Så skyddslösa är vi

I kväll får det bli några rader ur en dikt av Eeva Kilpi (kommer inte ihåg vad dikten heter). Jag tycker att de här få raderna säger så mycket. De handlar om livet sådant det faktiskt är. Vi har inget skydd, inga försäkringar eller garantier mot varken kärleken, livet eller döden. Livet, barnen, kärleken, liksom döden kan överrumpla oss och gå rakt in i oss, genom märg och ben. Så sårbara och utsatta är vi. Så skört är livet, på gott och ont. Det gör att livet är värt att vara varsam om och uppmärksam på.

Vi har inget skydd mot kärleken,

inget skydd mot livet,

inget skydd mot döden,

inget skydd.

Så skyddslösa är vi.

Det ligger nästan något storslaget i det.

(Ur Om kärleken och döden, samlade dikter, 1991)

Foto: B.R. Andaktsrummet, Sjukhuskyrkan.

Ljus kan vi tända både i tacksamhet och glädje och i sorg och saknad.