Den vise mannens resa

 I eftermiddag när jag kom hem från jobbet så var julgranen flyttad till uterummet. Maken har varit ledig och hemma idag. Det var riktigt mysigt.

När jag ikväll letat efter något lämpligt att inleda gudstjänsten med i morgon, så hittade jag denna text som passar bra till trettondedag jul. Men jag kommer ändå inte att använda mig av den...
Jag citerar den senare delen av denna text.

Vi vill diskutera fenomenet - stjärnan

- och om den inte försvinner,

och om vi fortfarande känner oss nyfikna,

tänker vi resa.

Vi tänker söka på fel ställe,

ja, jag medger det,

eftersom visa män, makthavare, intellektuella

- kalla oss vad du vill -

inte är ofelbara.

Vi förväntar oss att en ny maktsfär

ska uppstå vid sidan av den gamla.

Vi förväntar oss att det resmål vi söker

ska stämma överens med det sunda förnuftets slutsatser.

Vi tänker bli upprörda, rentav arga,

över hur överlägsen Herodes är

och att hans palats inte är födelseplatsen.

Vi kommer att finna det  svårsmält

och intellektuellt krävande

att böja knä inför ett flyktingbarn.

Och allt detta...

all denna upprördhet kommer att

förvärras när vi upptäcker

att vi måste resa hem en annan väg.

Detta är problemet med Gud.

Gud låter dig inte vara densamme när du går

som när du kom.

Gud sänder dig tillbaka,

avklädd dina förutfattade meningar

hemåt på en annan väg.

Övers. Leif Nahnfeldt ur SOTW, Ordnära, Verbum, 2004