jag också på deras familjer. Eftersom båda kusinerna har barn i mina egna barns åldrar, så känns det extra mycket...



Emma och hennes son får representera kusin Christinas familj.


Så får Linos och hans tjej Maria representera kusin Ingabritts familj.

Ni finns alla i mina tankar,
liksom era fina mammor!






SAKNAD
Jag ska sakna dig för alltid
söka efter dig i doften
från teburkarna och det nyklippta gräset

Varje gång som vinden fångar mitt hår
ska jag tänka att det är du
som försiktigt viskar mitt namn

När regnet faller alltför tungt
ska jag låta solen bevara minnet av oss
ställa smärtan och sorgen i skuggan

Mats Hansson, Svart kaffe, Vulkan 2015

Jag har fått tillåtelse att citera Mats Hanssons dikter.
Mats förlorade sin fru - och hans döttrars mamma -
alldeles för tidigt i livet.


torsdag 29 oktober 2015

Skrivarna



Det har varit Bok och Bild på Kulturens hus i Luleå. Många samtal, utställningar, möten och musik. Många mer eller mindre kända personer. Och så vi. Skrivarna. De sju skrivarna.



Som jag nämnt förut träffar jag ibland en grupp "skrivare". Vi skriver ofta på ett bestämt tema och så träffas vi och läser för varandra och jobbar vidare med texterna. Det är väldigt roligt! Och lärorikt. Gruppen som sådan har funnits i fem år ungefär. Själv har jag bara varit med ca ett år.


Ann-Christine Haupt, Luleå, läser sina texter.


Det här var första gången som vi uppträdde som "Skrivarna". Och då hade vi också "tagit i" och tryckt upp ett häfte med några av våra texter.


Samtal med några av åhörarna efteråt


Jag läste om någon som gillade att skriva (kommer inte ihåg vem det var), som sa att hon skrev inte för att sprida sina kunskaper, utan det var när hon skrev som hon förstod, som saker och ting blev klart för henne. Jag tycker att det kan vara så för mig också, det är när jag skriver, formulerar mig som jag kan se något tydligt, som det blir en viss ordning i huvudet. Det kan gälla listor på sådant som jag behöver göra, likaväl som mer existentiella funderingar... Ja, vi har våra olika sätt att fungera - och överleva.


onsdag 28 oktober 2015

Även de som faller



Även de som faller och blir trampade på

av kyliga vindar och stora skor

kan glänsa och dansa

när solens strålar når dem.



lördag 24 oktober 2015

Trygg kan ingen vara!



Vad som helst, var som helst, kan drabba vem som helst!
Så ser vår värld ut idag.


I dag är det FN-dagen. FN firar 70 år.
Den här helgen har Svenska kyrkan i Boden temat:
Världens ljus.
Det är många intressanta programpunkter.


Förmiddagens ämne var:
Tryggare kan ingen vara?


Om man plockar bort ändelsen på Tryggare - alltså de tre sista bokstäverna - förändras hela betydelsen radikalt. Tryggare kan ingen vara blir Trygg kan ingen vara. Kanske är det precis så! Så sårbar, så skör är tryggheten. Det behövs inte mycket och det kan gå snabbt och hela livssituationen är helt förändrad. Det är många människors erfarenhet.


Jag tror att vi lever våra liv mellan de här två polerna. Å ena sidan finns inga garantier, inga försäkringar, inga murar eller stängsel som kan göra oss säkra och osårbara. Det är heller ingenting vi kan köpa för pengar.


Å andra sidan har kärleken och det goda större makt och mer kraft än vad vi kan förstå! 
Ni vet, Desmond Tutos ord:
Godhet har makt över ondskan
Kärlek nedtrampar hat
Ljuset upplyser mörkret
.....

Jag tror att mötet med ett vänligt ansikte, en stödjande hand och uppmuntrande ord har stor betydelse för tryggheten. Jag tror också att Gud har valt att uppenbara sig, tala, trösta, ge trygghet genom oss människor. Gud vill på det viset visa på hopp och kärlek, att Gud tror på oss och vill finnas vid vår sida. 

Ömhetens moder. En ikon av konstnär Lilian Jonsson.

Det finns en trygghet allra djupast, längst ner, under allt, som bär. En tillit till en högre makt, till Gud, som håller även när allting annat skakar. Inte så att man inte sörjer och saknar, är ledsen, arg och besviken, inte så att det inte gör ont när svårigheter drabbar, men det är ändå något, eller - som jag ser det - Någon, att luta sig mot. Någon som stannar kvar och lovat att vara med.


Det är som det lilla barnet i mammas eller pappas famn. Hur än oroligt det är runt omkring, krig, ovisshet, motstånd, så har barnet en grundtrygghet bara genom att få vara nära mamma och pappa. I famnen hos den barnet litar på, kan barnet le, se det vackra, det skojiga och t.o.m. somna, trots att de kanske är på flykt och inget vet om morgondagen. Och där någonstans får vi också leva. I Guds närhet. Trots allt. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.

