Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 31 december 2011

"Allt som blir och är och var"

Nederluleå kyrka, Gammelstad


I kväll har jag lett nyårsbönen i Nederluleå kyrka, i Gammelstad. Vi sjöng en av mina älsklingspsalmer, i Svenska kyrkans Psalmbok med tillägg nr 522, från vers 2, 3 och 4 citerar jag:
..................
I Guds kärlek vill jag vila,
vet mig önskad, älskad, sedd.
Övar mig i barnets tillit,
prövar höjd och djup och bredd.

..................
Ögonblickets närhet rymmer
allt som blir och är och var.

Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
......................
Text: Jonas Jonson, 1984


Som slutpsalm sjöng vi också:

Jesus kär, var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr, när natten skymmer,
Jesus kär, var mig när.

Text: Lina Sandell, 1888,
från Svenska kyrkans Psalmbok med tillägg nr 184 vers 1.

Jag vill önska er alla att kunna lämna det gamla året i frid och i hopp och mod kunna möta det nya årets dagar. Dagar som vi inte vet något om, men som vi får lämna i förtröstan till Gud, som lovat vara med oss alla dagar - hur de än kommer bli.

Gott nytt år!
På tröskeln till det nya året hoppas vi på ljus och fred över alla människor.
Ps. I kväll sjöng Eva Plumppu "Nyårsklockan" som jag citerade i gårdagens inlägg. Jag visste inte att den texten var tonsatt. Enligt uppgift så är det Stefan Jämtbäck som tonsatt den. Mycket fint!

fredag 30 december 2011

Nyårsklockan

Året närmar sig sitt slut.
För min egen del lever jag i förberedelser för vigsel och nyårsbön i morgon och högmässa på nyårsdagen. Allt i Nederluleå kyrka (Gammelstad).



Här på bloggen får det ikväll bli något mycket traditionellt. Ja, en tradition som går tillbaka ända till 1895. Det är den välkända dikten av Alfred Tennyson Nyårsklockan, eller som den ofta kallas Ring, klocka ring. I original heter den Ring Out, Wild Bells och publicerades 1850. Den svenska texten är gjord av Edvard Fredin, den gavs ut 1890, ett år efter hans död.
Sedan 1895 är det i Sverige tradition att dikten reciteras vid tolvslaget på Skansen. Traditionen låg nere mellan 1956 och 1976. Men 1977 återupptog SVT den och TV-sände den.

Texten har med tiden förändrats; gjorts mer modern och aktuell (originaltexten kan du lätt hitta på nätet, även den engelska texten; se t.ex; Populär Poesi  http://popularpoesi.blogspot.com/2008/12/alfred-tennysons-nyrsklockan.html

Här återger jag den som den numera läses på nyårsnatten på Skansen (med reservation för ev fel från den text som jag har skrivit av ifrån):


Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningen till oss, som famla!

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka ring ... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år.
Ring in den tusenåra fredens rike!



torsdag 29 december 2011

Bara

Tänk vad det betyder mycket när man blir vänligt bemött! Med ett ord, ett leende, en blick...
Och motsatsen förstås - det behövs inte så mycket förrän glädjen, hoppet, ron sjunker... ja, det här har jag väl skrivit förut - inget nytt under solen. Ändå frapperas jag av det flera gånger i veckan. Det lilla kan betyda så mycket.
Vad smittar jag själv min omgivning med? Törs nästan inte tänka på det...

Mina tankar går osökt till Nils Bolanders dikt Bara:

Bara ett vänligt leende,
en hälsning, varm och god,
kan vara nog att skänka
en livstrött levnadsmod.

Bara en knuten näve
och några bittra ord
kan släcka en människas glädje
och begå själamord.

Ett bud på ett enkelt ark papper,
en enda fattig rad,
kan göra en mycket sorgsen
så obeskrivligt glad.

Bara två stränga ögon,
en tystnad, isande kall,
är nog att bringa en ensam,
förtvivlad själ på fall.

O, slösa med varma blickar
och tala så milt och mjukt!
Bara ömhet kan rädda
det som är rolöst och sjukt.

Endast den kärlek som brinner
het av människotro,
kan få ett vilset hjärtas
evighetsdröm att gro.

Nils Bolander, Valda dikter, Diakonistyrelsens Bokförlag, 7:e upplagan, 1963


onsdag 28 december 2011

Värnlösa barns dag

I dag är det Värnlösa barns dag, som förut (fram till år 2000) hette Menlösa barns dag. På äldre svenska  betydde menlös oskyldig, utan skada eller fel och att barn som beskrevs som menlösa inte hade några synder på sitt samvete. Dagen firas sedan 400-talet i västkyrkan för att minnas de barn, som Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus.

