Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 22 maj 2016

Tre-enig



I dag är det Heliga Trefaldighetsdagen.

Guds treenighet har varit i centrum i psalmer, 
texter, böner och predikan.



Vi fick njuta av mäktig musik; orgel, trumpet, klockspel, Congas och piano.
Det var Erik Sjögren och Carl-Anders Markström som stod för det.




Hela arbetslaget i Matteuskyrkan var med och medverkade på olika sätt.
Här är tre av oss. De läser den gammaltestamentliga texten
om hur Mose möter Gud i den brinnande busken.

Att tala om Gud som treenig eller trefaldig är inte lätt.
(Dvs Fadern - Sonen - Anden).
Den ende Guden som tre. Eniga och ett med varandra.
Gud är alltså i sig själv relation.
Inte så konstigt att vi människor
- som är skapade till guds avbild -
också är så beroende av varandra.
Vi hör ihop, vare sig vi vill det eller inte.




Gud är större än allt begripligt.
Vi är begränsade till att förstå och förklara,
att fånga och sätta ord och namn på Gud.
Men Gud skulle inte vara Gud
om Gud var helt begriplig för oss.

Mysteriet att Gud är en men ändå möter oss som tre
söker vi hjälp att "förstå" genom bilder.

Den kanske mest kända är den liksidiga Triangeln.
Vattnet visar sig i både is och ånga och flytande vätska.
Ackordet har tre toner men ljuder sosm en helhet.
Den treflikiga liljan (se bild ovan)
är en riktigt gammal kristen symbol för Treenigheten.



Trädet med sina rötter, stam och krona,
är helt olika varandra, men är alla bärare av trädets liv.
De hör oskiljaktigt samman.

Solen lyser långt borta,
vi uppfattar den som ljus som strålar ut från den
och vi känner solen rent konkret på vår hud som värme.
Sol - ljus - värme. Fader - Son - Ande.

Treklövern är en gammal kristen symbol.
Styvmorsviolen kallade Carl von Linné
den Heliga Trefaldighets blomman.

Ja, så kan vi fortsätta och hitta bilder och liknelser,
allt för att få en aning, en glimt av Gud...

- - -

Efter gudstjänsten visade vår volontär bilder och berättade om sin resa till Iona i Skottland. Intressant och vackra bilder!



onsdag 18 maj 2016

Det ena speglar sig i det andra




Owe var ute med båten härom kvällen. Det var flera år sedan sist. Jag gläds med honom. Naturen har en förunderlig förmåga att göra gott med oss. Stillheten, luften, färgerna...




I dag på kollegiet pratade vi om miljö och teologi. Det var intressant och väckte en del nya tankar hos mig. Det känns viktigt att vi som kyrka påminns om vårt ansvar att ta vård om naturen. Det vi gör för naturen, det gör vi också för oss själva och för mänsklighetens framtid.  




Gud,
Skapare, Försonare, Förnyare,
lovad är du.
Du gav jorden till hem
och allt levande till familj.
Gör den hel igen.
Låt vindarna dansa
med de friska vattnen.
Låt den fruktsamma jorden
sjunga livets sång.
Låt stjärnorna lysa av glädje
över din jord.
Låt ditt rike komma,
låt din vilja ske.

Martin Lönnebo
Bön nr 112 i Bönboken i Den Svenska Psalmboken, Verbum




Fascinerande hur himlens moln speglar sig i vattnet på alla bilderna.
På något vis visar det hur himmel och jord 
och himmel och vatten 
- och allt hör ihop.
Allt hör ihop 
med oss och våra liv.
Det ena speglar sig i det andra.


(Fotografen till detta inlägg är Owe)

måndag 16 maj 2016

Pingst




Pingsten har fått en lite undanskymd plats som helg sedan Annandag Pingst inte längre är en röd dag i almanackan. I kyrkan är dock pingsten viktig. Det var på den första Pingstdagen som kyrkan föddes, skulle man kunna säga. I går, på Pingstdagen, var Owe och jag i Porsökyrkan i Luleå. En av mina f.d. arbetskamrater, Elaine skulle avtackas efter nästan 29 år som husmor/församlingsvärdinna i kyrkan.




