Det är en lång text. Hoppas att du orkar läsa.
Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för. Folk som går omkring och hojtar att nu vågar de äntligen vara sig själva är irriterande. De är så liksom ystra. Jag vill mycket hellre göra verklighet av någon helt annan än mig själv. Det är en identitetshandling.
En identitetshandling är inte ett sådant där plastkort som jag visar upp på Systemet när jag ser ut som en som inte är riktigt myndigförklarad. En identitetshandling är förstås en handling som jag utför för att stärka min identitet. Den är ett livsmedel.
Livsmedel har inte så särskilt mycket med rökt medwurst att göra. Skilsmässor, till exempel, är livsmedel.
Vi måste våga hålla skilsmässa ibland. Om man vill börja ett nytt liv räcker det faktiskt inte med att slappna av med en badbomb. Eller flytta hem till en yngre kvinna. Vi har bara ett liv. Det enda som kan få ett nytt liv är de som uppstår från de döda. Folk som flyttar hem till en yngre kvinna får ett miljöombyte. Det är nyttigt att gymnastisera.
Jag skulle vilja ha någon som sörjer för min själ medan jag avstår ifrån att gymnastisera. Ordet själasörjare är vackrare än ordet friskvårdskonsulent, tycker jag. Det är lätt att skrämma sig på flykten med ord. De som verkligen älskar språket pratar inte så här mycket. De som verkligen verkställer sin kärlek till språket slår vakt om tystnaden, ända tills de fullbordat resan till det inre rum där allt vi inte vet att vi vill säga väntar på sitt frimärke.
Jag ville jag vore en brevduva. Jag ville jag vore frimärkt.
Jag ville jag vore ett välskrivet brev. Till er.
Med hjärtliga hälsningar.
Kristina Lugn
Intressanta ord att fundera vidare på; identitetshandling, livsmedel, skilsmässa, själasörjare, frimärke...
Se gärna Kristina Lugns pjäs "Rut och Ragnar" om tillfälle ges.
SvaraRaderaKunde vara citat från den...
L
Ja, det skulle vara roligt att se den pjäsen. Vet inte var citatet kommer ifrån, kanske är det från den.
SvaraRadera