Det har varit en fin dag också idag. Speciellt på eftermiddagen blev det soligt och varmt.
Jag har passat på att vara ute så mycket som möjligt; planterat, plockat och rensat - fast inte alls så idogt som mina grannar mittemot, bakom och bredvid. Jag har suttit i solstolen också och bara njutit. Jag känner mig rätt så duktig som kan stå emot "trycket" och bara sitta och "lata mig". Jag tror inte alls att de missunnar mig det, men det kan ändå ta på och sitta kvar, fast det finns mycket att göra på tomten... Hunden låg helst under bordet i uterummet.
Medan jag pysslat på, så har mina tankar varit hos människor som inte riktigt kan njuta och "ta till sig" allt det vackra och sköna som sker i naturen just nu. Då tänker jag inte i första hand på dem som är allergiska, även om jag kan föreställa mig att det måste vara jobbigt! I morgon på Prästträffen så ska vi prata om Göran Larssons bok Skamfilad - om skammens många ansikten och längtan efter liv, Cordia, 2007. En mycket läsvärd bok! I den kan man både känna igen sig själv och få en förståelse för andra som man möter, reaktioner och uttryck.
En människa som lider av djup skam behöver fram för allt annat möta trygghet och kärlek, någon som ser och hör i kärlek och respekt. Skammen tränger rakt in i människans hjärta och ända ner i hennes innersta rötter, skriver Göran Larsson. Hon blir skammad till hela sin varelse och ända in i sitt väsens kärna.
Ett djupt rotat självförakt och en stark känsla av mindervärde riskerar att prägla henne... (s29, 30).
Den som blivit förnedrad och föraktad djupt och långvarigt tar ofta på sig skulden, ser det som sitt eget fel. Skuld och skam blandas ihop. Det värsta är, att det är inte bara de själva som tar på sig skulden, utan att detta ofta förstärks av människor runt omkring!
Margareta Melin har en mycket lämplig bön kring detta med skuld och skam, som heter Offer och finns i boken Kärleken en bro, Libris, 1992.
En målning av Bo Mörnerud, 1982. (Vi fick den som bröllopspresent när vi gifte oss 1982).
Jag har passat på att vara ute så mycket som möjligt; planterat, plockat och rensat - fast inte alls så idogt som mina grannar mittemot, bakom och bredvid. Jag har suttit i solstolen också och bara njutit. Jag känner mig rätt så duktig som kan stå emot "trycket" och bara sitta och "lata mig". Jag tror inte alls att de missunnar mig det, men det kan ändå ta på och sitta kvar, fast det finns mycket att göra på tomten... Hunden låg helst under bordet i uterummet.
Nu är den här den där fantastiskt vackra skira grönskan!
Medan jag pysslat på, så har mina tankar varit hos människor som inte riktigt kan njuta och "ta till sig" allt det vackra och sköna som sker i naturen just nu. Då tänker jag inte i första hand på dem som är allergiska, även om jag kan föreställa mig att det måste vara jobbigt! I morgon på Prästträffen så ska vi prata om Göran Larssons bok Skamfilad - om skammens många ansikten och längtan efter liv, Cordia, 2007. En mycket läsvärd bok! I den kan man både känna igen sig själv och få en förståelse för andra som man möter, reaktioner och uttryck.
En människa som lider av djup skam behöver fram för allt annat möta trygghet och kärlek, någon som ser och hör i kärlek och respekt. Skammen tränger rakt in i människans hjärta och ända ner i hennes innersta rötter, skriver Göran Larsson. Hon blir skammad till hela sin varelse och ända in i sitt väsens kärna.
Ett djupt rotat självförakt och en stark känsla av mindervärde riskerar att prägla henne... (s29, 30).
Den som blivit förnedrad och föraktad djupt och långvarigt tar ofta på sig skulden, ser det som sitt eget fel. Skuld och skam blandas ihop. Det värsta är, att det är inte bara de själva som tar på sig skulden, utan att detta ofta förstärks av människor runt omkring!
Margareta Melin har en mycket lämplig bön kring detta med skuld och skam, som heter Offer och finns i boken Kärleken en bro, Libris, 1992.
En målning av Bo Mörnerud, 1982. (Vi fick den som bröllopspresent när vi gifte oss 1982).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar