Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 30 november 2015

Låt fler få fylla fem!




"Jag vill att du tänker på ett barn, kanske ett barn som du känner. Ett barn som är runt tre eller fyra år. Föreställ dig det här lilla barnet när det sitter och äter något gott vid middagsbordet, hemma hos dig eller hos någon annan. Se framför dig hur gott barnet tycker det är, hur barnet tar för sig, hur barnet tar mer på sin tallrik av det som står framdukat. Ser du hur tryggt ditt barn är? 

Tänk dig nu att ditt barn förflyttas till en helt annan miljö. Tänk att ditt barn sitter alldeles ensam vid vägkanten av en stor bullrig motorväg, där bilar och långtradare dundrar förbi. Tänk att ditt barn har smutsiga och trasiga kläder, tovigt hår och ingen mössa trots att det är kallt. Tänk att du möter barnets blick och får se trötthet och tomhet. Den sorts trötthet som kommer av att inte ha ätit något på mycket länge. Den sorts tomhet som kommer av att inte våga förvänta sig att få något att äta. Ser du?




Det farligaste som finns är att födas in i fattigdom. Var femte sekund dör ett barn som inte fyllt fem år. Barn dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg".

Det här är en kopia  (förutom bilderna) från en kollektvädjan i Adventsgudstjänsten i går när Svenska kyrkans Julkampanj började. Texten är skriven av Gunilla Hallonsten, Internationell chef, Svenska kyrkan.
Julkampanjen Låt fler få fylla fem, är en del av Svenska kyrkans internationella arbete. Ett arbete för att alla barns rätt till ett tryggt liv.




Svenska kyrkan samarbetar med systerkyrkor och partnerorganisationer i utsatta delar av världen, och därför kan Svenska kyrkan nå fram till de barn som står utan skyddsnät och som behöver oss.

Våra insatser behövs!

På länken nedan kan du läsa mer om Julkampanjen och var och hur du kan bidra.
https://www.svenskakyrkan.se/julkampanjen

fredag 27 november 2015

På tröskeln in i ...




Ja, nu står vi på tröskeln in i adventstiden. Det förbereds på många sätt. I dagarna har adventsgran, ljusstakar och stjärnor kommit fram i Matteuskyrkan, där jag jobbar. Lämpligt nog har vi fin vit snö, som vi hoppas blir kvar, även om det sägs att det ska regna imorgon...




I dag har det varit Adventssamlingar för vissa klasser från skolan intill. Det har pratats och sjungits om advent. Det är inte så lätt för barn (och vuxna!) att veta och förstå vad Adventsveckorna står för...






De välkända och kära adventspsalmerna är egentligen inte heller så lätta att förstå sig på, när man börjar tänka efter vad orden betyder. Vår pedagog Carina hittade i boken Barnens stund i gudstjänsten av Linda Alexandersson, Argument, en förklaring till första versen på Bereden väg för Herran. Se nedan. Den förklarande texten är i rött. 




Om du klickar på bilden blir den större.




I morgon kväll ska jag vara med om något nytt. I  Matteuskyrkan finns en tradition att fira in det nya Kyrkoåret, en samling som de kallar för "Adventsmys". Det ska bli roligt! Finns du i närheten är du förstås välkommen!


tisdag 24 november 2015

Trådspår




En fördel med att bli äldre är att man kan se en röd tråd genom livet, sa Ann-Katrin Tideström i Torsdagskväll i Matteuskyrkan, i samband med att hon presenterade sig. Ann-Katrin är författare, journalist, radiopratare, kulturarbetare... ja, hon skulle kunna använda sig av många titlar, men hon är inte precis sådan...

Finns det en röd tråd i mitt liv? Ja, det tror jag att jag kan se ganska tydligt, när jag tänker efter.


Ann-Katrin Tideström i Matteuskyrkan


En röd tråd behöver inte betyda att man alltid har gjort samma saker eller alltid har haft samma mål, tänker jag, utan den röda tråden kan också betyda att det ena har lett till det andra, fast det hela tiden finns en koppling bakåt. Kanske också framåt.

Men det är klart att tråden kan ha gått olika rakt och krokigt genom livet. Det är intressant att se hur en viss person, plats, eller en viss upplevelse har lett vidare till något mer eller något annat.

Jag funderar: finns det människoliv utan en röd tråd? Hänger inte allting ihop på något sätt?




Tråd kan gå av - men det går faktiskt också att knyta ihop tråd... hållbart, men kanske inte lika starkt som förut mot svåra påfrestningar.

Kan man byta färg på tråden under livets gång? Ja, det tror jag. Men då kanske det inte blir en s.k. "röd tråd", dvs något genomgående...  :-)  En del människor kanske, startar sitt liv med en gul tråd och den följer med under hela livet, eller grön, eller blå - eller svart :-(





Ser du någon tråd i ditt liv?


            


Det blev en mycket bra kväll tillsammans med Ann-Katrin Tideström, som fängslande berättade om olika kvinnors livshistoria. Efteråt var det samtal kring fikaborden.

söndag 22 november 2015

Tur och retur




Vi har i helgen besökt vår son i Umeå. Ju mer vi närmade oss Umeå desto mer snö. Det yrde och blåste. Jag hade köpt en stor vit Snöflinga på Urbanstore till ett av hans fönster - och den passade bra in där bland alla de andra snöflingorna som täckte hela fönstret!




Som alltid är det roligt att få träffa sina barn!




Det är mycket som händer i världen. Det är mycket oro och ovisshet, misstag, spekulationer - och mycket som sker i det dolda, som vi inte har en aning om... mitt i allt detta får vi leva våra liv, en stund i taget. Vi vet ingenting om morgondagen, men det finns anledning att känna tacksamhet och glädje för det som fungerar, är bra, gott och hoppfullt. 




Från fönstret i det rum som vi bodde i inatt såg vi kyrktornet från Umeå stads kyrka höja sig över husen. Även om det i sig bara är en byggnad så symboliserar det för mig något som består, som tar emot varje människa och som vill ge kraft och mod.


fredag 20 november 2015

Att leva som vanligt



Vi uppmanas av myndigheterna "att leva som vanligt". Vad är det? Och går det? Jag förstår vad de menar, att vi inte ska vara oroliga och rädda. Men nog kan det väl vara bra om det som händer i världen och i vårt eget land påverkar oss i viss grad. Inte förlama och göra oss rädda. Men kanske ändå tänka till lite mer... inte bara med det som har med terrorister och attacker att göra, utan också med klimat och miljö... i alla fall behöver jag det.




Vi blir hela tiden upplysta med information av olika slag. Det är lätt att vi bara låter det gå förbi oss - så länge det inte berör oss själva eller kommer nära.

Vi lägger säkert in olika betydelse i "som vanligt" eftersom vi lever olika liv. Det är klart att vi ska fortsätta att äta, sova, arbeta, handla, gå på konserter, hälsa på varandra...




...drömma, leka, vila, njuta - allt sådant där som vi behöver för att leva och orka med vår vardag. Men också för att kunna göra det som vanligtvis inte hör till vår vardag, t.ex. en extra insats för någon annan. För några andra. Det där "vanliga" tar lätt överhand - och det blir inget utrymme över för det "ovanliga", som skulle kunna betyda mycket både för andra och för oss själva.




 Att leva som vanligt 
- men med känslighet och öppenhet
för nuets verklighet
bjuder både möjlighet och svårighet.


Alla foton (med mobilen) är ifrån Urbanstore
som har öppet som vanligt :-)

God helg!

onsdag 18 november 2015

Jord att leva på




Just nu pågår Kyrkornas globala vecka, som är en ekumenisk satsning som återkommer varje år. Det är alltid stora globala frågor som är i fokus. I år är temat Jord att leva på. Frågor om klimat och rättigheter.

Läs mer här:




Jag var en kort sväng till Porsökyrkan i Luleå igår. Där firades i söndags, liksom varje år en internationell gudstjänst. Förutom mat från olika länder, många medverkande, texter och böner på olika språk mm så brukar det också vara någon form av utställning.

