"Att leva är att fråga..."

 

I helgen hade vi besök av en av våra allra bästa vänner. En vän "från förr i tiden", som också är en vän "i tiden". Sådana vänner är det lätt att prata med. Om liv och död, högt och lågt, djupt och ytligt. Det är oerhört roligt, tycker jag! Samtalsämnena bara flyter på...  I de samtalen finns också många frågor, väntan, "vi får se..."

Våran gäst kom med hyrd bil, med en registreringsskylt med nästan hennes namn 😃

Vi gjorde några korta utflykter. Till världsarvet i Gammelstad förstås. Nederluleå kyrka och kyrkstan.

Fika i vår kyrkstuga.

Växlande väder.

Tillbaka till Boden igen. 

Vid Bodens vattenkraftverk

Jag gillar broar och portar. Symboliskt öppnar de upp, leder vidare, för samman - samtidigt som det kan finnas frågor, osäkerhet, något nytt och okänt. Men det är väl så livet är. Det är så vi får leva, våga gå de där stegen över bron eller genom porten...

(Fotot är ifrån Gammelstads kyrkogård och Stillhetens kapell)

I morse pratade Owe och jag om Tore Littmarcks psalm; "Att leva är att fråga", Svenska Psalmboken med tillägg, nr 732. Jag citerar första versen och några strofer till:

Att leva är att fråga, att vänta på ett svar.

Att leva är att lyssna, tills tvivlet tystnat har.

Att leva är att ana att allt är i Guds hand,

att finna frid och trygghet i själva orons land.

Att leva är att lämna sin egen trygga vrå,

att öppna stängda dörrar och söka att förstå....

... Att leva är att ana att Gud finns nu och här,

att Gud har skapat jorden och ännu har den kär.

Höst

 

Följ med på en höstpromenad.

PLOMMON

Jag vill gå med dig på plommenad,

plocka plommon, vara barn och glad,

plommonera, känna all natur,

som mitt yrkes frukter kommit ur.

Vad är kärnan, vad är sann kultur?

Plocka plommon, inte vara sur!

Plommonera, vara barn och glad!

Jag vill gå med dig på plommenad...

Bo Setterlind

Inte plommon, men nypon.

Inte heller plommon, utan rönnbär.

De var nästan overkligt stora och röda.

Jag gillar rallarrosor.

Blommande, som vissnade.

Det är märkligt att det är så mycket 

som är vackert, fast det är visset.

Eller gjort sitt.

Blåbärsriset 

förgyller verkligen markerna

bara genom att finnas där

i sitt vissnade tillstånd.

Kan vi våga tro

att det gäller oss människor också?

Hösten med sina vackra färger och klara luft

kan ge oss hopp inför en ny termin, nytt skolår,

nytt arbetsår. 

Men visst finns där en hel del orosmoln...

- hur skall allting bli?!

Det finns en del som känns 

riktigt mörkt och hotande.

Men molnen kan dra iväg åt ett annat håll

och en vit horisontlinje kan visa sig.

Det ger mig hopp.

Tack för att du följde med på plommenaden!

Enkelhet

 

Det här är utsikten från trappan till det lilla fina kapellet i Jäckvik. Kapellet ligger på en höjd.

Jag tror att det är väldigt många som tycker om detta kapell, även de som annars inte brukar gå i kyrkan så ofta. Det är svårt att säga riktigt vad det beror på. Men jag tror att det kan vara att det är litet, gemytligt och enkelt. Det känns varmt och välkomnande i sin enkelhet.

Det var sju (pilgrims-)ord som vi samlades kring vid olika tillfällena under lägret i Jäckvik: Delande, Frihet, Enkelhet, Långsamhet, Andlighet, Tystnad och Bekymmerslöshet. Orden är lite släkt med varandra och förutsätter på många sätt också varandra. Det var intressant att fundera tillsammans över orden, ett i taget. Ibland tänkte vi ganska lika och andra gånger la vi in ganska olika innehåll i orden. 

En av de yngre deltagarna målade en bakgrund i akvarellfärger och skrev in alla sju orden.

Ett ord var enkelhet. Under våra dagar i Jäckvik hann vi se många fjällvandrare komma på eftermiddagarna och kvällarna och slå upp sina tält på gården. Alla tält var små, lätta och enkla. Det var inte svårt att förstå att dessa vandrare bara kunde bära med sig det allra nödvändigaste, det var bara det viktigaste som kunde rymmas i deras ryggsäckar och tält. En symbol för enkelhet är just tält.

Det var så det började. Det var i ett tält som man förvarade det allra heligaste, det som representerade Gud. Det följde med Israels folks 40-åriga vandring, berättar Moseböckerna i Gamla testamentet i Bibeln. Tältet ställdes alltid mitt i lägret när folket stannade till. Alla kunde med sin blick och bön nå tältet (eller tabernaklet, som det kallades för) och det allra heligaste, Gud, kunde nå var och en i lägret. Det allra heligaste hörde ihop med det allra enklaste. Jag tror att det är mycket så idag också. Det är i alla fall då som vi har mod att närma oss det heliga, det gudomliga. Och kan förstå/ana att det har med våra liv att göra.

Höstläger i Jäckvik

 

Jag har haft förmånen att vara med på Svenska kyrkan i Bodens höstläger i Jäckvik. Ett läger för alla åldrar, med olika intressen, men med det gemensamt att vi tycker om naturen och miljön i Jäckviks fjällvärld.

När vi i torsdags morse åkte till Jäckvik snöade det mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det blev t.o.m. snö på marken. Men när vi kom fram till Kyrkans Fjällgård i Jäckvik var det barmark och vi fick också se solen. När vi lördags gjorde en utflykt till Merkenäs såg vi var snön hade fastnat!

Även om det inte var särskilt varmt i luften, temperaturen låg ungefär mellan  +1 och +7 grader och det blåste ordentligt i vindbyarna, så hade vi ändå ganska mycket sol. Solen förgyller verkligen tillvaron!

Vädret växlar dock fort i fjällen. Rätt som det var dök ett mörkt hotande moln upp.

På dagarna fanns det mycket tid att själv välja vad vi ville göra. Kanske vandra långt och högt upp eller promenera i omgivningarna, kanske leta svamp, en del tog en tur med kanoter eller rodde ut med båten. En del hann med det mesta.

Många, både stora och små hann också att måla akvarell med mer eller mindre erfarenhet sedan tidigare.

Målningarna hängdes upp på en tvättlina. Målningar behöver man se på avstånd.

På lördagen gjorde vi som sagt en utflykt. Högfjäll nära norska gränsen. 

Oerhört vackert, men det blåste hårt mellan varven.

Så skönt att vi hade en eldstad att samlas kring.

Här kunde vi värma både oss själva, korv och blöta skor. Alla var glada och vid gott mod!

Några bilder från söndagen kommer i nästa inlägg.

Fjällens och det öppna landskapets Gud,

skogarnas och den rika mångfaldens Gud,

sjöarnas, havens och det pulserande livets Gud,

du som är med oss där vi lever och bor,

i din närhet vill vi vara.

(Ett Inledningsord från Svenska kyrkans handbok)