Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

fredag 6 januari 2012

Barnatro

 

På dopgudstjänst i Porsökyrkan idag (då vi vänt på bänkarna och satt längst ned i kyrksalen) sjöngs "Barnatro" av en sångare. Sången är skriven av Ejnar Westling, som var medlem i Frälsningsarméns musikkår i Ljusdal 1909, där han redan som 14-åring (!) skrev "O själ, du som vandrar din väg framåt". E Westling kom bort från de kristna sammanhangen efter skolgång och militärtjänst. Av en tillfällighet gick han in i en av Frälsningsarméns lokaler i Stockholm någon gång på 20-talet. När han kom in i lokalen sjöng just en kvinnlig frälsningsofficer "O själ...", den sång han skrev som 14-åring. Han blev djupt tagen, lyssnade tills sången var färdig, rusade sedan ut därifrån. Dagen efter sökte han upp officeren och överräckte sången "Barnatro", som han skrivit under natten.

Har du kvar din barnatro
ifrån hemmets lugna bo?
Kan du bedja än, som förr du alltid bad:
"Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är".
Gamla mor då känner sig så nöjd och glad.

:::::::::::::::

Du har kanske vandrat kring
runt kring hela jordens ring,
och i fjärran land du sökt att lyckan nå.
Du har gråtit mången gång
då du hört en gammal sång,
som du minnes ifrån hemmets lugna vrå.

................................


På eftermiddagens gudstjänst satt vi åt rätt håll igen. Ovanför altarbordet lyste "Betlehemsstjärnan", många stjärnor och andra ljusfenomen syntes på väggar och tak. Ja, t.o.m. golvet var stjärnbestrött. (Om du klickar på bilden kan du se stjärnorna som speglar sig i golvet). Vi fick en liten försmak av ljussättningen som blir på söndagens operaföreställning. Det passade väl in i gudstjänstens psalmer, sånger och texter.

Tänk, att vise männen kom rätt, fast de först gick fel!
De kom rätt, trots att de inte hade den "riktiga" teologiska kunskapen eller den "rätta" bekännelsen. De var ju sk hedningar.
De kom rätt därför att de hade modet att bryta upp från hem och folk och all slags trygghet, för att lyda  kallelsen ut i det okända.
De kom rätt - Någon väntade på dem och fanns där för dem.

"Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem."
(från V. Rydbergs "Gläns över sjö och strand..." 
Svenska Palmboken med tillägg, Verbum, nr 134).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar