Valborgsmässoafton

I dag när jag satt inne i soffan och tittade ut genom fönstret såg jag att våran Ornäsbjörk skiftade i grönt. Knopparna håller på att spricka. Härligt!

Om man klickar på bilden så syns knopparna bättre. Foto: B.R.

Kvällens valborgsfirande tillbringade vi i Svartlå, som vi gjort så många gånger förr. Det är alltid roligt att komma dit. Vi har många minnen härifrån.

I det här huset har vi bott, vi hade det i 10 år. Huset har en lång historia. Från början byggt som affär, med ett par lägenheter. En tid var det Barnbespisning för eleverna i skolan. Pingstförsamlingen i Svartlå ägde huset och hade sin verksamhet där under en ganska lång tid. Innan vi köpte det, så användes det som byns Dagis. Så nästan alla människor i Svartlå hade någon form av relation till huset. Vi trivdes i alla fall bra där. Det fanns så många möjligheter och det var roligt att forma och sätta vår egen prägel på det. Det kan jag sakna ibland. Men det var ett hus som aldrig blev färdigt - i alla fall inte för oss! Det kanske inte heller det hus vi har nu  blir, fast det är mycket mindre...

Mitt emot "vårt" hus ligger Missionskyrkan, där jag tidigare arbetat som pastor.

I kväll var min man inbjuden att tala på gudstjänsten innan brasan skulle tändas. Ett par ungdomar sjöng och spelade jätte-fint. Efter fikat gick vi sedan i samlad trupp med facklor till brasan.

Vi träffade många bekanta bybor. Åter igen blir man påmind om hur fort åren går. De som nu är unga familjer med barn, var själva barn och ungdomar när vi bodde där.