Mors dag

 

Jag är nu i Lycksele och jobbar i Svenska kyrkan. Jag kommer ihåg när jag lovade att komma hit. Jag var lite tveksam eftersom Mors dag inföll under den här tiden. Jag tänkte på mamma, tänk om det är hennes sista mors dag.... Inte trodde jag då att hon skulle hinna dö innan.

Det känns konstigt att jag inte ens kan ringa henne idag. Men jag har ringt till hennes man istället. Han hade ställt (de konstgjorda) vitsipporna (som mamma tyckte mycket om), vid hennes fotografi. Vi grät båda över saknaden.

Lilla mamma! Att du skulle lämna oss så hastigt. Den dagen du ramlade och bröt höften, skulle du ha fått din andra spruta, men du vaknade inte upp efter operationen och dog tre dagar senare.

Vi hade ju sett fram emot den här våren och sommaren. Snart har både Owe och jag fått vår andra spruta.

Men livet kan vi inte styra över.

I dag sjöng vi i Lycksele kyrka:

Minns att var sekund

är en liten stund

av evigheten hos Gud,

och när dagen lång

du hör fåglars sång,

hör du himmelens egna ljud.

Så lev Guds nu.

Av Guds nåd får du

ta mot var stund ur hans hand.

Och när dagen lång

du hör fåglars sång,

hör du himmelens egna ljud.

Text: T. Littmarck 1988

Psalm nr 752 v 2 i Den Svenska Psalmboken med tillägg.

Kan jag inte ringa eller ge blommor till dig, mamma, kan jag tända ett ljus i tacksamhet för att du var (är) min mamma.

Jag tror, ändå, att du är helt nöjd med din nya tillvaro och har det riktigt bra! 💗

Tre tulpaner

 

Härom dagen stannade vi bilen i ett område av mycket sten och betong, stora hus och affärsbyggnader och en hel del skräp. Men jag såg dem direkt. 

Mitt i bråten stod de. Tulpanerna. Kanske löjligt, men jag blev så glad. Tre röda tulpaner. De lyste upp hela tillvaron. De gav mig hopp. De stod inte i en prydlig och ansad rabatt, utan bland sten och betong.

 

Liv kan levas och frodas även där förutsättningarna är små. 

Det gör mig glad. 

Fint också att de är tre. De kan stötta och hjälpa och glädja varandra. Tillsammans syns de lång väg. 

Tre tulpaner gör skillnad.

 

Livet är starkt och genomträngande.

Mot alla odds.

Du och jag får del av det livet.

Maj 2021

 

Nu är vi redan en vecka in i Maj månad. Trots allt som händer i våra liv och runt omkring oss, tycker jag, att dagarna springer fort fram. För vår del (dvs min familjs) blev den här vårterminen annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Åter igen har vi fått konstatera att livet är en gåva, både skört och starkt på en och samma gång. Hur vi än planerar och räknar ut, vet vi inte säkert hur vår nästa dag kommer att vara. Men det kan finnas glädje och mening i att planera och även drömma, det tror jag att vi ska fortsätta att göra. Om det sedan inte blir som vi har tänkt och hoppats, får vi rätta oss efter det. Inte så sällan kan vi se och ana något som blev (eller blir) gott och rätt på grund av det oförutsedda.

Nyss var det 1:a Maj. Den dagen blev i stort som planerat. Jag hade förmånen att leda en målardag i akvarell i Matteuskyrkan. Vi var - på avstånd - åtta stycken i olika åldrar. Så roligt att få måla tillsammans!

Jag inledde dagen med att anknyta till våren, valborg och första maj och avslutade min betraktelse med att be den gamla och kända Fredsbönen i Franciskus anda, även om det inte är han som har skrivit den. Den finns i många olika översättningar. Jag valde denna med lite ålderdomliga ord, men med ett bra "flyt", tycker jag. Tyckte att bönen kunde passa en första maj, då vi på ett särskilt sätt påminns om rättvisa, demokrati, värdighet, hopp och kamp. 

Herre, 

gör mig till ett redskap för din fred.

Hjälp mig att bringa kärlek där hat gror, 

tro där tvivel råder,

hopp där förtvivlan härskar.

Hjälp mig att skänka förlåtelse där oförrätt begås,

att skapa endräkt där oenighet söndrar,

att sprida ljus, där mörkret ruvar,

att bringa glädje, där sorgen bor.

Mästare, hjälp mig att söka

inte så mycket att bli tröstad som att trösta, 

inte så mycket att bli förstådd som att förstå,

inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som vi får ta emot,

genom att förlåta som vi får förlåtelse,

genom att mista vårt liv som vi vinner det.

Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.

Tänk om vi kunde leva så...!

Hoppas att ni har en fin vår!