Jag har lite svårt att lämna tankarna som jag berört de sista inläggen; det här med att störa. Det passar väl inte riktigt att skriva om på en nyårsafton...?!
Ja, jag skulle kunna skriva något om vad som stört mig under året, men det känns inte så meningsfullt.
Man kan bli störd på olika sätt. Vissa störningar är hinder, tar energi, oroar på ett negativt sätt... ger negativa verkningar.
Ibland uppskattar man att bli störd, när man t.ex. håller på med något som är tråkigt eller känns meningslöst, då tar man med glädje ett avbrott...
Vissa gånger när man blir störd, kan det verkligen kännas besvärligt, ta tid, kraft - helst skulle man vilja slippa undan. Slippa att ta ställning, åtgärda, lyssna, bli berörd... Den typen av störning kan bli något väldigt bra i slutändan. Något man är tacksam för. Den kan ha gett ny kunskap, nya perspektiv, självinsikt, lärt känna en annan person på ett djupare plan...
Många gånger är det just "störande" personer, som väcker oss till nya insikter och oroar oss till något gott, till en positiv förändring.
Oftast inser vi inte det förrän en tid efteråt. Helst vill vi inte i nuet bli störda i våra tankebanor, åsikter eller levnadsstil. Eller traditioner - som kan kännas aktuellt så här i jul- och nyårstider med alla dess traditioner och riter.
Ibland behöver vi träffa dem som stör oss, barn som vuxna. Ibland behöver vi själva vara de som vågar störa, ifrågasätta eller visa på ett annat perspektiv. Man behöver inte alltid störa med buller och bång...
Nils Bolander har skrivit en bra dikt som heter "Folk av den bråkiga sorten" - men den är för lång att skriva nu, i alla fall. Är du intresserad så finns den i Valda dikter av Nils Bolander, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm, 1963 (sjunde upplagan).
Istället ska jag citera från en kort dikt av en annan favoritförfattare, Eeva Kilpi. Jag är av någon outgrundlig anledning väldigt förtjust i dessa lite banala rader... Det är någon som kommer in i rummet, personen i fråga frågar om han stör, svaret blir:
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
(Sånger om Kärlek, Fripress Bokförlag, 1980)
Tänker mig att dikten räknas som en kärleksdikt - och så kan det ju vara...
Men jag föreställer mig att den också kan handla om andra omstörtande upplevelser i livet... Störande, men positiva. Det kan t.ex. vara barn, husdjur, nytt arbete, en tro, en vän - som kommer in i ens liv. Tycker om den positiva inställningen: Välkommen. Beredskapen att låta tillvaron bli rubbad.
Ja, det blev kanske lite konstiga nyårsaftons-tankar...
Jag vill önska både dig som läser detta och mig själv;
ett år med många goda och ljusa överraskningar!
De kan visserligen störa och rubba vår vardagslunk en del,
men jag hoppas att vi ska klara av att säga välkommen -
när det är sådana "störningar" som gör vårt liv större och rikare.
Välkommen 2013!