I dag, 28 december, liksom alla dagar, så är vår uppgift som vuxna att värna barnen. Alldeles särskilt de barn som mår dåligt och som är utsatta och utelämnade på olika sätt. De finns nära oss alla.



Gud, du som är som en mor och far för oss,
inför dig vill vi lyfta fram alla barn på jorden,
barn som gråter av rädsla och av smärta,
barn som är hungriga och törstiga,
barn som är förtvivlade och oroliga,
barn som skrattar och mår bra.

Gud, lär oss att se och bejaka de barn vi möter,
att våga fråga och bry oss om.
Vi ber för de barn som utsätts för övergrepp och misshandel från vuxna.
Gud, ge alla barn kraft och frimodighet, tillit och förtröstan.
Vi ber att alla barn skall få leva som barn, lekfulla och oskuldsfulla,
innan vuxenlivets ansvar så småningom blir deras.

Gud, hjälp oss att förstå
att vuxna och barn är beroende av varandra
i det ständiga samspel som livet är.
Ge oss förmågan
att samarbeta i ömsesidig respekt
och i en gemensam strävan för en fredligare värld.

Hammar, Harlin, Stora bönboken


tisdag 27 december 2011

Tomrum



En dag i Luleå. På affärer. Realisationer.
Tänkt på en strof ur en av Tomas Tranströmers dikter:

Den här kvinnan köper och köper saker
för att kasta i gapet på tomrummen
som smyger bakom henne.

Ur Galleriet

Så kan det nog vara: "tomrummen som smyger bakom". Ja , det är inte alltid som vi är medvetna om dem. De smyger bakom. 
Det finns många sätt att försöka fylla tomrummen; förutom konsumera, äta, träna, vara bäst, vara värst... blogga?


Det var i alla fall skönt att komma hem till värmen ifrån en dag i blåsiga Luleå, blåsigare än vanligt. (Både bodensare och pitebor tycker om att prata om hur kallt det blåser i Luleå... Något slags mindervärdeskomplex, eller? Eftersom jag är både (gammal) pitebo och (numera) bodensare så tycker jag förstås att det alltid blåser kallt i Luleå. Utom möjligen i Porsön och Gammelstad :-)).


I kväll är det sista kvällen med barnen för i år... så jag kan ju inte sitta här... 
Snacka om tomrum! När båda åker samma kväll...
Vad fyller vi våra olika tom-rum med?

Så mysigt att ha dem hemma...


måndag 26 december 2011

Juldagarna går snabbt...


Juldagarna går snabbt... ledighet och besök av barnen ...
Viktigast för mig de här dagarna är inte tomten och julklapparna - förstås. Om nu någon trodde det...


Det bästa med juldagarna är att våra barn kommer hem! Att vi får vara tillsammans några snabbt flyende dagar - otroligt snabbt går tiden. Det var ju så mycket som jag ville de här dagarna... och så är vi egentligen väldigt trötta alla fyra... men det är skönt att få vara tillsammans. Äta gott och prata. Bara vara.

När det gäller julmaten så är jag ingen jätte-julmatsfantast. Visst är det gott med julskinka några dagar, bäst tycker jag om lax i alla former, hemmagjorda köttbullar, hembakat bröd...


Sedan många år tillbaka gör jag alltid en saffranskaka som för mig/oss hör ihop med advent och jul. Receptet är ifrån apoteket, faktiskt. Så den kanske t.o.m. är hälsosam... :-)



Jag är barnsligt förtjust i adventsljusstakar och stjärnor, de bidrar mycket till julstämningen, tycker jag. För att inte tala om granen...



Även om jag i år var inne på att vi skulle ha granen i uterummet, vi skulle se den bra inifrån - men det förslaget möttes av vilda protester.


Amaryllis är den vackraste julblomman, tycker jag. Jag har gärna ett par stycken under jultiden.
Självklart är julbudskapet viktigt för mig, men det är det väl ingen som undgått att förstå...

Nu ska jag sluta blogga och istället umgås med min familj. Det gäller att ta vara på tiden med de sina.

Tyvärr har fotona från det här inlägget försvunnit!

Julfirande i Porsökyrkan

Du som är intresserad av att se från Julaftonens julfriande i Porsökyrkan kan gå in på länken nedan som jag fått av en av de aktiva i Porsökyrkan (frilansjournalist och författare). Hennes barn är med i julspelet som framfördes där.
På dagen var det alltså från kl 11-14; julspel, sång, julmat och besök av tomten. Jag har förstått att många var där (i alla åldrar) och upplevde det mycket positivt. Fotografierna är från Julspelet.
(Senare på kvällen kl 22 var det Julnattsmässa).

Julfirande i Porsökyrkan. Se Adventskalendern del 27; God Jul!

Återkommer - förmodligen - senare i dag.

söndag 25 december 2011

Att lyfta ett barn

Efter ett lugnt och avslappnat julfirande här hemma hos oss tillsammans med våra barn, min mamma och hennes man och en av mina bröder så åkte vi till Luleå och Porsökyrkan på kvällen.
Vi hade julnattsmässa. Det kändes fint att få avsluta dagen så, tycker jag. Tillsammans fick vi glädjas åt de välkända julpsalmerna och de lika kända bibeltexterna. Vi fick också lyssna till stämningsfull sång. För mig känns det alltid extra roligt att få ha med hela min familj till kyrkan - det blir inte så ofta numera.




På 80-talet, kanske var det i närheten av när vi hade fått vårt första barn, så läste jag en dikt av Vibeke Olsson, som blev något av en aha-upplevelse för mig. Den finns i mitt bakhuvud varje jul. Den fick mig att ana något av vidden hur stort det är att Gud har kommit till oss som ett litet, sårbart barn. Gud har anförtrott sig åt oss, åt våra händer, vår famn. Vilken risk han tog! Och fortfarande tar...
Dikten är något brutal - tanken att tappa eller skada ett litet spädbarn är ju hur hemsk som helst... men skörheten blir desto tydligare.
Formuleringen "ögonen ännu utan blick" vill jag reservera mig mot. Jag tycker att det snarare är tvärtom, små barn kan ha väldigt klar och genomskådande blick.
Här är dikten:


Allt lyfta ett barn
Lyft upp Jesusbarnet ur krubban
känn hans lilla kropp mot din
den mjuka babyhuden
som ännu inte förhärdats
ögonen ännu utan blick
ljusskygga efter moderlivets mörker
hans tandlösa mun
som trevar efter ditt bröst
det tunga hjälplösa huvudet
med den sårbara fontanellen
känn honom i din famn
du kan hålla ömt
eller tappa honom i golvet
han har anförtrott sig åt dig
- så känn hans ord mot ditt hjärta
han har anförtrott dem åt din mun
glöm det aldrig
han har anförtrott sig åt dig
du kan hålla ömt
eller tappa i golvet
det hårda kalla stallgolvet.
Vibeke Olsson, Dagsmejans hopp, Westerberg, 1984

lördag 24 december 2011

Var inte rädd!



Jag vill önska dig en en riktigt fin och fridfull julhelg. Vem du än är, och hur din situation än ser ut, så får du, liksom jag, ta till oss ängelns hälsning till Maria och sedan till herdarna ute i mörkret, under nattskiftet: Var inte rädd! (Lukas kap 2).

Natten skall vika där ångest nu råder.
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Jesaja 9a, 2


torsdag 22 december 2011

Betlehemsstjärnan



Herre, vi orkar knappast lyfta blicken
från sysslande med våra privata
lyckoriken, men låt ändå Din stjärna
finnas kvar över jorden. Vi behöver dess sanningsljus
för att överleva.

Låt den lysa över vår
sönderrustade och terroriserade värld,
över vår hotade, nedsmutsade och
skräckslagna jord.

Låt dess klarhet visa väg genom
misströstans och hopplöshetens dimmor
och skingra mörkret i de
sinnen som hävdar den starkes rätt...

Låt den leda oss till det svagaste
och mest värnlösa:
Ett nyfött gossebarn...

Ragnhild Johansson  (min moster), Fredskalendern 1991

onsdag 21 december 2011

En dag i Porsökyrkan



I dag har jag varit i Porsökyrkan hela dagen från strax innan 8 på morgonen till klockan 21 ikväll. Dagen inleddes och avslutades med mässa. På morgonen firade vi mässa tillsammans med arbetslaget i Bergnäskyrkan och i kväll var det Veckomässa.

Trots att det inte är några grupper igång nu, så händer det en hel del i kyrkan ändå. Människor kommer och går. Någon var in och handlade Fair trade varor. Några andra tittade in och hälsade på.



Under dagen var det ett gäng i kyrkan och tränade inför julspelet som blir på julafton kl 11.00. Jag hörde ett litet barn som lät, undrar om det var Jesusbarnet? Efter julsamlingen blir det julmat och gemenskap fram till klockan 14 ungefär. Sedan blir det Julnattsmässa kl 22.

