När jag fyllde 15 år, så fick jag av mamma som minne, psalmen/sången "Herre, låt ingenting binda de vingar" av Lina Sandell. Det var något i den psalmen som tilltalade mig. Det är väl därför som jag kommer i håg att mamma gav mig den nedskriven på ett gult papper - tror jag att det var. Det är nog frihetskänslan i den som gjorde att jag tyckte om den. Jag har citerat den nu och då under livets gång. Men jag vet knappt om jag har hört den sjungas. Den finns inte i Svenska kyrkans psalmbok, tyvärr.
Herre, låt ingenting binda de vingar,
vilka du en gång har givit åt mig!
Giv, att jag fri över jorden svingar,
lever och sjunger allenast för dig!
O, så håll vingarna fria, jag beder,
stärk dem till flykt och förnim mitt begär:
Lös dem från allt, som vill tynga dem neder,
Herre, du känner ju bäst, vad det är!
Lina Sandell, v1 och 4.
Nu när jag håller på och läser om Lina Sandell och hennes liv, så kan jag se att den här texten (med alla verserna) är rätt typisk för henne. Intressant är att lägga märke till att hon här, liksom i många andra psalmer och dikter har med begreppet "vingar", "vinge". Ofta "modersvinge" som en symbol för Gud. Vilan under modersvingen är en bild på själens vila hos Gud. Här används inte begreppet "vinge" om Gud, utan om "jag", den person som ber bönen till Gud.
Nu ska jag försöka komma till vila och hämta ny kraft till nya vingtag.
Den psalmen har jag sjungit, men det var nog mest i min barndoms kyrka. (Ser att den finns i segertoner nr 601). När jag ser texten nu och tänker på innebörden i orden är det en riktigt fin bild, att inte låta sina vingar bindas.
SvaraRadera