Jag kan inte - eller?

Det är konstiga saker som händer! I ett dygn ungefär så har jag inte kunnat gå in på min blogg bakvägen s.a.s. - alltså jag har inte kunnat göra något inlägg. Nu ikväll har den "kommit tillbaka" och då fattas mina två senaste inlägg - och kommentarerna till dem. Märkligt! Ingen stor skada är skedd, men lite märkligt...

När man jobbar som präst, som jag gör, så finns nästan alltid några "groende" tankar i bakhuvudet - inför nästa gudstjänst, förrättning eller vad det nu kan vara...
På söndag har vi en annorlunda Temagudstjänst i Porsökyrkan (undrar om jag inte skrivit om det... kanske i inlägget som försvann?). Det blir mycket sång och musik och efteråt blir det TÅRTKALAS! Varje kör eller grupp (eller är det t.o.m. varje körmedlem??!) har en tårta med sig och bjuder på - det blir många tårtor i alla fall...

En genomgående tanke/tema i gudstjänsten är att alla behövs, alla röster platsar. Vi behöver varandra. Vi duger som vi är. Kanske kommer vi att sjunga Ingemar Olssons "Du vet väl om att du är värdefull...". Så lätt det är att tänka om sig själv "jag kan inte..." ofta jämför vi oss med andra och tycker att vi inte kan lika bra som de andra...

I kväll kom jag att tänka på en dikt, som jag ofta citerade förr - jag hade nästan glömt bort den... Den är helt underbar, tycker jag! Så kan det vara för mig ... hur är det med dig?! Tänk så mycket gott och fint vi bär inom oss, som vi skulle kunna hjälpa varandra att lyfta fram. Men för att våga dela våra drömmar och "färdigheter" behöver vi trygghet, utrymme och respekt eller prestigelöshet...

Kanske någon som drömmar om att få spela på läktarorgeln, eller uttrycka sig i talarstolen... Bilden är från Nederluleå kyrka. Foto: B.R.

Jag kan inte

Alltid när man frågar mig:

Kan Ni inte spela?

svarar jag: Spela, nej,

jag kan inte spela!

Men inom mig leker det djärva melodier,

stråkars vin och orglars brus, stolta symfonier.

Alltid när man frågar mig:

Månntro Ni kan måla?

svarar jag: Måla, nej,

jag kan inte måla!

Men mitt hjärta är ett rum fyllt av akvareller,

oljedukar, etsningar, läckraste pasteller.

Alltid när man frågar mig:

Nog kan Ni väl sjunga?

svarar jag: Sjunga nej,

inte kan jag sjunga!

Ändå blästrar i mitt bröst tungt en sångarlunga,

och jag lever fullt och helt först när jag får sjunga.

Nils Bolander, Valda dikter, Diakonistyrelsens bokförlag, 1963

Från konfalägret på Älvsbyns folkhögskola. Foto: B.R.

Foto: B.R.