Ikväll pågick ungefär samtidigt som mässan även övning inför Operaföreställningen som blir i Porsökyrkan söndag den 8 januari kl 19.00 och i Bergnäskyrkan måndag den 9 januari kl 19.00. Det ska bli jätte-spännande! Det är Porsökyrkans kantor Lars Magnusson som leder den musikaliska instuderingen och som också har översatt föreställningen till svenska. Det är Gian Carlo Menottis opera "Amahl och nattgästerna". Jag berättar mer lite längre fram...
Här är länken till Facebookevenemanget om operan Amahl och nattgästerna

När allt var slut för ikväll så kom en man med utländskt påbrå, kopplingar till LTU, och frågade vad vi har för verksamhet  i kyrkan under julhelgen. Det är roligt att många hittar till kyrkan!


tisdag 20 december 2011

När världen låg i mörker

Foto: Någonstans i Sverige.


När världen låg i mörker
och staden var tyst
då kom du
och kröp intill oss.

Och ingen visste.
Bara ett fåtal vågade tro
att Gud kunde göra något helt annorlunda.

Kan du göra detsamma också denna jul, Herre?

Vill du komma in i denna dags/natts mörker i vår värld, i vår tid:
inte bara till det goda mörkret
som när sömnen räddar oss från tröttheten
men till det skrämmande mörkret
där människor har förlorat tron på
att krigen kan ta slut
att mat ska nå fram
at statsmakter kan ändra sig
att kyrkan bryr sig?

Kan du komma till det mörkret
och göra något nytt och annorlunda
för att rädda människor från död och förtvivlan?

Kan du komma till tystnaden i denna stad/detta samhälle
... den skrämmande tystnaden
när telefonen inte ringer
när brevet inte kommer
när den bekanta rösten inte längre hörs
när läkarens ansikte säger allt?

Vill du komma in i tystnaden
och göra något nytt och annorlunda
inte för att förströ oss, men för att hålla om oss?

Och kan du komma till de mörka vrårna och de tysta rummen i våra liv?

..... Vill du komma in i våra liv
om vi öppnar dem för dig
och göra något nytt och annorlunda?

När världen låg i mörker
och staden var tyst
då kom du
och kröp intill oss

Gör det samma denna jul, Herre.
Gör detsamma denna jul.
Amen.

Ordnära, Verbum, 2004


måndag 19 december 2011

Perrongen

I morse var jag på Bodens järnvägsstation för att möta vår dotter. Tåget var drygt en timme försenat. Jag mötte fler som väntade hem sina vuxna barn och barnbarn, vi delade glädjen och förväntan ...
Men det fanns också andra på samma perrong...



Att vänta och längta efter någon
att ta emot någon med öppen famn
är stort

Att inte vara väntad och efterlängtad,
att ingen förväntansfullt söker med blicken
är ensamt och tomt

På perrongen finns alla
den som kommer
den som åker
den som tar emot
den som vinkar av
- och frånvaron av den som inte kom

Här sker nya möten, tillfälliga - eller början till en varaktig vänskap
och möten mellan gamla djupa "kärlekar"

Perrongen vibrerar av
förhoppningar, skratt, ömhet
motstånd, tvång, ilska
nyfikenhet, nervositet, frihet,
trötthet, resignation, sorg,
ensamhet,
tårar



Perrongen - en bild av livet;
alla finns där
olika skeden i livet
ibland i god tid, rätt tid,
tryggt och säkert
ibland stressat och pressat,
i otålig väntan,
i sista minuten

- ibland försent, tåget har gått...

Lugn - det går fler tåg!

B.R.

söndag 18 december 2011

Fjärde advent



Så har då sju arbetsdagar gått till ända och två dagars ledighet väntar. Det hinner hända rätt mycket på sju dagar. Många olika sorters möten, gudstjänster, samtal, mail, telefonsamtal, förberedelser...

Veckan avslutades med två gudstjänster, i Bergnäskyrkan på förmiddagen tillsammans med bl.a. kören Anima.



 Bergnäskyrkan

Och i Porsökyrkan på eftermiddagen/kvällen: Musik i julbrådskan. Mässa med musik. Kyrkans kör TonArt sjöng och studenterna David Hedin och Emelie Enström. David och Emelie hade en alldeles purfärsk CD-skiva som de sålde.


Porsökyrkan innan gudstjänsten började.

Ett genomgripande tema idag har varit Maria. Tänk att Gud utlämnar sig själv till en ung kvinnas kropp. Gud tar en maktlös och liten människa till hjälp för att älska världen!
Varför blev just den unga flickan utvald till att föda Guds son, Jesus? Varför valde inte Gud en rik och mäktig kvinna, kanske i världsstaden Rom? Varför välja en fattig och enkel flicka från en okänd landsortsstad?
Ja, Gud räknar inte som vi människor. Gud väljer ofta bland dem (oss) som inte är så mycket värda i andra människors ögon. På tvärs mot det mesta vi erkänner som stort och fint och andligt, så upphöjer Gud de ringa och enkla... Vilken Gud vi har!


Utanför mitt fönster på jobbet.

Trots alla plusgrader och all regnblöt snö, så har vi en del snö i alla fall... Tur! För snö måste man ha till jul!
I morgon bittida går jag upp nästan samma tid som jag brukar göra, men i morgon för att åka till Bodens järnvägsstation och möta vår dotter! Tjoho! Om inte tåget är försenat - vilket inte är osannolikt - så har hon då varit på resande fot i ca 20 timmar. Sverige är långt!

Om en vecka är julafton och juldagen förbi... till glädje och sorg...

lördag 17 december 2011

Julbön

Efter en dag med tre gudstjänster och förberedelser för två imorgon så är mina tankar inte helt klara... men som tur är så finns det andra som tänker och formulerar sig klart. Jag citerar vissa delar ur en julbön från boken Ordnära, verbum 2004.

Låt oss be Gud om en god jul:
att ingen mäktig nation
ska beskatta de fattiga
eller tvinga dem från sina hem

att ingen ogift mor
skall bli avvisad i vanära

att ingen dörr skall stängas
för dem som behöver hitta en öppning

att herdar och får och hela naturen
ska slippa känna rädsla

......
att barn ska bevaras från
alla som vill utnyttja dem

att vår gudstjänst denna jul skall bli en krubba
och kyrkan ett stall
och ryktet ska bli sant
att Kristus har kommit till oss.

Och detta ber vi i Jesu namn.
Amen.

Från kapellet på Folkhögskolan i Älvsbyn

fredag 16 december 2011

Sådan är kärleken

I mitt yrke träffar jag par för vigselsamtal. Det är alltid lika spännande att få ta del av hur de har träffat varandra och funnit kärleken till varandra. Visst är det väl förunderligt att två helt olika människor, ibland från orter, miljöer och kulturer som ligger långt ifrån varandra - ändå, bland alla andra människor når fram till varandra. Det är som vi sjunger i en vigselpsalm "...han har styrt i hemlighet deras vägar till ett möte ..." (Sv Ps nr 411).


Foto: Cornelia Ryås. Tillverkare av hjärtat är glasblåsaren Linnéa Nyberg.


Sådan är kärleken
den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
........................

Sådan är kärleken.
Vi ville välja
- men har inget val.

Bo Setterlind, Kärlekens lov, Bonniers, 1983


Jag älskar den här dikten. Leta rätt på den och läs hela dikten.

onsdag 14 december 2011

Det händer - men sällan

I kväll har jag tittat lite på TV, en stund på en kanal, en stund på en annan... det var ganska smärtsamt, egentligen. Även om det inte var särskilt nytt. Hot, våld, skador, förnekande, förnedrande, fördömande...
Jag vet - tack och lov! - att det finns mycket gott också; kärlek, omsorg... men jag såg inte det på TV just ikväll.

Om vi verkligen såg varandra, så tror jag, att åtminstone en hel del av det onda, förnedrandet, fördömandet skulle minska.

Varje människa är unik och komplex - varje människa har sin historia, sina sår, sina glädjekällor...

Jag tänker på några rader från en lång dikt:

........
Det händer men sällan
att en av oss verkligen ser den andre:

ett ögonblick visar sig en människa
som på ett fotografi men klarare
och i bakgrunden
någonting som är större än hans skugga.

......
Han växer fram ur det, och det ur honom.
Det är hans liv, det är hans labyrint.

Tomas Tranströmer, ur Galleriet

Foto: Astrid Hollingby Almroth

tisdag 13 december 2011

Luciadagen

Sonens lussebullar som vi blev bjudna på när vi var i Umeå.


Lucias ljus är för mig förknippat med hopp. Hoppets ljus i mörker.
Ett trotsigt ljus, som vågar göra motstånd.
Motstånd mot orättvisor och förnedring.
Mot småaktighet och bitterhet.
Låt oss släcka mörkret och tända ljus.

När jag var barn och gick i Luciatåg sjöng vi alltid (åtminstone i kyrkan) Led milda ljus, för mig är det en Luciasång:

Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld.
Led du mig fram.
Mörk natten är, långt från mitt hem min färd.
Led du mig fram.
Styr du min fot.
Min fjärran framtids stig jag vill ej se,
ett steg är nog för mig.

Text: J H Newman 1833



I Psalmer i 2000-talet finns faktiskt en speciell Psalm på Luciadagen, nr 938 av Catharina Broomé. Kan passa bra på en Högmässa/gudstjänst när Luciadagen infaller på en söndag, eller vid annan gudstjänst, men kanske lite svår för ett ungt lucia-tåg... Vad tycker du? Läs och begrunda:

Mot den mörka vinterhimlen 
stiger flammorna från bålet 
där Lucia in i döden vittnar 
om sin Herre Kristus.
Gud, ge oss sådan tro!
Lär oss leva till din ära,
var oss in i döden nära.

