Det önskade livet

Åter en intressant dag på arbetet;.Morgonbön, Personalmöte, Prästkollegium i Petrigården, då vi pratade om begravningsgudstjänsten och griftetalet. Efter lunchen gjorde jag en del besök på "mina" avdelningar på sjukhuset. Den sena eftermiddagen ägnade jag åt att förbereda morgondagens föreläsning om sorg och bemötande av sörjande. Klockan 19 var jag på Veckomässa i Nederluleå kyrka, efteråt samlades vi cirka tio stycken personer och förberedde Sinnesromässan nästa fredag (18/2)

När jag kom hem och sent omsider, skulle försöka skriva något i min blogg, så visste jag inte riktigt vad - men när jag nu skrivit ner de stora dragen från denna min dag, så tycker jag ändå att jag ser ett visst tema. Något om att ta vara på sin dag, sitt liv. Vid död, sorg och begravning så blir vi påminda om att vi har bara ett liv att leva och vi vet aldrig hur långt liv vi får. Många av de som är med på Sinnesromässorna har upptäckt det och har radikalt förändrat sina liv medan tid var. Men förändringar är sällan smärtfria, ibland tycks det lättare och tryggare att stanna kvar i det som är. Men lever vi det önskade livet - så långt som vi kan påverka det?

Lever vi det önskade livet

eller ett liv i väntan

på det liv vi önskar

I väntan på 

att en förändring skall ske,

vår medverkan förutan

....

Är vår långa längtan

egentligen bara en förhoppning om

att ingenting skall förändras?

Thord Wallén