Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

måndag 27 augusti 2018

"Stugsista"



Har ni hört talas om traditionen stugsista? För mig är traditionen ny. Det är en tradition som utspelas i kustområdena och som ursprungligen kommer från Finland. Originalnamnet är Lysnatta eller Lyskväll. Finare namn än stugsista, tycker jag.




Men stugsista säger kanske mer vad det handlar om. Det ska vara sista lördagen i augusti, åtminstone i Västerbotten, om jag har förstått rätt. Då samlar man ihop allt skräp vid sommarstället och bränner upp det vid stranden.


(Detta foto har Ellinor Rönn tagit)




(Foto: Ellinor Rönn)

Också ett tillfälle att minnas sommaren som varit och längta till den som kommer. Ett slags farväl till sommaren och stugan. Även om det är vemodigt blir det festligt och ljust. Förutom brasor med skräp eller ris, tänds ofta marschaller och fyrverkerier.

Läs mer här och här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lyskv%C3%A4ll




Till den gamla traditionen hörde att man åt upp all mat man hade, alltså alla rester. I dag är det vanligt med surströmming eller kräftor.




Planen var att Owe och jag skulle vara på församlingsläger i Jäckvik i helgen som gick. Men tyvärr blev det inställt pga för få anmälningar. För de flesta var det ingen bra helg att åka på läger på. Skolstart och mycket annat. De ändrade planerna gjorde att vi kunde träffa våra barn i helgen istället och fira "stugsista" eller Lyskväll på vårt sätt.


(Foto: Ellinor Rönn)


Jag tror att vi människor behöver Lyskvällar. Något som lyser upp mörkret, ja, helst bränner bort det onda mörkret och det som gör oss människor och vår jord illa.




Hur än mörkt det är så syns ljuset. Och ljuset kan synas på långt, långt håll. Ljuset har också en förmåga att sprida sig, ge reflexer.


( Foto: Ellinor Rönn)


Det fantastiska är att vi kan uppleva ljus och värme i tillvaron utan tändstickor eller sol- eller månljus. Vi kan vara ljus för varandra. Så här i valtider: Låt oss välja ljuset!





torsdag 16 augusti 2018

Snart är natten här





Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
.....

(Från  Den Svenska Psalmboken nr 89.
Text: H. F. Lyte 1847, O. Mannström 1920)






Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
......

(Från  Den Svenska Psalmboken nr 90.
Text: Lina Sandell 1860)






God natt!

(Det är Owe som har tagit fotografierna)


tisdag 14 augusti 2018

230 mil och fem dagar



Det finns mycket som är gott med sommaren.
Solen, värmen, grönskan.
Vilan (förhoppningsvis).






Ibland utflykter och resor,
mer eller mindre långt bort.




Det allra bästa med sommaren är
att det ofta finns tid 
att träffa sina barn, släktingar och vänner.
Och ibland att få lära känna nya människor.




Bara de här sista dagarna har vi träffat hur många som helst,
känns det som...
Hur roligt som helst!

Här är vi hos Cornelia,
en kväll i Vinterviken i Stockholm. Så mysigt!








Cornelia dansar Lindy hop till ett live band.
Svårt att fånga med mobilkameran.
Men härligt jazzig stämning var det!

Innan vi träffade Owes bror i Uppsala
och vår son och hans sambo i Umeå,
hann vi vara på släktträff i Fagersta.
Det var Owes kusiner (med familjer)
på hans mammas sida.
Owes morbror och hans fru, var också med,
de enda som finns kvar
i den äldre generationen.
Det var mycket trevligt!
För mig var det en hel del nya bekanta.




Gamla fotografier, dokument och historia delades mellan kusinerna.

När det blir långt emellan man ses
handlar samtalen också om nuet och framtiden.
Några hade inte mötts sedan de var barn.

Det är något speciellt med blodsbanden ändå...
De gemensamma rötterna sammanlänkar.
Inte alltid. Men det är fint när det är så.
Och värdefullt att ta vara på.




När släktträffen var slut och vi skulle lämna Fagersta
åkte vi in en sväng på Ringströms väg,
som är uppkallad efter Owes mammas familj,
som hette just Ringström.




Dessa minnesrika dagar
innehöll ytterligare ett kärt möte.
När vi kom hem till Boden igen fanns
Per och Birgitta, från Hallstahammar, här i stan,
 två vänner sedan lång tid tillbaka.
Så roligt att få mötas!

När jag började mitt yrkesverksamma liv
i Hallstahammar
för hundra år sedan
fanns de där!
Så mycket de har betytt för mig!





 230 mil och fem dagar!
Ibland är dagarna extra innehållsrika
och meningsfulla.

I samtal och möten fattas ibland också viktiga beslut.
Det är en hjälp att få vända och vrida
på saker och ting,
andra kan se det man inte själv ser eller tänker på.
Trots att man tror att man har tänkt på allt!
Så har också skett oss de här dagarna,
något som vi hoppas blir rätt och bra.

Är det något vi behöver värna om
så är det uppriktiga möten
och ärliga samtal.
Med släktingar och vänner
och inte minst
- för vår del i alla fall -
med vuxna kloka barn!


Far och son




måndag 6 augusti 2018

Bli kvar!






Så här års är det många som håller på i sina trädgårdar. Hur blev det efter all värme och torka? Hur har växterna klarat sig? Bär och fruktträd? Jag tänkte i dag när jag var ute och plockade vinbär, att en del bär tagit skada av torkan och grenar som gått av.




Söndagens evangelietext (Johannesevangeliet 15:1-9) handlade just om hur viktigt det är att grenarna är kvar i stammen för att kunna ge frukt. Jesus liknar sig själv vid stammen och oss vid grenarna. "Bli kvar i mig", säger Jesus.




När grenen är kvar i stammen, så får grenen del av stammens liv och kraft.

Bli kvar i min kärlek, säger Jesus. Spring inte iväg. Ni behöver inte leta. Stanna kvar.

Vi är redan i Jesu och Guds kärlek. Det är inget vi behöver producera eller prestera, pressa eller stressa fram. Vi har den redan. Kärleken till oss finns redan. Det är därför Jesus säger: Bli kvar i mig, bli kvar i min kärlek.




I kärleken får vi vara den vi är, som vi är. Gud bejakar mångfald och olikheter i en och samma stam. I en och samma kropp (som episteltexten talar om, 1 Korinthierbrevet 12:12-26). I en och samma kyrka. På en och samma jord.




Bli kvar i min kärlek.