Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 31 januari 2012

Högtryck




Så är då den första månaden på det här nya året snart slut. Min man har upplyst mig om att jag har slagit ett nytt rekord på min blogg; dvs jag har fler sidvyer den här månaden i jämförelse med den månad som jag har haft mest förut, det var i oktober. Min käre make är lite annorlunda funtad än jag. Han läser inte så ofta min blogg, men har stenkoll på statistiken. I bland talar han om för mig, om jag har si och så många varje dag resten av månaden så ... Det där har jag svårt att komma ihåg och bry mig om, siffror är inte riktigt min grej... Han "kräver" inte att jag ska slå rekord, jag upplever ingen press från hans sida är det bäst att skriva, så ingen missförstår min snälle man, utan det är bara så att han har ett naturligt intresse för siffror, statistik, priser, procent, temperaturgrader - fast klocktider har han lite svårt för... :-) Han är en tidsoptimist.
Just nu småler han mest åt det höga lufttrycket som ställer Jas-planen på marken - han har aldrig varit någon militärvän... Ändå bor vi nu i den gamla militärstaden Boden.
Nog talat om min man. (Jag har fått hans tillåtelse att skriva om honom). 

Ja, högtryck är det verkligen. Jag trotsade kylan och gick en promenad både igår och idag. Det var 17, 18 grader kallt idag och lite blåst, så det sved ordentligt i kinderna. Men det känns rätt skönt efteråt om man är rätt klädd.


Jag läste idag i Katarina församlings tidning (nr 2/11) på ledarsidan av Olle Carlsson, att de tre mest önskade meningarna som svenska folket vill höra enligt en undersökning är:
1. Jag älskar dig. Inte så förvånande kanske. Alla vill vi vara älskade av någon.
2. Jag förlåter dig. Jag citerar Olle Carlsson: "...mycket av det som vi kallar dålig självkänsla har sin grund i att vi tycker att vi har misslyckats. Vi känner att vi har gjort fel och ibland till och med att vi är fel. Bakom våra fasader och godmodiga leenden går vi omkring och känner oss anklagade och otillräckliga. Tänk om vi bokstavligen kunde ge varandra syndernas förlåtelse lite oftare!"
3. Maten är klar. Lite mer förvånande i första anblicken. Men mat och bordsgemenskap, mat lagad med omsorg och kärlek och glädjen att få dela sitt bröd med någon - det är betydelsefullt och berikar livet.

Vad betyder rekord, dyrbara grejer, flotta hus, storslagna  upplevelser i jämförelse med Jag älskar dig, jag förlåter dig och maten är klar?!


Ps Kyrkoherde Olle Carlsson kommer till Nederluleå kyrka under Tacksägelsehelgen i höst.

måndag 30 januari 2012

Tillit




Tillit
Tro inte
att du kan bygga ditt liv på berggrunden
Den brister som ett äggskal
vid minsta seismiska förändring
Ditt liv
omslutet av dödens fosterhinnor
kan du inte värna
De kan brista varje sekund
Den enda trygghet du kan uppnå
är att sätta din tillit
till det värnlöst växande livet
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddlöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

Peter Curman

söndag 29 januari 2012

Sinnesro

Porsökyrkan. Foto: Owe Ryås

I kväll har vi haft Sinnesromässa i Porsökyrkan. Kyrkan var välfylld. Många var delaktiga i mässan på olika sätt. "Jesus är vårt hopp" var temat, som också är den här söndagens ämne. Det framkom både i "delningar" och sånger. En delning är när någon berättar om sitt liv, hur det har varit och hur livet ser ut just nu.

Dagens evangelietext, som lästes på både engelska och svenska (Markusevang. kap 4 v35-41) handlade om när Jesus stillade stormen. En sådan där riktig söndagsskoletext - men som är aktuell livet igenom. Alla möter vi stormar av olika slag. Och vi är många som har sagt samma sak som lärjungarna till Jesus: ...bryr du dig inte om att vi går under? Men han visade lärjungarna att han bryr sig om.
Jag tycker om en av verserna i dagens Psaltarpsalm 107:

Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
(Bibel 2000)


Bodö sommaren 2011
 En av psalmerna som sjöngs var Du är en bön, text och musik av I. Johansson, 1992:
Bli stilla, 
låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där.
En kraft som vill bära,
ja, öppna det rum som står låst djupt inom dig.
Barnet som bor där och stumt skriker:
"Hör mig!" 
Du är en bön,
Gud är din bön.

