Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 24 januari 2012

Allhelgonamässan

I söndagskväll var vi på mässa i Allhelgonakyrkan. Allhelgonakyrkan är en mysig träkyrka som ligger i en lund lite avsides på Söder i Stockholm. Den är byggd som en landsortskyrka från 1700-talet och stod färdig 1918, har jag läst i boken Hej och välkommen till Allhelgonamässan av Else Blomgren och Olle Carlsson.




Allhelgonamässorna började för ca 15 år sedan i en mycket ringa skala. Men började så småningom att växa alltmer. I söndagskväll var det absolut "knökfullt". Varken sittplatser eller psalmböcker räckte till.
Det utmärkande för Allhelgonamässorna är att det är i huvudsak ideella som sköter ljud, välkommen, sång och musik m.m. Prästen Olle Carlsson höll den här kvällen i predikan och nattvardsdelen.


Jag tänker att det som gör att människor dras till Allhelgonamässan är innerligheten och äktheten i allt som görs och förekommer i mässan. Det underlättar säkert också för många att det inte är några agendor, ett enkelt språk, psalmer som man känner igen eller som är lätta att ta till sig m.m. Men det avgörande, tror jag är innerligheten, som jag skrev nyss, värmen, närheten, vilan...
Mässorna börjar alltid med "Herre, hör min bön... svara mig när jag ropar...". Mässan börjar alltså med att man direkt riktar sig mot Gud med sin bön, sitt innersta, det man bär med sig...


Man har i Allhelgonakyrkan arbetat mycket med att riva ner maktstrukturer, allt "ägande". Det får inte bli en elit, en klunga som "vet hur det ska vara". Det är kanske därför så många vågar komma till Allhelgonamässan. Man är välkommen som man är.

Jag har många gånger sjungit psalm 231 Oändlig nåd, den här kvällen tyckte jag att jag blev så berörd av den, speciellt av vers 3:

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Text: J. Newton 1779, A. Frostensson 1983.

1 kommentar:

  1. Intressant text. Jag var i Allhelgonakyrkan i söndags och kan hålla med om dina nyckelord innerlighet, äkthet, vila, värme och närhet. Frågan är vad det är som skapar detta intryck. Har försökt att beskriva och spekulera lite här
    https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/11/01/gudstjanst-for-nyborjare/

    Det där med att riva ner maktstrukturer och "ägande" gör mig väldigt nyfiken. Kan du säga nåt mer om det tror du? eller är det bara att läsa den där boken nu nämner?

    SvaraRadera