Det var en fin och festlig högmässa. Porsökyrkans arbetslag och körer medverkade. Jag hade tur som var ledig i helgen och därför hade möjlighet att vara med. Det var roligt att träffa många vänner!




Porsökyrkans pedagog, Sonja, berättade med flanellograf om den första pingsten. "Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål... förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "...Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modermål talas?...tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar". Apostlagärningarna kap 2.




Modersmål är det språk som vi har med oss från vi var barn. Det är det språk som går rakt in i oss, som vi förstår med alla sinnen. Allt för ofta pratar vi "kyrkiska" i kyrkan, som gör det svårt för människor att förstå, ta in och beröras... Därför behöver vi också idag den heliga andens hjälp att tala ett språk, att gestalta och förmedla "Guds stora gärningar" så att vi själva som arbetar i kyrkan och människor som vi möter inte bara möjligen förstår ordens betydelse, utan också kan beröras med sina sinnen. På mässan i Porsökyrkan var det dock många sinnen och känslor som berördes.




Innan vi vände hemåt igen, körde vi förbi vår kyrkstuga. Nu när våren och värmen har kommit till våra breddgrader är det tid att börja använda kyrkstugan igen. Det känns roligt!



Det blev en fin dag på många sätt. 



Ps Jag har inget foto på Elaine med i inlägget - för jag har för mig att hon inte så gärna vill vara med på foton på nätet... Elaine har betytt mycket för många, så också för mig. Hon har alltid varit generös och tjänstvillig, ingenting har varit omöjligt. Med henne har vi kunnat dela både skratt och tårar och böneämnen. Jag vill önska Elaine många goda och glada dagar framöver med familj, hundar, blommor, bakverk,.. allt gott och Guds välsignelse!

onsdag 11 maj 2016

Mellan två möten


Timmerstockens "tumavtryck".


Inget "tumavtryck" är det andra likt.

Mellan två möten gick jag en liten minipromenad mellan kyrkstugorna och kyrkan idag. I Boden alltså. Jag fascinerades över hur mycket mönster och många färger det finns! Överallt.




 Ingen stam är den andra lik.






Stenmurar är alltid fascinerande.


Vilka mönster!




Många björkar har fått musöron de sista dagarna. Men den här björken har inte kommit så långt än, även om man kan skönja en viss svag grön ton. Annars lyste grenarna nästan av silver. Hade det varit kallt hade jag trott att det var rimfrost.


Jag avslutar med en icke naturbild. Om än naturlig. Från gravplatserna vid kyrkan.

söndag 8 maj 2016

URBANSTORE




Nu var det länge sedan jag visade några foton från min brors butik URBANSTORE. Så nu tar jag igen det med en massa bilder.






Tyvärr ska URBANSTORE flytta från Boden till Luleå. I närheten av Växtriket. Men jag önskar förstås Urban och butiken lycka till i den "stora staden".






Med anledning av flytten är det storrea på URBANSTORE!








Bra sängar! Den nedre kan jag rekommendera! 
Jag har själv en sådan, känns lite lyxigt...






Det finns förstås också mindre saker än soffor och sängar.
Bra presenter. Till sig själv, eller någon annan...




Den här stolen, tycker jag är så fin! Och skön!








De här lamporna är inte på rea, men jag tog med dem ändå,
för jag tycker att de är så snygga!


torsdag 5 maj 2016

Gökotta



Bara några bilder från Gökottan i morse på Gruvberget i Boden.


En vacker och solig morgon med många samlade från stans olika kyrkor.


Trivselträffen, från Mariakyrkan i Sävast sjöng, 
med Kjell Lindström som ledare.


Anna Grenholm, präst i Svenska kyrkan, predikade.


Min kompis på vänster sida; Folke.
Hur underbar som helst!


När jag reste på mig, upptäckte jag 
att jag hade "delat sten" med en annan kompis. 
Inte lika underbar. Dock, ganska vacker.


Grillning och fika efteråt.


Mamma och Börje var också där...

Trivselträffen avslutade Gökottan med att sjunga:
Stad i ljus
i ett land utan namn.
Ge mig liv
där allting föds på nytt.
(Py Bäckman)


Allting föds på nytt. Och på nytt. År efter år.
Tur (läs: nåd) att Gud inte blir less!
Jag tror att vi har en Gud som är generös,
som älskar att ge 
- och har mycket tålamod!