Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 21 april 2020

"Inlåsta"




Om jag skulle beskriva vad jag känner just nu, så är ordet vanmakt. Maktlöshet. Jag skulle vilja... göra... men jag kan inte göra något åt saken. Det finns ett bestämt och viktigt regelverk att förhålla sig till. Helst bör jag bara stanna hemma.

Jag förmodar att det är en upplevelse som många kan känna igen i dessa coronatider. Vi är lite "inlåsta". Det är många dörrar som är stängda. Det kan väcka frustration, aggression, depression... hos både ensamma, i parförhållanden och i familjer, vilket kan ta sig många farliga uttryck. Vanmakt är en stark kraft, både undertryckande och utagerande.





Precis nu när jag skriver detta, kommer jag att tänka på söndagens evangelietext, som handlar om hur Jesu lärjungar i sin rädsla hade låst in sig efter Jesu död. Rädda för att själva dö. En frivillig karantän byggd på oro och rädsla. Även en frivillig isolering, som egentligen inte är så frivillig, kan ställa till probem. Då, i all oro och ovisshet, "kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: Frid åt er alla". (Joh 20:26)

Jag vill inte på något sätt förenkla vanmakt, maktlöshet, ovisshet och sorg, vår känsla av att vara "inlåsta" och isolerade och inte veta vad vi ska ta oss till. Jag vet hur det kan kännas. Ändå tror jag faktiskt på en Gud som kan komma till oss, genom låsta dörrar och ge oss av sin frid. För Gud finns inga restriktioner. Inga stängda dörrar. Gud tränger sig inte på, men erbjuder sin frid: "Guds frid som är mera värd än allt vi tänker, ger era hjärtan och era tankar skydd..." (Fil 4:7) Väldigt mycket av vår rädsla och oro kommer just från våra tankar.

Så får också jag hoppas och tro på Guds frid i en situation som jag inte kan göra något åt just nu.






Vid ett annat tillfälle säger Jesus:

Min frid ger jag er.
jag ger er inte det som världen ger.
Känn ingen oro och tappa inte modet.
(Joh 14:27)



lördag 11 april 2020

Från mörker till ljus




Tänkte bara dela några naturbilder som för mig illustrerar något lite av kyrkoårets långfredag till påskdag. Det är samma motiv på alla bilderna - ändå ganska olika.

Det nattsvarta mörkret, hopplösheten, ovissheten, sorgen, gryningen, hoppet och det fantastiska ljuset, glädjen och livet.

Många av oss, runt om i världen, kan också uppleva mörkret, sorgen och ovissheten både i kropp och sinne i dessa dagar. 

Så här på påskaftonskvällen vet vi att om några timmar gryr en ny morgon, ett nytt ljus. Det är Påskdag! Påskdagen firar vi till minne av att Jesus stod upp ifrån döden. Det helt omöjliga hände! Han blev livs levande igen. Därifrån kan vi hämta vårt hopp och mod, kraft till en ny dag, en stilla förtröstan...

Känn dig fri att tolka bilderna som du vill.











Önskar dig värme, hopp och ljus i din tillvaro!




måndag 6 april 2020

Dubbelbottnat




Palmsöndagen, som vi firade i går, har ett dubbelt budskap i sig. Här finns både glädje, förväntningar, hyllningar och samtidigt är den inledning till Stilla veckan och lidande, korsfästelse och död.

Under vägen möts vi av ryktesspridning, spekulationer, svek, hot och hat, men också hängivenhet, uppoffring, äkta kärlek och omsorg. Just så motsägelsefullt är livet. Det har vi också fått erfara de sista veckorna. Den obegripliga pandemin har gett oss rädsla, förbud, oro och sorg. Men också kärlek, uppfinningsrikedom och omsorg på många olika sätt.

Det är mitt i detta osäkra och ovissa liv som Jesus väljer att komma.




Jesus finns inte utanför våra liv. Utan mitt i. Han väjer aldrig för det svåra. Jesus kämpade mot det onda ända till slutet. Slutet på ett kors. Det slutet var egentligen inget slut, utan en början på något nytt.

Livet kan ta form på ett nytt sätt. Trots allt.




Hyllningsropet Hosianna är också en bön om hjälp; "rädda oss, kom med hjälp". Därför kan vi alla vara med i det ropet, oavsett om vi mest vill tacka och hylla eller mest be om hjälp och räddning.

Folkets palmkvistar symboliserar ära, seger och uppståndelse. Därför att palmen aldrig vissnar.

Det finns tro och hopp och kärlek som aldrig vissnar, som aldrig går att tysta, isolera eller döda. Det får vi lita på.