När vårt sinne tyngs av mörkret,
när vi famlar genom natten,
sänd då, Herre, dina vänner
till att lysa vägen för oss.
Gud, ge oss hopp och mod!
Dina helgon må oss lära
att med frid vår svaghet bära.

Ljuset övervinner mörkret.
Jesus, alla helgons seger,
ge oss kraft, som åt Lucia,
gör oss trogna intill änden.
Gud, ge oss sådan tro
att vi med din helgonskara
får för evigt hos dig vara.

söndag 11 december 2011

Johannes




I dag, tredje advent, handlar evangelietexterna om Johannes döparen. Johannes alldeles speciella och viktiga uppdrag i livet var att förbereda vägen för Jesus. Han var en brinnande väckelsepredikant. Men i dagens evangelietext (Matt 11:2ff) finner vi honom i en mörk fängelsehåla.

Johannes var visserligen unik med ett stort uppdrag. Men han var ingen övermänniska. Han kunde, liksom vi alla, drabbas av missmod, nedstämdhet och tvivel.
Han sänder med sina lärjungar en fråga till Jesus: Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan? Johannes var frimodig och djärv i sin förkunnelse, här visar han också på mod och öppenhet inför sin egen kamp och brottning.

Prestige och duktighet hindrar oss ofta från att våga fråga, våga uttrycka vår tveksamhet och våra tvivel.
Jag tror att den som vågar vara öppen med sina funderingar - den hjälper också andra att våga komma med sina tankar.

Johannes uppdrag var att gå före och röja väg för Jesus. Johannes ärlighet var också en del i förberedelserna för Jesus och hans rike. Inte bara för Johannes själv, utan också för oss andra. Det är tillåtet att tvivla, att fråga, att inte förstå...
Det är skönt, tycker jag!

lördag 10 december 2011

Julmarknad och Nobelfest


I dag har vi varit på Julmarknad i kyrkstugorna i Boden. Det här är stuga nr 17 där Britt och Linnéa (mor och dotter Nyberg) höll till. Hela familjen är en mycket konstnärlig och kreativ familj. Alltid roligt att träffa dem.





Britt håller på med tygtryck med färgglada och roliga motiv. Bl.a. kuddfodral/örngott, handdukar, bonader och dukar. Britt har en egen butik i Svartlå. Britts företag heter NyMålat & Ny Tryckt.


Linnea är glasblåsare, arbetar på Heta hyttan i Piteå. Linnéa har bl.a.underbara glaskulor och hjärtan, tomtar och änglar i glas (med belysning). Linnéa gör också halssmycken i glas.
Vill du veta mer om Heta hyttan kan du gå in på www.hetahyttan.se
Linnéas egna fingerfärdiga saker kan du se på http://fingerfardigt.webs.com och http://fingerfardigafigurer.blogspot.com (man ska väl kunna länka direkt från bloggen, men jag har inte lärt mig riktigt hur man gör... )

Mycket snö har det kommit det senaste dygnet.

I eftermiddag och kväll har jag vandrat mellan TV:n och annat, och sett från prisutdelningen och Nobelfesten. Det var inspirerande att lyssna till de tre kvinnorna Ellen Johnson Sirleaf, Tawakkul Karman och Leymah Gbowee som fick ta emot Nobels fredspris i Oslo. De har kämpat för att stärka kvinnors rättigheter och för att få in fler kvinnor i fredsförebyggande arbete. Det är modiga, starka och beundransvärda kvinnor!
Rörande var det också att se Tomas Tranströmer ta emot Nobels litteraturpris. En man värd sitt pris!
Tranströmers dikter är översatta i 54 språk. Jag tycker att det är så läckert att han ofta beskriver både sinnesstämningar och händelser i färger och ibland med musik. Det är inte konstigt att hans bilder, ofta från vardagslivet, går rakt in i sinnevärlden. Man kan verkligen uppleva hans poesi.


Linnéas glaskulor

fredag 9 december 2011

Allegro

Så här kvällen innan Tranströmer får sitt pris vill jag citera en känd och älskad dikt av honom:



Allegro
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte. Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

Tomas Tranströmer, Den halvfärdiga himlen, 1962

torsdag 8 december 2011

Snö, glögg och grisar


Foto från sjätte våningen i Boden: Astrid Hollingby Almroth

Nu kommer den efterlängtade snön över norrbotten. Och över stora delar av Sverige...? Riktigt så våldsamt behövde den dock inte komma! Det var slirigt och stundvis svårt att se när jag körde hem från Luleå till Boden i eftermiddag. Man måste ju alltid få klaga lite på vädret...
Tyvärr var det inte så vackert som på bilden ovan, det är från förra årets vinter. Men nu är det vitt i alla fall. Och vi kan hoppas på att vackra och ljusa dagar kommer.