"På marken" heter målningen ovan av Lars-Erik Gunnars. Han hade också med konstverken som syns nedan till höger som relaterar till Josefs dröm om de sju feta och de sju magra korna.

I ett blogg-inlägg från november 2013 under rubriken "Dela med dig" kan du läsa mer om konstverken. Klicka på länken nedan.





Även jag hade bidrag med. En akvarell och ett akvarellcollage på temat "Jord att leva på". Ett par verser från en psalm, tycker jag, uttrycker en del av det som jag skulle vilja säga genom målningarna: 


Jordens bön
Jag är er näring. hindra ej flödet!
Bryt, dela brödet, njut av min frukt.
Min jord är er jord, mitt blod är ert blod,
rymder och grönska, vatten och luft.

Jag är ert livsrum: gör ingen skada!
Bruka, bevara, livet ni får.
Min kraft är er kraft, min prakt är er prakt.
Jag är er framtid, läk mina sår.

Den Svenska Psalmboken med tillägg, nr 786 v 2 och 3
Text: av S Murray (1993), P Harling 1995





KÄRLEKEN
till jorden och till jordens invånare
är det viktigaste
för att vi ska kunna ha en
JORD ATT LEVA PÅ!

tisdag 17 november 2015

Vaksamhet och väntan


De här söta små sockorna hängde i dörröppningen
till kyrksalen i söndags :-)


Söndagens tema var Vaksamhet och väntan. Ord som känns aktuella i dessa dagar. Vaksamhet och beredskap; var slår terrorattackerna till nästa gång, hur kan vi skydda oss?
Väntan på svar på oroliga frågor, på meddelanden från anhöriga och vänner.

Vaksamhet handlar om ett förhållningssätt till livet. Livet som jag lever till vardags, men också i utsatthet, under hot och rädsla. Vad förlitar jag mig på? Var kan jag söka skydd?

Utifrån söndagens evangelietext om de tio flickorna som väntade på brudgummen (Matteusevangelium kap 25 vers 1-13), om de fem förståndiga som hade olja till sina lampor, så tänker jag att det centrala budskapet måste vara: Håll era ljus brinnande!

När mitt ljus brinner (eller min lampa lyser) så kan jag se bättre, se mig själv, se min medmänniska, se vägen jag ska gå - åtminstone ett litet steg i taget - se Guds blick och omsorg i de människor som jag delar vägen med, för jag tror att det är oftast så Gud uppenbarar sig.

Vaksamhet och väntan handlar också om beredskap att möta det oväntade, att inte ta allting för givet. Mycket går i sin gilla gång. Men ingen kan undgå att möta det oväntade, oplanerade - på gott och ont. Hur vi än planerar, sker det ändå. Då och då.

Ingen kan helt förbereda sig för det okända - men vi kan ha våra ljus brinnande/vår lampa tänd. Det hjälper oss att sakta orientera oss vidare och mörkret blir inte riktigt lika skrämmande svart.



Man behöver också förbereda sig för vinter och kyla.



Gruppen Flitiga fingrar som träffas varje torsdag eftermiddag i Matteuskyrkan har under terminen stickat många varma vantar, sockor, tröjor mm till de flyktingar som kommer till Boden. 


I kyrksalen fick de hänga i söndags och vi fick njuta av alla fina färger och goda omsorgstankar som hängde i tvättlinor längs väggar och fönster. Den här veckan lämnar dock vår diakon Susanne och en av kvinnorna från gruppen över dem till flyktingar som saknar varmt att ta på sig.


Den blå vanten är inspirerad av Matteuskyrkans fönster och färger.
Den röda är Svenska kyrkans färger. Jätte-fina!


Gruppen hade förberett psalmerna som vi sjöng i gudstjänsten och några av dem läste texter och delade tankar och livserfarenheter. Vid kyrkkaffet berättade Lilian Jonsson om Ikonmåleri. Det var mycket intressant och gav verkligen lust att prova! I februari startar vi en sådan grupp i Matteuskyrkan. 

