Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 30 juni 2013

Nyckeln

När jag la nyckeln på bordet upptäckte jag hjärtat och korset;
kärlek och tro.
Nyckeln i sig kan vara symbol för hoppet.
Tro, hopp och kärlek
viktiga huvudnycklar i livet.



Jesu lärjunge Petrus var en nyckelfigur när den kristna kyrkan byggdes upp. Tillsammans med Petrus, som inte var den mest perfekte lärjungen, är vi alla inbjudna att vara med och bygga kyrka.

Dagens evangelietext (Matteus 16:13-20) berättar att Jesus gav Petrus nycklarna till himmelriket.

Jag tror, att när vi vill hålla oss till Jesus, följa honom (även om vi snubblar och faller ibland), så ska vi upptäcka att vi har en viktig nyckel i vår hand. En gåva som vi har fått.

Att få en nyckel är ett förtroende, det visar att någon tror på dig/mig.
Nyckeln visar på ett hemmahörande, en tillhörighet, ett sammanhang.
Nycklar ska man vara rädd om.
En nyckel kan vara en riktig skatt. En skattnyckel.

Ta vara på den nyckel som du har fått; undersök vart den leder dig. Plötsligt kan oväntade möjligheter öppna sig.

Tillsammans får vi alla be som i psalmen vi sjöng idag i Nederluleå kyrka (Ps 288 Gud, från ditt hus...) :
Gud, gör oss djärva, fria, kloka och glada!




lördag 29 juni 2013

I solnedgången


I går kväll lyste solen på rätt tid, dvs när det var Midnattssolsandakt i Nederluleå kyrka kl 22.30. Under andaktens gång lyste solens strålar alltmer på Triumfkrucifixet med Kristus. Det kan vara mer och starkare, men det var mäktigt så här också. Kristi döda kropp blir så "levande" i solljuset. Korset hänger högt upp i taket.
Det var en fin andakt med texter, solosång och musik.
Tid fanns att i tystnad se ljuset och själv reflektera.
Texterna nedan är ifrån andakten.




I SOLNEDGÅNGEN
I solnedgången lägger de ner sitt liv
inför den Högste.
Och solens strålar träffar alla lika...
.....................

Ebba Lindqvist


På väg hem från kyrkan

.....
Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: I gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.
.....
Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!

Aftonbön v2 och 4 av Karin Boye
Psalm nr 941 i Psalmer i 2000-talet, Verbum

Fotona är tagna av Owe Ryås

fredag 28 juni 2013

Bagarstugan



I dag var jag en sväng till Bagarstugan i Porsön (Luleå), eftersom jag ändå var i trakterna. Annars håller jag mest till i kyrkbyn i Gammelstad under sommarmånaderna.


Det är roligt att det finns en gammal bagarstuga mitt bland alla bostadshus i Porsön. En del som kommer förbi berättar att de varit här tidigare, för länge sedan och bakat.


Sommarkyrkan i Nederluleå församling håller till i Bagarstugan onsdagar-fredagar kl 11-15 och bakar. Men även gäster som tittar in får baka bröd, den första får man gratis, sedan får man betala 10 kr per bröd. Pengarna går till barn i Syrien.

 Det luktade så gott!! Hembakat. Alldeles, alldeles färskt. Jag fick lyckan att provsmaka. Jag köpte också bröd och tog med mig hem. Det blev uppskattat!

Bagarstuga och hembakat bröd minner mig om dels min barndom då farmor bakade (hårt) tunnbröd i bagarstugan i Fjällbonäs. Jag minns inte att jag var med i Bagarstugan någon gång, men brödet minns jag - och kan längta efter än idag!


Dels påminns jag om när vi bodde i Svartlå och bagarstugan där. Margit lärde Owe och mig att baka. Vi hyrde stugan då och då och bakade stora lass och frös ner. Det var fest! Ofta gjorde vi det innan jul.


Bor du i närheten av Porsön (eller i Luleå överhuvudtaget) är du välkommen att titta in i Bagarstugan, smaka, äta, umgås en stund, kanske köpa med dig lite hem - kan rekommenderas! Mycket trevligt gäng som finns där.
Roligt att unga människor lär sig att baka och tar med sig traditionen vidare. Många barn i området kommer också och bakar.

På dörren in till bagarstugan finns en affisch som talar om att det är Barnkonsert i Porsökyrkan 12, 19 och 26 juli kl 10.

torsdag 27 juni 2013

Allt smakar blod

Sen eftermiddag igår var jag till tandläkaren och drog ut min onda tand, som har bråkat med mig allt för länge. Det var meningen att den skulle rotfyllas igår efter mycket om och men, men då visade det sig för tandläkaren - det jag redan visste - att tanden hade spruckit ytterligare, nu rakt igenom. Den gick inte att rotfylla. Så då blev den utdragen istället. (Komplicerat - stod det på kvittot och kostade därefter). Nu är det ett stort hål där - som bara blöder och blöder. I går kväll fick jag se på när Owe smaskade i sig en massa goda mackor. I dag har jag kunnat äta, men allt kryddat av blodsmak.
Det är inte särskilt synd om mig, men jag är trött på att det hela tiden sipprar lite blod.
Ursäkta, det blev inte så trevlig läsning!

Owe säger att det är inte bara jag som har blodsmak i munnen; det har Sveriges - vad var det nu? - baskettjejer? också! De har kämpat stort ikväll, nära att vinna mot ett av världens bästa lag.

Det kan ju inte jag skryta med.
Jag tränar dock lite grand nu för tiden. Det känner jag mig nöjd med. Även om jag skulle behöva träna mer så att jag fick blodsmak i munnen av den orsaken.

På tal om smak. En helt annan smak. Så har Owe varit på Fagernäs Trädgård idag och bl.a. köpt en buske Chokladkörsbär! Det lät väl gott? Jag visste inte att det fanns en sådan buske. Hoppas att den kommer att trivas hos oss!

Nog svamlat för ikväll. God natt!


Gruvberget, Boden


Jag ser tystnaden och hör ljuset,
tystnaden stiger och ljuset faller,
snart är det natt, nu sys
dag till dag.
.... 

Gerda Antti
ur insidor dikt och ande i vår egen tid
En antologi av Maria Küchen och Christer Åsberg

tisdag 25 juni 2013

Regnbågen


I brist på en regnbåge får det bli det här regnbågsfärgade fotot
från Gruvberget i söndagskväll.



REGNBÅGEN
Ljuset speglar
vattendroppens yta
på himlavalvet
kärlekens färger
löften att lita på

Våglängder av ljus
rött orange gult
grönt blått violett
böjer sig i båge
över jorden

Solljus och regn
bryts och delas
en andra regnbåge
kan skönjas i det blå
nära och lika varann

Ljuset färdas genom alla tider
speglar regn och blöta marker
tårar och människors hjärtan
solljuset famnar allt och alla

Kärlekens tecken
en himmelsk båge
vars slut ingen kan se
färgas av himmel och hav

och en öppen horisont






I samband med Regnbågsmässan i Domkyrkan (Luleå) för drygt en vecka sedan så blev jag inspirerad att skriva raderna ovan. Det som fascinerar mig mest med regnbågen är att det är genom den färglösa ganska intetsägande regndroppen som regnbågen uppstår. När det vita solljuset får reflektera, lysa igenom vattendroppen så kan "miraklet" ske.
Tänker att ljuset också kan nå våra liv, våra tårar, det vi sörjer.

måndag 24 juni 2013

En lyckad midnatt


I natt återvände vi till Gruvberget (Boden). Solen lyste för fullt.


Även om det inte syns på fotona så var det fullt dagsljus ute.


Vi var inte ensamma där,
förutom andra människor så var det fruktansvärt mycket mygg!


På vägen hem stannade vi på nya Svartbyviadukten och fotade månen.


Här i dagarna är fullmånen extra stor - den största vi kommer att se under 2013. Den är förstås inte större, utan ser större ut, därför att den är närmare jorden än vanligt. Månen går i en elliptisk bana, ibland närmare jorden, ibland längre ifrån. Just nu är den nära.
Uppgifterna har jag hämtat från min kusins blogg
http://greklandnu.blogspot.se/ under rubriken Under fullmånens sken



söndag 23 juni 2013

Gruvberget

En mulen midnatt på midsommarafton

Ingen midnattssol - men ljust ändå


Bilderna är ifrån Gruvberget, Boden, vid midnatt, midsommarafton

Vi tänkte ge solen en ny chans ikväll. Om solen fortfarande lyser om en timme åker vi iväg en sväng, för att sedan snabbt ta oss i säng. I morgon börjar en ny arbetsvecka.


Gud,
tack för sommaren.
Låt den slå sitt ljusa valv över våra liv,
som en katedral som
påminner om dig,
som skapar och ger liv.

Tack för sommaren.
Låt den medföra rekreation
i våra liv,
nyskapelse, återställelse
och förnyelse.
Låt våra liv bli till en katedral
som påminner om dig,
du vårt ursprung och vårt mål.

Låt din Andes vind
spela på alla våra slumrande
möjligheters strängar
och förnya oss i alla våra 
relationer.

Låt oss vandra sommarens dagar
med Jesus som medvandrare
och vägvisare,
och hjälp oss att tillsammans
med honom 
upptäcka rastplatserna
vid vägkanten.

KG Hammar



fredag 21 juni 2013

Midsommarstång i trä


Krucifix i Nederluleå kyrka, Gammelstad



Konfirmationsmässa i Nederluleå kyrka



Dagen började med konfirmationsmässa i Nederluleå kyrka. En högtidlig och fin stund tillsammans med konfirmanderna och deras familjer och släktingar. Och lite sorgligt. Det är lätt att fästa sig vid konfirmanderna. En stor kramring bildades efteråt.



Min man var med mig till kyrkan idag. Innan vi återvände hem gick vi in på Caféet i Sockenstugan vid kyrkan och köpte var sin god midsommartårtbit. Inmundigade midsommarkänsla.

Eftermiddagen och kvällen har gått i lugnets tecken. Tröttheten kom ifatt.

När jag satt ute en stund i solstolen gick en kvinna förbi på gatan. Hon såg ut att vara på väg någonstans - och min fantasi drog iväg med mig...


MIDSOMMARSTÅNG I TRÄ


Hon går iväg med bestämda steg; väskan stadigt i ena handen och ett rött paraply i den andra.  Självklart bär hon den blommiga sommarklänningen idag. Ett leende har hon lagt på läpparna, önskar "glad midsommar" till alla hon möter. 

Efter några kvarter, ser hon sig om, svänger av och går en genväg tillbaka hem. Låser upp dörren på baksidan och går snabbt in.

Ur kylen plockar hon fram sill, gräddfil och gräslök. Sätter sig på kökspallen för att äta. Hon sväljer och sväljer. Det svider i ögonen. I bakgrunden hörs "I denna ljuva sommartid..." Snart kan hon inte hålla emot längre.

På bordet står en liten grönfärgad midsommarstång i trä. Ännu en midsommarafton.





Midsommarhelgen kan se väldigt olika ut för oss.
För en del är det fest och glädje, för andra kan det vara långsamt och ensamt - och alla varianter där emellan.
Alla stora helger kan vara påfrestande på flera olika sätt. Mitt i det som upplevs svårt kan känslor av skam uppstå, man skäms över att man har det som man har det - även om man inte alls har någon skuld/orsak i det. Så låt oss inte ta det självklart att alla längtar/längtat efter midsommar.


torsdag 20 juni 2013

Midnattssolsmässa utan sol


Konfirmationslägret håller på att gå mot sitt slut. Vi avslutar i morgon förmiddag med Konfirmationsmässa i Nederluleå kyrka. Dagarna har haft skiftande innehåll med olika teman och aktiviteter. Det mesta har känts bra och viktigt. 

För min del tycker jag nog att det allra bästa jag har med mig från lägret är de enskilda samtalen med konfirmanderna. Så kloka och fina unga människor! Jag önskar dem verkligen allt gott nu och för dagar som kommer.



I går kväll var föräldrarna inbjudna till kyrkbyn och konfirmanderna sjöng, gjorde draman, tog föräldrarna på en tipsrunda mm. Kl 22.30 hade vi Midnattssolsmässa i kyrkan. Det var absolut fullt i kyrkan förutom konfirmander och föräldrar så fanns också andra gudstjänstbesökare, därav en del turister. Det blev en midnattssolsmässa utan sol, tyvärr. Annars är det nästan "magiskt" att få se hur solen vid midnatt lyser in på krucifixet som hänger ner från taket - jag hoppas kunna ta några sådana bilder någon gång. Det kändes som en värdefull mässa ändå. Vi fick påminna oss om att Gud är som solen, ovillkorlig och är för alla - och att Gud finns hos oss även om vi inte alltid kan se eller känna Guds närvaro.


Här målas Iotakors


Guds ansikte är vänt till oss.
I Guds kärlekssol som lyser över oss 
får vi liv, tröst och nytt mod.


tisdag 18 juni 2013

En vissling i skogen

Det här inlägget blir samma krönika (fast utan foto) som idag har bllivit utlagt på Nederluleå församlings FB-sida.
Nedan är länken dit, då kan du se vad Nederluleå församling har på gång.
https://www.facebook.com/#!/nederlulea


En vissling i skogen
Det hördes en vissling i skogen. Och ännu en till. Min son Christofer och hans bästa kompis Dan var vid en bäck i närheten av Svartlå och fiskade. De reagerade båda två. Christofer tittade nyfiket upp för att se fågeln. Dan kände hur det gick en rysning genom märg och ben, och han visste: Det är en björn!

När Dan hörde visslingen kom han plötslig ihåg att han tillsammans med farfar sett ett björnide i närheten av bäcken där de var. De fick bråttom hem.

Det visade sig sedan att Dan hade rätt. Det var en björn. Dan hade växt upp i en familj och släkt där män och kvinnor i generationer jagat älg. Han hade hört många björnhistorier serveras vid köksborden. Han associerade direkt rätt när han hörde visslingen.

Christofer, som då var i 12-årsåldern, hade inte alls levt så nära naturen som hans kompis och inte hört sådana berättelser. Han hade ingen tanke på att det skulle kunna vara en björn. Men nästa gång han hörde en vissling i skogen var han uppmärksam på ett nytt sätt.

Ja, så kan det vara, vi bär olika erfarenheter och berättelser med oss och det styr mycket våra associationer och val i livet. Men det fina är att vi kan lära oss av varandra. Se med varandras ögon och höra med varandras öron.

Tänk, att vi nu har flera veckor av sommar framför oss. Grönska, fågelsång, blommor, sol, regn, vind och vatten. Låt oss hjälpa varandra att andas in allt gott, lyssna, se, vandra, vila, gräva – vi har mycket att lära av varandra, vi har införskaffat oss olika redskap och bär olika livsberättelser med oss. Vi växer och mognar som människor och kristna när vi vågar höra det vi inte har hört förut, se det vi inte har sett förut, känna det vi inte känt förut. Vi kan lära oss att bli mer uppmärksamma på vad Gud som är djurens, växternas och människornas skapare vill hälsa till oss. Hör du visslingen?

måndag 17 juni 2013

I regnbågens alla färger


Ja, som jag nämnde igår så har Sveriges nordligaste Pride festival pågått i Luleå under helgen.


Likaså firades Norrbottens första Regnbågsmässa i Domkyrkan i Luleå under temat Leva i ljuset.


I Guds kärlek ryms hela vårt liv;
vår gemenskap, glädje och förmåga,
vår ensamhet, smärta och utsatthet.
Ur inledningsordet


Kyrkan var smyckad med regnbågsflaggor.


Kristus är ljuset, vi är färgerna.
Regnbågens färger förenas i ljuset.
Alla är vi ett i Kristus.
Ur växelläsningen


Malin Rocklin sjöng Gabriellas sång.



I kyrkorummet fanns olika stationer: Ljuständning, dopfuntsvälsignelse, skapande av regnbågsljus, förbönsskrivande.



Prästerna Victoria Svärdh och Stefan Widman ledde själva mässan.




Du är i luften vi andas,
i ljuset för våra ögon,
i människor vi möter.
För din närvaro, så fördold och sårbar,
så trogen och verklig, tackar vi dig.
Ur nattvardsbönen


här kan du läsa Ulrika Vallgårdas artikel i Kuriren om Regnbågsmässan

söndag 16 juni 2013

Vi är färgerna

Domkyrkan, Luleå

I helgen har det varit Pridefestival i Luleå och idag Regnbågsmässa i Domkyrkan. Jag vill berätta mer om Regnbågsmässan och visa några fler bilder i morgon (förhoppningsvis).

Under mässan påmindes vi om att vi är olika färger som människor och i en Växelläsning läste vi tillsammans: Kristus är ljuset, vi är färgerna.

Trots att jag inte är så vågad själv, så har jag alltid tyckt om färger och har ibland längtat efter att våga vara mer "färgstark". Under mässan kom jag att tänka på en text som jag skrev för länge sedan, när jag var ung, 1975, som handlade om det. Kommer ihåg att jag illustrerade den med färgrika bilder. Här är den (utan redigering):


Låt oss liksom träden, sjön, himlen - hela skapelsen sprida färger.
Alla har olika toner och nyanser.
Använder vi de färger Gud har gett oss 
är det ingenting som skär sig.
Allt fungerar.
Stimulerar.

Ge tillvaron och omgivningen ett livfullt färg-sprakel
som väcker, lyfter och bär alla
- alla dem som vill lämna det allmänt vedertagna,
det givna grå-randiga mönstret
och det som "inte stör".

Låt varje konstverk vara signerat 
av den store Skapar-konstnären Gud själv.

Våga vara annorlunda!
Våga ta på dig lite färg.
Våga synas.
Våga visa vem du egentligen är
- vem du egentligen tillhör
därav de klara färgerna som fängslar och frigör 
på samma gång.

Ta penseln. Måla vidare.
Du återspeglar Guds skönhetsglans.
Det glimmar och glittrar.
Det syns vem som är din skapare.
Natten till den 26 dec 1975




Som sagt; återkommer med mer från Regnbågsmässan imorgon.

lördag 15 juni 2013

Vingen




Några rader innan jag kryper till sängs.
En dikt från en antologi sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén, Kärlek och uppror:


VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Kent Andersson





fredag 14 juni 2013

Var rädd om

  
Pion-knopp

Min kollega och jag talade vid ett pass idag på konfirmationslägret om tro.
Tron kan vara liten som ett senapsfrö - och det räcker!
I det lilla fröet finns möjligheter. Något att vara rädd om, att ta vara på.


Var inte rädd för dina tvivel,
var snarare rädd för din tvärsäkerhet.
Det du skall vara rädd om 
är din innersta längtan.
Martin Lönnebo



Syrén

torsdag 13 juni 2013

Ormberget


Denna vecka och nästa har vi, som jag nämnt förut, 
konfirmationsläger i Kyrkbyn, Gammelstad.
På förmiddagen idag var vi på Ormberget. 
Ormarna lyste med sin frånvaro, som tur var, 
däremot lyste solen gott.


Konfirmanderna fick vara med om samarbetsövningar, 
miljö- och skapelsevandringar.
Jag tror att de flesta trivdes bra.


Innan vi återvände till Petrigården och Kyrkbyn, 
grillade vi hamburgare till lunch.


Som alltid när man äter ute, så smakar det extra gott.



Eftermiddagen ägnades åt andra ämnen som t.ex. 
Gud som Skaparen och Bibel och vetenskap. 

Varje konfirmand får möjligheten till ett enskilt samtal med en av sin grupps ledare. (Det är tre grupper, drygt 60 konfirmander sammanlagt och 12, 13 unga ledare + oss anställda.) I eftermiddag var det min tur att ha samtal. Det är en stor förmån att få sitta en stund och samtala på tu man hand med dessa kloka och härliga 14, 15 åringar.

Nu ska jag förbereda det sista inför morgondagens pass. 
Jag har stoppat ned senapsfrön i portföljen.
Vad tror ni att min kollega och jag ska prata om då?