Hon sa ja.

 

Ljuset och rösten

Först kom ljuset

ljuset överväldigade

uppfyllde rummet

Med armen för ansiktet

sökte hon skydd

vände ryggen till

blev rädd

Sedan kom rösten

rösten vände henne om

nämnde vid namn

rörde insidan

hon förundrades

det oväntade

och sa ja

Ljuset och rösten

lämnade rummet

Hon var inte ensam

(Birgitta Ryås)

Texten nedan handlar om samma kvinna. En kvinna som har fascinerat många, många i århundraden. Men naturligtvis har det också spekulerats och diskuterats mycket kring henne. Hon är en kvinna som väcker många känslor, tankar, beundran, frågor...

Tänk om hon hade förstått...

Tänk om hon hade förstått

den där dagen för länge sedan

då hon sa sitt ja...

Om hon hade förstått

skulle hon svarat annorlunda

eller skulle svaret varit detsamma

Var det värt allt förakt

all bottenlös förtvivlan

de många bönerna

tårarna  frågorna

alla de sömnlösa nätterna

Var det värt

allt

för den där tidiga morgonens skull

- den osannolika oförglömliga

morgonen

(Birgitta Ryås)

Maria

LJUSET OCH RÖSTEN

Först kom ljuset

ljuset överväldigade

uppfyllde rummet

med armen för ansiktet

sökte hon skydd

vände ryggen till

blev rädd

Sedan kom rösten

rösten vände henne om

nämnde vid namn

rörde insidan

hon förundrades

det oväntade

och sa ja

Ljuset och rösten

lämnade rummet

Hon var inte ensam

B.R.

Maria

Trots allt

Trots att hon inte förstod

trots all skärande smärta

trots grannar och släktingars hån

trots skam

utanförskap och ovisshet

trots allt

släppte hon honom aldrig

sökte alltid rätt på honom

följde med     höll ut

svek inte    var nära

trodde hoppades och älskade

trots allt

B.R.

I går hade vi en Ikonutställning i Matteuskyrkan.

Det var Lilian Jonsson och hennes ikonmålargrupp som ställde ut sina mycket vackra Maria-ikoner. Det var ju Maria-dagen igår, som alltid på Fjärde advent då temat är "Herrens moder".

Lilian berättade om ikonernas olika ursprung och traditioner, om färgernas betydelse och tecken och linjer som man kan hålla utkik efter. Varje ikon har ett budskap och en funktion och ska dessutom vara estetiskt vacker. Det var mycket intressant att lyssna till Lilian! Tyvärr blev mina fotografier inte bra! Men det var mycket stämningsfullt med många ljus och vacker musik i bakgrunden. Glögg och pepparkakor fanns det också. Söndag den 12 mars blir det en ny Ikonutställning i Matteuskyrkan, då med fler motiv än "bara" Maria.

Efteråt var det Taizemässa med samma tema. Evangelietexten handlade om hur Maria strax efter att hon fått det gudomliga uppdraget att bli mor till Guds egen son skyndade iväg till sin äldre släkting Elisabet. Tänk, vilken "tur" att Elisabet fanns där för Maria i hennes mycket omvälvande situation! Så utelämnad och ensam hon skulle ha varit annars, situationen var nog svår ändå! 

I vår åldersfixerade tid, då man inte får vara för ung - och kanske ännu mer; inte får vara för gammal. Så möts denna unga tonårsflicka och gamla kvinna i en systerlig och jämlik nivå. Trots sin ålder, var Elisabet i en liknande situation, hon väntade också barn. Vad de ska ha pratat, funderat, planerat, gråtit och skrattat med varandra de tre månader de var tillsammans! Den gamla och den unga med framtiden i sina kroppar.

Tänk om vi också lite oftare kunde - över åldersgränserna - mötas och tillsammans få reflektera över livet och livets under, utan vare sig prestige eller skam. Vad skulle inte det betyda i våra liv, ung som gammal!

Det finns också många bilder som man tillsammans kan reflektera kring.

(Som sagt; Tråkigt att fotografierna inte blev bättre!)

Hur ska det gå till?!

Jag tog några foton när jag gick från kyrkan till parkeringen idag. Jag kände att det var regn i luften, så jag ville passa på medan snön ännu låg kvar på träden. Det var ett fint ljus ute, som tyvärr inte riktigt går att fånga på bild.

I dag på mässan var det mycket fokus på Maria, Jesu mor. Maria vågade fråga och uttrycka sin undran hur det där med att bli med barn utan en man skulle gå till. Hon fick fråga, det var inget konstigt med det. Det gjorde henne inte mindre. Och ett svar fick hon också, även om svaret inte var så lätt att förstå...

Hur skall det gå till? är en fråga som många av oss brottas med. Vi har drömmar och visioner, krav och måsten. Och vi har en kallelse från Gud att bära hans budskap vidare, att se våra medmänniskor, att arbeta för fred... Hur ska det gå till?

Hur ofta tänker inte jag i min vardag och i min lilla värld, men hur ska det här gå till? Hur ska jag hinna, orka klara av...?

Även om vi inte är Maria och brottas med det helt osannolika, så får också vi bära fram våra frågor, vårt tvivel, vårt ifrågasättande. Det är till vanliga, levande, rörliga människor som Gud vänt sig till under hela historien och som han vill ha kontakt med och då, tror jag, att Gud också är beredd på våra frågor och gärna vill ha en dialog.

Maria fick inte allt redovisat för sig hur livet för henne och hennes son skulle bli. Men med på livsfärden fick hon löftet: Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. (Lukas 1:35) Det är ett löfte vi får ta till oss av också, tror jag.

Och så var jag hemma på min egen gata.

Ljuset och rösten

Eftersom det är Världspoesidagen idag och Jungfru Marie bebådelsedag om en halvtimme får mitt blogginlägg bli några färska och ofärdiga rader:



LJUSET OCH RÖSTEN

Först kom ljuset

Ljuset vällde in
uppfyllde rummet

Med armen för ansiktet
försökte hon skydda sig
vände ryggen till

Blev rädd

Sedan kom rösten

Rösten vände henne om
nämnde vid namn
rörde insidan

Hon förundrades
det oväntade

Svarade


Ljuset och rösten 
lämnade henne

Hon var inte ensam

Maria

Minnesbilden från Chokladmuseet i Barcelona i våras 

med Kristus stående på jordklotet (där alltså allt är gjort av choklad!), 

får mig att tänka på morgondagens evangelietext (Lukas 1:46-55) 

där Maria lovsjunger Gud för vad Gud gör inte bara för henne, 

som ska bära fram barnet Jesus, utan för hela världen.

En annan bild från Chokladmuseet:

Det är Maria med sin döde son i famnen.

Också allt i choklad. I naturlig storlek!

Fotot är taget genom en glasmonter 

därav den något otydliga bilden.

Ja, jag fortsätter och tänker på Maria, Jesu mor. Jag delade tankar kring Marias liv i Prästgården i torsdagskväll och imorgon är det fjärde advent och temat är "Herrens moder". Så Maria fortsätter och finns med, denna alldeles vanliga och alldeles särskilda kvinna. Hur mycket har inte skrivits om henne, spekulerats, målats, sjungits...

Jag fortsätter och hämtar foton från Barcelona, nu från Sagrada Familia. Det här måste väl vara från bebådelsen? Alltså när ängeln Gabriel kommer och berättar för Maria att hon ska föda Guds son.

Jag tänker att den här skulpturen också har med Marias särskilda utvaldhet att göra. Ja, det finns säkert bland bloggens läsare flera stycken som vet bättre och säkrare än jag. Vackra skulpturer är det i alla fall. Dessa båda är utvändigt på den oerhört mäktiga katedralen.

För att landa lite närmare:

En detalj från den fantastiska Altartavlan i Nederluleå kyrka.

Han som tronar i sin höga himmel

blir ett svagt och värnlöst foster.

Så har nådens under skett på jorden.

Du vare lovad, Kristus.

O Maria, lär mig dina sånger!

Lär mig älska honom som har vandrat

genom död och grav till ljusets rike.

Du vare lovad, Kristus.

Psalm nr 481 vers 3 och 4 

Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum

Text: E. Skeie 1977, B. G. Hallqvist 1978

Tänk om hon hade förstått...

I morgon kväll (torsdag) kommer jag att vara i Prästgården i Gammelstad och prata om Maria som Gudomlig mor och vanlig mamma. Det finns verkligen mycket man kan fundera kring när det gäller Maria... Jag tycker själv att det är väldigt spännande!

Prästgården, Gammelstad. Samtalskvällen är öppen för alla.

Tänk om hon hade förstått

den där gången 

då hon sa sitt Ja

Om hon hade förstått

skulle hon svarat annorlunda

eller skulle svaret varit detsamma

Var det värt allt förakt

all bottenlös förtvivlan

alla de många bönerna

tårarna   frågorna

alla de sömnlösa nätterna

Var det värt

allt

för den där tidiga morgonens skull

- den osannolika   oförglömliga

morgonen...

B.R.

Prästgården ligger nära kyrkan och alldeles intill  Friluftsmuseet Hägnan

Fotona är ifrån januari 2014. Tyvärr har vi inte så här mycket snö än.

Men vi väntar och hoppas...

Vilken vändning!

Vilket liv hon fick den där tonårstjejen!
Ett besök - och hela livet fick en annan vändning.
Mirakulöst sker det som inte kan hända.
Utanför, ensam och misstänkliggjord. Beundrad och ärad. Allt fick hon smaka på.
Överväldigande glädje och bottenlös förtvivlan följde henne längs livsvägen.

Hur skall detta ske, var hennes första fråga - gick de ens att formulera frågorna som senare väcktes under dagarna som blev hennes liv?

Hur många frågor, hur mycket ovisshet, hur många tårar, hur många böner, hur många överraskningar, hur många sömnlösa nätter, hur många steg och vändningar kan en människa klara av?!

Trots att hon inte kunde ha förstått allt, trots all smärta, trots grannar och släktingars hån, trots ALLT släppte hon honom aldrig; barnet hon hade fött till världen. Hon sökte alltid rätt på honom, svek inte, höll ut, trodde, hoppades och älskade.

Tänk om hon hade vetat, då för länge sedan, vad det där lilla ordet "Ja" skulle innebära... Om hon hade vetat skulle hon ha svarat annorlunda? Eller skulle svaret ha varit detsamma?


(Luk 1:26-38 Om Jungfru Maria)

Våga låta det bli som det blir

Porsökyrkan jan 2012

Vad var det som hände?!
Det är det egentligen ingen som kan svara på.

Maria blev mitt i sitt vardagsliv fullständigt överraskad.
Hon försökte förstå, orientera sig...
Alla tilltal, hälsningar eller budskap är inte från Gud.
Så klokt av Maria, så ung hon var, att fundera på vad det här kunde betyda.

Någonting hos ängeln eller i ängelns budskap övertygade Maria att det var "på riktigt".
Hur skall då detta ske?
Kanske hade Maria redan accepterat uppdraget och var redan med på noterna. Frågan kan vara ställd skeptisk, ifrågasättande eller också ivrigt och nyfiket; hur kommer jag in i det här, vad blir min uppgift?

Maria kunde omöjligt förstå vad hon gav sig in i, vilka konsekvenser det skulle få.
Livet rymmer många hemligheter.

Maria klarade av att leva i sin undran och förundran, hon krävde inga djupa förklaringar, att det obegripliga skulle bli begripligt, att hon skulle förstå precis allt.

Det jag vill ta till mig av dagens evangelietext (Lukas kap 1 v 26-38) är:
Att tillåta frågorna och undran komma, samtidigt lita på att Gud vill mig väl och ger mig den kraft jag behöver. Ibland tar oron för hur det ska bli mer kraft än det som verkligen sker.

Marias undran: Hur ska detta ske, byts snart till: Må det ske med mig som du har sagt.

Min bön idag är att lite mer våga låta det bli som det blir, eller låta det vara som det är. Inte i likgiltighet eller nonchalans, utan mer i tillit och förundran. Att kunna vänta. Jag vill vara mer rädd om livets hemligheter, mysterium, ja, det ofattbara - som det faktiskt finns gott om. Nära.

Var inte rädd...
Herren är med dig... den helige Ande ska komma över dig och den högstes kraft skall vila över dig.

Porsökyrkan jan 2012

Mor och son

På prästträffen igår pratade vi bl.a. om Maria, Jesu mor, som söndagens (fjärde advent) text handlar om. Maria följde sin son från födelsen ända till dödsögonblicket - och fanns också med vid uppståndelsen. Det finns mycket som är unikt för Maria, samtidigt finns det många drag där vi kan känna igen oss själva, inte minst den som är förälder.

Det som speciellt stannade kvar hos mig efter träffen var våra funderingar kring hur det kändes för Maria när hennes son började gå sina egna vägar, när hon inte riktigt förstod sig på honom, när hon var rädd för att han inte var riktigt mentalt frisk. Hur kändes det när han markerade att det fanns andra som var viktigare för honom än hans kärnfamilj, när han blev upphöjd och populär likaväl som när han blev hånad och förtalad. Naturligtvis var det smärtsamt att se honom bli plågad, torterad och dö på ett kors. Och ingenting kunde hon göra! Hon stod maktlös inför allt som skedde honom.
Är inte det bland det värsta som händer oss; maktlösheten?! Bara se och inte kunna göra någonting.

Maria, som mamma, kan ha betytt mycket för Jesus, utan att vi vet så mycket om det. Säkert fanns hon för det mesta vid hans sida och stöttade honom. Men hon kunde inte göra så mycket åt omständigheterna.

Marias upplevelse/känsla var inte unik för henne. Den är det många mammor/föräldrar som känner igen sig i. Mer eller mindre. Hur många föräldrar är inte ute och letar efter sina barn, söker på gator, i lägenheter, hos kompisar, ringer många samtal...
Oro. Vånda. Sömnlösa nätter.
Kanske inte minst under de stora helgerna...

Och ibland är det tvärtom!
Barn som oroar sig för sin mamma eller pappa...
"Hur ska den här julen bli"?!

För min del avslutades dagen på bästa möjliga sätt. Jag känner en stor glädje och tacksamhet. Jag vet att livet och relationer kan se helt annorlunda ut. Vi var till Kallax och hämtade vår son som rest från Kapstaden, via Amsterdam och Arlanda till Kallax. Solbrun och fin, med minimal packning. Nu får vi ha honom i vår närhet några dagar. Lycka!

Med-lidande

Jag håller på och förbereder mig för Korsvägsvandringen i Porsökyrkan på måndagkväll kl 19. Det blir en vandring i kyrkorummet genom de 14 stationerna fram till Jesu korsfästelse och gravsättning. Vi följer konstnär Lars-Erik Gunnars bilder till musik och under reflektion och bön.

Konstnär Lars-Erik Gunnars

När jag stannat för den fjärde bilden där Jesus möter sin mor Maria på väg till korsfästelsen, så kom jag att minnas så starkt en händelse för ung 24 år sedan... återkommer strax till det.
På bilden ovan ser Maria ut att också omslutas av Jesu korsbjälke. Maria delade inte fysiskt korsbjälkens tyngd med Jesus - ändå kände hon verkligen tyngden av den över sin egen kropp. Hon var med-lidande. I sin egen kropp kände hon, som mor, sin sons fruktansvärda plågor.

När vår son var 18 månader fick han en mycket aggressiv magsjuka. Han kunde inte behålla någonting, inte ens när vi gav honom lite vatten med sked. Han blev alltmer medtagen. Vi åkte in akut till Sachsska barnsjukhuset (i Stockholm, vi bodde i Jordbro då). Det tog ett tag innan personalen insåg hur sjuk han var. Han var så knubbig, så de uppfattade inte att han var mycket uttorkad.
Jag glömmer aldrig sjuksköterskans utrop och springande steg när hon insåg hur bråttom det var.
Vi var omringade av personal. De skulle sätta dropp på honom, men fick inte fatt i hans blodkärl... de stack och stack och stack... han var så sjuk så han orkade inte protestera eller skrika, han bara kved lite grand.

Efteråt skrev jag de här raderna:

Du är av mitt eget kött och blod.

Jag känner det så väl

när du fryser och febern stiger,

när det kör i magen - och det äckliga kommer upp...

Det är min kropp de sticker i,

sticker i, sticker i

när de söker dina blodådror,

som väl gömt sig under ditt hull.

Jag känner deras kalla händer på din varma kropp,

hårda och snabba händer

mjuka och försiktiga

Nya människor,

många människor

runt sängen

överallt

klämmer och trycker

tittar och tycker

Jag blir så trött

för att du - mitt eget liv - är så trött

Jag vill bara sova, 

för att du vill bara sova

Vi hör ihop,

vi håller ihop, 

du och jag,

våra händer hittar alltid varandra.

1988

Jag kan naturligtvis inte jämföra mig med Maria, Jesu mor, men jag (liksom många andra föräldrar) kan ANA något lite av vad hon kunde ha känt...

Ett annorlunda par - eller inte?

Efter ännu en utbildningsdag i Samtal med par med Birgitta Olofsson Marklund, så finns många tankar och frågeställningar från dagen kvar i huvudet.

Ikväll har jag tänkt på ett särskilt par, som säkert inte hade det så lätt... hon blir gravid, men inte med honom. Snacka om kris i förhållandet! Han funderade på skilsmässa...

