Foto: B.R.
Nu står allting stilla, tänker jag
och ser på björken och tulpanknopparna.
Knopparna fortsätter att vara knoppar, inget slår ut...
Allt har stannat upp.
I väntan.
I väntan på värme och solljus.
Fast egentligen så har nog inte allting stannat upp,
livet fortsätter,
bara lite långsammare,
lite mer försiktigt,
i väntan...
I väntan sträcker sig allt levande
mot ljuset
ljuset finns kvar, trots kylan
lite allvarligare
men det vänder inte tillbaka
Ljuset består.
Och fågelsången!
Å, vad de kvittrar!
De har bestämt sig.
Det är maj och vår
och sommaren är på ingång.
Att vinden är kall och rå
och termometern bara visar på ett par plus grader
hindrar dem inte att vare sig flyga eller sjunga.
Nej, allting står inte helt stilla
det måste faktiskt inte jämt gå så fort...
I väntan får vi sakta fortsätta att växa -
i ljuset finns hopp om liv och blomstring.
B.R.
Oj så fint du skriver om väntan, kyla och hopp! Den tar jag till mig! Påminner om sångstrofen vi sjöng med kören i går: "Är den kulen grå det är vår ändå. Välkommen härliga vår!" (ur "Hör hur västanvinden susar")
SvaraRaderaTack Mona! Ja, just det, det är samma budskap i orden "Är den kulen grå det är vår ändå...".
SvaraRadera