När jag tvivlar

I går kväll hade vi Keltisk mässa i Porsökyrkan. Vi var många som medverkade på olika sätt, unga och äldre, människor som varit med i kyrkans verksamhet länge och människor som nyss funnit sin plats i kyrkan... En härlig mångfald, också i innehållet. Trots att vi bidrog med olika delar och uttrycksformer, så blev det en helhet och harmoni.

Foto: B.R.

Många böner, sånger och lästa texter framfördes på både finska och svenska. När vi bad Vår Fader tillsammans i slutet av mässan så var det på flera olika språk samtidigt.

Altarbordet med bönekorgen. Foto:B.R.

Det som utmärker våra Keltiska mässor är vandringen i kyrkorummet till olika "stationer". Vid ett bord kan man skriva ner sina böner och lägga det i en bönekorg, som sedan lyfts upp i bön inför Gud.

Ljuständning. Foto: B.R.

Tända ljus som bön för sig själv eller någon annan fanns det möjlighet att göra vid ett par olika ställen.

En bönering bildades av tre personer, som samtidigt bad en gemensam bön för den som steg in i ringen. En fin upplevelse att få vara omsluten av bön.

Foto: B.R.

Andra stationer var ett bord med krukskärvor och en text från profeten Jeremia kap 18 där det berättas om krukmakaren som aldrig ger sig, när han misslyckas med sitt kärl så börjar han om igen och igen och igen. Vid ett bord fanns en keltisk bön om uppståndelsen (som jag skrev i bloggen för ungefär en vecka sedan) med ett oljekrus, där den som önskade det kunde doppa sitt finger i kruset och teckna korsets tecken på sin panna, ett tecken på hur vi får ta del av Jesu uppståndelsekraft i våra liv. 

Det genomgående temat för kvällen var "Påskens vittnen" och framför allt handlade det om Tomas Tvivlaren som söndagens evangelietext berättar om i Johannesevangeliet kap 20 verserna 24-31.

 Foto:B.R.

Vid detta bord fanns bönen nedan och en låda med spikar med bönen: "När jag tvivlar - hjälp mig att hålla fast vid dig". Spiken är en påminnelse om Jesu korsfästelse och hur Tomas hade svårt för att tro att Jesus verkligen var uppstånden från det döda - Jesus erbjöd Tomas att se och känna hålen efter spikarna. Jesus förebrådde honom inte hans tvivel, utan mötte honom precis där han var. Jesus visade honom full respekt.