Har läst att tjugondedag Knut är en övning i att släppa taget.
Förmågan att släppa taget är en nödvändighet i en värld där begränsning och död är följeslagare (bönboken tradition och liv, verbum, 2003
). I samma avsnitt står det att vi kan öva oss att släppa taget genom att använda tacksamheten och glädjen som verktyg. Vi kan säga tyst för oss själva; när vi kastar något, avstår eller lämnar något:
Tack Gud för den glädje och välsignelse som detta har gett mig. Hjälp mig att leva för det levande och för det som nu och i framtiden är viktigt.
Svårast är väl att kasta, lämna eller avstå från något eller sådant som man älskar, som ger glädje - men allt har sin tid. Ibland måste man avstå, lämna något för att sant kunna uppskatta det. Att hålla fast något gott eller kärt kan bli förödande.
När det gäller julsaker så är vi ofta sena att plocka fram och sena att plocka bort... undrar vad det säger om oss egentligen? Oföretagsamma, kanske. Till påsk ska det vara borta i alla fall :-)
På bloggen ska jag försöka ha "tjugondedag knut" nu - inga mer julbilder förrän till nästa jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar