Ömhet

Kylan och de otroligt vackra dagarna fortsätter.

Men det skulle inte göra någonting om det var lite mildare... Minus 25 - 30 grader påverkar både våra kroppar och bilar och hus. Men fantastiskt vackert är det. Vilket ljus!

Strax före jul, tror jag att det var, köpte jag Ylva Eggehorns senaste bok Natt och Dag Ord för årets alla dagar, Verbum. Jag älskar den! En del texter känner jag igen sedan tidigare, andra är nya för mig. Många texter är "öppna", jag får fundera och tolka och pröva dem utifrån mitt eget liv och tro.

Härom dagen, den 26:e, var det en kort text:

Hur mycket ömhet måste vi inte kosta på oss själva 

för att stå ut med de år vi har kvar.

Men nu säger Herren så, han som har skapat dig:

Jag är med dig, jag har kallat dig vid namn,

jag överger dig aldrig.

Överluleå kyrka

Vi får kosta på oss mycket ömhet.

Det värmer i kylan.

En vanlig dag

Ja, nu är vintern här på riktigt. 

Det är snö och det är kallt.

Vår stora Ornäsbjörk är klädd i vitt. 

Känns som om hela trädet är beslöjat.

Det är märkligt att rimfrosten 

kan "hänga kvar" så länge...

Det är nog nästan i två veckor nu.

I söndags sjöng vi i Matteuskyrkan 

en av mina favoritpsalmer:

En vanlig dag. Text av Anders Frostensson.

Det är nr 946 i Psalmer i 2000-talet.

Jag citerar v1 och 3:

1. En vanlig dag 

när inget särskilt händer

kan ge mig det 

som jag behöver mest.

En dag som syns mig 

grå och utan mening

kan himmelrikets Herre 

bli min gäst.

3. En vanlig dag 

går Gud omkring på gatan.

Han stannar där de andra går förbi.

Ett ord, en blick 

och den som varit utstött

blir löst från rädslan, 

reser sig, är fri.

Det finns fullt av vanliga dagar, 

tänk, då kan något särskilt hända...!

Fotografierna är ifrån Boden.

Livets källa

I söndags var temat: Livets källa.

Jesus erbjuder kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:5-26) 

sitt levande vatten.

Den samariska kvinnan 

samtalar med Jesus (som är man och jude!)

i teologiska ämnen - näst intill omöjligt på den tiden!

Det säger något viktigt om kvinnans värde, 

trots föraktet hon mötte omkring sig

och det säger något viktigt om Jesu människosyn.

Jesus:

Är någon törstig

så kom till mig och drick.

Den som tror på mig,

ur hans inre 

skall flyta strömmar av levande vatten.

från Joh.7

När kvinnan tagit emot 

det liv och den livskraft

som Jesus erbjöd

fick hon modet

att gå in i staden och

berätta om vad hon varit med om.

Denna föraktade kvinna och "hedning"

blev den första kristna missionären!

Ty hos dig är livets källa

i ditt ljus ser vi ljus

Ps 36:10

(De tre första fotografierna är ifrån Island juni 2018, nästa tre från mässan i Matteuskyrkan i söndags, den sista från Klintsjölänningen för ett par veckor sedan)

På sista trappsteget

På sista trappsteget

på väg in

stannar hon till

är det inte...?

Hon vänder sig om

andas in, lyssnar

och ser

det hon alltid brukar se 

Ser med nya ögon

Med ens vet hon

Hon blir stående

på sista trappsteget

skrattar och gråter samtidigt

Bestämmer sig

öppnar och går in -

lämnar dörren på glänt

B.R.

Bilderna är ifrån norra Grekland

Ljus, vind och vatten

Det finns en naturlig rörlighet och äkta (inte konstgjord) förändring i naturen, som sker kontinuerligt. Kanske är det därför som så många av oss tycker om att leva nära naturen eller ta oss ut i naturområden. Det blir aldrig tråkigt.

