Mina barn kommer i dag

Den här dikten eller bönen, rättare sagt, hittade jag på baksidan av en SKTF-tidning på 80-talet. Tyvärr är författaren okänd. Det är en tänkvärd dikt, tycker jag.

MINA BARN KOMMER I DAG
Mina barn kommer idag. De menar så väl men oroar sig ständigt.
De tycker att jag borde ha ett räcke i hallen.
En telefon i köket.
De vill att någon skall finnas till hands när jag badar.
De gillar inte att jag bor ensam.
Hjälp mig att vara tacksam för deras omsorg.
Och hjälp dem att förstå att jag måste få göra det jag kan så länge jag kan.

De har så rätt när de säger att det finns risker.
Jag kan ramla i trappan.
Jag kan glömma att stänga av en platta på spisen.
Men det finns inget ansvar, ingen möjlighet till seger, inget verkligt liv utan risker.

När de var små och klättrade i träd och lärde sig cykla och åkte ut i skogen och campade
var jag dödsförskräckt.
Men jag lät dem hållas.
Ty att hindra dem hade varit att skada dem.
Nu är rollerna ombytta. Hjälp dem att förstå det.
Lär mig att inte bli förtretad eller halsstarrig mot dem. Men låt mig inte låta dem förkväva mig.

Foto: B.R.