Den Svenska Psalmboken med tillägg nr 762 vers 1.


Porsökyrkan. Foto: Owe Ryås

Nästa Sinnesromässa är i Nederluleå kyrka, Gammelstad, lördag den 10 mars kl 18.00.

Jag önskar dig sinnesro.

lördag 28 januari 2012

Identitetshandling, livsmedel, skilsmässa

I dag har det varit en slapp dag. Har gjort ett tafatt försök att städa - gick inte så bra... Jag känner mig lite missnöjd med mig själv, det gäller inte bara städningen, utan annat också - även om man absolut måste ha slappa dagar ibland. Och ibland måste man (jag!) skärpa sig... nog talat om detta kryptiska. Kanske anknyter det dock något till en text som jag tänkte citera, som tål att funderas kring...
Det är en lång text. Hoppas att du orkar läsa.



Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för. Folk som går omkring och hojtar att nu vågar de äntligen vara sig själva är irriterande. De är så liksom ystra. Jag vill mycket hellre göra verklighet av någon helt annan än mig själv. Det är en identitetshandling. 
En identitetshandling är inte ett sådant där plastkort som jag visar upp på Systemet när jag ser ut som en som inte är riktigt myndigförklarad. En identitetshandling är förstås en handling som jag utför för att stärka min identitet. Den är ett livsmedel.
Livsmedel har inte så särskilt mycket med rökt medwurst att göra. Skilsmässor, till exempel, är livsmedel.


Vi måste våga hålla skilsmässa ibland. Om man vill börja ett nytt liv räcker det faktiskt inte med att slappna av med en badbomb. Eller flytta hem till en yngre kvinna. Vi har bara ett liv. Det enda som kan få ett nytt liv är de som uppstår från de döda. Folk som flyttar hem till en yngre kvinna får ett miljöombyte. Det är nyttigt att gymnastisera.


Jag skulle vilja ha någon som sörjer för min själ medan jag avstår ifrån att gymnastisera. Ordet själasörjare är vackrare än ordet friskvårdskonsulent, tycker jag. Det är lätt att skrämma sig på flykten med ord. De som verkligen älskar språket pratar inte så här mycket. De som verkligen verkställer sin kärlek till språket slår vakt om tystnaden, ända tills de fullbordat resan till det inre rum där allt vi inte vet att vi vill säga väntar på sitt frimärke.


Jag ville jag vore en brevduva. Jag ville jag vore frimärkt.


Jag ville jag vore ett välskrivet brev. Till er.


Med hjärtliga hälsningar.

Kristina Lugn

Intressanta ord att fundera vidare på; identitetshandling, livsmedel, skilsmässa, själasörjare, frimärke...

torsdag 26 januari 2012

Tröst

Efter snart 30 år som gifta så känner vi varann rätt bra, min man och jag. Nu och då kommer Owe hem med en bok, som han tror att jag skulle gilla. Och det brukar stämma. Ofta handlar de om död och sorg och kris...  På en ganska kort tid har han kommit med några bön- och diktböcker, som han hittat på någon rea. Nu senast i Stockholm, när jag var på min kurs i Katarina församling, så såldes på söndagen en massa böcker ut för 26 kr på Drottninggatans Bok och Bild. De hade 26-års jubileéum. Då köpte han bl.a. en diktbok som heter Dikter till tröst (i urval av Amelie Bennet, Prisma, 2006), som jag suttit och läst i ikväll - det var många, för mig, nya och fina dikter av olika författare. Här är ett första litet exempel, som har just titeln Tröst:

Till sist är det bilderna
musiken och de blommande träden
som säger till dig:
Du är inte ensam.
Kom till oss med ditt mörker
och vi skall tvätta det
i vårt ljus
och lämna det tillbaka
klarare, lättare att bära.
Ingrid Arvidsson




onsdag 25 januari 2012

Tack min bror!

Det här inlägget blir ett TACK till min bror Urban, som lånade ut sin lägenhet i Stockholm till Owe och mig när vi var där förra veckan. Det var mycket värt för oss att få bo där!

