1-års jubiléum

I måndags, den 9:e januari, för ett år sedan, började jag blogga! Det var en söndag. Jag var ledig. Min man och jag satt vid frukostbordet, jag beklagade mig inför honom att jag hade så  många dikter, berättelser, citat, som jag samlat på mig under årens lopp (vilka börjar bli många nu!) - som jag inte tyckte att jag hade någon användning för i min tjänst/i mitt liv. Det kändes så sorgligt. Jag var väl lite halvdeppig...

Då säger min man: Du kan väl börja blogga!
Jag skulle aldrig ha kommit på tanken själv! Jag - blogga!?
Men jag kunde inte släppa den där tanken under dagen.
När kvällen kom, då hade jag startat min blogg och gjort mitt första lilla inlägg.

Detta är inget märkvärdigt i sig. Det finns hur många människor som helst som bloggar. Ändå är jag fortfarande överraskad över mitt mod! Jag tycker faktiskt att det är modigt - för att vara jag i alla fall. Jag är väl medveten om att jag inte alltid uttrycker mig språkligt korrekt. Jag har t.ex. väldigt svårt för prepositioner. Jag vet aldrig säkert om det ska vara på, med, för eller av... jag chansar oftast. Ändå vågar jag skriva, trots att andra kan lägga märke till mina fel, svagheter... för mig är det ett sorts mod.
Det finns förstås fler och viktigare "mod"...

Ganska tidigt i livet började jag fotografera (Kodak instamatic) och tyckte att det var roligt.  När jag skaffade systemkamera var det mest dia-bilder i många år. Som ung pastor gjorde jag, ibland tillsammans med min syster Ingela eller med min kompis Febe, bildband (dia-bilder, texter och musik) - och tyckte det var jätte-roligt. När barnen föddes och växte upp så var de de viktigaste foto-motiven. Livet förändras hela tiden. Nu är jag nästan tillbaka till "bildbands"-livet igen... Jag skulle vilja gå en fotokurs och lära mig lite teknik och redigering o.dyl.

Oj, vilket långt inlägg bara om mig själv! Det var apropå 1-års jubileet. Jag fortsätter och bloggar ett tag till, eftersom jag tycker att det är roligt. Förmodligen kommer den även fortsättningsvis att ha blandat innehåll; poesi, citat, glimtar från privatliv och jobb, egna tankar och funderingar - det som känns aktuellt för mig och möjligt att skriva om. Det är en blandad skara människor (av dem jag känner till) som läser min blogg, inläggen är därför mer eller mindre intressanta för var och en.
TACK för all positiv respons jag får på olika sätt. Utan den hade jag nog inte fortsatt...

Fotografierna är från en promenad i lördags. De flesta från "lill-skogen" i Boden. Jag tilltalas mycket av trädstammar, som synes... ett arv från min mor, tror jag.