Låt oss ha våra ljus brinnande! För mig betyder det att förtrösta på Gud, tro på kärleken och det godas makt och att vi alla kan vara med och göra något för det goda och rätta.


lördag 14 november 2015

Det finns så många ansikten





Det finns så många ansikten
rädda ansikten   ledsna   arga
stressade
Det finns blickar som vill döda
förinta   ta makt
splittra   slå sönder
väcka vanmakt   försvar
ge sår som blöder

Det finns bland alla ansikten 
ögon som ser
med lider
helar   värmer
ett ansikte som är tillvänt
du kan se det
det finns!
bland alla ansikten
i det lilla barnet   i den gamle mannen
hos kvinnan som bär tungt
hos den sjuke   fångne   ensamme...

Håll ditt ljus brinnande
- och du ser
B.R.




tisdag 10 november 2015

"Svårt och bra"



Det här blir ett blogginlägg om akvarellkursen som jag går i Luleå för konstnär Karin EE von Törne Haern. Här ovan är från ett tillfälle när vi har målat porträtt. Många av oss hade samma tant Alma som förebild. Ändå så många olika uttryck! Målningarna är mer eller mindre färdiga.



Mina kurskamrater är jätte-duktiga, tycker jag. Själv har jag aldrig målat porträtt förut, så det var verkligen "nyttigt". Eller som vi ofta säger: "Svårt och bra". Vi får svåra men bra uppgifter.


Träffen börjar alltid med att vi sätter upp på väggen de senaste vi har gjort och går igenom det. Här är en blandning av uppgifter. Porträtt, olika tekniker, målning med tre bestämda färger.


Olika roliga tekniker; mall, rispa, salta...



Målningarna närmast är målade med tre färger. Den till vänster är laserad, dvs där har färg på färg lagts på, när den första färgen har torkat har målaren lagt på ett nytt färglager. Den till höger är optisk, dvs där har färgen blandats ihop innan hen har börjat måla.


Varje kurstillfälle avslutas med att vi tittar på det vi har gjort under kvällen. Oavsett om det är färdigt eller inte. För det mesta är det ofärdigt. Genomgångarna är oerhört lärorika. För det första; bara det att våga visa sin "ofärdighet"! -  och sedan all kunskap, tips, råd och tankar som ges kring de olika målningarna. Man lär sig mycket av att se andras måleri och lyssna till hur de har gjort och vilka råd de får för sina bilder.


Jag har en anteckningsbok där jag skriver ner olika viktiga saker om målning - där somligt också blir ( i min yrkesskadade hjärna) livsvisdom. Lika väl som i en målning behöver vi t.ex. kontraster och balans i livet.

lördag 7 november 2015

Om man inte vet vad man ska titta efter





Om man inte vet vad man ska titta efter - så ser man det inte. Men varje gång någon hjälper en att se - ser man det mer och mer. Man ser något som man aldrig har sett förut - fast det kanske alltid har funnits där. Och då kan man förundras över att man inte har sett det förut!

Inget nytt... men dagens lilla reflektion.

onsdag 4 november 2015

Kalldrag


Ordet "kalldrag" har fastnat i mitt huvud. Jag har tänkt på det i ett par veckor nu... Det är ett ganska bra beskrivande ord. Det känns. Obehagligt.


Obs! Vent och Plåt bilen!

Kalldrag kan vara svårt att göra någonting åt. Från början gör det inte så mycket - det är inte jättekallt. Men efter ett tag är man genomfrusen. Ända in i märg och ben! Och det tar lång tid innan värmen kommer åter.

Kalldrag är inga stormar. Det är det som är så förrädiskt. Man märker det inte först... och när man börjar känna att det drar är det inte alltid så lätt att kunna lokalisera det.




Det är farligt med kalldrag. Det genomsyrar luft och kropp mer än man tror.

Tätningslister är bra mot det kalla. De håller värmen kvar. Hur brukar du skydda dig, utan att stänga ute all ventilation? Det finns många olika sorters tätningslister...




Det finns för mycket kalldrag här i världen... Dags för motdrag.


Alla bilderna är tagna på Gotland av Owe.