I dag har Kyrkan på Campus bjudit på glögg, pepparkakor och skumtomtar på universitetet, LTU. Det passade väldigt bra idag att dricka varm glögg när snön föll i stora flingor ute. Det var många fina och trevliga ungdomar (och äldre också) som vi fick träffa och berätta om advents- och julfirande i kyrkorna i Luleå. Vi önskade varandra god jul.
Ja, tänk det är inte så länge kvar till jul nu... tiden går fort.



Intill oss på LTU stod ett par elever från Sunderby Folkhögskola och sålde sina traditionella och välkända marsipangrisar. Eftersom jag är lite pryd av mig så valde jag ett par blyga och söta små grisar, annars är deras grisar mest kända för att de är minst sagt vågade.

Nu ska jag försöka hitta igen sängen för att orka med en ny dust med snöröken imorgon...
God natt.

onsdag 7 december 2011

En bön

Bland mina samlade papper, så har jag en bön, som jag ganska ofta tänker på. En bön för den moderna människan i farten, skulle man kanske kunna uttrycka det.

Befria mig från överflöd av stress och ljud.
- Ge mig stillhetens rikedom.

Samla ihop min splittrade kraftlöshet.
- Ge mig koncentrationens styrka.

Förlåt min omänskliga jakt efter att ständigt vara duktig.
- Ge mig sårbarhetens mänsklighet.

Stoppa min småaktighet och grinighet.
- Ge mig tacksamhetens mönster.

Besegra min ständiga längtan efter nya vanor och prylar.
- Ge mig enkelhetens frihet.

Hjälp mig att ta bort mina försnävande skygglappar.
- Ge mig de öppnade ögonens vidgade horisont.

Riv ner det ständiga pratets murar.
- Ge mig det goda lyssnandets gemenskap.

Lyft av tyngden från många bördor och mycket ansvar.
- Ge mig tjänandets glädje.

Staffan Skarrie, Göteborg 



måndag 5 december 2011

Jultips





Trots ledig dag, masade jag mig upp och satte mig framför TV.n kl 6.59. Det är nämligen Adventskalender för vuxna då på SVT 1, Rim och reson. En del är riktigt roliga, faktiskt. Som stolt mamma så måste jag berätta (för er som inte redan läst det på FB) att min dotter Cornelia har varit med och arbetat fram filmerna när hon under hösten gjort praktik hos Filmtecknarna i Stockholm. På några avsnitt har hon gjort animationen och på andra efterproduktionen. Filmerna är tecknade av några av Sveriges bästa serietecknare.
De går att se på nätet Svt.se/kortfilm.

Måste erkänna att jag också ibland tittar på barn-adventskalendern, tycker att den lilla tjejen där är så mysig...



Jag har inte så många lediga dagar kvar innan jul, så jag bestämde mig för att göra något att kunna spara och frysa in. När jag letade efter inspiration i Coop tidningen mer smak, så hittade jag en liten spalt med jultips, som jag tyckte var riktigt kloka tips.
Det är makarna Anna Mannheimer och Peter Apelgren som gett sina "bästa jultips":

Låt alla välja en maträtt till julbordet som de gillar, strunta i alla måsten.
Laga maten tillsammans.
Om du inte hinner, köp färdigt!
Handla julkläderna i second hand-affärer - billigt och roligt.
Ge en extra slant till välgörenhet.

söndag 4 december 2011

Andra advent




En innehållsrik helg är till ända. Flera olika gudstjänster, möten, samtal...
Ett tema som har kommit igen under helgen på olika sätt har varit "ljus". Samtidigt är kyrkoårets ämne för denna söndag: Guds rike är nära.
Jag har funderat lite grand på de fyra adventsljusen. Två ljus brinner i ljusstaken och två ljus är ännu inte tända.
Vi befinner oss lite mitt emellan. I ett mellanrum.
Jag tänker att det är så att vara kristen. Guds rike med dess annorlunda kung har kommit till oss, nära, mitt ibland oss - vi har fått ta del av dess liv. Samtidigt har vi fått löfte om mer, något ännu större, tydligare, fullkomligare... Det väntar vi på, det är de två återstående ljusen, som inte är släckta, utan ännu inte tända. Det är som när vi satt oss på tåget, eller flyget, på väg bort (eller hem!). Vi är på väg, men vi är inte framme - och vi vet inte riktigt hur det blir när vi kommer fram. Det kan kännas lite skrämmande, men mest spännande kanske och för en del är  längtan jätte-stor...
Vårt hopp, vår tröst står till de två återstående ljusen, ännu inte tända... Under tiden som vi väntar på det fullkomliga har Jesus lovat att aldrig överge oss, han kommer ständigt till oss i gudstjänsten, nattvarden, i mötet mellan varandra, i vår ensamhet... Han kommer till oss från framtiden.




