Släkten komma, släkten gå

Efter arbetsdagen, körde jag till min mamma och hämtade min syster som kom med tåg från Trosa på förmiddagen. Det är inte så ofta vi kan träffas, men desto roligare är det när det kan bli! Vi är inte "riktiga" systrar - min mamma har varit gift med hennes pappa (som är avliden sedan många år nu) - men vi har hunnit dela mycket av både glädje och sorg under de år vi känt varandra.
Min yngste bror och två av hans barn och ett litet barnbarn kom och åt middag med oss. Det blev lite av fest och släktträff en vanlig torsdagskväll. Såå roligt! Det fyller mig med tacksamhet, vi har goda relationer och har många goda minnen att glädjas åt tillsammans. Ja, inte bara det, utan också många lustiga situationer som vi kan påminna varandra om och skratta åt. Att kunna skratta tillsammans är ju faktiskt en gåva att ta vara på!


En sådan här kväll när vi möts och minns så blir det tydligt att "allt har sin tid", precis som Predikaren skriver om i kap 3 i Gamla testamentet.

Allt har sin tid, 

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala.

Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. 

Han låter människor urskilja ett sammanhang, 

men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. 
(Bibel 2000)