Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 20 maj 2011

Brev från en förtvivlad mamma

Oj, då, nu har jag suttit och sovit i soffan alldeles för länge - jag som hade tänkt skriva i bloggen ikväll om föräldrar, syskon och kompisar som sörjer och mår dåligt för att deras barn/syskon/kompis lever i missbruk eller avlidit pga av missbruk. I kväll på Sinnesromässan berättade en mamma om tankarna, skulden och skammen som river och skär, när hon inte kunnat hjälpa sin son från drogerna. Så ärligt och starkt att våga berätta - och vilken tröst och stöd för andra anhöriga och vänner som lever nära missbrukare. Ett liv som inte går att föreställa sig, om man inte levt där själv. Tänk så många som lider och oroar sig dag och natt och samtidigt inte kan berätta för arbetskamrater och släktingar i rädsla att bli fördömd... Dubbelt lidande!

En mycket berörande text finns i Brev från en mor av Slim Lidén. Jag citerar v 4 av 5.

BREV FRÅN EN MOR 
...

Jag söker fel vi gjort mot just den sonen
och vi stelnar av skräck vid en signal från telefonen
Är det döden eller Beckis eller kanske en arrest
och man är inte säker på vad som är bäst
Ja, jo, fängelse förstås, men annars kan det va egalt
Har förlorat ett barn redan nu, nog brutalt
- Åh, min älskade son, varför?

...

Slim Lidén

FMN = Föräldraföreningen Mot Narkotika
Texten finns på ett skivomslag till en LP-skiva som heter RyskRoulett, som kom någon gång kring 1984.

Foto: B.R.

3 kommentarer:

  1. Ja, fy så hemskt! Det är svårt att föreställa sig vilken fruktansvärd vanmakt man som förälder måste känna...
    Tänk om det kunde dyka upp något fantastiskt botemedel!

    SvaraRadera
  2. Fantastisk text, jag rös och blev tårögd om vartannat. Det här måste vara bland det svåraste att drabbas av som förälder, just för att känslan av skuld och oförmåga att nå fram blir så stark. Kram till er däruppe!

    SvaraRadera
  3. Tungt, berörande... Gott att Sinnesron finns där vi hjälps åt att ge plats, ord för denna maktlöshet. Och för allas vår maktlöshet...
    Har först i fredags fattat att du slutat i sjukhuskyrkan. Att du inte kommer till Stiftsg. på tisdag. Trist. Men må din väg komma dig till mötes där du är ! Kram ! Annika G i staa´n.

    SvaraRadera