Hon stack iväg ett tag. Till en äldre släkting, som kunde förstå... De pratade och pratade... Hon fick någon att dela sina tankar, farhågor, sin frustration och sina förhoppningar med...

Men han då?! Hade han någon att prata med? Och hur skulle han kunna berätta och förklara - vem skulle kunna förstå det, det han själv inte kunde förstå... Men han fick faktiskt vägledning, en annorlunda handledning från oväntat håll...

När, var och hur pratade de som par med varandra?
Det skulle ha varit intressant att fått höra hur deras samtal gick och när och hur de bestämde sig för att fortsätta att hålla ihop... Hur kunde de mötas? Hur vågade de tro på en gemensam framtid? Vad var det avgörande? Tvivlade de någonsin på sitt val?

De fick inget enkelt liv att dela. Och hon var ju så ung...

Kanske var de inte så annorlunda än andra par i sin relation till varandra?

Fjärde advent

Så har då sju arbetsdagar gått till ända och två dagars ledighet väntar. Det hinner hända rätt mycket på sju dagar. Många olika sorters möten, gudstjänster, samtal, mail, telefonsamtal, förberedelser...

Veckan avslutades med två gudstjänster, i Bergnäskyrkan på förmiddagen tillsammans med bl.a. kören Anima.

 Bergnäskyrkan

Och i Porsökyrkan på eftermiddagen/kvällen: Musik i julbrådskan. Mässa med musik. Kyrkans kör TonArt sjöng och studenterna David Hedin och Emelie Enström. David och Emelie hade en alldeles purfärsk CD-skiva som de sålde.

Porsökyrkan innan gudstjänsten började.

Ett genomgripande tema idag har varit Maria. Tänk att Gud utlämnar sig själv till en ung kvinnas kropp. Gud tar en maktlös och liten människa till hjälp för att älska världen!

Varför blev just den unga flickan utvald till att föda Guds son, Jesus? Varför valde inte Gud en rik och mäktig kvinna, kanske i världsstaden Rom? Varför välja en fattig och enkel flicka från en okänd landsortsstad?

Ja, Gud räknar inte som vi människor. Gud väljer ofta bland dem (oss) som inte är så mycket värda i andra människors ögon. På tvärs mot det mesta vi erkänner som stort och fint och andligt, så upphöjer Gud de ringa och enkla... Vilken Gud vi har!

Utanför mitt fönster på jobbet.

Trots alla plusgrader och all regnblöt snö, så har vi en del snö i alla fall... Tur! För snö måste man ha till jul!

I morgon bittida går jag upp nästan samma tid som jag brukar göra, men i morgon för att åka till Bodens järnvägsstation och möta vår dotter! Tjoho! Om inte tåget är försenat - vilket inte är osannolikt - så har hon då varit på resande fot i ca 20 timmar. Sverige är långt!

Om en vecka är julafton och juldagen förbi... till glädje och sorg...

Mina vuxna barns änglar

Denna söndag heter Jungfru Marie bebådelsedag. Evangelietexterna handlar förstås om Jesu mor, Maria.
Gud väljer en ung och fattig flicka från den oansenliga staden Nasaret när han behöver hjälp att visa världen sin kärlek. Maria får uppdraget att föda Guds son. Hon tar risken och säger sitt ja till Guds kallelse, fast hon inte riktigt kan veta vad det ska innebära. Hon satsade sitt liv på detta barn.
Inte blev hon rik i värdslig mening, inte blev hon stark eller mäktig, inte blev hon speciellt lycklig - men hon blev en Herrens tjänarinna och det var det som var meningen med hennes liv.

Maria fick ett rikt liv tillsammans med Jesus, mycket glädje, många fantastiska upplevelser - men hon fick också leva med mycket oro, vånda och rädsla. Hon var med vid sin älskade sons dödskamp och död.

På många sätt var Maria som vilken annan mamma som helst; hon följde sin son i glädje och stolthet, men också i oro och sorg. Hon sände säkert många böner till Gud, ja inte bara böner om beskydd, utan också sina frågor, sina varför och  sin vanmakt.
Hur många mammor/föräldrar ber inte för sina barn. Oron, våndan och längtan efter sina barn blir inte mindre för att de är vuxna och "sina egna" - kanske tvärtom.

Foto: B.R.

Viola Renvall har skrivit en bön/dikt som heter "Mina vuxna barns änglar" där jag tror att vi är många som kan känna igen våra egna frågor och böner.