Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 28 mars 2017

Sinnesstämning




Bara några bilder som uttrycker någon slags sinnesstämning,
känsla, längtan
hos mig
just nu.






Kanske är det en bön?


Foto: Cornelia


När vi ber Kyrkans förbön i Matteuskyrkan sjunger församlingen mellan bönerna:

Lyssna Gud, lyssna Gud, hör bönen bakom alla ord.
Endast du, endast du ger oss kraft och mod.

Och jag ber nu:
Lyssna Gud, hör bönen bakom alla bilderna.
Amen.




Alla fotografierna är ifrån Florida 2014.

söndag 26 mars 2017

Lyssna färdigt




Generellt sett, tror jag att man kan säga, att vi nutids-människor har svårt för att lyssna färdigt. Lyssna klart. 

Kanske hör det ihop med stress. Eller tristess. Vi tror oss inte ha tid, lust eller intresse av att lyssna färdigt. Vi slutar att lyssna. Vi tror oss veta efter några ord eller några meningar, vad som ska komma... Ibland har vi rätt.




Ibland missar vi något mycket väsentligt!




Om vi lyssnar färdigt. Lyssnar till punkt. Utan att avbryta.
Kan vi lättare förstå. Se sanningen. Se sammanhanget.




I dag är det Jungfru Marie bebådelsedag.

Maria lyssnade färdigt till ängeln Gabriels budskap.
Hon hörde inte bara om uppdraget att bli Jesu mor
och stängde till eller sprang iväg,
förskräcktes eller blev jublande glad.
Maria lyssnade färdigt.

Hon hörde inte bara Guds orimliga kallelse 
utan också orden: "Var inte rädd" 
och att Gud skulle vara med henne
och ge henne den kraft hon behövde.




Tänk om vi vågade stanna kvar och lyssna färdigt 
på vår granne, våra barn, våra föräldrar, våra kollegor,
på främlingen,
på Gud.




Alla foton är ifrån Jäckvik

torsdag 23 mars 2017

Fröjd och smärta, möda, vila och behag






Livet består av fröjd och smärta, möda, vila och behag som Lina Sandell påtalar i sin psalm Blott en dag. Just nu är jag väldigt trött, många tankar snurrar runt i mitt huvud. Så här innan jag ska gå och lägga mig, plockar jag fram bilderna ifrån i måndags, som för mig symboliserar "vila och behag".




Jag var ledig i måndags och var i kyrkbyn i Gammelstad. Jag gick runt bland kyrkstugorna. En del såg lite trötta och hängiga ut. Precis som jag. Men höll ändå ihop. De har hunnit möta mycket under årens lopp. De ger inte upp så fort.






Lite här och där var det uppskottat ...


... och välkomnande.



En del kyrkstugor hade gjort sig extra fina.
I vår-vinter-smycken. 


Kolla här! Vilken fin gardinkappa i spets ovanför fönstret!




Största delen av dagen tillbringade jag inne i min kyrkstuga. Det var rofyllt. 
Fönsterluckorna är fortfarande för och det hade den positiva effekten att det blev inte så många intryck.



Jag avslutar mitt blogginlägg med att citera en bit av psalmen vi ska sjunga imorgon; Psalm 190, också av Lina Sandell:


Bred dina vida vingar, o Jesus över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig...

Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter till nattens vila gå.


söndag 19 mars 2017

Temamässa




Gud behöver inte våra goda gärningar,
men vår granne gör det!

Martin Luther.




I dag har vi haft en Temamässa i Matteuskyrkan om Martin Luther och Reformationen. Här kommer några axplock därifrån. Vi satte bl.a. upp några citat av Martin Luther på väggen.




Musiken var viktig för Martin Luther.

Klicka på bilderna om du inte ser vad som står.




På Matteuskyrkans mässhake är en Lutherros.

