Själavård

En intressant och omväxlande dag på jobbet. Det blev många samtal av olika karaktär, ansikte mot ansikte eller öra mot öra. Många möten i sjukhuskyrkan är oförutsägbara - det är spännande och lärorikt. Jag känner en stor ödmjukhet och tacksamhet att få vara med och ta del av människors tankar och förtroenden.

En dikt, som tidigt i mitt liv har funnits som en målsättning i mitt arbete är Nils Bolanders dikt Själavård.

Inte ska jag predika för dig,

inte överskölja dig med svall av fromma fraser och schabloner,

inte anlägga den prästerliga korpralstonen

eller briljera med mitt psykologiska vetande

- ännu mindre sätta mig på några höga hästar och fälla dräpande domar.

Nej, låt oss slå oss ner tillsammans

och tala förtroligt och öppet med varandra som syskon,

två små människor,

som bägge har sitt att slita med

och bägge kommit till korta så bittert många gånger.

Jag ska lyssna uppmärksamt så länge du vill tala om ditt hjärtas ångest

och ditt väsens natt.

Ingenting skall chockera mig och göra mig förlägen,

inte det mörkaste mörka och det grövsta grova.

Och när du har talat dig trött och tom,

ska vi läsa gemensamt i den gamla, svarta boken med det nya, ljusa innehållet

om Honom som inte kastar ut den som kommer till Honom,

som förlåter sjuttio gånger sju gånger

och gör blodröda synder snövita.

Sedan ska vi böja knä sida vid sida,

två benådade syndare,

och tacka Gud för Hans osvikliga löften,

för hans långmodighet 

och för upprättelsens under.

Allra sist går vi fram till det heliga bordet,

dukat endast för syndare av syndares Frälsare,

offerplatsen, vigningsplatsen till ny, frimodig tjänst

i Guds bitterljuva värld.

Det var inte så lätt att hitta en bild till detta ämne, men jag väljer dessa Fiftyfifty ljusstakar, som är designade av Karin Mannerstål och finns både på hennes och S&B Nords hemsidor. Själv får man fundera på de tre ljusstakarnas symbolik.

.