Tack Urban, att vi fick bo i din lilla lägenhet tre trappor upp!

Eller... det var kanske i ett annat hus, lite mindre, men med ganska många våningar. 
Som tack tänkte jag göra lite reklam för Urbans firma, SB Nord.
Alla möbler utom soffan är från SB Nord.



 Den fina sängen är designad av Karin Mannerstål, liksom hängaren på nästa bild.


Jag har en jätte-bra lille-bror (min andra bror är också bra!) - jag tror inte, att han vill att jag ska skriva om honom här...:-)  men titta gärna in på hans firma http://www.sbnord.com
Länk finns också på högra sidan längre upp under Mina länkar.
Vi är jätte-nöjda och glada över våra dagar i Stockholm. Det är inte så dumt att få åka bort några dagar i januari. Men det är inte så tokigt att komma hem igen heller...


tisdag 24 januari 2012

Allhelgonamässan

I söndagskväll var vi på mässa i Allhelgonakyrkan. Allhelgonakyrkan är en mysig träkyrka som ligger i en lund lite avsides på Söder i Stockholm. Den är byggd som en landsortskyrka från 1700-talet och stod färdig 1918, har jag läst i boken Hej och välkommen till Allhelgonamässan av Else Blomgren och Olle Carlsson.




Allhelgonamässorna började för ca 15 år sedan i en mycket ringa skala. Men började så småningom att växa alltmer. I söndagskväll var det absolut "knökfullt". Varken sittplatser eller psalmböcker räckte till.
Det utmärkande för Allhelgonamässorna är att det är i huvudsak ideella som sköter ljud, välkommen, sång och musik m.m. Prästen Olle Carlsson höll den här kvällen i predikan och nattvardsdelen.


Jag tänker att det som gör att människor dras till Allhelgonamässan är innerligheten och äktheten i allt som görs och förekommer i mässan. Det underlättar säkert också för många att det inte är några agendor, ett enkelt språk, psalmer som man känner igen eller som är lätta att ta till sig m.m. Men det avgörande, tror jag är innerligheten, som jag skrev nyss, värmen, närheten, vilan...
Mässorna börjar alltid med "Herre, hör min bön... svara mig när jag ropar...". Mässan börjar alltså med att man direkt riktar sig mot Gud med sin bön, sitt innersta, det man bär med sig...


Man har i Allhelgonakyrkan arbetat mycket med att riva ner maktstrukturer, allt "ägande". Det får inte bli en elit, en klunga som "vet hur det ska vara". Det är kanske därför så många vågar komma till Allhelgonamässan. Man är välkommen som man är.

Jag har många gånger sjungit psalm 231 Oändlig nåd, den här kvällen tyckte jag att jag blev så berörd av den, speciellt av vers 3:

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Text: J. Newton 1779, A. Frostensson 1983.

måndag 23 januari 2012

Jag skulle vilja våga tro

Jag bär med mig mycket fint från gårdagens två mässor. En sådan upplevelse var t.ex. att istället för att läsa den traditionella trosbekännelsen (Vi tror på Gud Fader...) så sjöng vi en psalm tillsammans av Tore Littmarck (1969, 1981): Jag skulle vilja våga tro. Jag tror att många med mig upplevde att det är just så här man får vara och tänka, känna... Just så som man är, är man välkommen att vara delaktig i Guds familj.


Jag skulle vilja våga tro 
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro 
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro 
att kärlek är den makt 
som ändå världen bär.

........
Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns
som ville att jag vore hans.

...........

Den svenska Psalmboken nr 219 v1 och 3

I slutet av Olle Carlssons predikan (citerade en kollega), gavs en hälsning till oss alla (ungefär så här):
Du är vacker. Du går att lita på. Du har alltid gjort så gott du kan.

söndag 22 januari 2012

Första Katarinamässan



På Katarinamässan idag på förmiddagen i Katarina kyrka på söder i Stockholm hälsades alla välkomna, speciellt dem som var där för första gången - och det var alla! Det var nämligen första gången det var Katarinamässa! En mässa som är i sin linda, i process, ofärdig...
Det var fullsatt. Påtagligt var att det var många olika människor där, många ideella hade förberett mässan och var med i mässan på olika sätt.


Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling och känd från Allhelgonamässorna, ledde mässan på ett enkelt och kravlöst sätt. Han var noga med att tala ett språk som alla förstår.


Hela mässan var innerlig och varm. Välkomnande. Medveten och angelägen.


Gud möter oss på många olika sätt. I mässan gavs också tillfälle till ljuständning, enskild förbön, meditation / reflektion kring konsten i kyrkan. På bilden ses kuddar och ljus på golvet framför stora altaret, där kunde man knäböja, bedja och meditera.
De var en mycket fin och inspirerande mässa.


Det var brunch tillsammans med övriga gudstjänstdeltagare, möte och samtal och workshops på eftermiddagen. Dagen avslutades med Allhelgonamässa i Allhelgonakyrkan 15 min därifrån.
Det kommer mera... måste packa klart för hemresan imorgon.


lördag 21 januari 2012

En dag i Stockholms city

Dagen har tillbringats i Stockhols city. In och ut ur många affärer.
Trängts med många andra i butiker med rea och halva rea-priset.






Hur än roligt det är att vandra runt i huvudstaden, shoppa, iaktta människor - så är ändå det bästa att få träffa människor som ens hjärta klappar extra för.
I går fick jag träffa min (styv)syster I och hennes sambo G! Underbart! Vi pratade och åt oss proppmätta på Mongolian. Det är nästan ett år sedan min syster och jag träffades senast.


Det bästa idag har varit mötet med min (styv)systerdotter J!


Vi gick längs Drottninggatan och letade efter en liten och alldeles nyöppnad (ca en månad sedan) restaurang som skulle heta Beijing 8. Där skulle hon arbeta...




Jo,där var hon! Det blev ett kärt återseende! Det var länge sedan sist. Vi bor alldeles för långt ifrån varandra.

Tyvärr blev bilden inte riktigt klar. Men de syns ändå hur fin hon är!


Här serveras ångkokta dumplings, degknyten med olika innehåll som t.ex. kyckling, biff, fläsk och grönsaker som doppas i dipsåser med ingefära och plommon, koriander, vitlök m.m. Det var mycket gott! Dessutom är fyllningarna ekologiska och närproducerade. Rekommenderas varmt!

Kvällen blir lugn och stillsam i min brors lägenhet - i förberedelse inför den spännande morgondagen.


Hans lilla men mycket charmiga lägenhet är delvis inredd från hans egen firma SB Nord. Se gärna fler av hans möbler från Mina länkar ovan.


fredag 20 januari 2012

Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs.



Hur många gånger om dygnet ges uppmaningen Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs till Stockholms tunnelbaneresenärer?! Och vad gör det med åhörarna att ständigt bli varnade för dörrar som stängs? Kan det vara så att det gör tunnelbaneresenärerna mer medvetna om att ta vara på öppna dörrar?


Ibland skulle vi kanske också behöva en varning för dörrar som står öppna - dörrar som det är lätt att slinka igenom - men inte leder dit vi egentligen vill.


Det finns så många olika dörrar som öppnas och stängs, höga, låga, breda, smala... vissa är det lätt att komma in genom, andra behövs det speciella koder till... alla får inte komma in överallt, på gott och ont.









Uppmaningen Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs vill i första hand varna för risken att klämmas fast i dörröppningen - det kan göra ont, ge skador... Det gäller fler dörröppningar än tunnelbanetågens. Tänk att halvt följa med in och halvt bli kvar utanför - inte bra!

Bäst att ta varningen på allvar och tänka sig för.

Stockholm by night

Efter en något försend resa och ett ont öra så är jag nu på plats, närmare bestämt i närheten av St Eriks plan i Stockholm. Det känns bra. Värken i örat börjar släppa efter flygresan.

Efter en kopp te och en god färsk macka från en butik här i närheten, så är det nu dags att komma i säng. Få se vad morgondagen bjuder på...
Foto från balkongen

torsdag 19 januari 2012

10 400 möh

Aldrig har jag bloggat så högt förut! 10 400 meter över havet.
Sitter just nu på planet på väg till Arlanda. Jag har några dagars ledighet i Stockholm som avslutas med en kursdag i Katarina kyrka och Allhelgonakyrkan. Det är en dag som handlar om Allhelgonamässan som är känd av många inom "kyrkvärlden". Det ser jag mycket fram emot.

Det ska också bli roligt att få "inandas" lite Stockholmsmiljö. Jag har ju bott i Stockholms området ett par omgångar i livet, så det ger en del nostalgikänslor.

Jag har lämnat ett vitt vinterland, återstår att se vilken färg Stockholm bjuder på; grönt eller grått eller ...

Återkommer när jag installerat mig på backen.

tisdag 17 januari 2012

Vi måste ha en längtan

I kväll vill jag dela med er en dikt som jag tycker väldigt mycket om. För mig uttrycker den precis det jag själv kan känna ibland. Inte minst så här i januarimörker och kyla.



Vi måste ha en längtan
Vi måste ha en längtan för att leva,
en längtan för att inte kvävas
i vanans gråa rytm och sitta
som torra mumier med döda ögon.
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar,
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det vida havet.
Vi skall ej fly. Nej. Vi får inte fly.
Vi måste bara äga ett utanför, ett hav, en utsikt,
ha något annat, något bortom,
ett söndersågat galler på vår cell
som ingen vet.
Vi skall ej fly. Vi skall ej lyfta undan gallret -
vi måste bara ha det,
ha det för vår längtan,
för några blommors skull,
för några pärlor på en fjärran strand
som vattnar våra ögon när de vissnar
med hemligt ljus.
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det blåa havet.

Olle Svensson, ur Om hösten

Fotona är ifrån Saltströmmen, Norge, augusti 2011

måndag 16 januari 2012

Grattis!



Grattis på¨födelsedagen, min bästa kompis B!
Kan man fria via TV och stora arrangemang, så kan man väl gratulera genom sin blogg?!
Lite opersonligt kanske... insåg inte att det var den 16 januari, förrän jag satte mig här, nu sedan jag kom hem från jobbet. Vi har ikväll bjudit på middag i Porsökyrkan, inbjudna var alla våra "frivilligarbetare", dvs ideella medarbetare. Det var ett 40-tal som kom. Det blev en trevlig kväll, tycker jag. Roligt att det är så många (i alla åldrar) som är engagerade på olika sätt i Porsökyrkan! Och det finns plats för fler...

Du, min kompis B, tänk att vi har känt varandra i 50 år! Det säger ju något om hur gamla vi är!!
Under grundskoletiden var vi tillsammans nästan varje dag. I flera år lekte vi en lek som vi kallade RB.
RB betydde Rädda barnen. Jag tror att inspirationen till leken kom av bl.a. ett fotografi som vi hade hemma hos mig, som vi hade fått av en missionär. Det var en bild på missionären och ett par barn i en afrikansk by. Bilden avslöjade stora behov av hjälp och stöd.
Det speciella med vår lek var att vi lekte helt i fantasin. Vi hade inga saker, utan vi rörde oss i fantasin i vårat sovrum, en jätte-liten hall och en klädkammare. Det var platsen för vår missionärsverksamhet. Vi var två  kvinnor som adopterade det ena föräldralösa barnet efter det andra. Till slut hade vi så många barn som vi var tvungna att skriva ner deras namn och ålder på en lista.
Min mamma som kikade på oss ibland, tyckte att det var så fascinerande att se oss leka i denna fantasivärld. Vi lagade mat, tvättade, bar på barn, tröstade, klädde på och klädde av... allt i fantasin.
För oss var det så naturligt - vi såg allt framför oss.

När vi träffas pratar vi ibland om vår lek, påminner varandra om olika händelser och barn som vi hade... jag tror att leken har präglat våra liv. Eller förberett oss ... Vi har hela vårt yrkesverksamma liv jobbat i människovårdande yrken. Speciellt du, min kompis B, som mestadels av livet jobbat med barn, och inte minst nu när du också möter utsatta barn från andra länder...

Trots vårt intresse för barn, så fick vi faktiskt båda två vårt första barn, ganska sent i livet.  Faktum är att vi var exakt lika gamla, på dagen, när vi födde våra första barn - det är alltså lika stor åldersskillnad mellan dem som det är mellan oss. Lite smålustigt.

B, hoppas att du har haft en bra dag! Många gratulationer! Lite sent att ringa ikväll, vi får höras en annan dag... Det är så kul att vi fortfarande har kontakt med varandra!
Kram, Birgitta

P.s. Hörde på radion för en tid sedan att barn som leker "mamma-pappa-barn-lekar" och liknande, får bra empati-förmåga :-)

söndag 15 januari 2012

Tjutande ögon och suddiga öron

Ibland blir jag så trött på mig själv; min röst, mina ord, mina tankar... men efter tre gudstjänster är det kanske inte så konstigt. Ändå har det varit en mycket positiv och fin dag. Dagen började kylig (ca 20 minusgrader) och solig. Mycket vacker dag! När jag körde hemåt ikväll var det bara några få minusgrader - så det kan ändra sig snabbt.

Medan jag har jobbat så har Owe varit hemma och varit ledig - i alla fall från sitt arbete.
Han åkte till stugan några timmar och kollade så att inte ledningar och annat frusit - och så fick han skotta förstås. Här är några bilder som han tog sedan det blivit mörkt. Det har kommit en del snö...



Det tar ett tag innan trädgårdsmöblerna tinar fram igen...

Dagen går mot sitt slut. Jag ska vila och hämta nya krafter för en ny dag och en ny spännande vecka. Jag hittade en liten dikt, som jag tycker att jag kan känna igen mig i när tröttheten kommer över mig.

Vad bråkigt det är
det tjuter i ögonen av alla ord
och öronen är alldeles suddiga

Ordet vart kött
och tog sin boning bland oss

Vad skönt
då kan jag få ditt ord
utan att lyssna
med mina trötta ögon och öron

Marianne Hall, Västerås, från boken Innerst inne Tankar och böner från svenska folket, Sveriges radios förlag, 1995


lördag 14 januari 2012

I det uppenbara och dolda

I dag märktes det - det blir ljusare. Solen har visat sig, stor och rund. Det finns hopp om liv!
Det var faktiskt en njutning att åka mellan Boden och Luleå idag. Ingen snörök, bara ljust och soligt. Önskade att jag hade haft kameran med mig... men det kommer förhoppningsvis fler sådana här dagar framöver.


När jag arbetat med predikan idag, så har jag haft en låt av Börge Ring i huvudet. Söndagens text handlar om när Jesus förvandlar vatten till vin på en bröllopsfest. Ett under som var både uppenbart och fördolt på samma gång.

Kristus finns i det uppenbara
och i det som vi inte kan förklara.
Sorg och glädje, himmel och jord
förenas i honom och i Hans ord.

Livet tillsammans med Kristus kan verkligen variera, ibland känns det självklart och enkelt och tydligt, medan det andra gånger är helt obegripligt och svårt att förstå, allt är dolt i dunkel. Så kan det också växla oss emellan, ibland tycker du att du ser och "förstår" (tror), medan jag ingenting begriper och tvivlar, medan det en annan gång är tvärtom. Men Gud finns både i det uppenbara och i det dolda och både i glädje och lycka som i otillräcklighet och besvikelse - som vid bröllopet i Kana. Dessutom ger han (ibland) det som är gott och fint i överflöd, fast vi inte fattar var det kommer ifrån.

Fotografierna är från Bodån i Boden härom dagen.

fredag 13 januari 2012

Tjugondedag Knut



Har läst att tjugondedag Knut är en övning i att släppa taget. Förmågan att släppa taget är en nödvändighet i en värld där begränsning och död är följeslagare (bönboken tradition och liv, verbum, 2003). I samma avsnitt står det att vi kan öva oss att släppa taget genom att använda tacksamheten och glädjen som verktyg. Vi kan säga tyst för oss själva; när vi kastar något, avstår eller lämnar något: Tack Gud för den glädje och välsignelse som detta har gett mig. Hjälp mig att leva för det levande och för det som nu och i framtiden är viktigt.

Svårast är väl att kasta, lämna eller avstå från något eller sådant som man älskar, som ger glädje - men allt har sin tid. Ibland måste man avstå, lämna något för att sant kunna uppskatta det. Att hålla fast något gott eller kärt kan bli förödande.




När det gäller julsaker så är vi ofta sena att plocka fram och sena att plocka bort... undrar vad det säger om oss egentligen? Oföretagsamma, kanske. Till påsk ska det vara borta i alla fall :-)

På bloggen ska jag försöka ha "tjugondedag knut" nu - inga mer julbilder förrän till nästa jul!