Vi måste ha en längtan

I kväll vill jag dela med er en dikt som jag tycker väldigt mycket om. För mig uttrycker den precis det jag själv kan känna ibland. Inte minst så här i januarimörker och kyla.

Vi måste ha en längtan

Vi måste ha en längtan för att leva,

en längtan för att inte kvävas

i vanans gråa rytm och sitta

som torra mumier med döda ögon.

Vi måste alla i den mörka muren

ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar,

som vid behov kan tagas bort

och öppna utsikt mot det vida havet.

Vi skall ej fly. Nej. Vi får inte fly.

Vi måste bara äga ett utanför, ett hav, en utsikt,

ha något annat, något bortom,

ett söndersågat galler på vår cell

som ingen vet.

Vi skall ej fly. Vi skall ej lyfta undan gallret -

vi måste bara ha det,

ha det för vår längtan,

för några blommors skull,

för några pärlor på en fjärran strand

som vattnar våra ögon när de vissnar

med hemligt ljus.

Vi måste alla i den mörka muren

ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar

som vid behov kan tagas bort

och öppna utsikt mot det blåa havet.

Olle Svensson, ur Om hösten

Fotona är ifrån Saltströmmen, Norge, augusti 2011