Det svarta korset i det röda hjärtat skall påminna om tron på den Korsfäste som ger oss liv och gudsgemenskap. Där utgår allt ifrån. Det är centrum i den kristna tron.
Den vita rosen symboliserar tron som ger glädje, tröst och frid. Den vita färgen är alla troendes och änglars färg.
Rosen skall stå i ett himmelsblått fält som symboliserar att glädjen och tron är en början på den kommande himmelska glädjen. Den är redan nu en del av tron, som i hoppet griper om det man ännu inte ser.
Och runt detta fält finns en gyllene ring som ett tecken på att glädjen i himmelen är evig och utan slut.



På mässhaken finns dessutom två blå stiliserade händer, Guds goda händer som bär och håller om oss, vår tro, vår kyrka.
I mitten är en röd stötta, den helige Ande, hjälparen, livgivaren.
Mässhaken är ifrån Ullerucka.
På mässan medverkade hela arbetslaget och kyrkans kör Te Deum sjöng. Det är roligt när vi är många! 

tisdag 14 mars 2017

Färg som biter




Owe köpte så vackra tulpaner för någon vecka sedan.




Det var en fantastiskt vacker färg!




Under de senaste dagarna har vi sett 
hur de har bleknat mer och mer,
för att till slut bli nästan genomskinliga.

Ändå vackra i sin skörhet.








På akvarellkursen som jag går, håller vi just nu på och tränar "utfrätning". Alla färger har sina egenskaper. En del färger "biter" bättre än andra. Dvs ger konturer, linjer... Vid "utfrätning" behöver man måla flödigt med en färg som biter. När färgen har bitit sig fast i kanterna eller konturerna "fräter man bort" färg med vatten. Då blir färgen svagare, men kantlinjerna finns kvar. Precis som tulpanerna! Kan det vara så med oss människor också, när vi börjar krokna och vissna?



Här har jag tränat med två färger. Ser ni att konturerna är kvar även efter att jag hällt vatten på?


Det är svårt, men roligt.
Kanske kan jag visa något vackrare exempel
när jag tränat mer...


Man säger ibland att vi människor renodlar vissa egenskaper när vi blir äldre. T.ex. en person som varit mycket bestämd och envis, blir ännu mer envis när hen blir gammal, eller bitter, eller förnöjsam... När vissa delar bleknar, består ändå en del "linjer" eller konturer från personligheten kvar. Kanske blir de ännu mer framträdande just därför att det andra bleknat?




Vad är det för färg/egenskaper som biter sig fast hos mig?

Gode Gud, bevara mig från att bli missunnsam och bitter!


Många blommor som är i slutet av sin livstid
är mer "öppna" och "omfamnande". 
Med sina personliga konturer kvar.
Det är något att önska sig,





lördag 11 mars 2017

Bön






Må Guds välsignelse omsluta oss.
Må änglar och vänner dela vår resa.
Må vi bli visa, starka och kreativa.
Må vi få fira livet  och hoppfullheten.
Må bilderna av Gud växa i oss.
Må skrattet och modet göra oss hela.
Må livets glädjebud göra oss uthålliga.
Alla dagar på resan framåt.
Amen.

(Vet inte vem som formulerat bönen)




tisdag 7 mars 2017

Livet är en kamp



I dag har mina tankar vandrat till människor som jag vet kämpar på olika sätt. Så mycket kamp och press livet innehåller! Osäkerhet om kärlek, tillit och tillhörighet, oro för sin partner eller sina barn. Ekonomi, sjukdom, en oviss framtid. Väntan. Unga och gamla som kämpar med sitt självförtroende, eller med sin tro, de skulle så gärna vilja tro på Gud, men kan inte... Våra korta liv består mycket av kamp. Oproportionerligt mycket, kan jag tycka... Men det hör väl ihop med livet och överlevnaden. Kamp på olika nivåer. Och i olika tider. 

Livet består också av mycket glädje, livskraft, möjligheter, godhet och skönhet som vi får alldeles gratis... men ibland tar tröttheten överhand och "Varför, o Gud?" . 
I Psalmen 847 i Psalmer i 2000-talet har Per Harling skrivit om det i Världen har rämnat. Jag citerar sista versen:


Tänd i oss ljuset, ljuset som bär.
Bär oss igenom skuggorna här.
Du som är i oss mer än vårt jag
famna oss när vår tillit är svag.






fredag 3 mars 2017

Ljus och skuggor




När jag var på stan idag (i Boden) fick jag syn på dessa fina snöskulpturer vid Kvarnängen.



Jag vet inte så mycket om det. Men jag har förstått att det är män och kvinnor med olika nationell bakgrund som tillsammans skapat dessa vackra skulpturer. Havremagasinets projektdeltagare. I morgon kl 12 ska det vara vernissage, har jag läst.
http://www.nsd.se/nyheter/snofestival-och-sportlov-mitt-i-stan-nm4467156.aspx#cxrecs_s



Skulpturerna gjorde sig extra fint i det vackra vädret som var klart och soligt. Den nykomna snön var gnistrande vit. 


Under faste-veckorna fram till påsk, är min tanke att blogginläggen ska ha en karaktär av andakt eller meditation. Och när jag gick där bland de vita konstverken, så la jag märke till de skarpa skuggorna. Ljus ger obönhörligen skuggor. Ju skarpare ljus desto tydligare skuggor. Ljuset och skuggorna följs åt.


Det är väl så det är. Och måste vara. Jesu väg upp till Jerusalem och lidandet och döden är också kantad av ljus och mörker. 



I denna värld av ljus och mörker får vi hjälpas åt att bygga.

En tröst är att skuggorna bevisar att ljuset finns.



Även om det vi bygger inte är bestående för evigt, har det betydelse för en tid. Det är inte att förakta! Snöskulpturerna är, som vi alla vet, begränsade i tid att finnas till och vara.




onsdag 1 mars 2017

Inga semlor utan kor




Olika sorters semlor med alternativa innehåll. 

I dag är det Askonsdag och fastan är inledd. I går var det Fettisdag och Semmelcafé i Matteuskyrkan. Sedan 15-20 år tillbaka är det en tradition, likaså att allt överskott under kvällen går till Svenska kyrkans internationella arbetes Fastekampanj.
https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen




Temat för kampanjen i år är: 
En ko kan rädda liv!


Mamma Mu satt på orgelpallen.
Många kor fanns i kyrkan.


Och sådant som hör ihop med kor och mjölk.
En gammal smörkärna.

Till kvällen hade vi bjudit in en en mjölkbonde från Svartlå, Robert Nilsson. Det han inte vet om kor är nog inte värt att veta. Han älskar kor, framför allt fjällkor, som han själv har och har forskat och skrivit en bok om.
http://www.svartlafjallko.se/index.html

Han berättade bl.a. om hur en mjölkko kan rädda en fattig familj. Han gav exempel från Sverige för inte så väldigt länge sedan. Och av samma anledning vill Fastekampanjen satsa på Ko-kalvprojektet i Tanzania. Mjölken ger näring. Kalvarna ger startkapital till nya investeringar. Ko-gödslet ger större skördar mm. En ko kan bli ett fösta steg ut ur fattigdom.



Vår drygt 30-år gamla ko fick också vara med i kyrkan. Den fick vi som gratulationspresent när vår son var nyfödd, av en vän som jobbade på Arla i Västerås.

Förutom ko-temat, så var det vänskap och kärlek som återkom i sångerna som barnkörerna och TeDeum sjöng. Och i min andakt höll jag fast vid fastlagssöndagens tema "Kärlekens väg".
Hur ser egentligen kärlekens väg ut? Är den kantad av värmeljus och lyktor och blommor strödda efter vägen? Ja, kanske en del av vägen kan se ut så. Men kärlekens väg är inte bara lycka, glädje och romantik. Den varierar som många andra vägar gör. Kärlekens väg handlar mycket om att se andra, att vara beredd att uppoffra sig, dela med sig, visa omsorg - för det är precis det som verklig kärlek är.

Kärleken är tålmodig och god...
gläds med sanningen...
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.

Från Kärlekens lov, ! Kor 13