Tjutande ögon och suddiga öron

Ibland blir jag så trött på mig själv; min röst, mina ord, mina tankar... men efter tre gudstjänster är det kanske inte så konstigt. Ändå har det varit en mycket positiv och fin dag. Dagen började kylig (ca 20 minusgrader) och solig. Mycket vacker dag! När jag körde hemåt ikväll var det bara några få minusgrader - så det kan ändra sig snabbt.

Medan jag har jobbat så har Owe varit hemma och varit ledig - i alla fall från sitt arbete.
Han åkte till stugan några timmar och kollade så att inte ledningar och annat frusit - och så fick han skotta förstås. Här är några bilder som han tog sedan det blivit mörkt. Det har kommit en del snö...

Det tar ett tag innan trädgårdsmöblerna tinar fram igen...

Dagen går mot sitt slut. Jag ska vila och hämta nya krafter för en ny dag och en ny spännande vecka. Jag hittade en liten dikt, som jag tycker att jag kan känna igen mig i när tröttheten kommer över mig.

Vad bråkigt det är

det tjuter i ögonen av alla ord

och öronen är alldeles suddiga

Ordet vart kött

och tog sin boning bland oss

Vad skönt

då kan jag få ditt ord

utan att lyssna

med mina trötta ögon och öron

Marianne Hall, Västerås, från boken Innerst inne Tankar och böner från svenska folket, Sveriges radios förlag, 1995