Ljuset och vinden och vattnet är med och förändrar mark, stenar, växtlighet, ja även moln, himmel och hav. Ljus, vind och vatten påverkar varandra och förändras dessutom själva hela tiden, samtidigt som de förblir sig själva.

Gud brukar liknas vid ljus, vind och vatten.

Även om det finns en rörlighet och förändring i ljuset, vinden och vattnet, så finns det också särskilda stunder av stillhet, vila och rofylld tystnad. Jag tror att de flesta av oss mår väl av att vistas utomhus bara för att andas in en annan luft, se ett annat ljus och beröras av vinden oavsett om vi är mitt i en stor stad eller ute i naturen.

2019 en bit av vår livsresa

Vi har hunnit en bit in på det nya året, en del av hela vår livsresa här på jorden. En del människor har långt kvar att resa, andra har kortare bit kvar. Det förunderliga är; att ingen av oss vet säkert när resan tar slut. Det gör att varje del av resan är värdefull på sitt sätt.

Välsignelsen nedan är en bön och en önskan för mig själv och min familj, liksom för er som läser orden. En resa har nästan alltid moment av osäkerhet. Må vi få resa eller gå det här året till mötes med tillförsikt och glädje över varje livsdag vi får

VÄLSIGNELSE

Må Guds välsignelse omsluta oss

Må änglar och vänner dela vår resa

Må vi bli visa och starka och kreativa

Må vi få fira livet och hoppfullheten

Må bilderna av Gud växa i oss

Må skrattet och gråten* göra oss hela

Må livets glädjebud göra oss uthålliga

Alla dagar på resan hemåt

(En välsignelse som har jag hittat bland papper som jag just nu sorterar. Tyvärr vet jag inte vem som har författat orden. Jag har ändrat ett ord: gråten, istället för modet*, som det stod i texten. För jag tror att gråten är en viktig del i helandet). 

Fotografierna är ifrån Boden.

Juli - December 2018

Jag fortsätter min minnesvandring genom 2018.

JULI

Det var sommar och semester, mycket sol och värme i juli. Ibland var jag i vår kyrkstuga. Några gånger följde mamma med mig dit. Hon gillar att åka bil och göra utflykter. Det här är lagom långt, från Boden till Gammelstad, Luleå.

AUGUSTI

Augusti var en månad som det hände mycket. Vi hade besök och vi var själva på besök bl.a. till Stockholm och till Fagersta på släktträff. Det som påverkat oss mest som familj är att Owe och jag tillsammans med vår son Christofer köpte ett fritidshus i Robertsfors. Våra första dagar där, i slutet av augusti, var vi alla fem på plats. Vi började med att röja ute.

SEPTEMBER

En stark och minnesvärd upplevelse var våra två veckor i Grekland. Inte minst bröllopet för (min kusins son) Linos och Sara! Så underbara dagar! September blev en släktmånad för min del, en vecka efter (?) att vi hade återvänt hem, var jag ner till Varnhem (i närheten av Skara) på en kusinträff från samma släkt som grekerna. 

OKTOBER

Sommarvärmen räckte långt in i oktober. Det gjorde att vi kunde inte låta bli att åka till vår stuga så fort vi hade möjlighet. Det var mycket praktiskt arbete, men också helt ljuvliga stunder. Några dagar i oktober var vi där alla fem (båda barnen och Christofers tjej) - det blir "extra allt", fantastiskt roligt. 

Månaden innehöll också, förutom meningsfullt arbete bl.a. akvarellmålningskurs.

NOVEMBER

Ljusglimtarna i den gråa månaden var bl.a. fortsättningen på Akvarell-kursen, Mammas 86-åriga födelsedag, dagar i stugan och alldeles särskilt retreatdagarna på Stiftsgården i Skellefteå (bilden). Att vara på retreat är en ynnest, tycker jag.

Annars var månaden väderleksmässigt väldigt grå och mörk!