Petrus: Herre, till vem skulle vi gå?! Vem annan - eller annat - kan ge en större trygghet?






I dag, i Församlingsgården i Boden invigdes de nya utsmyckningarna. Ikonen ovan. Och korset i fint gammalt trä från en lada i Inbyn av Geyton Gröhn och Ingvar Öberg. Det är Irene Gustafsson och Geyton Gröhn som arbetat för dessa fina utsmyckningar. De gjorde mycket för rummet!



torsdag 22 oktober 2015

Kyrie eleison!







Kyrie eleison!







Herre, förbarma dig!






Foto: Owe Ryås.
Tagna i Visby och på Fårö oktober 2015

tisdag 20 oktober 2015

Vila




I söndagskväll var det Höstkonsert i Överluleå kyrka med bl.a. John Rutters Requiem framfört av Musikgymnasiets kör och Överluleå kyrkokör. Det var mycket mäktigt att lyssna på! Superduktiga sångare och musiker.





Requiem är det latinska ordet för vila.




En strof ur mässan:
Mitt i livet är vi i döden.
Hos vem skall vi söka hjälp?




UR SPRUNGET

Allt
växande levande
vilande döende

allt
ur sprunget
jord från djupet
liv från ovan

allt
omslutet av
himmel och jord
         
B.R




AV JORD OCH HIMMEL

Du människa av jord
jord skall du åter bli

mer än jord är du
himlen bor i dig!

B.R.





söndag 18 oktober 2015

På flykt...




Många människor är idag på flykt från sammanhang där det inte går att leva, där de blir förnedrade, skadade och dödade. En del flyr från andra länder till vårt land och söker trygghet.




En del flyr från sina hem här i vårt land, från vår egen stad, för sina liv, från misshandel, förakt och förnedring.

Människor på flykt behöver skydd och omsorg på olika sätt, för att så småningom bygga upp en ny tillvaro på en ny plats, i ett nytt hem.

Vår uppgift som medmänniskor är att kämpa för att varje människa ska kunna känna sig trygg och i fred.



På gudstjänsten i Matteuskyrkan idag fick vi, förutom all sång och musik under ledning av Kjell Sandberg, lyssna till Ing-Marie Flygare från Kvinnojouren i Boden. Hon påminde oss bl.a. om att vem som helst kan bli drabbad och vem som helst kan vara förövaren. Det är inte alltid som vi tänker eller som vi tycker att det ser ut att vara.
http://boden.kvinnojouren.se/




Temat den här söndagen är "Att leva tillsammans". Texterna idag var bl.a. från Ruts bok i gamla testamentet; där Rut flyr tillsammans med sin svärmor och hur Rut i sitt nya land får ett nytt sammanhang, en ny tillhörighet och en ny identitet, trots att hon varken delade deras blod, tro eller kultur. Men det blev bra ändå.

I nya testamentet läste vi om hur Jesus vägrade finna sig i att bara tillhöra dem som han delar jordiskt släktskap med. Jesus vidgar synen på familj och släktskap ( Markus 3:31-35).

Det finns mycket att fundera på, väga tänka nytt omkring och vara öppen inför... hur kan jag vara med och göra tillvaron drägligare för den som är på flykt?

fredag 16 oktober 2015

Nästan overkligt...



För precis ett år sedan var vi i Florida


hela familjen, med svärsonen inberäknad.


Det är roligt att tänka tillbaka på allt vi fick vara med om.

Richard och Christofer

Det känns som om vi hann med mycket.


Roligast var förstås att få vara tillsammans.


Det känns nästan overkligt nu
så här ett år efteråt.



tisdag 13 oktober 2015

Måleri



När jag kom hem sent igår kväll från en akvarellkurs, så var det som om målarkursen fortsatte...


och fortsatte... himlen målades i olika gröna nyanser med lite lila inslag, hemma på min egen tomt!


Vi hade pratat om hur färgen - tillsammans med vattnet och papperet - ibland lever sitt eget liv, hur den kan röra sig och ta plats utan våran kontroll. Så var det också med norrskenet. Det var häftigt! 


Jag tror att Gud också gillar att måla!


Fotona är bara tagna med min lilla kamera, utan stativ och andra hjälpmedel...

söndag 11 oktober 2015

Mor i fokus



Det blev en lite annorlunda helg. 
Vi var tre generationer som var tillsammans. 
Min mor och min dotter och jag.
Och det var min mor Astrid som var i fokus.
På fotot ovan var hon ca 18, 19 år.


Cornelia hade kommit hem till Boden från Stockholm 
för att intervjua och filma sin mormor.




Det blev många album och foton som vi tittade på...




Här är ett foto på mamma när hon jobbade 
i sin bror Ingvars bokhandel i Alingsås.
Hon var omkring 20 år.


Det blev en lyckad och rolig helg för oss alla tre.