Allhelgonamässan

I söndagskväll var vi på mässa i Allhelgonakyrkan. Allhelgonakyrkan är en mysig träkyrka som ligger i en lund lite avsides på Söder i Stockholm. Den är byggd som en landsortskyrka från 1700-talet och stod färdig 1918, har jag läst i boken Hej och välkommen till Allhelgonamässan av Else Blomgren och Olle Carlsson.

Allhelgonamässorna började för ca 15 år sedan i en mycket ringa skala. Men började så småningom att växa alltmer. I söndagskväll var det absolut "knökfullt". Varken sittplatser eller psalmböcker räckte till.
Det utmärkande för Allhelgonamässorna är att det är i huvudsak ideella som sköter ljud, välkommen, sång och musik m.m. Prästen Olle Carlsson höll den här kvällen i predikan och nattvardsdelen.

Jag tänker att det som gör att människor dras till Allhelgonamässan är innerligheten och äktheten i allt som görs och förekommer i mässan. Det underlättar säkert också för många att det inte är några agendor, ett enkelt språk, psalmer som man känner igen eller som är lätta att ta till sig m.m. Men det avgörande, tror jag är innerligheten, som jag skrev nyss, värmen, närheten, vilan...
Mässorna börjar alltid med "Herre, hör min bön... svara mig när jag ropar...". Mässan börjar alltså med att man direkt riktar sig mot Gud med sin bön, sitt innersta, det man bär med sig...

Man har i Allhelgonakyrkan arbetat mycket med att riva ner maktstrukturer, allt "ägande". Det får inte bli en elit, en klunga som "vet hur det ska vara". Det är kanske därför så många vågar komma till Allhelgonamässan. Man är välkommen som man är.

Jag har många gånger sjungit psalm 231 Oändlig nåd, den här kvällen tyckte jag att jag blev så berörd av den, speciellt av vers 3:

Jag kom ur tvivel, mörka djup,

ur vanmakt och ur skam.

Den nåd som bar mig intill nu

skall bära ända fram.

Text: J. Newton 1779, A. Frostensson 1983.