DECEMBER

Vad ska man välja för bild i december?! Med  advent, Lucia, jul, nyårsafton, massor av ljus, änglar, tomtar, Jesusbarn, fester och avslutningar, släkt och vänner, för mycket mat och godis...  En härlig månad på många sätt. I december kom också - äntligen - snön! Bilden är ifrån Stockholm när jag besökte Cornelia där i mitten av december.

Ja, som alltid när man tittar tillbaka på ett år, så innehåller det mer än vad man först tänker. Och allt läggs som minnen, upplevelser,  erfarenheter som påverkar kropp, tanke och synsätt.

Vad som har varit jobbigast/svårast och vad som har betytt mest, det ska jag fundera på - men det behåller jag nog för mig själv. Allt ska man inte berätta.

För min del får jag ändå ödmjukt tacka min Gud för ännu ett gott år med mestadels positiva och fina upplevelser och mestadels goda människor omkring mig. Jag har mycket att vara tacksam för.

Hoppas att du också kan lämna 2018 med tacksamhet. Hur det än har varit vill jag önska dig ett meningsfullt och bra 2019.

Mitt 2018 Januari-Juni

God fortsättning på det nya året!
Hoppas att året har börjat bra!

Här följer en slags kort resumé över mitt 2018.
Jag tvingar mig själv att bara välja ett foto för varje månad,
vilket är svårt, särskilt vissa månader...


JANUARI

Ett skönt minne från januari var vår knappa vecka på Kap Verde. Solen, värmen, den fantastiska sanden, surfåkarna, det spännande (för oss) och naturliga vardagslivet (för invånarna) på piren mm.

Jag minns också med glädje en dopgudstjänst här hemma där jag fick döpa en hel familj.

Redan i januari kom mycket snö.

FEBRUARI

Från och med februari månad började jag arbeta på halvtid i min tjänst som präst i Svenska kyrkan i Boden. Eftersom det innebar varannan vecka ledigt gav det mig möjlighet till bl.a. en resa ner till Stockholm den här månaden, där jag hade lyckan att träffa båda mina barn samtidigt, eftersom Christofer också var där tillfälligt p.g.a studier. 

Från Matteuskyrkan minns jag särskilt högtiden och glädjen att få konfirmera två härliga vuxna kvinnor, som jag träffat regelbundet i ett antal månader innan. 

Mycket snö i februari.

MARS

Ett roligt minne från den här månaden var antologin med norrbottniska poeter (där jag själv också finns med) Snöstjärnor II, en bokrelease på Kulturens hus i Luleå i slutet av mars.

Om jag ska välja ut en gudstjänst som jag särskilt gläds över så var det Långfredagens Korsvägsvandring i Matteuskyrkan. Så roligt att så många kom och uppskattade vandringen.

Ännu mera snö i mars.

APRIL

För mig sticker särskilt en helg ut i april, tredje söndagen i påsktiden. På lördagen var jag inbjuden till Porsökyrkan i Luleå (där jag tidigare arbetat som präst) för att leda en Skapardag i akvarell. Vi inspirerades av söndagens texter kring temat "Den gode herden". På söndagens gudstjänst delade vi med oss av lördagens målningar och tankar. 

Fortsatt mycket snö!

MAJ

Konstrundan i Norrbotten, där jag fanns med tillsammans med andra elever till Karin EE von Thörne Haern på Kronan i Luleå var en av de roligare händelserna under denna månad, tycker jag så här efteråt, när jag tittar tillbaka på året.

Mycket sol och värme - och översvämning i Boden i maj månad.

JUNI

I Juni hände det ganska mycket; Församlingsutflykt, Mopedgudstjänst, Midsommar, Utställning i kyrkstugan, Präståterträff mm. Det alldeles speciella för vår egen del var ändå Owes 60-års firande. Barnen och jag lyckades överraska honom med en resa till Island. Det var fantastiska dagar. Vilket land! (Fotot ovan är taget mitt i natten)

Jag fortsätter min resumé över året i nästa blogginlägg. Mest för min egen skull. För att jag tycker att det är kul!