Gian Carlo Menotti (1911-2011) var en italiensk tonsättare bosatt i USA. Han är mest känd för sina operor, där han alltid stått för både text och musik. En sådan opera är Amahl och nattgästerna som visats både igår kväll och ikväll i Luleå i Porsökyrkan resp. Bergnäskyrkan. Operan Amahl skrevs 1956 för det nya mediet TV men blev snabbt spelad på många operascener.
I Italien är det tradition att barnen får sina julgåvor på Trettondedagen, till åminnelse av de gåvor som de tre vise männen hade med sig till Jesusbarnet. Som barn väntade Menotti varje trettonafton på de tre kungarna innan han somnade. Han lyckades aldrig se dem, men han kunde höra deras sång i fjärran innan han somnade. Tillsammans med sin bror föreställde han sig att åtminstone en av kungarna måste höra väldigt dåligt, eftersom de inte alltid fick de presenter som de önskat sig.
Som vuxen fick Menotti se en målning av renässansmålaren Bosch, föreställande de tre kungarnas tillbedjan. Plötsligt kom minnet tillbaka från barndomen, minnet av de tre kungarnas sång i fjärran, och den blev inspirationen till operan Amahl och nattgästerna.
Herdepojekn Amahl och hans mamma, har tvingats sälja alla får och allt de äger. Nu återstår bara att gå längs vägarna och tigga.
Till deras hus kommer tre vise män, kungarna Kaspar, Melchior och Balthazar, för att söka nattlogi. De har följt en stjärna i skyn och de har färdats långt och länge. De har med sig rika gåvor åt ett okänt barn. Det blir tydligt att två världar möts, den rika och den fattiga - och att de påverkar varandra.
Herdarna från trakten kommer och hjälper Amahl och hans mamma att bjuda kungarna på mat.
Medan vise männen sover, frestas mamman att stjäla ett smycke och upptäcks av pagen.
I sökandet efter barnet i krubban och mötet med mamman och herdepojken förändras kungarnas syn på Frälsaren och på medmänniskorna.
Herdepojken Amahl som var förlamad i ena benet upplever ett under, han blir frisk och stark i sitt ben - vilket väcker en oerhörd glädje hos samtliga.
Det är en finstämd och stark berättelse med både skratt och gråt.
Föreställningen har kommit till som ett projektarbete i Porsökyrkan och Bergnäskyrkan. Sex solister och nästan tjugo körsångare har under hösten arbetat ideellt inom ramen för kyrkans musikverksamhet. I projektet har också ingått diskussion av scenografi och kostym. Allt arbete i syateljé och verksatd har också skett ideellt. En regissör (Sarah Broberg) har arbetat med hela ensemblen och en professionell ljussättare (Sven-Erik Liljegren) har skapat ljuset till föreställningen. Projektledare har varit kantor Lars Magnusson.
Se namnen på sångsolisterna musiker på mitt inlägg "Amahl och nattgästerna" den 2:a januari.
Stående ovationer efter föreställningens slut!
Tack alla för att ni gav oss denna upplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar