Vad ser ni, systrar?
Vad ser ni systrar, vad ser ni säj?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mej:
"en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick,
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra som ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till."
Är det så ni tänker, när ni ser mej, säg?
ÖPPNA ögonen, systrar, titta närmare på mej.
Jag skall tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mej och äter när ni vill.
- Jag är ett tioårs barn med en far och en mor,
som älskar mej och min syster och min bror.
En sexton års flicka, smäcker och grann,
med drömmar att sanrt få möta en man.
En brud nästan tjugo - mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och håll´t.
Vid tjugofem - ännu har jag egna små,
som behöver mej i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut.
Men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mej, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt,
jag tänker på åren, de allför få som flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon, systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare, se mej!
Ur Det gäller livet, av Daniel Brattgård, Institutet för Medicinsk Rätt AB, 1990
Foto: B.R.
Oj oj, nu fick du mej att fälla en tår - av rörelse, av sorg över att vi så sällan SER bakom fasaden. Tänkte förstås också på mina egna föräldrar som säkert var unga längst därinne, ända in i det sista. Sen räcker det ju med att vi tänker på oss själva: andra ser oss som medelålders tanter, men känner vi oss såna?? Nä nä, icke...Kram!
SvaraRaderaJa, dina föräldrar var väl verkligen unga inuti!
SvaraRaderaDin mamma ser jag som en förebild till att hålla sig ung.
Håller med om att man känner sig ung inombords, synd att det inte syns så väl utanpå... Kram!