Till eftertanke

I dag har jag bl.a. talat om bemötande av människor i sorg och kris för en kurs i Etik och livsfrågor. Så här efteråt kom jag på, att jag kunde ha läst den välkända dikten Till eftertanke av Sören Kirkegaard. Den uttrycker så otroligt bra det förhållningssätt som jag tror på - och som jag tror, är det enda sättet vi kan hjälpa människor på ett respektfullt och värdigt sätt. Även om det är en välkänd och ofta citerad text så tror jag att vi ofta behöver påminna oss om vikten av att försöka möta människor där de är.
Här är texten:

Till eftertanke

Om jag vill lyckas

med att föra en människa mot ett bestämt mål

måste jag först finna henne där hon är

och börja just där.

Den som inte kan det

lurar sig själv

när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon

måste jag visserligen förstå mer än vad han gör

men först och främst

förstå det han förstår.

Om jag inte kan det

så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig

och egentligen vill bli beundrad av den andre

istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet

börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa

och därmed måste jag förstå

att detta med att hjälpa

inte är att vilja härska

utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.

Fotot är från Karin Mannerståls Hemsida, Rand+Ruta Actera.