Jag är en gäst och främling

Jag fortsätter att leva i Lina Sandells värld genom böcker, internet och Annica Dageryds uppsats om Lina Sandell. Lina Sandell levde och verkade under 1800-talets väckelse- och förnyelsetid. Vanligt under väckelsen var den eskatologiska förväntan, dvs förväntan på vad som skulle ske vid tidens slut. Flera av Linas texter handlar just om det, t.ex. Jag är en gäst och främling (Sv Psalmboken med tillägg nr 322). Det var ett viktigt tema för henne. Till skillnad från många andra så såg hon ändå livet här på jorden som något gott och rikt, samtidigt som hon längtade efter sitt "kära hem" i himlen. I många av hennes psalmer så ser vi att hon verkligen uppskattade det vackra och fina i naturen; träd, blommor, fåglar, stjärnor...
Lina uttryckte redan som tonåring sin längtan efter sitt "rätta urhem" som inte var här på jorden och det följde henne hela livet, ända tills hon dog 1903, drygt 70 år.
En anledning, tänker jag, kan ha varit att hon var mycket sjuk som barn och att hon tidigt i livet förlorade nära anhöriga. Men naturligtvis påverkades hon också av förkunnelsen som predikades vid den här tiden. I dag talar vi predikanter väldigt sällan om himlen. Kanske skulle vi behöva påminnas lite oftare om den aspekten i våra liv, utan att för den skull glömma att ta vara på livet vi har här och nu.

Jag är en gäst och främling som mina fäder här,

mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är.

Där uppe bor min Fader i härlighet och ljus,

där ville jag ock vara uti min Faders hus.

Hem, hem, mitt kära hem, 

ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

...

Hur jordens blommor doftar av friskhet och behag,

och hur dess fåglar sjunger den sköna sommardag,

hur vänner dyra, kära så ljuvligt möter mig,

mitt hjärta ändå längtar, o sköna hem, till dig.

Hem, hem, mitt kära hem,

ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

(Svenska Psalmboken med tillägg nr 322 v 1 och 3)

Foto: Birgitta Ryås

Ett foto från vårt eget kära, jordiska hem.