Tårar och regn.

Så har då Valborgsmässoafton och 1 maj passerat. Dagar av tårar och regn. Valborgsmässoafton blev mycket regnig. Farhågorna fanns att brasorna inte skulle brinna ordentligt. Men det finns knep och gamla erfarenheter som kan få igång en eld att brinna trots blöta marker och regn som faller ner från höjden.

Men vad är regn och vad är tårar? Tårar av sorg och rädsla, tårar av ilska. Vi var många i Boden som var ledsna över NMR:s demonstration i Boden på 1:a maj. Ledsna över deras åsikter och värderingar.

Det var många tillresande till Boden för att vara med på 1:a maj. Medlemmar i NMR, motdemonstranter och poliser.

Det fanns också anledning att gråta i glädje och tacksamhet. Många fler än de hundratalet NMR:are var de som kommit för att demonstrera och manifestera mot det onda och för det goda.

Svenska kyrkans anställda, förtroendevalda och ideella gick med kaffevagn och sjöng Endast kärleken segrar över ondska och hat. Från Svenska kyrkans sida kändes det viktigt att stå upp för det goda, för kärleken, för hoppet, för medmänsklighet och rättvisa. Kärleken är störst av allt! Trots allt!

På tal om tårar och regn, så hade min mamma för många år sedan med en dikt i "Fredskalendern", vilket år just den här dikten var med vet jag inte.  Den passade i alla fall bra i år.

Regnig Valborgsmäss

Är det vintern 

som gråter

över förlorad makt?

Nej, det är 

vårens glädjetårar

över landskapet,

hoppets regn

över törstig jord!

Snart skall

det nya livet

springa fram

ur den fuktiga myllan,

till glädje

för människan i

vardagsslitet,

med värme

och färgsprakande 

omväxling

i den grå enformigheten.

Lyft upp ditt ansikte,

drick och njut!

Astrid Hollingby Almroth

Låt elden brinna!

Låt den sprida sig.

Kärlekens, värmens och ljusets eld.

Kärlekens glöd renar det goda och bestående,

förbränner det onda och det icke-bestående.

(Fotografierna från demonstrationen har Owe tagit)

Ljuset sjunger

Så här i ljusets och vårens tid vill jag citera 

min vän och f.d. kollega Lars Magnussons dikt

ljuset sjunger

Ljuset sjunger i gryningen.

För bokgrenarna,

för lindarnas klibbiga blad.

För marken

sjunger gryningen morgonens sång

om det eviga ljuset.

gryningsljuset är grönt

darrar genom bladverket

du står och väntar, fåglarna väntar

den gröna sången öppnar sig

stark nog att lyfta solen

över himmelskanten

då sprängs världen

ljuset väller över oss

och du sjunger med fåglarna

i tidlösheten

Lars Magnussons hemsida

Tyvärr är inte fotografierna från Norrbotten
utan från Långared maj 2013

Trevlig Valborgsmässoafton!

Själv firar jag valborg i hemmets lugna vrå.

Valborgsmässoafton 2016

Efter många dagar av regn och rusk, kom sista dagen i april med sol coh värme. Från den ena dagen till den andra bytte jag från dunjacka till vindjacka. Nu hoppas vi bara att det ska dröja länge till dunjackan kommer fram igen!

Också Valborgsfirandet i Matteuskyrkan blev en vacker och fin kväll. Matteuskören sjöng under Kjell Lindströms ledning de klassiska vårsångerna. Många var med och firade in våren. Någon hade räknat till över 360 personer.

Johannes Lindsund höll ett vårtal.

Det var inte alldeles lätt att få brasan att brinna, 

det var så surt efter allt regn den sista tiden.

Men till slut brann det ordentligt och värmde skönt!

Många följde med in till kyrkan, delade gemenskapen
och åt varm korv och våfflor

...så länge världen står,
det efter vinter kommer vår... (Sv Ps nr 198)
efter regn solsken
efter natt dag
efter död liv

ja, hur än omöjligt och långt borta
finns det hopp om liv
allt kan förändras

När Owe och jag skulle åka hem sjöng fortfarande fåglarna
och brasan hade förvandlats till en het glödhög.

Gud är som en blomma i en orensad rabatt

Så har jag då för första gången firat Valborg i Matteuskyrkan, Boden. Det var många glada och trevliga människor där, trots den kyliga luften. Traditionell och vacker körsång av Matteuskören, ett vårtal och ett fyrfaldigt hurra för våren. Sedan tändes brasan - och ganska snart började många söka sig in i kyrkan, där man kunde köpa godis i kiosken, eller våfflor och varm korv i serveringen.

Så såg det ut i dag när jag kom tillbaka efter lunch,
sedan tror jag att högen växte, innan den fick brinna ner.

Det som slår mig, år efter år, är att det som växer upp under våren, kommer trots att det gamla finns kvar; vissnade löv, torkade kvistar, karamellpapper, plåtburkar och annat skräp... Det finns en sådan sprängkraft i det nya växtlivet, att det kan inte och behöver inte vänta tills det är rensat och krattat i rabatter och dikesrenar.

På något vis tycker jag att den här blandningen av gammalt och nytt är kännetecknande för våra liv. Det finns så mycket både omkring oss och inom oss som är både fint och vackert, skräpigt och smutsigt, nytt och fräscht och slitet och trasigt.

Jag tänker att Gud är som en blomma i en orensad rabatt. Gud väntar inte tills vi är glada, snälla och duktiga - utan mitt i bråten, bland allt vissnat och skräpigt och fult, nytt och skört - vill Gud ge oss hopp och liv och förmedla sin kärlek.

Från Kryptan i Församlingsgården, Boden

Naturligtvis behöver vi rensa och kratta ibland, städa och laga det som är trasigt - men vi får tillhöra Gud, Skaparen av allt liv, under tiden som vi håller på, vi behöver inte vänta tills vi ordnat upp allting. Gud vill vara med oss också i de områden i livet som vi skäms över och tycker är fult.

Det finns liv som föds på nytt och på nytt - och där får vi vara med, precis sådana som vi är.

Glad vår!

Ser just, att sedan jag kom hem, har det börjat snöa. Det är alldeles vitt ute. 

ÄNDÅ är det vår! Så det så!

Valborgsmässoafton 2012

Fotot är från förra årets firande i Svartlå

Valborgsmässoafton är en sådan där dag då vi tänker på och minns hur det var förra året, för tio år sedan, eller 25... 

Vi har olika minnen; glada och sorgliga, vemodiga...

idag kanske vi saknar någon, saknar något 

- eller är glada för att mycket är förändrat...

Ofta finns det förväntan i luften en sådan här kväll...

Var rädda om varandra!

Kom i håg att elden både kan bränna, skada och förtära, 

samtidigt som den ger värme, ljus och liv...

Glad valborgsmässoafton!

Återkommer när jag har något att skriva...

Om du söker vårdikter så har jag bl.a. två dikter av Karin Boye som kan passa; se den 29/4-2011 och 8/5-2011.

Ja visst gör det ont

Från förra vårens lövsprickning - snart är vi där... Foto: B.R.

JA VISST GÖR DET ONT

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja, nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - 

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar,

då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye

Foto: B.R.

Efter denna klassiska valborgsdikt, vad finns att säga? Inget annat än; ja, så är det att leva och finnas. Från födelse till död. Önskar er alla en trevlig Valborgmässoafton!