Det fjärde ljuset, som vi alla längtar efter att tända, berättar för oss hur Jesus kommer till oss i ett litet, litet, oskyldigt och sårbart barn. En dag ska alla se och förstå att det är han som är världens ljus och hopp. Så omöjligt och "upp och nedvänt" är Guds rike.


Från Bergnäskyrkan idag, taget med mobilen.
Om du klickar på bilden ser du bättre.



fredag 2 december 2011

Trosbekännelse

Trosbekännelsen som lästes i Ålidhems kyrka i söndags. 
Något som jag också tror på!
Klicka på bilderna så ser du texten bättre.





torsdag 1 december 2011

World Aids Day


I dag, 1:a december, är det World Aids Day. Kyrkan på Campus erbjöd möjlighet för ljuständning och samtal.


Här är mina kollegor Ulrika och Pär i Andrummet. Pär spelade och sjöng med sin gitarr. Ulrika är diakon. Pär är projektledare för Kyrkan på Campus och finns på universitetet de flesta vardagarna i veckan. Vi andra från Porsökyrkan är där några timmar i veckan, det varierar lite grand.

Ljusbäraren i Andrummet

Jag skäms
....
Jag är hiv-positiv och jag skäms så över min kyrka,
min moské, mitt tempel
för att de skäms över mig för att jag är positiv.
Jag har blivit utfryst, man har undvikit mig -
inte för att jag är troende utan bara för att jag är positiv.
Jag skäms så över min kyrka, min moské, mitt tempel.
....

Mwangamu wa Kaggia, 2003
(hämtat från Sveriges Kristna Råds hemsida, Globala veckan)



onsdag 30 november 2011

Adventspsalm



Det finns en lite annorlunda och tänkvärd adventspsalm, från Psalmer i 2000-talet, Verbum. Den bygger på orden ifrån profeten Jesajas bok i gamla testamentet, kapitel 9. Jag tycker mycket om orden i Jesaja 9:2 (Bibel 2000):

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, 
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

I  Lars Westbergs psalm sjunger man ungefär samma sak. I varje vers återkommer orden:

För himmelens dörrar har öppnats 
och ljuset från himmelen strålar hit ner.
I världen har mörkret skingrats 
och änglaskarorna ler.

För dem som gråter och lider...
som fryser...
för dem som hatas och plågas...
 som torteras...
för dem som ej accepteras
 som föraktas...
....
ska ett ljus skina klart!


Det är en psalm man vill sjunga från hela sitt hjärta!

tisdag 29 november 2011

Själv-sortering

Jag vet inte vad jag ska skriva ikväll. Mitt huvud är fyllt av tankar och intryck från dagen. Jag skulle behöva sortera upp dem i olika högar, som jag brukar göra med mina papper då och då.

En hög för viktiga tankar och sådant som jag behöver åtgärda med det snaraste.
En hög för bearbetning.

Det ska finnas en hög för tankar och intryck som jag måste lämna, ja, slänga bort. Den högen måste rensas ofta.
Vad behövs mer? Jo, det måste finnas högar för sådant som jag kan plocka fram då och då, titta på och bli glad och inspirerad av, något att påminna sig om.
En hög för minnen, en hög för sådant som gör ont, som jag kan lära mig något av eller som jag behöver för att förstå andra.
Etiketten på en hög får vara "bra att ha tankar", bra att ta fram vid "tankbehov".
Naturligtvis måste jag ha en fakta-hög också...

Vad fattas?




Nu hoppas jag att sömnen själv-sorterar en del av alla tankar och intryck...
God natt!

måndag 28 november 2011

Mamma



I kväll har vi varit och gratulerat min mamma som fyller 79 år idag. På bilden ovan är hon tillsammans med sitt yngsta barnbarnsbarn. Grattis mamma!


Vi var alla samlade (utom våra barn som bor för långt ifrån) och åt tårta och annat gott.


Mina fina brorsdöttrar.


Min yngsta bror med sitt barnbarn.


Det roligaste med födelsedagar är att få träffas!

Jag avslutar det här inlägget - som förmodligen mest är roligt för släkt och gamla vänner att se - med en dikt som mamma skrev i november 1988:

Som att komma ut
i en glänta
med ansiktet mot solen
och med mörkret i ryggen,

som att komma in
i värmen
känna doften
av nybakat bröd
och glömma den bitande kylan.

Känna Guds närhet
och veta att
som han är nära oss
i ljuset och värmen
omsluter han oss
i mörkret och kylan.

Astrid Hollingby Almroth